När jag är utomlands, varenda människa som hälsar ger en puss på kinden, ler och är jätte glada, pratar med en, frågar lite saker - visar intresse.
I Sverige, blir det mer ett stelt "Hej" och inget mer nästan.

När man går på stan och ser en person man känner, men inte är nära vän med blir det knappt att man hälsar, i Spanien kommer man fram och småpratar en stund, ger en kram och sådant.

När jag var på fest i Mallorca förra veckan, bjöds vi på cigg, drinkar och massor, i Sverige - aldrig att jag skulle bli bjuden, kanske smaka lite men annars måste man betala eller ge tbx på annat vis?! Hur snålt som helst… visst ska man inte snylta hela tiden men om jag ex. skulle bli bjuden av någon, det klart jag bjuder personen tillbaka nästa gång liksom :)

Anledningen till vrf jag just skriver Spanien är därför det är mest där jag har erfarenheter.

När jag idag satt på flyget hem till Sverige, hade jag ett tåg att passa, och p.g.a. försening av flyget hade jag 5 minuter på mig att springa från flyget. Jag bad dom framför mig om jag kunde passera och skynda mig till tåget för det går om 5 min. Som svar fick jag bara "Men hinner du det då? Det är inte säkert" Så ville dom inte flytta sig! Asså shit, jag kan väl ändå få försöka hinna?! Så jag missa det med 10 min, väntar nu 3 timmar på nästa tåg. Så himla otrevligt.

En gång när jag & mina vänner skulle till Gbg, hade vi bokat sittplatser nära varandra så vi skulle kunna prata, när vi kommer till tåget har några tagit alla våra platser, vi ber dom då att flytta på sig. Vet ni vad? Dom ber oss sitta på några utvalda platser här och där som var tomma i samma vagn, dom var bakom varandra så vi skulle ju inte alls kunna prata, som att resa ensam? Fast vi betalat våra biljetter med särskilda platser!! Jag blev fruktansvärt arg ska ni veta, och det slutade med att vi fick sitta i restaurangvagnen? Jag började ge förslag om att vi åtminstone kunde få två av våra platser men där satt två tsm som inte ville säras? När det var våra platser! Dom satt kvar där och brydde sig inte ett smack? Respektlöst.

Våra grannar i vårat gamla hus, avundsjuka bittra gamla människor som ringer polis så fort dom misstänker något, vi byggde ut vårat hus med takterass och grejer, plötsligt dyker det upp några som ska kolla om vi har bygglov? För att grannarna anmält oss att vi bygger utan bygglov!! För att dom är svartsjuka. Vi hade såklart alla papper färdigt, visa bevis och ja vi hade bygglov. Dom vet ingenting. Vrf ska folk lägga sig i så mkt?

Jag håller inte med. Svenskar är definitivt trevligare än spanjorer i varjefall…

Håller inte heller med, förstår inte vart denna uppfattning kommer ifrån? Raka motsatsen mot min erfarenhet.

Man blir alltid bjuden på fest, man får dricka, cigg, prata, äta osv och är alltid välkommen. Om man inte blir det så beror det nog mer på ens egen attityd antar jag, eller så har man verkligen hamnat hos konstiga människor.

Nu har jag bara träffat två spanjorer, där båda är födda i sverige och som vilken annan person som helst, har heller aldrig varit i spanien så jag kan inte uttala mig om spanjorers trevlighet. Men om man tittar på en av dems familj som bor i spanien så är de inte vara särskilt trevliga alls. Massor av tjaffs och bråk bara, högljudda är de oxå.

Wera, jag har tänkt liknande som du. Men jag tror det handlar om kulturer, och att acceptera människor. Svenskar har säkert sidor som kan uppskattas, som spanjorer inte har och tvärt om. Beroende på vem man är, sina rötter, vilka erfarenheter man har. Det är väl så att de ödmjuka är de som har mycket erfarenheter. De har ett nyanserat medvetande, är lyssnande, kan hantera sin omgivning, och vara just ödmjuk.

I stället för att se människor som från ett visst land kan man se dom som människor, och individer. Alla har olika i bakgrunden! Ingen är lik den andre.

