Jag har tre katter numer, nya killen äger dom ;)

Min relation till dom är väldigt ny med andra ord.
Men dom är ändå mina bebisar och jag e mamma :D Det betyder inte att jag behandlar dom som bebisar, vilket många vill tro.

Kallar dom (honan) mamachellomammchello,(hanarna) gizmo och zimba. Ibland blir det bara gumman eller snygging.

Varför killen skaffa dom, de vet ja inte. Ja fick dom på köpet.

Min lilla chihuahuatös är min bebis. Älskar henne mest av allt på denna jord. ^^

Jag har 5 illrar, de är mina bebisar, vänner och familj.

Jag sätter deras hälsa före mitt eget välbefinnande och det finns inte mkt jag inte skulle göra för dem.

Att det blev illrar är för att min dåvarande sambo spontanköpte en på en djurmarknad i småland för snart 12 år sedan. Sedan blev det 2, efter ett tag 3 osv.

Har en hund och en katt.

Ecko är min bäbis, min vän, mitt allt! Han är de bästa jag har och lite till. Han är ljuset i mitt mörker och finns alltid där för mig.

Han är en såndär hund som älskar närhet. Pussas, kramas och ligger gärna i knät fast han väger över 30 kilo. Han vill allra helst ligga under täcket som en liten bulle med mig i sängen. Han är den allra kärleksfulla hunden jag haft. En riktig matte hund.

Skaffade Ecko för att jag alltid haft djur, speciellt hund och katt. Och ville ha min egen när vi flytta hemifrån. Vart så himla tomt .. Så sambon och jag åkte och titta på honom, och Ecko valde mig ist för att vi valde någon. Han ville helt enkelt vara hos mig.

Och utan Ecko finns ingen Lisette.

Móri är min lille prins. Han är en urgo och härlig katt. Lite mer som en hund faktiskt. Han ligger jätte gärna i knät eller på axlarna som en nackkudde. Lyssnar jätte bra och är riktigt smart. Vill vara med hela tiden och uppmuntrar en.

Har alltid gillat Cornish rex och tyckt dem verkat passa mig som person. Och de gjorde han verkligen! Absolut bästa rasen hittills.

Jag har alltid haft djur och min katt jag fick blev som min bästa kompis(hon valde t.o.m. ut kläder år mej och det blev himla snyggt ändå:P) min andra katt Jojje är min lilla nallebjörn han är norsk skogskatt och han är himla mysig att ha och göra med..

Min pudel jag snart ska få hem om några veckor är redan min bäbis är inne vid uppfödaren jämt och pussar på henne. Jag och killen skojjar jämt om att det är våran lilla bäbis, lite missbildad hårig och kommer aldrig säga mamma men det är min lilla tjej:)

har 2 st hundar, o dom är verkligen mina "barn"…

det finns nog inget jag inte skulle göra för deras skull, o mitt liv skulle vara halvt utan dom.

Visst att dom driver mej till vansinne då o då (speciellt unghunden..), o det kanske inte alltid är så kul att stiga upp kl 5 en regning morgon o gå på en rask 40min promenad…
men i slutändan är det värt allt… o jag skulle aldrig vilja vara utan allt som det innebär m att ha dom… även fast det är mkt jobb..

nää, kort o gott… jag älskar mina tjejer… dom gör så mkt bra för mitt liv o mitt välbefinnande, o dom är min bästisar!

Roxie (som jag hittade här på Ifokus) fastnade jag för direkt.. hon va helt galen o dampigt glad.. haha.. men jag älskade henne direkt..
o Bella såg jag på Blocket… o jag bara visste att det där va min hund.. (fast vi sa att vi bara skulle åka o kolla på henne)

Här är bilden på Bella som låg på Blocket

skulle ni säga nej?!

Mina shettisar är som mina "barn". Jag går genom eld för dem om det behövs och ser alltid till deras välbefinnande före mitt eget.

#7 Jag skulle inte heller kunnat motstå den bilden

Mina små Jack Russel terrier damer är mina kompisar. Hänger med på det mesta i vått och torrt. Men att kalla dom bäbisar vet jag inte. Har 4 biologiska barn som jag fött på riktigt.

Kan väll säga att dom är sällskapshundar. Hästarna ska jag bara behålla över sommaren, dom är rätt gamla nu och min fårskock räknas till nyttodjur. Man får kött, päls och ull av dom.

