Ja det är klart att man gör! Är någon runt om en grinig så blir man ju det själv tillslut.

Absolut! Min pojkvän får också "PMS" när jag har det t.ex. Då går han runt och tjurar, blir grinig för småsaker, känslosam osv - nästan värre än jag själv skulle jag vilja påstå!

Okey.. ja där ser man.

Märker att jag är skörare nu i förhållandet, nästan lite ombytta roller..dvs nu är det jag som lite osäker på honom, var jag har honom..vad han tänker osv..vill ha mer sex..tidigare har det alltid varit han som varit den som varit i "underläge" i förhållandet.. dvs jag har varit mer undandragen av mig, dels känslomässigt o att jag velat vara för mig själv, nu har det där suddats ut o känns som om det är han som är mer stark.

Jag har nog lite dålig självkänsla oxå..men jag tycker om honom och älskar honom trots att han är lite "svår", jag är nog rädd för att bli lämnad. Har mycket funderingar om oss, hur vi har det..

Det var lite skrivet ur mina tankar..

Vad jag reagerade på var det du skre om att du älskade honom mer nu när du är beroende av hnom? Hur menade du? Tror aldrig det är bra att vara beroende av sin partner även om det nästan är omöjligt att alltid vara "likställda" ;)

Är väl bra att ni växlar lite sådär. Nu är du i underläge, förut var han i underläge- du får väl ta tillbaka kontrollen ;)

Men ja, jag håller med. Ens partners humör och beteende påverkar en- men du påverkar också honom- får man inte glömma. Så nu när du är medveten om det kanske du kan påverka honom positivt. Tex att INTE haka på de där små bråken och tjaffsen- hitta en väg att undvika eller "utmanövrera" det då du märker att det är påväg- som man gör med små barn.

- ååh en klubba, mamma! vill ha!

Mamman ler och tar bort klubban, ungen fortsätter skrika efter klubban.

- Nämen se Albert vilken stor HUND!!

Ungen gllor efter hunden, mamman lägger bort klubban och ungen har glömt klubban. Ungefär så- men du får hitta dina egna "hundar" att locka bort honom med. Ibland räcker det att man själv behåller lugnet. Lixom acceptera att han har ett häftigare temprament än dig och att det gåröver snabbare om du inte "käftar emot" (nu emnar jag småtjaffset- du ska ju inte låta honom få sin vilja igenom med _allt!_ :)

Men det är mina tankar- så hanterar min kille mig /då jag är brusskallen av oss två/ och så hanterar jag i min tur en av mina vänner (som är brusskallen av oss två). Killar som kastat och tagit sönder saker i ilska har jag typ dumpat nästa dag. Jag blir helt kall inombords och känslorna stendör med sådant beteende- det är inte okej för mig. Han borde också bli medveten om hur det beteendet framstå för dig. Sök terapi för par om du känner att det är svårt att få honom att lyssna och ta till sig- kan vara lättare att förstå när någon annan säger det, då blir det mer "allvar".

Hej Gur4m1!

Tack för Din kommentar! Intressant! Jag vet inte riktigt heller hur det kan komma sig att jag plötsligt blivit mer beroende av honom o samtigt märker/känner att jag älskar honom mer än tidigare, jag är rädd att bli lämnad. Har tidigare varit starkare inombords, haft ett lugn, vad beträffar vårt förhållande..men då har jag också haft en "distans" i mina känslor pga alla såna här tjafsgrejor… Tror att det bara utvecklat sig så sista tiden att jag kommit honom närmare, det har känts jättebra, lättsamt så jag har trott att alla såna här tjafssaker hade minskat betydligt o samtidigt blivit mer sårbar, vi har varit mycket tillsammans, semester tillsammans osv.

En del är nog också att jag känt av lite distans fr honom, han gör lite egna saker (fiske, hans intresse) mer än vad han nånsin gjort tidigare, o det är olikt honom, har väl blivit lite rädd helt plötsligt..det är olikt mig! Jag vet ju att det är viktigt att göra egna saker oxå, vilket jag själv försummat nu under sommaren, har liksom bara velat vara med honom.

Hans humör kan ibland förändras blixtsnabbt när han reagerar över något som han tycker känns fel, då kan han slänga saker..o det skrämmer mig. I mina ögon överreagerar han men jag kan förstå att han reagerar o tycker nå saken i fråga, men det blir så stor sak! Då blir jag kall o känner att med ens förändras allt det fina vi ändå har tillsammans o mitt känslotillstånd rasar fullständigt o jag blir matt o töms av energi. Det är en röd tråd som alltid funnits hos honom, jag trodde att han hade lagt av med detta, men jag förstår nu att han bara är sån. Jag har svårt i min tur att tackla o hantera detta o vi har svårt att diskutera dvs svårt "ta ned" saken till rätt nivå, låta varandra prata o säga vad den tycker o känner i tur o ordning utan avbrott o sen acceptera o lämna det hela. Jag tror att ibland har man bara olika uppfattningar o synsätt, men det måste man oxå kunna acceptera o gå vidare.

