Klart man kan säga åt honom att flytta om han har ekonomi till det. Men det är nog väldigt svårt att göra det när man älskar sitt barn.

Men han tycker väl det är bekvämt att bo hemma, blir antagligen både städat, tvättat och maten står på bordet. ;)

Ja det tycker jag man kan. Som förälder bör man också lära sitt barn att bo ensam och därmed flytta ut och klara sig på egna ben! Särskilt när de har ekonomi för det.

Som förälder har man ett ansvar att kasta ut sina ungar och göra dem redo för livet. Om barnet har fast jobb så ser jag definitivt inget negativt med det. Man älskar ju inte barnen mindre bara för att de har flyttat hemifrån!

Om barnet däremot inte har blivit myndigt eller är utan jobb osv så kan man väl inte kasta ut dem, men man kan ställa krav då på jobbsökande, studerande mm.

Men sen kan det ju vara så att dom trivs ihop också. Om alla som bor ihop hjälps åt ekonomiskt och praktiskt ser jag inget som helst fel i att bo ihop med en släkting eller förälder eller vad det nu må vara. Det är rätt trist att bo själv.

#4 Absolut! Min kusin är över 30 år och bor fortfarande hemma för han tycker inte om att bo ensam, min moster (hans mor) är ensam rätt ofta också eftersom hon är särbo och de jobbar båda ganska mycket. Dock är han bara hemma vissa nätter p.g.a. jobb (lastbilschaufför) men han har dock flyttat hemifrån förr (bodde ihop med ett gäng kompisar i en stor villa) men han flyttade hem igen. :)

Vill hon att han ska flytta så är det bara att säga åt honom att hitta en egen lägenhet. Mina föräldrar fixade en lägenhet åt min äldsta syster efter att hon flyttat hem (hon hade bott ett år i en annan stad) och sen var det inte mer med det. Hon har ingen skyldighet att hålla honom med boende, särskilt när han har en fast inkomst. Det spelar ingen roll att han betalar för sig hemma, den biten ser jag som självklar i den åldern.

Vill hon däremot ha kvar honom hemma så är det inget fel med det men jag ser det som en stor del i att mogna och bli vuxen just att ha ett eget boende och kunna klara av att stå på egna ben. Att han inte ens vill prata om det skulle jag se som en osäkerhet hos honom och då känns det faktiskt som att det bästa för honom skulle vara att bli utkastad (inte på gatan, men i värsta fall att hans mamma fixar en lägenhet åt honom och säger åt honom att flytta).

Själv flyttade jag hemifrån så fort jag kunde, hade inte stått ut att bo hemma länge till och skulle aldrig klara av att flytta hem till mina föräldrar igen.

Efter 21 har man som förälder inget försörjningsansvar längre.

Visst kan man kasta ut sina barn om man vill det när dom är så pass gamla, men trivs man med situationen behöver man ju inte göra det bara för att :)

Hmmm jag tycker oxå att det är konstigt. Jag flyttade hemifrån straxt innan jag tog studenten. Mina syskon 19 (syster) och 24 (bror) bor fortfarande hemma…gratis dessutom. Brorsan 24år tillsammans med sin sambo (21år). Brorsan har jobb o dem andra 2 är arbetslösa o gör inte ett skit hemma. Jag gillar det inte… jag kände att jag behövde komma hemifrån så jag flytta till min kille o började jobba. Ångrar ingenting. Kan bara inte fatta hur man kan vilja bo hos mamma o pappa när man är över 20år o har jobb? är man rädd för att ta tag i sitt liv elr? min bror har skitmkt med pengar o har alla gånger råd med en lägenhet men men….