Har aldrig varit kär i en vän, men jag förstår att det är jobbigt.

Mitt tips är att fråga honom hur han känner. För att gå runt och undra tär ju på en. Är er vänskap djup på förstörs den inte av detta.

Jag har vart i din sits mer än en gång…

Den första killen va te sammans med min kompis när de tog slut mellan dom så fortsätte jag å han hålla kontakten å tappade tyvärr kontakten me tjejen istället. vi va riktigt bra vänner å berättade allt å pratade om allt. han va den enda kompisen som verkligen va där. när jag väl berättade att de ä en liten sak som ja skulle vilja säga så fick jag veta att han kännde lika dant. vi va tesammans i 3 omgångar, de visade sig att vi hade passat bättre som vänner.

Den andra killen å jag kände varran genom gemensamma vänner men hade väl inte lagt märket till varran riktigt sen  började umgås när vi va arbetslösa (alla andra jobba eller var i skolan) å kunde sitta i bilen fram te 3-4 tiden (i en veckas tid) på morrnen å bara prata. efter de så började vi umgås mer å mer å verkligen lärde känna varran. å ja kännde att de bara pirrade mer å mer i magen när jag träffade han. till slut efter 4 månader så kunde ja inte hålla mig utan gav honom en puss vilket gav gensvar å ida är vi sambos å har aldrigt varit lyckligare.

Tyvärr kan man inte se framtiden hade ja kunnat de så hade jag kanske fortfarande vart vänn me den första killen ja skrev om. men å andra sidan händer allt med en mening å hade de inte vart för att de blev så så hade ja inte haft min sambo.

jag tycker du ska tänka på hur han "känns" när ni umgås bara ni. å känner du att de kanske finns nån tanke hos han så tycker jag absolut du ska berätta, men tycker även du ska berätta även om de inte verkar som han vill nåt en sån sak är alltid bra att berätta. vem vet de behöver ju inte gå åt fanders :)

#1 ja det är det. jag vet inte hur han skulle reagera om jag berättade. det värsta är att det skulle bli konstigt mellan oss. det är jag rädd för.

# jag tycker om att vara i hans sällskap väldigt mycket. jag vet inte om han är intresserad av mig egentligen, men han visar det inte så tydligt isåfall. han är väldigt försiktig och så. och jag själv är väldigt blyg av mig.

Jag har varit i samma situation, men vill ändå säga att det behöver inte gå åt skogen om du berättar för honom. Eller frågar vad han känner för dig.

För min del gick det åt skogen, och jag saknar honom enormt.

Ja, jag har varit i den situationen. Det går inte att generellt säga att man ska eller inte ska berätta, du måste känna efter vad du tror om situationen. Men jag våger säga att det oftast är bäst att berätta, för attars kommer du att gå och undra. Och på sikt tär det ännu mer!

Så ta tjuren vid hornen och tala om  hur du känner! Det värsta som kan hända är att han säger nej, och då har du inte förlorat något. Och tänk på att du ju kan vinna också!

#4 Åh:( det kan jag verkligen förstå. vad jobbigt det måste ha varit för dig. har ni fortfarande kontakt eller slutades ni umgås efter detta?

#5 Tack för rådet. Som det är nu är det fruktansvärt jobbigt, man vill ju att det ska bli någonting, och jag vill att han ska veta, men jag är rädd för hur han ska reagera. om våran kontakt skulle gå förlorad. det känns jättejobbigt.

Jag tror jag gör som du säger att jag väntar tills det känns rätt. och sedan att jag visar vad jag känner på något sätt. Det är jobbigt att bara gå runt och hålla inne på det hela tiden. det är påfrestande.

Det är bara det att jag är en väldigt blyg person. därför känns det jobbigt för mig att ta detta steg eftersom jag blir så fruktansvärt sårad om jag skulle få nobben. om jag skulle säga någonting till den här personen är det något väldigt stort från min sida.

#6 Vi har ingen kontakt alls med varandra, jag har försökt med allt, och hans tystnad säger mig allt.  Så nu håller jag på att försöka att släppa taget :O/

Jag har haft starkare känslor för två vänner, sen har jag även varit lite småkär i andra innan det lett till djupare vänskap.