Ja, jag vet att terapi kan vara en väg att hjälpa, men jag vet vad han sagt tidigare..nämligen i hans tidigare förhållande så var de i terapi men han tyckte inte att det gav så mycket. Men visst kan man ändå ta upp frågan om det känns så o det inte blir nån förändring.

Hälsningar

okkrip56

Heh, ja man måste accepter ahur människor är, men ibland msåte människor också komma till insikt att det är hos dem felet ligger. Det är tex inte du som kastar omkring saker i ren ilska eller förvandlar småsaker till jättestora bråk. Ser inte han det som fel? Lixom skäms han inte någon gång efteråt, ber om ursäkt eller mår dåligt över att han kanske tagit sönder något?

Jag mår jätteilla när jag fått ett "utbrott". Min pojkvän förstår mig och accepterar vem jag är men enbart för att jag själv också har insikt i mitt eget beteende och problemen som går i deras spår. Det är tröttsamt att alltid behöv be om ursäkt men då jag oftast är den som gör fel så är det inte mer än rätt.

Att terapin inte var givande vvar väl för att han inte ansåg att han gör något fel, att hans beteende inte är ett problem för er eller honom. Eller så förstod han inte hur han skulle kunna förändra sig- eller iallafall underlätta för den han lever med.

MEd detta + din oroa kring när han förändrar sitt beteende så känns det ju som att du undermedvetet ändå känner att det inte står rätt till mellan er- annars skulle du väl inte känna sådan rädsla när han ändrar sitt beteende? Är du rädd att han drar sig undan från dig, eller inte fiskar egentligen utan gör annat?

När folk är rädda och anpassar sitt liv efter sin partner kan det faktiskt bli oerhört krävande och frustrerande för den personen. Klänginga personer får mig att se rött ;) Speciellt om man är i en period där man bara behöver få vara för sig själv lite mer- inte få kärleken eller öfrhållandet eller sina känslor ständigt ifrågasatt av sin partner bar för att man inte beter sig som han vill. Dvs inte har samma kärlekskrnka beteende för fakt är ju att även om man är kär och älskar varandra så går de där "kär"känslorna lite i vågor, tror du inte? Ni är bara lite i osync. Så gör du dina saker, sluta anpassa dig och känna att du avstår saker för att vara med honom- och sedan bli lite bitter och sårad för att han inte gör samma sak för dig 8inom rimlia gränser såklart!).

Men ja, folk som har svårt att låta andra tala till punkt, par som måste gapa i varandras ansikten, tar till våldsamma handingar, beter sig hotfullt och har svårt att kommunicera- tjänar oftast på att ha en tredje part i rummet som "håller koll". Klrt han inte uppskattar det- då kan han ju inte prata över dig hela tiden och all luft blir utblåst innan det blir ett stort gräl över en skitsak. Energin ska ju användas till så mycket annat som är viktigare :D Terapin är ju för att lära er hantera en diskussion, era känslor- inte för att sitta och få rätt eller fel ^_^ Men eventuellt få en insikt i båda eras beteende mot varandra. Jag tror många är lite rädda för vad de ska hitta.

Hej Gur4m1!

Nej han brukar nästan aldrig be om ursäkt för att han slängt en sak, utan jag brukar direkt få dålig magkänsla av att det är jag som är "skurken" som orsakat hans dåliga humör, t ex som sist att jag läste tidningen vid frukostdags när han hade tänkt sig läsa den vid sin kaffekopp som han längtat efter så! Han menade att jag brukar ju läsa den innan vi äter frukosten tillsammans men nu läste jag den istället vid min kaffekopp o det tog hus i helsike för honom! Jag bara stirrade fånigt mot honom när han kommenterade detta (minns ej vad) för jag bara gapade o nästan höll på att falla i skratt en sen när han slängde tidningen i golvet o reagerade så där blixtsnabbt med att bli arg o irriterad med kommentarer att då kunde han lika gärna låta bli att läsa över huvudtaget. När han såg min dumma fåniga min o att jag inte tog honom på allvar så det var då han reagerade blixtsnabbt.. Han tyckte att andra  småsaker var ju viktiga för mig o tog upp exempel ( min hårfön som är j-viktig ha med mig till honom) Visst är det så, att småsaker är viktig för mig, och jag kan förstå i själva känslan att det är så, men man kan ju inte göra en sak så stor o allvarlig, det har jag däremot svårt att förstå! Jag tror det handlar om nå annat egentligen..kontrollbehov el så, vet ej.

