För lite mer än två år sen (juli 2009) började jag prata med en tjej på internet. Hon bor i Italien, och nästan direkt märkte jag att hon skulle bli viktig för mig. Jag hatade att prata engelska då, och blev lättad när hon loggade ut. Men det dröjde inte länge förrän jag ville att hon skulle logga in igen, haha. Vi fortsatte prata och ah, vi märkte hur "lika" vi var. Utan ord förstod vi varandra. Hon kände på sig när jag var ledsen, och jag när hon var ledsen. Kände bara att något var fel. Vi drömde om varandra, där vi pratade med varandra och berättade saker som vi inte visste om varandra men som ändå stämde, på riktigt. Jag drömde att hon blev sårad, och kvällen innan hade det hänt. Jag drömde att vi åkte till Kalifornien tillsammans, och jag har aldrig haft några planer på det, men det visade sig vara hennes största dröm, att åka dit. Massa sånt, hela tiden.

Vi pratade i ett helt år innan jag satte mig på planet till henne (juli 2010). Jag var där i 10 dagar. När jag klev ut genom dörren på flygplatsen och såg henen stå där.. det går inte att beskriva. Jag har nog aldrig varit lyckligare. Jag släppte väskorna och sprang fram till henne och kramade henne. Haha.. Och all nervositet släppte direkt och jag kände mig hemma. 10 underbara dagar flög iväg. I hennes hem kände jag mig hemma, hennes familj blev min familj. Det enda jobbiga var hennes besatta pojkvän som vägrade lämna oss ifred. Vi bråkade en gång, jag mådde ganska dåligt i två dagar och åt ingenting. Men annars var det underbart.

Nu har det gått över ett år sen jag kom hem, och jag saknar henne. Vi pratar fortfarande, men inte lika ofta pga allting som hänt. Hennes mormor har dött, min mormor har dött. Och hon har massa att göra med skola, jobb och kompisar. Men vi är fortfarande lika tajta och jag hoppas att vi träffas snart igen.

Tänkte bara undra om ni har upplevt något liknande. Vore roligt att höra :) Alla borde få ha en sån här fin relation med någon, som jag har med henne. Åh, va jag älskar henne. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Skulle antagligen gräva ner mig i sorg.