Den första gick jag ett par år och hade känslor för i vågor. Först bara skolkamrater, efter gymnasiet började vi dock umgås mer privat. En kväll på krogen ledde till att vi blev mer intensiva och slutade med hångel och gos. Dock var hon inte intresserad av mig "på det" sättet, men vi pratade ut om det och blev snarare ännu bättre vänner efter att vi fått det utrett.

Den andra var det också lite till och från med under ett par år. Vi hånglade ibland och myste desto mer. Efter ett par år hamnade vi i säng med varandra, men enbart som vänner. Jag uttryckte min oro innan om att jag var rädd för att det skulle förändra vår relation, men det har funkat bra. Vi blev inte bättre vänner, men mina känslor har efter detta reducerats till endast vänskap och vårat förhållande har inte förändrats efteråt.

Summan av det hela: Är man riktiga vänner och klickar på det planet tror jag inte att en förälskelse behöver betyda slutet på vänskapen. Dock tror jag att det är värt att ta upp det med personen i fråga. Vad svaret än blir så är det skönt att få det utrett och hjälper en att komma vidare eller utveckla relationen. Förstörs vänskapen är den helt enkelt inte stark nog. Det är ju inte särskilt konstigt att bli kär i en vän - det är ju någon man redan tycker om och klickar med, annars skulle man ju inte umgås.

Lycka till!

Ni är båda blyga och då kan det vara svårt att "komma till skott", så att säga. Han kanske går i samma tankar som du, kanske inte.. enda sättet att ta reda på det är att fråga!

Jag är, liksom du, ganska blyg av mig när det handlar om att inleda relationer, men ger man sig bara f**n på det så går det =)
Så här gick det till när jag träffade min (numera) fästman:

Ovetandes om att den ena spanade in den andre satt vi länge och bara kastade blickar på varandra i skolcaféterian. Sedan blev vi bjudna på samma fest och vi pratade allmänt om "väder och vind", inget mer än så. Efter någon månad blev jag så frustrerad över att inget hände och att han inte reagerat på mina ytterst diskreta "närmanden", jag tänkte: antingen är han dum eller så är han totalt ointressrad, men må det bära eller brista!
Jag fågade om han ville hänga med mig på konsert och det ville han. På vägen dit höll vi hand och han sov hos mig den natten. Vi pussades och kramades, inget mer.
På den vägen är det och jag är så glad att jag tog mod till mig och frågade, för om jag inte gjort det så hade det förmodligen inte blivit vi! ;)

#8 det har du nog rätt i som du säger. tack för att du delade med dig av dina erfarenheter:) det hjälper att höra andras åsikter.

#9 Oj, vad roligt att det gick så bra för er!

Jag vet inte men jag har en känsla av att han kan vara blyg, eller så är det bara att han är ointresserad av mig. det är en vän över internet och vi har träffats några ggr irl. Jag gjorde som ni sa här och tog mod till mig att fråga. Okej jag frågade inte vad han kände för mig, men jag frågade om han ville träffa mig igen (vi har nyligen träffats). han sa att han gärna ville träffa mig, jag erbjöd mig att åka till honom, och han hade inget emot det, men sen blev det att vi inte pratade vidare om det, och nu nästan två veckor senare så har diskussionen fortfarande inte tagits upp. Jag vet inte hur jag ska tolka detta då han sa väldigt tydligt att han ville träffa mig igen just då, men han verkar inte intresserad att bestämma något datum direkt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. ibland verkar det som att han är intresserad och ibland inte. och jag villl inte höra av mig för ofta heller för att inte vara påträngande.

Svårt sådant här tycker jag med. Hände nån gång när jag var yngre att jag fick känslor för en vän. Men jag agerade aldrig på det. Däremot har jag haft kill kompisar som blivit det i mig några gånger o som stött på mig. Men jag har alltid sagt snällt tack men nej tack då jag hellre har velat ha just dessa killar som vänner.

Är du säker på att han inte har en flickvän så tycker jag att du skall ta kontakt med honom igen hör med honom om han vill ses en specifik dag. =)

#10 Härligt att du vågade! :)
Glad jag blir för din skull.