Detta är ett typiskt exempel på vad som tärde mig i vårt förhållande tidigare när vi var sambo o mina känslor mot honom, vilket medförde att jag tillslut tog mod till mig och flyttade till egen lägenhet vilket var det bästa för mig o även för oss. Vi började så småningom träffas o umgås med tiden o är särbo nu.

Jag har hela tiden haft en distans till honom vilket han känt av o tyckt att han fått för lite kärlek o ömhetsbevis fr mig- har ju berott på alla erfarenheter jag varit med om i vårt förhållande, han tyckte att vi inte träffades så mycket, att jag alltid skulle hem. Men nu under våren o sommaren då vi umgåtts mycket o varit på en undebar semester så har jag som nämnts ovan kommit honom mycket nära, fått sånt begär o behov av honom.  Nu i skrivande stund när man får lite perspektiv på allt så faller saker lite på plats o man får lite distans till det hela så känner jag att det känns lite bättre inombords, dvs att jag inte känner mig lika beroende av honom, det vill jag inte vara, blir så skör o otrygg.. Gäller att hitta på egna saker, träffa sina vänner osv 

Ja det blev en hel del…

Glömde.. han är o fiskar, så det är inget tvivel från min sida alls, har sett bilder från fisketurerna..

Din man låter som mannen jag träffade som ung, som misshandlade mig mentalt :) Nu låter det som att du kan kontrollera det hela och han verkar även ha bra sidor. Men ja, mitt ex kunde bli arg och elak över saker som att jag dukade besticken fel- (han bodde hemma), jag var alltås dum i huvudet för att jag bröt hans mönster. Han såg det som självklart att om man dukar så gör man precis som honom, så som hans föräldrar gjort osv osv.

Din kille låter _lite_ så. Det där med tidningen- blev en jättestor sak- men när man ser på det i efterhand borde han ju själv ha insett det. Kan absolut förstå hans besvikelse men han är ju en vuxen människa och måste väl ha känt sig löjlig för sitt utbrott mot dig över en sådan skitsak?

Kontrollbehov ja, förmodligen blandad med en bristande självuppfattning och självkontroll. Han tänker nog inte på ur ham framstår i dina ögon, ha skulle nog inte acceptera likadant beteende mot sig själv. Han är absolut en människa som har svårt att ta till sig kritik  :P Och säkert speciellt från dig som står honom nära. Men nu gissar jag bara. Men han verkar vara en sån som verkligen behöver parterapi- men han måste själv vilja jobba med det, fatta att hans beteende inte är hållbart bland andra människor.

Obehagligt, känner med dig. Du är stark som ändå orkar med detta beteende och kan bortse det- men om han skulle gå längre och göra dig illa eller få dig att må dåligt så borde du kanske inte stanna med denna man.

Hej Gur4m1!

Jo du verkar ha fått en bra bild av honom o oss! Jo han är väldigt snäll o öm mot mig. Men har svårt att ta kritik. Han har aldrig gjort mig illa fysiskt o är inte den typen. Han gillar inte våld alls.

Jag har mått väldigt dåligt mentalt nu sista veckan..tar mycket energi o kraft från mig sånt här, jag funderar mycket. Igår kväll skulle jag till honom efter att jag varit hos min dotter o hennes kille.

Vi pratades vid per telefon när jag var på väg promenerandes hem från dem o jag sa att jag ska bara förbi hemma först o sen kommer jag promenerandes. Han hade ätit middag o jag kunde ta mig själv när jag kom till honom, han skulle vara hemma o packa inför fisketuren nästa dag (idag). Min äldsta dotter ringde o ville att jag skulle följa på blomsteraffären, nära min bostad, följde henne, tog 15min cirka.  Han ringde mig när jag var i blomsteraffären o undrade om jag var på väg, sa att jag hade följt min dotter dit för o hjälpa henne välja nån blomma..han suckade i telefon o sa att han måste på stan o göra ärenden. Efteråt kände jag den där samma dåliga magkänslan i magen, han får mig att känna dåligt samvete..

