Varje gång jag gör slut med en kille, eller bara bryter upp så kan jag inte låta bli att undra varför, och Vad är det för fel? på mig? Varför vill han inte ha mig? Jag tänker bara att jag kommer att dö ensam.. Finns det någon som ens orkar med mig!? Usch..

Jag blir galen, varför ska man behöva må så dåligt!? Och varför plågar man sig själv genom att tänka som jag gör?

Och mina vänner säger "Skit i han, there's plenty of fish in the sea" men det hjälper inte mycket. För hur kan det göra det, när det känns som att det inte finns någon som kan gilla mig där ute. "Utbudet" känns inte så stort.

Usch.. Jag kan inte tänka klart. Killar jag tycker om, styr hela mitt humör och jag Hatar att det är så! Men det är de enda som kan få mig att må lite bra. Att någon visar lite uppmärksamhet och uppskattning. Nej, jag måste verkligen ta mig ur det här träsket, jag måste lära mig att få mig själv att må bra, UTAN killar. Tips, någon?