Jag förmodar att han är blyg, kanske får du vara "boss" och visa vad du vill för att ni ska komma till skott, så att säga. Hade han varit ointresserad så hade han nog inte velat träffa dig, eller vad tror du? ;)

#10 Du skulle ju kunna säga att du tycker väldigt mycket om honom och det skulle vara kul om ni hittade på något kul

Förstår inte varför allt ska vara så vetenskapligt och exakt. Det finns inga naturlagar för hur man ska göra i alla upptänkliga situationer. Gör det du tror är bäst för dig eller er. Jag kanske hade gjort på ett sätt som hade varit rätt för mig, men det kanske hade varit helt fel för dig. Väljer man fel så väljer man fel. Det kommer man att göra många gånger i livet och det är inte så mycket att göra åt det. Man gör sina misstag, men ibland blir det lyckoträffar (oftast när man minst anar det och inte har planerat det). Sluta att fundera och börja handla.

Ja, det var mitt tips i alla fall, men det kanske bara fungerar för mig, så ta inte det som en allenarådande sanning.

Nu var det ett tag sedan jag skrev tråden, men jag vill bara meddela hur det gått och tacka för all hjälp jag fått av er.

Det var nyligen jag träffade honom igen, (han bor en bit ifrån) och det visade sig att han hade känslor som motsvarade mina:) så jag är så glad nu!

Vad roligt att höra Men hur gick det när ni fick reda på att ni har starka känslor för varandra? Kommer ni att utveckla det? Eller menar du att ni blev tillsammans?

Kan tillägga att vi fann tillbaka till varandra. Men, det har inte utvecklats till att vi blivit tillsammans. Men, jag umgås mycket med honom o hans barn.

O barnen frågar då o då om vi är tillsammans, dom vill väldigt gärna att vi ska bli tillsammans.

#15 Men var roligt :) Hur ska ni göra nu?

#16&17 Tack:) han bor en bra bit ifrån mig, och det blir distans.

Vi såg på film, och situationen var ganska mysig och sedan var det han som visade att han hade känslor:)

Det var underbart när han hälsade på mig, och vi har pratat om distansförhållande och så och det har han inget problem med. Men sedan den gången har vi inte setts, och vi har inte pratat nåt mer om nästa gång vi ska ses. När vi pratar på internet så nämner han ingenting om att han tycker om mig eller något sådant, så jag blir ganska ledsen. Samtidigt så märker man att han uppskattar att skriva till mig. Jag frågade honom om han tyckte om mig. och de sa han att tycker om mig mycket, men att han har svårt att visa det bara.

Jag försöker tänka att det är lugnt och så, men ändå blir jag så orolig för vad han egentligen tycker om mig och vad han vill när han aldrig nämner något. Nu var det över en vecka sen han åkte hem, och diskussionen om att ses igen har inte dykt upp, han nämner aldrig saker han vill göra med mig heller. Jag kan inte hjälpa att jag blir väldigt ledsen ändå. Det känns som att han inte prioriterar mig.

Samtidigt vill jag inte ta upp detta med honom igen för jag kanske verkar för på. Jag känner mig även på om jag skulle föreslå saker som vi skulle kunna göra nästa gång vi ses. ska det verkligen kännas såhär?

Jag försöker hålla mig från att ta upp en sådan här diskussion med honom igenn, men nu känns det bara så svårt eftersom jag blir så ledsen över hela situationen. Jag vill kunna visa för den person jag tycker om att jag tycker om honom också, men det vågar jag inte för att jag kanske blir för på.

Är det för på att fråga när vi ska ses nästa gång?

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till situationen alls…

#16 Åh vad roligt!:) Kanske det behöver tid på sig innan det utvecklas till något mer? Jag hoppas det kommer gå bra för er:) det är ett stort plus att barnen vill att ni ska bli tillsammans. Det betyder också att du är godkänd av dem :)

Du fårgar om det är okej att fråg aom ni ska ses- samtidit är du ledsen för att han inte tagit initiativet :D tänk om hhan tnker likadant och är rädd för att "vara på" :)