Jag ringde honom sen när jag kommit hem (efter 1/2 tim) men han svarade inte, ringde ytterligare en gång utan svar. När 1 tim gått ringde han o sa att han kommit hem, så då kunde jag fara dit, men jag mådde inte alls bra. När jag kom dit så hade jag svårt att ta upp det men gjorde det efter ett tag, försökte förklara för honom hur jag reagerar på hans sätt.. Jag har inget emot att man säger till varandra varför man inte dyker upp el vad det nu handlar om utan det är sättet man gör det på. Han tycker att han måste få reagera o det håller jag med om men försökte säga att det är ju sättet han gör det på som jag mår dåligt av. Men han förstår inte det, han säger iaf inte att han gör det. Han tyckte att jag gjorde en stor sak av det, men sa att jag måste få säga det annars mår jag dåligt av att gå o bära det som tynger mig, att man måste kunna diskutera. Det blev faktiskt bättre o han skrattade..Jag trodde att det skulle kännas bättre sedan oxå, men det höll i sig den dåliga magkänslan, obalansen, sovit dåligt förra natten ..

Hela kvällen o natten mådde jag dåligt, i obalans! De här 2 händelserna har tagit hårt på mig o dragit ned mig i skoskaften.  Jag tror oxå att jag behöver göra nå annat, träffa vänner etc o inte bara vara med han. Det känns som om hela jag inte är mig själv alls, osäker, otrygg, obalans, i en bubbla..Jag kan se dessa bitar, men att det ska tära så mycket på mig att jag blir så i obalans?! Det var länge sen jag kände så här! Jag är miltals ifrån honom nu känslomässigt.. 

Han sa på natten att när jag ringt 2 ggr så var det inte för att han inte ville svara utan för att han glömt telefonen hemma, för han sa att jag säkert trodde det,  men det tror jag vad jag vill om tyvärr, det kan va sant oxå men..fast det brydde jag mig inte om att säga till honom.

Ja, det blev ytterligare att skriva..

klart med sådant beteende så blir små saker stora- till slut äve för dig. Om min kille gjort som honom- så skulle jag inte ha brytt mig- men så gör han ju inte så i normala fall! Detta är ett tecken på att han påverkar dig dåligt, han drar in dig i sin bubbla. Det farliga är ju dagen man accepterar märkligt beteende som man mår dåligt av, att det bir det normala, sådant som är het tokigt för utomstående. Men det är bra att ni rpatade om det och att han blev på bättre humör :)

PRecis som han "måste få uttrycka sig" på sitt sätt, så är det minsta han kan göra att godta att du också msåte få hantera hans beteende på sitt sätt- annars mår du minst lika dåligt som honom om han låter bli att bete sig som en unge :P

Du kan bara ta honom för hans ord, så länge du inte kommer på honom med handen i kakburken så tjänar du ingenting på att tänka att han ljuger om tex telefonen även om din erfarenhet säger dig att han vägrat svara av ren tjurighet eller ilska mot dig.

Ni är två olika personer och ert problem är att ni hanterar motgångar olika. Jag själv kommer aldrig mer att acceptera sånt där beteende ^_^ Men jag är inte lika tåamodig som du verkar vara + att jag också har ett temprament som heter duga ;) (men bara när någon gett sig fan på att få igång mig).

Viktiga tycker jag, som med all "lydnadsträning" ;) Är att vara positiv- att fokusera på det som är positivt så länge det negativa inte blir för stort. Så var uppskattande när han faktiskt hanterar situationer på ett bra sätt- om det nu någonsin sker. Säg att "Det här var skönt att prata om..när du tar det så här bra". Kan säkert först bli diskussion eller om han tar det fel. Men det är nog viktigt att visa att det gör skillnad för dig när han beter sig annorlunda än det han är van vid. För honom är det nog en ren reflex. Vet inte hur hans bakgrund ser ut.

Är nog bra att ni inte bor ihop, att du har ett eget hem och inte känner dig beroende av honom rent så.

Hej igen!

Tack för dina ord o råd!  Jo hans bakgrund har inte varit så bra, råkat ut för ett trauma som barn o som kom upp till ytan i vuxen ålder o satt djupa spår. Har gått för samtal för detta så allt har nystats upp o pratats om så det är ju bra på så sätt. Jag nämner inte här vad det är, men som du förstår så finns det många olika saker som vi människor kan ha råkat ut för i livet. Du har rätt i att han drar in mig i sin bubbla o det gör han ofta utan att jag märker det själv. Hans dåliga hälsa dvs dåliga nacke med smärtor, svårt att sova på nätterna gör honom låg o irriterad, det präglar mig oxå.

Jo, jag känner oxå att det är tur att vi inte bor ihop, då hade jag verkligen kvävts o inte fått andrum i mitt illabefinnande. Just nu känner jag ingen glädje, bara trött, ledsen o sorgsen.

