När sonen var runt 8 börjde han tycka det var "pinsamt o fnissigt med bara rumpor" både sin egen och andras. Han började vilja stänga dörren om sig när han duschade eller bytte om och jag gjorde då samma. Det föll sig ganska naturligt att det var dags för stängda dörrar då. Innan gick han gärna in o skulle borsta tänder, kissa eller prata när jag duschade.

Mycket intressant tråd! Själv har jag ju inte barn, men jag minns när jag själv var liten och det blev privat så att man dolde sig för pappa! Tror jag var 6-7 år. (kanske 8)

Mamma har de aldrig varit så med, men sen är vi ju av samma kön också.

Vi duschade tillsammans, pojkar och flickor, tills vi var 9 tror jag det var i skolan.. Hemma i familjen så var det nog när jag fick min mens och kom i puberteten som jag kände att det blev obekvämt med att vara naken inför pappa och bror. Min bror började också stänga om sig när han kom i puberteten också. Minns hur jag brukade följa med på pappas innebandy- och fotbollsmatcher, och om inte mamma var med så satt jag ju i omklädningsrummet medans jag väntade på att vi skulle åka hem.

Mamma har däremot alltid varit mer privat av sig. Men det tror jag har att göra med att hon inte är bekväm med hur hon ser ut, snarare än att hon tycker att det är privat.

Däremot så har jag en kompis vars familj inte har några problem med nakenhet alls. Kommer ihåg när hennes pojkvän berättade hur chockad han hade blivit när han skulle gå på toa, och ut kommer hennes pappa från duschen - spritt språngande naken

Jag har en 15årig son sen han var 9-10år har jag väl inte visat mig helt naken men tuttarna har jag vart mer nartulig med eller vad man kan säga vid badklädersbyten o det inte finns omklädningsrum, men jag visar sällan tuttarna. Jag är själv uppväxt där man inte såg något varken pappa eller mamma strosa omkring i underkläder. Jag har försökt att inte vara så strikt men underkläder kan jag stå o göra mig iordning i. Min son har inte vart fnissig då jag var ensamstånde tills han var 5 år så har det vart ganska nartuligt att mamma badar näck med öppen dörr, om han vart nödig. Vi har väl vart näck till barnen vart i viss ålder man ser ju lite hur privata dom själva är oxå :)

Min lillebror har varit jätte noga med att inte visa sig naken eller ens i underkläder nästan så länge jag kan minnas! Han är 13 år idag och är väldigt sen i "utvecklingen" så han ser väl inte ut som en 13 åring men han är väldigt blyg och blir arg om vi råkar komma förbi då han byter om! Mamma var han inte lika noga med för några år sedan för det var bara hon som fick komma in när han duscha, nu får väl ingen komma in när han duschar.

Jag ser både pappa och mamma gå runt i underkläder ibland (efter att de duschat ex). Men de byter inte om spritt språngandes naken framför oss barn haha :) Eller mamma är mer "bekväm" av sig och kan göra det inför mig och min syster.

Men min släkt är inte så noga över huvudtaget de går på nakenstränder ibland och sånt :)
Jag är dock mer privat iaf. inför pappa och mina bröder haha! Minns inte när jag blev det, ungefär då jag kom in i puberteten. 12-13 år kanske.

Jag kan bara utg från min egen uppväxt, men där har pappa aldrig haft några skupler att gå naken. Det kändes lite pinsamt när man som 15 åring kom hem med kompisar och fick kika ut i trädgården först på sommaren för att se om pappa låg och solade naken innan man kunde släppa in de. Men det är sån han här, tycker nu det är ganska härligt att ha en pappa som känner sig så trygg i sig själv:)

Mamma har väl heller aldrig direkt varit pryd, går runt i halvöppen morgonrock.

Jag däremot började väl stänga dörrar om mig i tonåren som många andra, men sen tycker inte jag om att visa mig naken ens i omklädningsrum (inte så att jag går in på toalätten och byter om men jag går inte runt utan handduk om man säger så). Kan tycka det är jobbigt att gå naken inför min sambo också trots att jag vet att han har ju sett mig utan kläder en miljon gånger.. Vilket är lite roligt just efetrsom jag är uppväxt med föräldrar som inte har några som helst problem med nakenhet

Vi har aldrig smugit med nakenhet hemma men heller inte utmanat.

Att gå från duschen för att hämta något och man är naken är väl inga problem. Varken för mig, min man eller sonen när han bodde hemma.

#6 Samma här typ. I omklädningsrummet går jag aldrig runt och visar mig helt naken utan handduk, i underkläder är det dock inga problem alls.

6 hahaha ja du den åldern vill man någ inte visa pappa näck  eller vill man det änds som vuxen

Jag är nog uppvuxen med att man inte visar sig naken, kan inte minnas att jag började stänga om mig utan har nog gjort det sedan ganska tidigt. När jag började skolan som 6-7åring så hade jag ju redan börjat stänga om mig. Tror jag på nåt sätt fick lära mig det som barn då alla i familjen gjorde det (mina syskon var ju 10 år äldre så dom var ju tonåringar då)

Det lustiga är att nu (sen tonåren och uppåt) har jag inga som helst problem med nakenhet. I omklädningsrum (tex badhus m.m.) så har jag inga problem att gå naken utan handduk, har aldrig haft problem att visa mig naken inför pojkvänner (inte ens utanför sovrummet). Så det kan ändra sig även åt det hållet.

Jag är uppvuxen med att man visar sej nakna för varann utan problem.

Jag har tjej på 12 o kille 14 Och vi undviker inte att vara nakna för varann. Inga problem.Vi brukar skratta åt en del av deras kompisar som knappt vågar stå i underkläder. För livet blir ju bra mkt enklare om man bejakar naturlig nakenhet. Har svårt att förstå att så många lägger så stor vikt vid något som ingenting är

Min son och jag reste tillsammans tills han var i 20-års åldern och delade alltid hotellrum. Inga problem alls.

Sedan sprang vi ju inte omkring nakna precis men jag har aldrig haft känslan av att jag MÅSTE skyla mig och inte han heller.

Här är nakenhet fullt naturligt. Mina barn är 12, 10 och 8. Yngsta sonen är den som är "fjantigast". Han vill inte ens visa sig för folk utan tröja (men för oss så klart). Fast det gör jag ingen grej av. Han får göra som han vill!

Jag är långt ifrån bekväm med min egen kropp. Badar inte bland folk alls… Men jag vill att mina barn ska växa upp med vetskapen att vi alla ser olika ut och att det inte bara är en modell som duger. Vi pratar även mycket om det.

Men jag vill att mina barn ska växa upp med vetskapen att vi alla ser olika ut och att det inte bara är en modell som duger. Vi pratar även mycket om det.

Tack Katti för detta För det är precis det som är viktigt här .Jag tycker det är så konstigt att vi ska bejaka biologisk mångfald och variation i alla andra sammanhang utom då hur våra kroppar ser ut.Om långt fler hade en mer och avslappad syn på nakenhet så kanske vi kunde slippa en del av hysterin kring utseende och radikalt minska antalet sk skönhetsoperationer spec vad det gäller tjejers bröst. Jag tror vi alla behöver bli påminda om att vi är inte perfekta enligt modell Vogue eller Elle men vi duger bra som vi är och vi har som regel  ingen anledning att skämmas för hur vi ser ut nakna