"ensvensk"! Ditt inlägg är oseriöst, och saknar grund…

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Jag kommer själv från Polen men har bott större delen av mitt liv i Sverige - en jag har aldrig känt mig som svensk. Precis det du har skrivit om - så upplever jag det också. Att svenskar är mer reserverade och stela, avståndstagande.

Jag har aldrig stött på en svensk med en polacks attityd där du blir pussad på kinden, kramad osv. En polack gör så vare sig de känner dig eller inte. I sverige gäller just "den här stela och helst en meter bort ifrån mig-attityden".

#3 Liksom spanjorer är polacker högljudda och verkligen syns. De lever ut sina känslor. Vilket jag inte upplever att svenskar gör. När min sambo träffade min familj för första gången frågade han mig efteråt varför vi bråkar så mycket. Jag fattade inte vad han menade, men när jag förstod vad han syftade på skrattade jag bara och sade "Det är så vi pratar!" Men när ag besöker min sambos familj är de så tysta och stela - säger ingenting och kan sitta tysta i flera minuter kring bordet. Då känner jag mig felplacerad.

#4 Självklart ska folk bedömmas individuellt. Alla är vi olika, men om man tittar på just grupper så ser man dessa skillnader från land till land.

Vi svenskar är väldigt "stela". Har ibland svårt att ta kontakt med människor och det kan vara riktigt tråkigt. Men jag kan ändå vara tacksam för att vi har denna kultur och inte är så extremt högljudda eller tar för oss så som tex italienare.
Har en kompis som är tillsammans med en italienare och det tog tid för henne att sluta släppa före äldre personer på bussen (för där måste man ta för sig hela tiden för att få något själv), börja inse att grälen som verkade vara på liv och död handlade om små banala ting, förstå att man måste stå mitt i gatan och veva med armarna för att bussen ens ska svänga in på lilla sidogatan.
Vi brukar ändå visa respekt för varandra, men i vissa länder är det äta eller ätas som gäller och då försvinner mycket av moral och etik.

#4 Hur kan du kalla någon annans åsikt för oseriös?

Jag håller med om att vi i Sverige är stelare mot främlingar än i många av de länder jag har varit i.

Se och läs.

Svenskar är stela, spanjorskor agressiva, finnar super och bär kniv, somalier är våldtäcktsmän, japaner är smarta, amerikaner är feta….

Skulle likagärna kunna skriva Svenskar är sociala, spanjorskor timida, finnar plockar blommor, somalier är kvinnorättsaktivister, japaner är korkade och amerikaner är smala.

Beror helt på vilka man träffar, hur man själv bemöter de man träffar, vad man har för inställning till en folkgrupp och framför allt…hur fördomsfull man är och i vilken grad man suger åt sig andras fördommar.

Om du inte skulle dra alla över en kant skulle denna tråd aldrig skapats. Jag tror inte alls det går att generallisera så.

Ibland kan enstaka händelser som fått uppmärksamhet skapa ett rykte som växer till en fördom. När vi blivit "ett med fördommen" ger vi aldrig "offret" chans att visa sig oskyldig.

Någon som är sugen på tysk gurka?

#9 Riktigt så är det inte, att det gäller fördommar.
I alla fall jag baserar min åsikt på mina erfarenheter och mina erfarenheter gäller inte enstaka tillfällen. Inte heller handlar det om hur jag för mig, då jag faktiskt brukar prata med främlingar och mer än gärna erbjuder min hjälp om jag tror att någon behöver den.

Det tillhör verkligen inte vanligheter att främlingar sitter och pratar på bussen tex. I Grekland var det så, likadant i Spanien. Det beror ju inte på min personlighet när jag ser att folk inte pratar på bussen. Jag märker också hur förvånade en del blir då man börjar prata med dem fast man inte känner dom. många här i landet sitter fint på sin plats och verkar inte vilja veta av medresenärerna.

Eller i kön till kassorna i affären. Inte ofta folk samtalar där heller. Alla står tysta och vill därifrån.

Självklart gäller detta inte hela Sveriges befolkning, utan en del av den.
Tyvärr ser jag mest av den delen och inte av den sociala.

#7

Inlägg #2 skapade just sitt konto, och var snabb med att slänga ur sig en stark, provocerande åsikt utan att ge något att gå på.

