Såg ditt inlägg och tar mig frihet att hoppa in här och svara även om jag inte är medlem eller aktiv här inne.

Jag förstår ditt problem, är också misstänksam och överanalyserar ibland lite för mycket när någon vill prata etc.

Mitt råd är att inte försöka så hårt utan låt det komma som det blir.Har du något fritidsintresse eller hobby så sök efter lite trevliga människor där men skynda långsamt. Om man far för fort fram och vill för mycket kan det bli väldigt pinsamt och fel (egen erfarenhet).

Jag hoppas du hittar ett gäng där du är lika självklar som viktig del i gemenskapen!

Jag har många hobbies, men känns ibland som att tjejer inte är riktigt välkomna där- är lite ' Ställ dig i köket kvinna höhöhö ' på många där. Vilket gör det svårt för mig att komma in där ( sysslar med rollspel och datorspel en hel del ).

Saknar lite av den gemenskapen jag hade då med mina vänner i min förra stad, men jag vet bara av att hälsa på att det kommer aldrig bli likadant.För ärligt är dom likadana som jag skrev i första delen av inlägget plus rätt bittra… och har även sårat mig på många olika sätt.

Annars är mitt andra intresse råttor, där jag funnit en del riktigt roliga människor. Men dom bor så längt borta, men jag blir alltid glad då jag lyckas unna mig lite tid med dem.

Har ett handikapp som försvårar en del också, har Aspergers syndrom vilket gör att jag har lite svårigheter att komunicera på 'vanligt' sätt antar jag?.  Tror också för att jag kännt mig sårad så många ggr av mina gamla 'vänner' att jag har svårt att vara glad rättframt. Många tankar , få svar ^^;

Förlåt, detta har som suttit som en tagg i sidan på mig i så många år :c och jag är rätt less på att vara ensam och höra på när alla andra har så roligt.

Jag har fått nya vänner sedan jag började styrketräna i fjol. När man möter samma människor varje vecka började vi småprata efter ett tag och umgås nu även utanför gymmet

Zolah, killar kan vara så dryga, jag tränar kampsport och jargongen där kan vara lite som du skriver men jag ger igen med glimten i ögat där det funkar och med syrliga ögonöppnare där det behövs.

Din funktionsnedsättning är bara ett hinder om du vill att det ska vara det och om du låter andra se det som ett hinder. Visst, det finns grejer som din funktionsnedsättning försvårar eller omöjliggör men se dig inte blind på dem utan se det som du kan och är fantastiskt duktig på för de sidorna är de sidor som vänner och livslånga relationer kommmer bygga på.