Skaffa barn - Sen då?
Jag blir förvånad varje gång jag ser vissa familjer som söker aupair eller nanny i England bla. Inte alla förståss, de flesta behöver bara lite extra hjälp.
Men de som vill att man ska ha ensamt ansvar för nyfödda barn. Från morgon till kväll. Varför skaffar man då barn? Jag trodde det var för ens egen skull man gör det. Men ibland verkar det mest vara för syns skull.
Då jag bodde i England som Aupair träffade jag en tjej som bodde med en familj med 3 barn. Hon passade de två minsta hela dagarna och den tredje morgon och kväll. Dessutom satt hon barnvakt många sena kvällar och nätter.
Dessa familjer lär ju aldrig känna sina barn ordentligt, och det får mig verkligen att undra varför man då skaffar barn.

Tror det är annorlunga arbetsklimat i andra länder än Sverige, som min syster som bor i Amsterdam. När de planerar in barn så ska de flytta hem till Sverige för att man får vara hemma med barnen längre än i Holland, längre föräldrarledigt. Vet inte exakt hur långt tid mamman hade rätt att vara hemma med barnet med det var inte många veckor, utan snabbt tillbaka igen.
precis som #1 skriver har man nog inte samma arbetsklimat i andra länder, inte samma sätt att umgås med sin familj mm heller.
dom tycker säkert att deras vardag är "normal" precis som vi tycker våran är :)
för syns skull låter fel på nåt sätt, men säkert för att man "ska" skaffa familj.
oftast när ett par inte skaffar barn undrar man ju vad som är fel.
Jag förstår att det ser annorlunda ut i alla länder, men något är ju fel då man nästan aldrig spenderar tid med sina barn. Då prioriterar man annat än barnen, och barnen bör ha rätt till sina föräldrar. Hemskt att man skaffar barn "bara för att". 

det är säkert som #1 och #2 skriver, med ledighet.
för vissa kanske det bara är något man gör, kanske inget som dom tänkt på men att skaffa barn ingår i idén om att vara vuxna
dom vill kanske ha någon som förvidare namnet/gener eller tar över företaget.
finns många anledningar, men jag hoppas att i många fall så handlar det om att landet inte tillåter längre ledighet
Mycket en annan kultur, förr hade man ju också pigor mm här. Min kusin fick jobb som aupair i USA efter gymnasiet. Hon blev anställd innan ungen föddes! sen passade hon den på heltid och ungen räknade henne ungefär som sin mamma, eller hon kallade sin riktiga mamma för mamma,men den hon hade den nära relationen till var min kusin. Men sen efter ett par år då skullede ju ha en ny aupair!?
Det är helt enkelt en annan form av barnomsorg. Det är troligen bättre kvalite på omsorgen än låt säg dagis. Ett barn med nanny/au pair berövas inte på det sociala interaktionen med andra barn, ofta som barnen får leka med andra barn. Så utvecklingen är tryggare med personlig barnvakt helt enkelt. Har man råd så tycker jag det är toppen.
/Fridaybrew
#3 bara för att man är runt barnen betyder ju inte att man känner dom bättre. dom föräldrar kanske har bättre kvalitetstid med barnen när de väl ses :)
#7 Personen som spenderar nästan alla dagar med någon annans barn brukar vara den som känner barnen bäst, jo. En av aupairerna var den enda som kunde lägga den famljens barn, försökte någon av föräldrarna blev det himla liv.
Och varför skulle dom ha bättre kvalitetstid? När barnen kallar Nannyn eller aupairen för mamma, då tror jag något gått allvarligt fel. Visst kan barn säga fel ibland, men när de dessutom tror att någon annan än mamman är mamma, då tror jag inte det handlar om kvalitetestid. Kvalitetstid låter dessutom konstigt.. vad är det? Är inte det att umgås med dina barn? Lägga dem till natten? Äta middag med dom? Leka med dom? Alla kulturer jag varit i har varit lika på det sättet, man spenderar tid med sina barn när man kan.
MAn går inte ut var kväll på drinkar och låter nannyn göra jobbet.
Tyvärr är så att vissa familjer skaffar barn för sakens skull, och bryr sig mer om karriären än om barnen. Och det är mycket synd. Då kunde man låtit bli känner jag.
#8 nu missförstog du mig för att ja va otydlig :)
jag menade inte att det alltid är så, jag menade att de inte automatisk MÅSTE vara så.
ja tycker själv de e fel att inte umgås med sina barn om man kan.
de finns dom som är hemma med barnen mest hela tiden men aldrig leker med dom eller så, eller hittar på saker.
och så finns de dom föräldrar med tidskrävande jobb som faktist gör väldigt mycket med sina barn när de väl får tid även om de inte är så ofta.
visst tycker man att alla föräldrar borde ta sig tid med sina barn, men det är ju olika hur mycket tid vi alla tycker är "normalt".
men i #0 så låter de ju som att de har en nanny för att de vill ha nån som de kan lita på när de jobbar lixom.
ja tycker det är svårt att sätta en tydlig gräns för när man ska säga att det är okej eller inte okej att skaffa barn.
och i stora drag så är de väl bra att de föräldrar har nanny om de nu inte "bryr sig" om sina barn. finns ju dom föräldrar som inte ens tar sig tid att ha nån som tar hand om barnen och lämnar dom hemma när dom går ut och gör annat. 
Hellre nanny/au pair än nyckelbarn iaf, alla gånger.
/Fridaybrew
Jag tycker inte att man ska skaffa barn om man inte har tid med dem, eller om man bara skaffar dem för att det är något man "ska" göra. Visst att man kanske har en aupair under tiden man jobbar, typ som när man lämnar ungarna på dagis eller hos dagmamma här i Sverige, men när det spårar ur totalt och aupairen i princip helt tar över föräldrarollen, så borde barnet inte ha skaffats från första början. Likaså tycker jag att om man jobbar närapå dygnet runt eller har ett jobb där man knappt är hemma något så ska man heller inte skaffa barn. Barn behöver både tid, kärlek, uppmärksamhet, regler och hela faderullan från sina föräldrar. Kan man inte ge det så bör man strunta i att skaffa barn också, och överlåta det till de som faktiskt verkligen älskar barn och att ta hand om dem. Och självklart kan man säkert älska barn även om man inte har tid till dem, men för barnets/-ns skull skaffar man dem inte om man inte har tid till dem, lika som att man undviker att skaffa husdjur om man aldrig är hemma.
Jag kan tillägga att jag inte överhuvudtaget tycker om barn. Däremot tycker jag inte att de ska skaffas "bara för att" eller av föräldrar som inte har tid för dem. Barn, precis som djur, har rätt att hamna hos folk som verkligen älskar dem och gör saker tillsammans med dem. Man är inte en mamma eller pappa bara för att man har lyckats klämma fram en unge. Mamma eller pappa är något man blir genom att älska och verkligen ta hand om sitt/sina barn.
Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor
#10 I vilken ålder blir ett barn nyckelbarn?
#13 Nu förstår jag inte riktigt ditt svar,ska du svara åt någon annan med ett svar jag inte ställt en fråga om?
Men tack endå.

#14 Du frågade om nyckelbarn, när de blir ett nyckelbarn. Åldern har nog ingen speciell betydelse utan skiftar mellan person och person, inte sant?!