Varför skriker vissa, och bråkar? Varför är andra tysta, och stänger sig inne? Stela, kalla, blyga. Det är ju alla egenskaper hos människor. Självklart är man olika… Och när det nu är så vad är meningen med att dömma, och jämföra? Man kan ju inte ändra på andra och knappast på typ 5 000 000 personer som man inte ens känner.

(om man inte vill göra som Hitler… Rekomenderas ej…)

#11 Jag måste ha missat något. För de raderna som står i personens inlägg är inte provocerande för mig. På vilket vis är inlägget starkt provocerande?

#12 Jag tycker så på det sättet det skrevs på någons ändå seriösa långa inlägg. Och att jämföra två ganska olika folkslags sätt att vara, favorisera det ena utan att ge en bakgrund till påståendet är för mig oseriöst, och kan uppfattas provocerande, och även rasistiskt

#13 Visst är svaret kort och icke förklarande (finns inget krav på att man måste förklara sina åsikter), men jag kan inte se det som provocerande eller rasistiskt. Jag förmodar att du läser det som det pga nicket. Jag väljer att inte lägga i sådana värderingar i ett inlägg i en tråd om just detta om det inte utryckligen skrivs rasistiskt.

#13 Blir ledsen och besviken då du kallar mig oseriös, provocerande och rasist. Kan säga dig att inget av det stämmer. Förväntar mig en ursäkt

Isåfall kan trådens rubrik verka rasistisk mot svenskar också

#15

Utan vidare bakgrund till ditt uttalande i #2 (ex. händelse, orsak till varför du känner så) kommer du fortfarande att uppfattas så som jag förklarade. Är du medveten om dig själv, och vad du skriver till folk så vet du också att detta är ett känsligt ämne där man borde vara mer försiktig i vad man säger, och hur det kan uppfattas.

Jag ser ingen anledning till ursäkt… För jag har inget att gå på förutom det du skrev.

Varför tycker du att svenskar definitivt är trevligare än spanjorer, undrar jag? Alla andra har ju gett bra bakgrund till deras uttalanden tycker jag.

Vill inte vara någon "polis" här, men vill du ha en ursäkt får du ändå göra dig förtjänt av den…

Vänligt men bestämt

jag håller med Nidlo1 här om att man kan tolka #2 svar som oseriös i just ett sånthär ämne, men finns ju inget som säger heller att det är oseriöst, men utan en förklarelse över varför man tycker som man gör är den väl inte speciellt seriös, "varför skulle de va så" är vad jag frågar mig efter att ha läst de, skulle jag va spanjor skulle jag nog känna mig liiite provocerad. för svaret känns "jag drar alla över en kant". 

men iaf till frågan.
i olika länder lever man och uppfostras man på olika sätt.
vi hälsar på olika sätt och lever olika nära våra grannar som exempel.
i vissa länder står husen byggda nästan på varandra så då "måste" man va trevligare mot sina grannar och man är mer inpå än kanske här i sverige där vi lever med "armlängds avstånd".
jag har rest med människor från olika länder i volontärarbeten ett par gånger, och då märks det tydligt på VISSA vart de kommer ifrån.
jag upplevde dom från england som mest pratsamma, kanske för att engelskmännen tycker svenskar är bra på engelska och dom tar mer kontakt med oss då :)  
italienarna där var inte så bra på engelska så de fann väl inget direkt intresse av att försöka göra sig mer förstådda än va de va tvungna till och då blev de ju automatiskt att man inte umgicks så mycket med dom och upplevde dom som lite otrevliga/tråkiga. 

men i grund och botten tror ja att pratar man och tar kontakt själv så får man mycket tillbaka :) ler man mot folk lite så brukar de prata eller så ler de tillbaka och då brukar ja hälsa och/eller börja småprata lite :) 

sen tyckte jag bilden i #8 va ganska kul :)
skulle alla ja visste vem de va komma och pussa mig och prata en massa osv när ja träffade på dem skulle jag nog uppleva de som onödigt ytligt :) tycker de räcker med att hälsa på dom man känner eller småprata lite i tex hissen/bussen om det är en längre färd.

