![[loveyourchaos]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Släkten...
Jag har på senare år velat ta avstånd från min släkt (inte de närmaste, typ föräldrar), eftersom jag ofta upplever det som jobbigt att träffa dem.
Det är inget allvarligt som har hänt eller så, utan jag känner inget behov av att ha dem i mitt liv. Jag kan inte säga det här rätt ut för jag vill inte såra någon eller skapa dramatik. Detta har lett till att jag drar mig undan släktkalas och andra tillställningar.
Varför jag inte vill träffa dem är för att jag upplever att vi inte har något gemensamt, att ingen hör av sig till mig och att när vi väl ses så är det ingen som pratar med mig. När jag är med dem intar jag den rollen jag hade när jag var liten också, dvs blyg och rätt osocial, den rollen hänger liksom kvar i bara de här sammanhangen. Jag har dock ingen lust att sitta på ett sådan middag för att bara vilja gå hem så fort som möjligt.
Är det någon mer som upplever liknande problem med sin släkt eller kanske rentutav har brutit kontakten med dem?
Jag känner precis likadant!
nu träffar ja dock min släkt typ tre gånger om året MAX!
men har på senare tid tagit mer och mer avstånd,
vi firar tex jul ihop men senaste fyra åren så har ja firat en jul med min släkt och tre med sambons.
tycker inte man behöver träffa sin släkt om man inte vill.
Vissa släktingar har jag bra kontakt med och andra inte.
Jag känner att umgås med dom som inte är energislukare. Dock har jag upptäckt med åren hur vissa är och skapat ett större avstånd till dom.
Sen tycker jag inte man måste umgås med sin släkt bara för att man är släkt.
Vi har en så liten släkt som vi umgås med att det bara är kul när det händer att vi träffas. Har en faster i Sthlm och i Finland har jag mormor, morfar, en kusin och en morbror.
Det måste vara riktigt jobbigt att känna som du loveyourchaos!
Måste du vara med på träffarna?
Jag bröt kontakten med min mormor redan 2002 (jag var 14-15), men det var på grund av en massa bråk inom familjen. Släkten på min pappas sida har jag jättedålig kontakt med och det är lite samma känsla som för TS. På släktträffarna så blir det lite kort prat med farmor som vill uppdatera sig om läget sen sist man träffades (blir inte mer än 3-4 gånger per år) och på släktträffarna (2 ggr per år) så har jag en kusin som jag pratar med och eventuellt mina systrar + flickvänner, mina föräldrar med såklart. Men jag fortsätter att åka på dom släktträffarna då jag vill träffa farmor och farfar då och då nu när dom börjar bli äldre.
Fortsätter släktträffarna när farmor och farfar har dött så är det tveksamt att jag fortsätter följa med, jag skulle helt enkelt inte känna att jag får ut tillräckligt mycket av att åka, min närmaste familj träffar jag ändå och min kusin kan jag också se till att träffa vid andra tillfällen.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Har ganska tät kontakt med föräldrar och syskon med familjer. Övrig släkt, mostrar, fastrar, kusiner osv träffar jag inte ens varje år. Jag umgås med de jag trivs med bara.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Avskyr min släkt. Enda jag står ut med är mamma, två av bröderna, 2 av brorsbarnen, en morbror samt farmor och farfar
Starta ny diskussion