Intressant fråga!

Jag brukar svara att jag vet vem personen är. Fast har man umgåtts mycket förr, så känner man dom ju, eller kände åtminstone. Man förändras ju med åren, så det är inte lätt att svara på egentligen.

Då blir ju frågan om man som person ändras så pass i grunden av sina erfarenheter att man blir en annan människa? Eller har man vissa grunder i sitt sätt som inte går att förändra och på så vis alltid är dömd att vara den man är hela livet?

Det beror nog på vad man varit med om. Har det tex hänt väldigt dramatiska saker i ens liv tror jag att man kan förändras mycket.

den tanken har med slagit mig.
jag "känner" massa folk, som jag idag egetligen inte känner längre, då säger jag mest, jag kände dom innan, vi har inte umgåtts på flera år…hm. det blev ett konstigt svar. det lät bättre i huvudet. hah

Vilken bra fråga.

Om meningen "En jag känner" känns konstig när man säger det, så bör man nog ändra sig till nedanstående. 

"En jag kände en gång" brukar jag säga om det är väldigt länge sedan vi sågs. Tidigare riktigt tajta vänner säger jag att jag fortfarande känner. Men om 10 år kanske det har ändrats om vi inte börjar ses igen innan dess :)

Mvh, Cecilia

Hmm, tänkte på det som Stålfarfar sa när de en gång frågade honom om han hade några ovänner. Tror han var 100 år vid det laget. Han svarade: "Näe, de är alla döa"!

//CarlS

Jag tror att man kan känna delar av vissa människor. Några har jag känt isen 1992 men känner dem inte helt, jag känner bara vissa delar av dem. Så det finns nog grader av att känna någon…