Fnuha, ja du verkar förstå vad jag menar. För övrigt när jag var i Italien ganska nyligen så träffade jag en spanjor, en tjej, och vi såg oss omkring där tillsammans… Träffades på ett vandrarhem. Hon var det inte alls något fel på. Inte fördomsfull över huvud taget. Det tråkiga var väl att hon inte hörde av sig mer efter den helgen, men det är ju en annan sak.

Efter ett tag i Italien blev det lite jobbigt då de flesta hade ett starkare humör än vad man är van med här. Men det är nog en vanesak, och då var ju italienarna öppnare med sina känslor också. Vilket ändå är en fördel. Kortare väg till hjärtat.

På språkkursen där var det människor från Japan, Kina, Korea, Mexico, Sverige, Danmark, Tyskland, Amsterdam, osv… Roligt att se skillnaden. Måste ändå säga att den i slutändan inte är stor alls. Är väl inte många som kategoriserar in de man umgås med hela tiden. Verkar jobbigt i alla fall.

#17 Intressant. Det kanske har med klimat att göra också. Det är kallare i Sverige, långa vintrar korta sommrar…

Visst har vi olika karaktärsdrag beroende på var vi kommer från.

Jag tycker det har en viss charm.

Jag kan tänka mig att svenskarnas aningen stela och avståndstagande drag har med vår historia att göra (som med många andra länders)

Vi bor i ett relativt kallt land och det är många gånger långa avstånd till både grannar och byar. Vi har haft en ganska låg befolkningsmängd (Det Sverige vi har idag med större städer är inte särskilt gammalt.) Det har säkert format oss och gjort oss ganska socialt hämmade på många sätt.

Att bo i ett varmare land med stor befolningsmängd och människor kring knutarna hela tiden skapar säkerligen ett annat personlighetsdrag hos de flesta.

#10 Då har vi nog fullständigt olika uppfattning om hur folk är. Jag upplever inte svenskar som strama och osociala. Kanske är man på ett annat vis där jag bor?

jag jobbar mycket med kontakter i andra länder på telefon och mail, och jag hör de tycker ofta helt annorlunda om oss svenskar än vi själva gör. visst, vi kanske inte är sådär hemskt frisläppta, men vi är seriösa, ärliga, tar uppdrag på största allvar även om vi kanske inte måste. vi ljuger inte om småsaker, vi är ödmjuka och erkänner om vi gör fel. detta är självklart en generalisering, precis som de flesta svar ovan, men i stort är det så vi beskrivs. jag hör också dagligen att många skulle älska att bo i just sverige och börjar tala om sina egna länders, och befolkningars dåliga egenskaper. så sent som här i veckan var det en kille från belgien som sa att "livet i sverige verkar vara en ständig fest. ni verkar alltid ha något på gång och ni är alltid så öppna och trevliga" en annan gammal vän från USA uttryckte sig om oss över tid "i början hade jag ganska svårt att komma er inpå skinnet, svenskar är mer avvaktande, men när jag väl kommit tillrätta och fått vänner visste jag att de skulle gå genom eld för mig" hon menade att svenskar kan vara avvaktande i början, men när man väl kommit en svensk innanför skinnet är svenskar otroligt tillgivna. har en annan vän, hitflyttad för kärleken från Italien. han tycker det är underbart att INTE ha folk i ansiktet hela tiden utan att kunna hälsa på folk utan kindpussar och kramar. jag tror man blir lite blind, får lite "gräset är grönare på andra sidan"-komlex.

De spanjorer jag har träffat är trevliga och mycket mer glada och öppna än de flesta svenskar jag träffat. Jag tycker att svenskar är rätt stela av sig.

**#2 På vilket sätt?

**Sen beror det ju på hur man själv upplever personerna. Folk i min omgivning tror att ex. min mamma är jätte arg hela tiden för att hon pratar högt, men det är så hon pratar :) Medan flera i min släkt tycker svenskar är alldeles för lugna och blyga och pratar jätte lågt.Beror också på vad man själv föredrar och tycker om för egenskaper. :)

Alla har dock både dåliga och bra egenskaper.
Alla svenskar är inte otrevlig, blyg, tyst eller stel. Min pojkväns familj är ex. trevliga, glada, öppna och hälsar på alla i deras by och småpratar med dom de träffar som dom känner.
Men det är också därför jag trivs med dom. :)

Men just sådana man träffar på stansom man inte känner, de slänger blickar på en, är smått otrevliga (inte alla), vissa är verkligen jätte trevliga som jag träffar på! Men allt för många är alldeles för tjuriga tycker jag. Så då blir jag tjurig tillbaka… blir väl som en "ond ring".

