:) Vet du, livet blir bättre och lättare. I din/ dina relation/er du kommer att ha när du är äldre kommer du veta vad du vill ha, du kommer veta vad du mår bra av och du kommer att ha lättare att fungera i relationer. Tonåren är skitjobbiga och tankar snurrar åt alla håll. När du växer upp kommer det vara enklare, även om det kan vara några jobbiga år innan.

dubbelt

Jag skulle inte vilja säga att det blir lättare, men du accepterar saker på ett annat sätt och har förhoppningsvis mognat psykiskt genom erfarenheter och fått insikter om sådan du inte kunde ta till dig som ung. Man har annorlunda tänk när man blir äldre, det visar du ju nu när du skrev om ditt ex. Du har gjort "misstaget", lärt dig något och gått vidare.

Kärlek är nog aldrig lättsamt eller enkelt, utan snarare bara mer eller mindre förvirrande

Beror på hur mycket äldre ;) jag blev harmonisk i relationer då jag blev 29 :) men ändå har livet blivit bättre för varje år.

Sant, och sen beror det nog lite på personlighet oxå, tittar runt på min mors bekanta, som är dubbla min ålder och alla har inte nått fram till harmoni ännu.

Själv är jag också 17 år, men jag har aldrig upplevt någon svår kärlek. Hade väl mina små förälskelser då jag var yngre, men inget mer än så. Är i mitt första förhållande nu och varken jag eller min pojkvän kan tänka oss att leva utan varandra. Ändå blir jag rädd över att tvingas göra det en dag. 

Det är jobbigt att man inte kan se in i framtiden och veta vad som händer i livet!

Själv har jag i alla fall upplevt att livet har blivit mycket lättare för varje år som gått sedan jag var.. låt oss säga 12. Och jag ser ljust på framtiden också!

För mig blir allt bara tyngre och tyngre trots att själva livet bara blir bättre och bättre… Min depression är alltid hack i häl…

Vad jobbigt att det ska behöva kännas så. Får du någon hjälp för depressionen? Alltså.. pratar du med någon? Eller är du en sådan som tycker att sådant är waste of time? 

Min depression kommer och går i perioder, men har som sagt blivit mycket bättre.  
Finns det något, förutom din pojkvän kanske, som får dig att bli riktigt lycklig? Jag vet att du fotograferar mycket, är det en sådan grej som kan få dig att känna dig lite lugn och lycklig inombords?

Man ska ju ta vara på det som får en att må bra, liksom! Jag brukar prioritera alla sådana saker först. Därför läser jag mycket!

Jo jag går hs psykolog och äter Voxra och lergigan… Men psykologen har varit sjukskriven sen i april och bup ger mig ingen ny… Och medicinerna gör väl så att jag inte dippar totalt men mår många gånger dåligt ändå…

Det är samma här… Fast i vissa längre perioder är den rätt konstant…

Jag älskar att fota, ja men hittar inget att fota längre… Mina råttor är underbara så brukar vara med dem…

En ska som fått mig att dippa rätt rejält är att jag inte gör något vettigt längre. Hoppat av alla styrelser här då jag flyttar och så… Är van vid att sitta i minst 6 styrelser + göra annat på sidan om så nu känns det väldigt tomt och det känns som jag inte gör någon skillnad… Men ska engagera mig i saker när jag flyttat.

Känns dock skönt att börja skolan nu och ha något att göra.

Ut och fota natur :) Jag älskar att fota blad, att se hur olika ljus påverkar bilden etc.

Dock är det en bra bit till naturen härifrån, bor mitt i stan i princip och enda parken vi har är hur puttig som helst och den har jag fotat varje kvadratmilimeter av xD

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig i att förhållanden blir mer och mer komplicerade med åren

Det beror nog alldeles på vem man är och vad man har för krav och förväntningar.

Personligen upplever jag (som är 49 och varit ihop med min man sedan jag var 18) att de första åren stormade mest. Innan man lärt känna varandra och vågat öppna sig mer och mer.

