![[Dominik]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Känner mig ensam, otrygg osv....
Det är kanske lite konstigt, men sedan min mamma skaffade en ny pojkvän slutade jag nästan träffa mina vänner, slutade snacka med min mamma, känner mig lite deprimerad, ensam, rädd och vill inte snacka med andra människor. Jag har några vänner som jag träffar hela tiden och vill alltid snacka med dom, men det är bara 4-5 st kanske. När jag är med dom så känner jag mig trygg, men annars så får jag bara typ ångest.
Innan var jag mycket social men som sagt slutade jag vara det när min mamma träffade killen. Jag kan tillägga att jag hatar honom och ska aldrig kunna gilla honom eftersom han var taskig och mobbade mig psykiskt innan.
Jag bli glad bara när jag leker med hundar. Då känns det som att det finns någon/nåntign som verkligen förstår mig och känner samma sak. Men min mamma sa att jag måste bli av med alla mina djur om jag vill skaffa en hund, men jag har 4 möss, 2 geckos och en fågelspindel och jag älskar dom och kan inte bara bli av med dom. När jag börjar snacka om hundar med min mamma så säger hennes pojkvän att jag ska hålla käften……
Så jag undrar om någon kan hjälpa mig med det oc säga varför det känns så.
Låter som du inte alls mår bra, och det kan bero på att din styvpappa gjort som han gjorde.
Jag vill föreslå psykolog till att börja med. Du måste få må bra!
Det finns hjälp att få!
Har du berättat för din mamma hur han betett sig mot dig?
Angående hund så är det ju bäst att vänta med det till du inte har dina andra djur. Man behöver inte ha någon brådska. Och mår du inte bra i dig själv, är det inte lätt att ta hand om en hund.
Vad säger din mamma om detta? Har du berättat? Vad gjorde din mamma när hennes pojkvän sa "håll käften" när du pratar om hundar?
Säger som föregående, att du behöver prata med någon professionell utomstående och tillsvidare kanske det finns någon hund som du kan passa på helger, lov och annat?
Ja jag undrar med vad din mamma säger?
Sånt där beteende är inte ok, hade det varit min karl som sagt sånt så hade han åkt ut med huvudet först!
Qui dormit, non peccat
Jag tänkte också på att gå till nån bra psykolog eller terapeut XD
Min mamma säger ingenting när jag bråkar med hennes kille. Hon bryr sig bara inte. Hon har varit tillsammans med honom ett år sedan, fast dom gjorde slut och nu är dom tsm igen. Och det finns en sak till som irriterar mig. När jag var hos min pappa i Tyskland (var där 1 vecka) och kom tillbaka till Sverige så såg jag hennes kille på soffan o jag tänkte bara WTF????? Och sen förklarade min mamam för mig att han bor hos oss. Hon vet att jag hatar honom o så kommer han från ingenstans och börjar bo hemma hos mig.
Jag tror att hela problemet ligger i just hennes nya kille :(
Jo men du kan inte låta dina känslor för din mammas nya kille styra ditt liv heller, varför hatar du honom? Hatar han dig?
Har du konfronterat din mamma ensam och pratat med henne om vad det är som gör att du och killen inte fungerar så bra ihop? Man vet ju aldrig hon kanske inte tycker att det är någon stor grej eller inte har förstått hela bakgrunden.
Qui dormit, non peccat
Starta ny diskussion