Ge tillbaka med samma mynt. KLaga på hur hon klär sig, klaga på trädgården och klaga på hennes inredning. Se hur lång tid det tar innan hon säger ifrån. Då förklarar du att det är så du känner dig.

När ni pratar om det är det också viktigt att man inte är anklagande, utan bara förklarande och att man är lugn och sansad. Hon är din mor och bör klara av att förstå att man inte kan bete sig så.

Håller med Hera om att inte vara anklagande och även att inte vara sur. Också viktigt att förklara för henne hur det känns för dig. Att förklara för henne att du är vuxen kommer du nog inte så långt med. Men kanske förklara för henne att när hon klagar på en viss så känner du si eller så. Att du blir ledsen, att du känner dig ensam eller hur du nu känner dig. Och kanske komma på något sätt som hon skulle kunna hjälpa dig. Vare sig det behövs eller inte, så att hon får känna att hon tar någon del i ditt liv.

det första jag kom och tänka på innan du skrev hur mycket äldre dina bröder var va att du är säkert yngst och ensam flicka, massa lilla flicka helt enkelt. Hon kanske vill ha det som förut, när barnen var beroende av föräldern. Jag vet faktiskt inte. Men hoppas det löser sig (:

Hon är din mamma och hon älskar uppenbart dig- Sen tänker jag att du kanske är den enda hon lixom kan…ja..är så pass bekväm med :)

Ignorera henne bara, hon menar ju säkerligen inget illa. Det tär på tålamodet när någon ständigt ska ifrågasätta och kritisera men detta har du alltså fått stå ut med i 15år så hon kommer knappast att förändras och hon är din mamma- att säga upp bekantskapen är knappast en bra lösning. Kanske du kan hitta ett sätt att förhålla dig till hennes beteende om du förstår det djupare? Se det som att hon gör det pga att du är hennes dotter. Hon föreslår/kritiserar saker- tröttsamt ja- men du kan välja att slå dövörat till och inte haka på eller ta åt dig hennes negativa kommentarer.

Hur ser hennes liv ut i övrigt? Är hon social, många vänner? Är hon oftast ensam hemma eller är hon ute i svängarna (reser, kulturella evenemang, bio, dans eller vad nu gammalt folk har för sig).

Ser omtanke, nyfikenhet, lite kontrollbehov- mycket osm säkert baseras på henens egen livssituation.

Tror inte på att bete sig lika illa tillbaka, men resten håller jag med om. Om hennes liv inte är så perfekt, intressant eller kanske jobbigt och ensamt så är detta ett sätt att tvinga sig in i ditt liv på ett annat sätt, även om det blir negativt. En del människor vet inga andra sätt.

Gur4m1 har kommit med en mycket bra förklaring. Om du lyckas tänka så, så lever du lättare. Det är svårt, mycket svårt. Jag vet. Det är en omtanke, som känns oerhört jobbig, men det är omtanke.

#4 Håller med.

Tror inte att du skall ge igen med samma mynt faktiskt för det är inte lösningen. Kom underfund med varför hon gör så och sen prata om det utan att anklaga.