Men ja jag tror absolut att det har med klimatet att göra också! För på sommaren och våren är vi ofta ganska så mycket gladare i Sverige, upplever jag. :)

#9 Jag lyssnar inte på fördomar, jag lyssnar efter mina egna erfarenheter! Även när jag bedömer andra människor. Visst kan fördomarna hamna lite i bakhuvudet men oftast försöker jag döma när jag själv upplevt det.
"Någon som är sugen på tysk gurka?" - Absolut, inte rädd för rykten. Tror inte på den där skiten. :) Det tror jag sällan på, inte heller svininfluensan eller "glas i kycklingen".

Vi svenskar är ju Vikingar, så såklart är vi ett kyligt folk..HA HA  *retas*

Jag har då träffat på öppenhärtligt varma äkta svenskar, som skulle kunna ta hela världen i famn. LIkväl som jag har träffat på kalla stela greker, spanjorer, Turkar och även flera andra folkslag som inte var snudd på kontaktbara. Så visst kan det skilja sig, oavsett folkslag. 

Så jag vet ärligt talat inte om det BARA just ligger i vilket folkslag, ang hur man är. Tror mer på personlighet.

Möjligen saknar en förklaring till ensvensk åsikt men annars ser jag inte varför den skulle vara mer "rasistisk" än TS inlägg där TS säger att svenskar otrevligt och bittert folk till skillnad från spanjorer.

Personligen har jag stött på otrevliga och bittra människor, tyvärr har inte alla bittra otrevliga människor varit svenskar och en majoritet av svenskarna jag träffat är inte otrevliga och bittra så jag kan inte stödja TS teori.

Däremot kan jag hålla med om att främmande människor oftast inte börjar prata med varandra på bussen (undantag långa resor där jag har haft fantastiska samtal med underbara människor) men å andra sidan är det knappast unikt för Sverige. Har fått sitta själv och lyssna på min musik även i ex. Schweiz. Vilket jag inte alls uppfattar som otrevligt.

På tal om långa resor har jag inte heller varit med om människor som vägrat flytta på sig, enklast (istället för att reta upp sig) är väl helt enkelt att be dem flytta på sig? Vill de inte är det ett hett tips att säga åt konduktören. Visserligen sägs det att svenskar är konflikträdda också men du var väl Spanjor? :)

Sen är det väldigt tråkigt att du har dåliga erfarenhet av dina grannar, vissa är idioter eller så är det som man säger att det inte är ens fel om två träter? Hur som helst skulle jag kunna rabbla metervis om mina underbara grannar som skjutsat mig mil mitt i natten utan betalning när mina råttor varit sjuka, som stängt av lyserna på min bil när jag glömt dem på så jag slipper dött batteri, som hjälpt mig starta bilen när batteriet faktiskt har dött. Vi har också byggt vårat hus för nära tomtgränsen, med full tillåtelse från underbara grannar såklart. De enda otrevliga grannar jag haft har faktiskt inte varit svenskar.

I vilket fall, vad jag håller med om att det finns generella olikheter men att alla är individer (och man gör sig själv en otjänt om man dömer ett helt folkslag utifrån dessa individer) Samt att dessa olikheter inte behöver vara till ondo, personligen är jag rätt nöjd med att spendera några tysta minuter för mig själv på bussen hem.

#25 Jag är absolut inte konflikt rädd ;) Jag bad dom såklart först flytta sig men dom vägrade, då gick jag till konduktören, hon ville inte göra något annat än att försöka hitta andra platser på tåget, dock var det fullt överallt. Så hon sa åt oss att sitta i restaurangvagnen trots att vi bokat våra sittplatser. Så ingenting hjälpte, tyvärr. :)

Ja jag tycker också det är skönt att vara ifred ibland och bara ha en tyst stund för mig själv.