Jag är 30 år och för mig är relationer enklare och enklare just för att för varje misslyckat förhållande man har bakom sig- så lär man sig mer om vad man INTE behöver, vad man INTE ska ha- och vad man egentligen söker och mår bra av.

Destruktiva relationer- som dne du verkar ha haft och längtar tillbaka till är enkla på endast ett sätt- du själv sitter inte bakom ratten, men vem vill leva så? Ett helt liv?

Njut av mannen du har nu, livet ni har framför er- sen är livet så mycket mer än relationer och pojkvänner. Jag önskar att jag förstod det när jag var yngre.

Enklare eller svårare… blir bara fel att generalisera för alla liv är ju olika. För egen del är det bra mycket bättre att vara 43 än 23 i alla fall . Att relationer skulle vara okomplicerade vore väl att ljuga (då skulle det väl knapast behövas nåt relationer i fokus :-)) men jag tycker det blir lättare med åren, kanske främst för att man kanner sig själv bättre, lär sig bli bättre på att kommunicera och står lite "stadigare".

Jag skulle aldrig vilja leva i ett sådant förhållande igen, där jag var maktlös över min egen situation.

Men vissa gånger, vissa dagar så vill jag bara vara någon annans zombie, slippa tänka själv, får då kan jag inte göra fel…

#15 Det är så ma lär sig så bli inte så nedlsagen för att du är som alla andra- det vill säga- att du inte är helt eperfekt och inte föddes med all kunskap om livet, kärleken och allt däremellan :)

Om du är med rätt man ska misstag inte vara så förödande (nåväl, otrohet, misshandel och mord är kanske ett för stora missstag att ha överseende med)- vet inte vilka misstag du gjort.

Levt i ett liknande förhållande och själv har jag slutat oroa mig så mycket runt om jag gör rätt eller fel eller om ha gör rätt eller fel- man känner ju vad man känne roch man löser saker allt eftersom de kastas mot en…Men den relationen påverkade mig såklart precis som din säkerligen påverkat dig.

Chilla, enjoy the joy-ride osv.

#16 Jo jag vet… Men har extremt höga krav på mig själv… Är jag inte perfekt är jag värdelös… Kommer väl från min uppväxt… Dög aldrig någonstans…

Jag har inte gjort något sådant. Eller ja. Jag var halvt otrogen med han som skadade mig för att komma därifrån. Jag försökte nämligen gång på gång göra slut men han vägrade acceptera det och hotade mig… Så jag sa att det var slut och gick och låg med en annan kille samma kväll som jag sa det. För jag visste att han inte skulle vilja ha mig tillbaka då. Men enligt han var jag alltså otrogen eftersom han inte hade godtagit att jag gjorde slut…

Jag är rätt snäll annars… Kan vara lite grinig och otålig när jag mår dåligt…

Måste börja leva mer för dagen…

Jo, jag bedrog också mitt "svin" men framstog ju då själv som ett svin iomed min otrohet- men det var ett försöka tt få honom att ta avstånd från mig- men det gjorde han inte! Försökte göra slut fyra gånger, sista gångne hade jag stöd hemifrån och då lyckades jag stänga ut honom helt och sen dess har han inte kunnat säga ettord som rör mig i ryggen :)

Det viktiga är ju att det inte är dessa människor som sätter värdet på dig, det är du själv. Du kom bort från honom och nu är du i ett bra förhållande låter det som.

ALLAär griniga och otåliga ibland, alla har dåliga dagar :P Du blir inte en hemsk människa för det. Leva här och nu är nog rätt viktigt men förstår att det är det svåraste utifrån din bakgrund. Men omöjligt är det ju inte ^^

Mysvensk, tro mig, oavsett vilka otrevligheter du varit med om hittills så kommer du att se tillbaka på dina ungdomsår och tänka, oj om jag vetat det jag vet nu…

Jag hade inga trevliga ungdomsår men jag ser ändå längtansfullt tillbaka för det var enklare att existera…. dock så var varenda förhållande liv eller död medans nu så är dom något jag kan avstå ifrån utifall jag känner för det…