Hjälp! Vågar jag tro på henne nu?
Jag vill inte nån ska tro att jag ser ner på en viss grupp människor, så det säger jag först av allt att jag inte gör!
Så här är det: Jag är sen några år vän med en tjej, vi hade t.o.m. ett kortare förhållande för nåt år sen. Det gjorde hon dock slut på genom sms, hon sa att hon inte orkade ge mig sex för att hon mådde dåligt, och att hon tyckte jag hade rätt till det. Jag fick efteråt veta att hon orkade ge ett par andra en hel del av den varan…
Vi fortsatte vara vänner, men vänskapen är "allt eller inget" om ni fattar hur jag menar? Ena stunden är jag det gulligaste som finns, men jag kan en timme senare åka ut med huv'et före… Som t.ex. på valentindagen när jag blev ditbjuden. Senare på kvällen tog hon fram en drink, med betoning på en drink, bara till sig! Jag frågade om jag med kunde få, och blev utskälld med "Varför ska du ha, ska du bli alkoholist din j*l!?" Okej, hon ställde efter en stund ett glas cocacola med lite sprit i på bordet, med en hård smäll och en iskall blick. Så jag fick ju faktiskt den där drinken. Men jag blev inte glad för den om man säger så.
Ska vi ses, så är det jättekul innan, för att sedan vara det tråkigaste som finns, t.ex. när jag bara har 13 TV-kanaler, och inte 37 som hon. Eller är jag "elak" när jag inte skriver på avbetalningskontrakt till henne när vi handlar. Om hon inte betalar så blir det ju jag som får stå för fiolerna, så jag vågar inte!
Eller kan hon bjuda hem mig, och ångra sig i sista stund eller sätta en lapp på dörren när jag kommer, att hon är ute. Gjorde jag detsamma skulle det ta hus i helvete!
Till saken: Efter att för ett halvår sen ha sagt att hon aldrig ville höra talas om mig mer, har hon nyligen tagit kontakt igen. "Jag ville aldrig mista dig, men jag tänkte mig inte för! Du e ju den bästa som finns!" sa hon när jag frågade om hon menar allvar denna gången.
Kan jag verkligen tro på att jag kommer att vara den bästa som finns nåt längre tag om jag tar henne tillbaka som vän (det kommer aldrig att bli nåt mer, för det varken vågar eller vill jag)? Vad tror ni, plus och minus? Fast det jag mest behöver höra är kanske alla minus, så att jag kan rädda min egen psyk-hälsa. Men då känner jag mig elak, jag vill heller inte förskjuta henne…
Och ja, jag är en person som för ofta hamnar i medberoende…
Måste först fråga vad du menar med "när jag inte skriver på avbetalningskontrakt till henne". Vadå för avbetalningskontrakt?
Risken är ju att hon alltid kommer vara som hon är och det bör du vara medveten om. Får hon hjälp med sin diagnos?
Sen att hon ber dig komma och därefter går hemmifrån har ju ingenting med hennes diagnos att göra. Inte heller det med alkoholen. HAndlar ju bara om att hon är respektlös mot dig.
Jag hade nog hållt mig borta.
#1 Med avbetalningskontrakt menar jag t.ex. köpa dator eller telefon, hyra saker, få lägenhet etc, som hon inte får pga sina anmärkningar hos kronofogden.
"Hjälp" tror jag inte att hon får, mer än medicin, som hon inte alltid har tagit enligt receptet om man säger så… Jag vet inte ens om hon skulle vilja ha hjälp, eftersom vi inte har pratat på länge om de bitarna. Och, nej, inget har narurligtvis bara med diagnoser att göra. En text jag läste när jag i somras deltog i en kongress hos Fountain House i Stockholm, som har satt sig hos mig är "Psykisk ohälsa är inte en ursäkt för att bete sig illa!" Alla är individer, och respektlös kan man vara med eller utan en diagnos.
Ja, du har rätt Hera, respektlöshet är vad det handlar om. En sak jag sällan ens tänker på förrän nån utomstående påminner mig. Det beror nog på att jag har sett ganska mycket respektlöshet och har slutat reagera på att nåt är fel. Tack för påminnelsen!
#2 Ibland behöver man höra det av andra :)
Jag hoppas inte du skrivit på saker för hennes skull! Och jag hoppas att du inte åker på det igen och tar emot mer skit.
Jag säger bara NEJ!
Sätt dig inte hos henne vad du än gör, du kommer bara att bli olycklig är min känsla. Du vet ju redan hur hon är, ombytlig, elak, respektlös osv.. Känns inte som ett svårt val för min del, jag personligen hade aldrig orkat med en så ombytlig person oavsett hur charmerande personen kan vara när hon är på rätt humör.
Du kommer aldrig på första prioritet för henne, det har hon ju redan visat många gånger som det låter i inlägg 1. Du kommer säkert vara nummer ett tills hon lessnar, frågan är bara hur lång tid det tar denna gång.
Qui dormit, non peccat
Hon låter som nåogn med Borderline (missade om vad för diagnos hohn har), beter sig exakt som de vänner jag själv haft med den diagnosen. Kan bara säga- håll dig undan. Denna människa är inte att lita på. Hon är superegoistisk och verkar ha svårt med empati för dig. Ingen respekt. Som du själv förstått så är hennes diagnos inget att lägga skulden på helt.
"Eller kan hon bjuda hem mig, och ångra sig i sista stund eller sätta en lapp på dörren när jag kommer, att hon är ute. Gjorde jag detsamma skulle det ta hus i helvete!"
Du är hennes dörrmatta för att du går med på det. Svaret är nej, du kan inte lita på denna människa och var tacksam att hon är ute ur ditt liv- släpp nu inte tillbaka henne igen. Du vill bli accepterad och får respekt från henne men det får du inte. Låt henne inte trampa ner på dig mer!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Vad rätt ni har! Nu gäller det för mig att hålla mig undan också. För jag vet att jag inte kommer att orka.
#4 Jo, att hon ledsnar ytterligare en gång på mig är nog ganska klart…
#5 Jag skrev inte exakt vilken diagnos hon har, utan väntade medvetet på att nån skulle fråga om hon har Borderline! 
Och ja, hon har en borderline-diagnos!
Nu inge tilla om folk med borderline- men faktum är att det är en jobbig diagnos- både att leva med och att vara på sidan om. Hon måste jobba med sig själv innan hon ska förvänta sig att du vill "ha henne tillbaka". Och det tar mer än ett halvår…. Så strunt i henne och lev ditt liv utan all den drama, förvirring och sorg som det förmodligen skulle inebära att få tillbaka henne i ditt liv igen ..::/
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
#7 Visst är det jobbigt, och jag tycker mer synd om henne än om mig som har haft kontakt med henne. Jag kan hålla mig borta, men det är svårt att hålla sig borta från sig själv när man mår dåligt! 
Och visst vet jag dem som verkligen jobbar med sig själv, och mår ganska bra efter en tid!
Nej det låter inte som en person du vill ha i ditt liv… Man måste ibland vara ego och tänka på hur man själv mår i relationer. Mår man inte bra så ska man hålla sig borta.
Starta ny diskussion