Vi syskon ska fara till våra föräldrar, vår mamma fyller år, men jag känner mig inte i särskilt bra form mentalt, är inte mig själv, men min särbo kan inte följa med är o fiskar idag, så det kan ju vara lika bra för oss båda tror jag.

Okey, det blir nog fortsättning följer här.. tror jag igen.

Ha de gott! Kram

okkrip56

Låter som en bra idé att göra något med din fmailj även om du inte mår bra- kom ut ur det där :) ÄVen om det är svårt.

Måste få skriva av mig.. Känner att jag tappat greppet/kontrollen om mitt liv just nu. Jag känner mig osäker, otrygg, sovit dåligt egentligen hela sommaren dels pga värmen. Är idag uppstressad. Känner inte igen mig själv då jag egentligen är lugnare, mer glad o harmonisk.

Har ju dels att göra med mitt förhållande, kanske till stora delar men jag undrar om det kan påverka mig så här mycket? Jag har inte kraften o styrkan i mig. 

Igår kväll var jag hos en av mina systrar o hennes man. Hennes tvillingsyster (de är 6 år yngre än mig)o hennes son är på semester o hälsar på här i vår stad. Vi satt ute i partytältet, åt varma mackor drack vin..  Under kvällen dök deras granne in i tältet vilken jag tidigare år har "strulat" med. Då blev jag väldigt intresserad av honom o fick känslor för honom, men han hade inte ärliga avsikter.. Han är visserligen en lättsam o rolig person, men tar "mycket plats i ett sällskap" ska synas o höras. Han utnyttjade mig o mina känslor på den tiden o till slut lyckades jag komma över honom. Ville bara ha "en sak" om du förstår vad jag menar.. Igår nämnde/skoja min syster att hennes tvillingsyster är singel för den här mannen..när de var inne i hans kök..Kände att det kändes jobbigt för mig att höra! Det är nog barnsligt av mig att reagera så, svartsjuk, känner att det skulle vara mycket jobbigt om han det blev de två. Nu bor ju tvillingsystern med sin son i södra Sverige, men avstånd är inget hinder.  Båda tvillingsystrarna vet ju vad jag gått igenom med den här mannen..

Den här mannen hamnade under senare delen av kvällen (när jag kom tillbaka fr toaletten) bredvid min tv-syster. Det var den andra systern som hade suttit där o hon hade flyttat sig bredvid sin man, så hon försökte nog "para ihop" dem o det känns oerhört jobbigt för mig, tycker inte om det! 

Det dök upp gamla känslor igår kväll som jag gått igenom med den här mannen, varit svag för honom o hans charm ( men egentligen är han en skitstövel) Jag är nog barnslig o kanske överreagerar? Den här mannen får stöta på vilka Kvinnor som helst annars för min del men inte på min syster! Då blir jag svartsjuk, visst är det konstigt! Jag borde inte bry mig alls när jag vet vad han är för en typ..bara charmar ..varit singel 7-8 år. Har ett barn. Han har inget stadigt förhållande. Åker till Thailand varje år!? Vad gör han där..tror du? Det har spekulerats om det.. även fr min tv-syster.

Jag har råkat ut för en del händelser med den här mannen som till slut gjorde att jag fick upp ögonen vad det är för en människa! Han "leker" med kvinnorna..inget mer vill han ha!

När jag skulle fara hem därifr igårkv så fråga min yngre tv-syster hur det kändes för mig när han var där? Jag svarade att det kändes obekvämt! Ja jag ser det sa hon. Sedan gick det inte att prata mer..jag ville väl inte heller..o sedan cyklade jag hemåt. Jag tycker lite grand att när min yngre tv-syster vet vad jag gått igenom med den här mannen så borde hon vara mer taktisk, dvs skulle inte alls ha nämnt "ja min tv-syster är singel" för den här mannen! Och inte placerat honom bredvid sin tv-syster.  Har jag fel el är jag barnslig nu? Överkänslig?

Ev ska vi ut (även min särbo) på en krog på fre-kväll o då kommer den här mannen dit oxå. Då skenar min hjärna iväg då jag ser framför mig där han sitter bredvis min tv-syster, jag vet inte om jag klarar av det?

Vad står det här för? Jag är själv förvånad över min reaktion o känslor? att jag reagerar så här starkt! O det känns bara penibelt att prata med mina systrar om det här o säga hur det känns!  

