Alltså han är borta varannan vecka på jobb så jag ser inte honom på en hel vecka.

Jag vet inte hur ni ska lösa era problem för jag är inte tillräckligt insatt i er situation, men jag reagerade bara på det du skrev att du inte kan prata om ditt mående med honom för att det inte hör hemma i familjelivet.

Jag tycker det är jätteviktigt att kunna prata med sin partner både när man mår bra och också om tunga tråkiga saker. Inte hela tiden, men han måste självklart få veta att du inte mår bra och vilka förändringar du skulle vilja få till så ni kan få det bättre

Låter helt ofattbart för mig att du inte tycker känslor hör hemma i familjelivet. Det är ju det familjen är till för, för att stödja en och glädja en.

Du vill inte förstöra det som är bra, och då undrar jag vad som är bra i ert förhållande? Du vågar inte prata med honom, du är rädd för att han ska bli sur och du kan inte berätta att du mår dåligt.

Det är ju självklart att man blir sur och ledsen om mamman till ens barn skadar sig själv. Du har ju ett ansvar som mamma, och kanske borde du läggas in ett tag så du kommer på fötter igen? Kan ju inte vara bra för barnen att mamma mår så dåligt. Du kan inte stå och trampa på samma ställe hela tiden, något måste göras.

För din skull och för familjens skull!

Jag har fått hög prioritet på kön till en psykolog och jag har ringt psykjouren och fått samtal via dom. Nu på sommaren har det varit dåligt med tider då nästan alla varit borta på semester.

#4 Man kan läggas in akut när man mår riktigt dåligt och är en fara för sig själv.

Men just nu är det inte akut. Det var det i torsdag-söndag men då var jag ensam med barnen så det gick inte.

#6 Det finns hjälp för barnen om man läggs in akut.

Som sagt, jag hoppas du verkligen tar tag i det här. Jag oroar mig över dina barn. Och dig.

Det låter verkligen som ett problem du måste ta tag i nu med det samma!

Du gör inte någon en tjänst genom att må så dåligt som du gör. Det är inte rättvist mot dig, dina barn eller din man.
Man har ett annat ansvar som förälder och du kan skada dina barn psykiskt genom att bara låta det rulla på då du mår dåligt och skadar dig själv. Barn känner på sig och märker så mycket mer än vad vi vuxna ofta tror. De kanske lever exakt samma liv som du som måste gå på tå runt dig och din man.

Det är jätteviktigt att du får hjälp!
Mår inte du bra så mår inte din familj bra. Tydligen märker ju även din man av det men det verkar som att varken han eller du är villiga att själva ta tag i problemet och väljer istället att ignorera det vilket tär på er båda och inte minst era barn.

Det låter verkligen inte bra.
Se till att få hjälp pronto, ring och pusha på. Det är det som fungerar bäst. Grina en skvätt för dem så de ser att det är allvar, då går det oftast fortare. Men det låter som om du skulle må bra att bli inlagd på akutpsyk, där får du hjälp direkt och de kan ge dig ev. medicin och där har du någon att prata med dygnet runt. Har själv legat på akut och det är ett beslut jag är glad att jag tog.
Jag har själv ett självskadebeteende som har eskalerat genom åren så jag vet hur det är, man behöver oftast hjälp att ta sig ur det. 
Och som någon tidigare nämnt, de närmsta vet ofta mycket mer än vad man tror/vill att de ska veta.
Gör det för dig själv, barnen och din man. Ni kommer förhoppningsvis alla må bättre av det i längden :)