Oj! JA det var nog ett bra beslut att ta en liten "paus" från vardagen tillsammans! Er situation är inte alls bra för någon relation, så det msåte inte hadnla om era känslor utan platsen där ni är i era liv.

Slentrian och sådant som får dig att må dåligt som påverkar känslorna. Att dessutom vara depprimerad och gå på medicinering är ju med i ekvationen.

Fudera inte på det, lev dagen. Ut och cykla en sväng, läs en bok, ta ett hett varmt bad och lyssna på musik, sitt i någon park eller i skogen och meditera eller vad du nu gör för att slappan av och inte tänka och grubbla. Du msåte tillåta dig att ta en paus från honom och det ni har. Annars kommer du inte att få distansen du behöver för att känna vad du egentligen känner för honom.

Det mest förälskade paret i världen skulle gå på varandras nerver i en stuation som ni- gå hemma, tillsammans i 6 månader…fy fan :D

- Man blir frustrerad

- Man tar sin partner för given

Att du är depprimerad är ingen orsak att låta förhållande förfalla, jobba med det. Vad kan han göra för att det ska bli bättre osv. Vad i er vardag trivs ni inte med. Vadär det ni gör för att undvika det ni borde göra eller istället för det ni vill göra.

Vardagen ÄR trist och grå i jämförelse med nyförälskelsen, speciellt när man pltösligt vaknar upp en dag och har kvävt den totalt med ren, skär uttråkning.

Så sluta försöka känna för en liten stund, rensa, få bort känslan av att han är en självklar del i ditt liv- få bort att du känner varenda liten kvadratmilimeter av hans kropp, drömmar och inre väsen.

Försök sedn efter någon dag utan honom- när du slutat tycka att det är lugnt och skönt att vara ensam, att tänka att hana dlrig mer kommer tillbaka. Han är ute ur ditt liv nu. Vad känenr du då? Förutom den självklara rädsöan att bli ensam eller svartsjuka över framtida Kvinnor som han kommer att dejta.

Jag äskar min kille, 3 år denn vår. Men jag är spyless honom ibland! Och han på mig. 2 vckor isär och vi saknar varandra ordentligt och är så glada när vi ses igen. Man blir påmind om att den man är med inte är en självklarhet, inte en möbel eller en bästis- utan någon man älskar och någon som faktiskt kan lämna en.

Men fokusera nu först på dig själv. Njut av ensamheten, vad du vill göra nu när han inte är där. Hur det känns. Vad du vill färändra för att ert förhållande ska ändra riktning. SEN borde d söka upp hjälp för din sjunkande sexlust, speciellt om du äter mediciner- sådant kan du kanske få hjälp med. Sex eller iallafall någon form av fysisk kontakt är viktigt för närheten i en relation. Även om den blivit ovviktig för dig är den säkert viktig för honom fortfarande, så gör det för honom, kolla om du kn få hjälp med det.

…och du, det är bar du som vet om du älskar honom och hur "det" ska kännas. Vissa vill ha raketer och fyrverkerier hela tiden. Själv vet jag att det år i vågor- jag är förälskad som en tonåring ena stunden för att i nästa känna mig som en jäkla pensionär som varit gift i 50 år :P Det viktiga är tt ni hittar tillbaka till kärleken ni har, det kan ni :) Reflektion av en reltion krävs alltid, hur ska man annar förhindr att man glider isär?  Lycka till!

Tack så himla mycket för kloka ord Gur4m1!

Javisst går man tillslut varandra på nerverna, det kändes och man bara fick fram allt negativa hos sin partner, det känns inte bra, det är inte det man förälskade sig i.

Det känns som en bra lösning i vårt förhållande att han är iväg ett tag nu, man får andas och tänka ordentligt, även om det kan bli jobbigt stundvis utan honom.

Hade jag inte haft mina djur, hade jag nog gått totalt in i väggen eller fått fly :P så dem är till stor nytta!

Jo, jag får nog snart kolla upp det, men ska se om jag kan sluta helt med mina antidepp, för det är mitt mål och har försökt 1 gång tidigare men det var för tidigt, så ska snart pröva på igen :)

Mitt ex och jag var tillsammans i över 6 år, så jag vet hur det känns med långa förhållanden och att umgås dag ut och in, man börjar undra om man är bästa vänner eller partners tillslut. Man måste åka bort då.

Problemet är mest att min nuvarande pojkvän kan inte så lätt som mitt ex bara åka iväg några dagar, då hans släktingar är uppåt i landet och det kostar ju en del också, så det blir tyvärr inte så ofta som man kanske hade velat.

Men jag/vi ger inte upp första taget! Vi kändes som gjorda för varandra i början, så man får pröva allt innan man ger upp :)

De säger ju att frösta tiden man är ihop är det som lägger grunden som gör att man stannar med sin partner när det är svårt :) Så det är ju bra att ni har en fin tid att minnas att ni haft det bra- och alltså kan få det igen då jag inte tror att ni har problem för att ni förändrats utan ja… ni behöver bara ha mer "egen" tid och uppskatta tiden ni har tillsammans.

Om man känner att man saknar honom då tycker man ju om honom.

:D Saknar gör man ju alltid har då saknat alla mina ex. Beror nog på vilken typ av saknad det är- Saknaden att inte vara ensam- eller saknaden av tex.. något som har med honom att göra specifikt ^_^ Som inte är "åååh…jag saknar att ha jocke sittandes här med mig å äta frukost, det är så ensamt nu". Saknad där man längtar efter den andre…kanske lite romantiskt också ;)

Precis.. det kan ju både vara saknad av en vän, att ha någon här öht och på kärlekens vis :)

Jag börjar sakna min sambo nu, rejält.. tänker på honom hela tiden :\

Längtar tills han kommer hem och vi kan köpa lite gott, se på en bra film och bara mysa tillsammans.