Vet inte hur jag ska hantera detta? Vill bara få tillbaka min styrka o kraft som jag känner är borta o jag vet inte när o hur den försvann? Är det min särbo som jag blivit präglad av? Vi har ju varit mycket tillsammans..kanske har jag blivit påverkad av honom negativt. Han o jag är ju mestadels på tu man hand, träffar inte så mycket andra människor tillsammans, vilket jag pratat med honom om (bl a en röd tråd i vårt förh). Han tycker att han gör det i sitt arb..har sitt fiskeintresse-säljer o köper, fiskar. Han tycker att jag borde skaffa mig ett intresse så att jag fick det behovet tillfredställt. Visst kan det ligga nå i det men jag tycker ändå att i ett parförhållande ger det glädje, gemenskap, inputs att gemensamt träffa andra oxå emellanåt. Problemet är att vi inte har så många, men det går om man anstränger sig!

Jag känner även att min särbo har övertaget om vår situation. Jag är rädd att han gör slut, rädd att bli ensam, vilket jag är ovan vid i vårt förhållande, där jag alltid haft det övertaget. Jag har lämnat honom några gånger,men han lämnade mig i början av vår relation. Vi har haft ett jojo-förhållande som den här sista omgången varit mer stabilt även om det kan låta underligt!

Vår Italien-resa var underbar iaf. Men visst var det lite små tjafs även där, där min särbo kunde reagera så där över nån småsak som inte blev som han hade tänkt.. Och jag har haft funderingar över att jag ville ha mer sex där än han..(ombytta roller). Vi hade sex bara en gång under 1 v sem i Italien..Jag hade kunnat ha varje kväll, du vet sol, bad, god mat o vin på kvällarna. Omständigheterna gör ju att lusten kommer. Vi har pratat om det o enl han själv så var han trött, tagen av sin flygrädsla som påverkar honom mentalt o det förstår jag. Även när vi kommit hem till Sverige så har min sexlust funnits kvar, men han har inte visat nå. Jag har tagit upp det igen (sagt att det är ombytta roller..)o det är bara så att han oxå sovit dåligt pga sina smärtor från nacken..Han som sagt att han vill ha sex o behöver det..då han tyckt att det gått för lång tid innan vi haft det, dvs jag inte velat/orkat under arbets-veckorna..

Med andra ord så känns det förvirrat alltihop för mig..på nått sätt så har det nog samband-mitt förh + händelsen i partytältet igårkv tror jag? Dvs jag är i ett mentalt svagt skick nu..trött, inte glad, sover dåligt. Jag kan inte riktigt se allt klart framför mig.

Nä det blev mycket det här men om Du Gur4m1 läser detta o har nån kommentar el åsikt så vore det intressant o höra. Bra med lite bollplank.

okkrip56

Har du gått arbetslös länge, eller pluggar du eller har du jobb? Sådant kan påverka ens person otroligt mycket (om man går hemma längre tider) om man dessutom har ett så känslomässigt krävande förhållande.

Din syster kanske bara skojjade, eller har din syster haft något på gång med honom också?

Fast du har en pojkvän så kan jag förstå dina känslor- speciellt då du och din nuvarande har det lite jobbigt. Klart det är tungt att se ett "ex" som dessutom bara ville en sak- paras ihop med din syster :/ Jättejobbigt att de inte visade dig mer hänsyn. Okej att de tär flera år sen men det är din systers granner- i "norrland" (då du sa att systern bor i södra sverige)- varför är din syster så desperat att para ihop din andra syster med denna märkliga man? Kanske hon vet att din syster också bara söker något tillfälligt att ha kul med? Låter ju inte som en bra "fångst" :DD

Din syster var okänslig speciellt om hon såg att du tog illa vid dig och hon vet om er historia och mannens tvivelaktiga bakgrund. Märkligt beteende men samtidigt inom ramen som är svår att "REAGERA!!" på. Eftersom du har kille nu och folk många gånger då anser att man inte kan ha känslor i övrigt då…

Själv fick jag liknande känlsor när mitt ex började dejta en "bekant" åt oss båda, eftersom han snackat så mycke skit om henne när vi var ihop. Jag ville inte ha exet själv- aldrig i livet, jaghade dessutom en ny pojkvän- Men jag reagerade och vart jag än vände mig fick jag höra "Men du har ju pojkvän…".

Klart man kan bli arg, kanske tillochmed avundsjuk eller bitter men jag antar att också en del av dig är orolig för att den här mannen ska utsätta din syster för samma sak som med dig- eller ännu värre- faktiskt behandla henne bra och bli hennes karl. Det låter hemskt men det skulle slå mot ens ego. ÄR mest fundersam över din systers motiv- hon som försökte para ihop dem.

Eftersom du grubblr, oroar dig och ofta mår dåligt i ditt förhållande så tar det energi- du går i en stor oro, det är stressande. Klart man blir slut, svag i psyket och säkert en risk för att bli sjuk både i kropp och själ. Depression kan man inte tänka bort, inte heller en förkylning. Man kan däremot bryta beteende och tankemönster.