Karaktärsdrag och "sätt" varierar såklart, det är en del av kultur och tadition men betyder inte att människor i de olika länderna är bättre eller sämre, snällare eller otrevligare egentligen, men visst kan sättet skilja sig.  Själv tycker jag det kan vara jobbigt/påfrestande med det sydlänska sättet, det krockar med mitt eget mer tillbakadragna. Jag kan i ett "sydlädnskt" sammanhang känna mig pressad att "spela skådespel" för att passa in, dvs beté mig på ett sätt som inte är mig och därmed inte är ärligt.  Och jag kan verkligen förstå att det kan kännas besvärande å andra hållet också, för någon som är van vid ett mer "öppet/högljudd/rakt på" sätt som flyttar hit (ungefär som ni från spanien/Polen har skrivit i tråden här.

Men som sagt, jag upplever enbart att det är "sättet" som skijler, det mer ytliga man ser först. Och jag har faktiskt blivit hembjuden till väldigt trevliga och gästfria finnar jag fått lift med när jag liftat i Finnland och jag har varit i Madrid utan att bli hembjuden :-)  så generaliseringar är ju definitivt inte hela sanningen

Det handlar om många olika saker, men kanske framförallt om att vi svenskar anser att det är viktigt att visa hänsyn genom att respektera andras privatliv. Att inte festa högljutt, skrika och tjoa, pussa främmande människor på kinden o.s.v. handlar om att det är saker man här inte kan förvänta sig att andra gillar eller ens accepterar. Någon nämnde att det skulle ha att göra med att vi är glesboende, men jag tror det snarare är tvärt om. Svensk arbetarklass har historiskt varit ganska trångbodd. I just trångbodda förhållanden är respekterandet av andras privatliv ännu viktigare. Jämför med andra tysta och återhållna och trångbodda arbetarkulturer, typ japaner och britter. Jag har varit rätt mycket i spanien, och tycker definitivt inte att spanjorer är trevligare än något annat folk. Och jag gifte mig trots det med en av dem…

Skulle snarare säga att svenska är lite mer tillbakadragna än andra, på gott och ont. Men, visar mer hänsyn, är inte påflugna som andra kulturer kan vara. Jag umgås nästan inte med några svenskar då mitt jobb är väldigt internationellt. Men, jag trivs med alla människor. Jag älskar Sverige och de timida svenskarna och kan inte tänka mig att bo någon annanstans. TS skrev ju i en annan tråd om hur hennes mamma brukade skratta åt "fula" människor. Är det ett trevligt drag? Bara för att folk är noga med att "rätt ska vara rätt" här så är folk inte otrevliga och det handlar snarare om att folk inte vill vara till besvär. Blir man inte bjuden… bjuder ni själva?

#29 Jag bjuder, både på mat hemma hos mig och på fest (ex. shottar elr någon drink) ja. Men jag bjuder allt mer sällan då man aldrig verkar få något tillbaka. Ibland när man hejat på någon som gått förbi, har dom inte hejat tillbaka, både främlingar och bekanta så då har jag slutat och tittar knappt på dom. Har inte gjort något mot dom så vrf skulle man inte ens kunna heja tillbaka? Och rätt ofta blir hälsningarna på ex. gatorna väldigt stela och strama, ett kort "hej" och om man har tur, ett leende :) Om man nu jämför med spanjorerna på gatorna, om man nu skulle hälsa, blir det ett "hoolaaaa" med en glad ton, inte bara ett kort "hola". Beror väl även här på personen såklart.

Jag jämför bara här, och det skiljer sig väldigt mycket beroende på personen! MEN jag tycker att det är VANLIGARE i övriga Europa att dom är mer öppna och glada, än i Sverige.

"TS skrev ju i en annan tråd om hur hennes mamma brukade skratta åt "fula" människor. Är det ett trevligt drag?"
Jag har faktiskt inte sagt att ex. spanjorer bara har trevliga drag/personligheter?! Jag påstod bara att jag själv tycker dom är trevligare och gladare är många svenskar, såklart att även spanjorer och allt annat folk också har otrevliga & sämre drag/personligheter. Dessutom är det karaktärsdrag, alla spanjorer skrattar inte åt fula människor, precis som att inte alla svenskar är tillbakadragna. Där jag jobbar är dom jätte öppna, trevliga och glada och det blev jag både positivt överraskad och förvånad till.

Många svenskar är även väldigt, vääldigt konflikträdda. Om man nu ska dra in något annat. :)