Men där verkar din man ockås ha en del att jobba på och jag ser inte hur du ska kunna vända skutan helt på egen hand!

Heh slagit dig att din sexlust kanske sätter honom i den position att han därmet helt enkelt inte vill. Kontrollbehovet du vet. Det ska ske på hans vilkor. Hur beter ha sig när han vill ha sex men inte du, köer han det utn krusiduller eller envisas han tills han får som han vill, blir han tjurig och sur?

Jag hade nog känt likadant anående det där med grannmannen- oavsett om det var 1 år sedan eller 10 år sedan vi strulade. Mina systrars beteende skulle förvirra mig, då jag och min syster står varandra nära och enade mot män i övrigt ;) Vet inte hur er relation ser ut men jag utgår från att ni är rätt nära varandra.

Är detta verkligen värt förhållandet med din kille? Om du vet att du inte brukar må så här normalt. Att ni gjort lsut- blivit ihop,  gjort slut. Jag skulle ha svårt att slappna av i en sådan känslomässigt stressande relation. Som med mig och mitt ex som var KAOS, vi är goda vänner idag. Vi brukade säga "Kärleken finns där…det är inte det". Och så var det- vi älskade varandra- bara att ibland räcker det inte, inte på långa vägar. Man kan känna åtrå, ömma känslor, men något viktigt saknas ändå för att förhållande ska fungera för båda parter.

Hej!

Vad bra det känns att få ha "bollplanksprat" med dig o att du har ork o tid med det, mycket tack för det!

Jag har fast arbete, har semester just nu, 1 vecka kvar av 5 veckor. Jag o min särbo har varit mycket tillsammans i sommar, nu är han visserligen mycket o fiskar men en fiskekompis den sista veckan o även idag. Så det blir ju inte lika intensivt då, kan ju vara bra för oss.

Min yngre tv-syster som bor i samma stad(är sambo) som jag tror jag inte har haft något med den här mannen att göra. Han är ju granne med hennes sambo o de två är bästa vänner sedan många år.

Jag tror att jag reagerade starkt pga att hon försökte para ihop honom med min yngre tv-syster (som är o hälsar på), just för att hon är mitt syskon, hade det varit nån annan kvinna som jag inte kände så hade jag inte brytt mig lika mycket, dels är det oxå det att jag inte vill att hon ska råka ut för samma sak.   Vi träffades igår på dan o jag frågade vid lämpligt tillfälle min yngre tv-syster ang kvällen innan, jag nämnde att den här mannen är ju rolig, men tar plats i ett sällskap, han är en lurifax/skitstövel o inget att lita på, sa jag. Hon sa att "han är inte min typ", så det var ju en lättnad. 

Jag o min särbo var igårkv på middag hos dem (ej grannen), då kom min yngre tv-systers sambos bror förbi ..När han gått..så tyckte sonen till min yngre tv-syster att brodern där var väl trevlig för hans mamma o genast hakade den andra tv-systern på o höll med, men det kändes inte alls på långa vägar lika hemskt för mig,.

Jag vet inte varför min yngre tv-syster försöker para ihop nån med hennes tv-syster/min yngre tv-syster, kanske för att hon är singel. Men jag vet att hon har inte velat ha nån karl,, tyckt det har varit skönt att få vara ensam.. men hon kanske har börjat komma över från skilsmässan o söker nån nu, fast jag inte vet om det.. Mina tv-systar har ju starka band med varandra så de vet ju en hel del om varandra av förståeliga skäl.

Jo, vi står varandra ganska nära ..jag o mina systrar.

Du sätter fingret på det där med att det tar på ens ego, just som jag reagerade. Man bryr sig inte lika mycket om ens ex (trots att han är en skitstövel) stöter på nån annan kvinna som man inte känner så väl, men är det ens väninna el syster känns det mycket hårt! Jag håller med dig om att folk verkar tro att när man har en ny relation, så ska man inte kunna reagera så här när en ex stöter el paras ihop med ens syster o dyl… Jag tycker det är konstigt att de inte ser o förstår en sån sak!

När min särbo vill ha sex med mig o jag inte vill/orkar blir han sur o stött. Men jag har märkt att jag känner det oxå likadant, men jag försöker att inte visa det i mitt beteende men det är inte lätt.. Det är nog han som oftast tar initiativet, jag liksom låter det vara så, för det har visat sig funka bäst så..men ibland tar jag initiativet - ibland är han med på noterna, dock nu sista tiden så har han ju inte velat ha när jag tagit initiativet, så det kan bero på kontrollbehovet, som du säger..

Du sätter ytterligare fingret på en sak..nämnligen att trots att kärleken finns där, o att man älskar varandra så räcker det inte , det saknas nå, Det har jag oxå funderat på innan du skrev det! Jag tror att det är så i vårt fall.

Ja det har varit mycket tankar, känslomässiga saker, o inte lika mycket roliga saker för min egen del , dvs på egen hand..att man gör egna saker, bara han o jag mestadels, det har nog varit för mycket småtjafs,. påfrestningar som orsakat allt detta, ..

Nä nu avslutar jag här .. ska ut o promenera..På återhörande..

okkrip56

Hoppas du hade en rogiande och skön promenad, här vågar jag inte ut för det hänger regn i luften och jag är gjord av socker just nu :P

Håller med i allt du skriver och glad att du kunde ta till dig det jag skrev.

Angående din syster så förstår ja att du måste ha känt en lättnad när hon inte var intresserad. Handlar ju inte om att du inte vill se din syster kär och lycklig, det handlar ju om honom som du har en negativ erfarenhet av- och skulle mot förmodan din syster börja intressera sig för hasn uppvaktande så borde du vara rak på sak och säga exakt varför det stör dig, att du helt enkelt är rädd för hennes skull och att han faktiskt gjort illa dig! som syster så uppskattar man nog det.

När min syster fikc veta att mitt ex kallat mig för en dumskalle hade hon direkt gått och skällt ut honom och sagt att han skulle få med henne och göra om det upprepades. Han blev såklart arg och jag fick lugna ner honom men det KÄNDES så bra att veta att min syster fanns där för mig och vågade sticka ut hakan.

Du har mycket att fundera på och reda ut men låt inte grubblerierna ta över helt ^_^ Ibland msåte man bara besluta sig för en sak och hålla fast vid det så gott det går. Att göra slut är svårt- risken att gå tillbaka är alltid överhängande, att stanna är minst lika svårt när man har tvivel som alltid tar sig in i tankarna runt relationen.

Har du någon vän i din närhet som du kan bolla med, som du gör här, som har erfarenhet av din särbo och er relation?

Mvh // Jean

Hej igen!

Jo, fast hon är inte numera så mycket på "hemmaplan". Hon o hennes man är mycket på resande fot, aktiva människor, har "almanackan oftast fulltecknad, så vi träffas inte så ofta, men vi vet att har varandra som bästa vänner! Med henne har jag kunnat prata om allt men som sagt så går det inte så bra när vi inte hinner träffas lika ofta som förut.

Annars har jag inte någon annan väninna som jag kan bollplanksprata med, dvs visst har jag några vänninor, men känner inte att jag har det förtroendet med dem som just med ovannämnda.

Förut när jag var sambo med min särbo o tiden innan jag kände att

vårt förhållande var påfrestande o jag hade mina tankar på att separera så gick jag hos vår personalkonsulent på jobbet o det kändes bra. Men nu är denna personalkonsulent inte på vår enhet, så jag är osäker på om jag har möjlighet/får vända mig dit, visst det går ju att ta reda på..

Förut har jag pratat med min yngre tv-syster om saker som tyngt men nu känner jag inte för det o hon pratar aldrig med mig om sina saker, hon har väl egentligen aldrig gjort det heller särskilt mycket. Även om vi är öppna mot varandra om livet o så,men våra egna bekymmer delger vi inte så där med varann.. Jag vet att hon hanterar sina ev bekymmer själv el möjligen pratar med nån, vad vet jag, hon har då sagt iaf vid nått tillfälle när hon mådde dåligt i våras "jag klarar mig alltid"..el nåt i den vägen..sa hon.

Ja, jag förstår att du lagt ned mycket tid på mig här, så..jag ska (försöka) att inte belasta dig med mina "saker". du har hjälpt mig mycket ändå!

Ha en bra fredag-kväll i alla fall!

kram

okkrip56

Du är ingen belastning :) Är snarare att jag känner med dig. Varit där, men med en bra vrre man- men jag vet känslan av att faktiskt tycka om någon som inte är bra för en egentligen. Nu skadar han inte dig, men er relation verkar göra det- iallafall just nu när du inte orkar med det. Kanske det är saken, att du behöver få ventilera och avlasta dig- är rätt normalt :) Om man ska orka med all skit man måste möta i en vardag.

kolla upp det där med konsulenten, om du inte kan gå till just henne/honom borde det ju finnas andra alternativ, jag tror detta är viktigt. Speciellt om du ska fortsätta din relation.