Jag har två katter, Smokey och Baby Blue, dom är mina bebisar och älsklingar! Jag skämmer bort dom med oerhörda mängder kärlek och sätter deras häsa framför min egen. Samtidigt så uppfostrar jag som djur, dom får inte vara och göra vad som helst. Mina katter finns alltid där för mig, tröstar mig när jag är ledsen och leker med mig när jag är glad

Smokey är kelgrisen numero uno, han pratar och vill vara med överallt. Kommer han inte fram så hittar ha ett sätt att göra det. Han sover med mig i sängen, ligger i knät framför tv'n, är med framför datorn och vid matlagning.
Baby är min prinsessa, en riktig primadonna som gör det som faller henne in, hon är alfahonan som tror hon kan bestämma över mig med ;) När lusten faller på är ävenhon en riktig knäkatt, men bara till hon själv inte vill längre.

Jag har alltid tyckt om alla sorters djur men pga allergisk storebror kunde vi inte ha något när jag bodde hemma, sen blev jag sambo med en allergiker. Men så fort jag gjorde slut och flyttade till egen lägenhet så adopterade jag mina små liv från Örebro Katthem noch det är blandet bästa jag har gjort! Att det blev katt är för att det ger mer frihet än hund, man blir inte lika låst. Men jag längtar efter den dagen så jag även kan skaffa vovvsing.

Mina 2 gerbiler är mitt sällskap under tråkiga ensamma dagar och när min make är i stan så är de en gemensam källa till glädje.

Jag valde gerbiler därför att de är sällskapliga, tar inte så stor plats, är söta och kräver ingen stor arbetsinsats, man blir inte så bunden av dem.

min katter är som mina barn, mina bortskämda barn
jag gillar min undulat men de är min sambo som ville ha undulater så jag är väll inte lika engagerad där men inget djur som jag tycker illa om

Min hund, Aramis, är min bästa vän, mitt liv, min sol, den som alltid finns där och hjälper mig att orka när jag mår dåligt :). Jag är uppvuxen med hundar så att skaffa en när jag och sambon fick pengar till det var inte svårt val direkt.

Min monsterkatt, Mori, är min myskisse. Han som alltid rullar ihop sig vid min sida på nätterna och sover tätt intill mig, håller mig sällskap när jag inte kan sova. Min sol han också.

Vill inte ens tänka på hur livet vore utan dom, dom är mina älsklingar, ja delad plats med sambon då ;)

Mina katter och mina kaniner är mina små bebisar. Men det betyder inte att jag behandlar dem som människor.

Jag skulle göra allt för dom. De är familj, de är underbart sällskap.

jag har alltid älskat djur, och tillslut blev det dags för en egen katt. Och efter det blev det en till katt och 2 kaniner. och några snäckor

Jag har mina underbara råttpojkar, de är mina bäbisar och mina vänner! Sociala och keliga och alltid redo till att busa MItt liv hade varit fruktansvärt tråkigt utan dem, de lyser verligen upp vardagen när man kommer hem o de slänger sig över en och ska pussas o prata lite=)

Mina fyra illrar är mina husdjur/sällskapsdjur. Det betyder inte att jag inte kallar dem för "mattes älsklingar/bebisar/sötnosar" (och diverse andra mer eller mindre pinsamma smeknamn) eller att jag inte älskar dem och skulle försvara dem "till döden" om det var så.

Det betyder att jag inte tänker börja behandla dem som hjälplösa bebisar, plåga dem med kläder enbart för min skull, kräva kärlek av dem eller gå för långt i min vilja att behandla eventuella skador/sjukdomar då det bästa för dem är att få dö. De är djur och jag tänker inte förmänskliga varken dem eller vår relation.

Jag har två illrar och två nymfparakiter.

Till fåglarna har jag ett underligt förhållande. De är inte tama men jag får klia den ena av dem. De skriker, de skräpar, har sönder saker och skitar ner, men ändå så flänger jag runt hela dagarna och ser efter dem. Jag inser att jag är sinnessjuk ;) De ger ändå mycket med sin nyfikenhet och lycka över små saker som de dagliga timmarna ute ur buren och nya leksaker.

De ger mig glädje på ett udda sätt jag inte förstår. Tycker mest jag svär åt dem när de landar på lampan för 74 gången på en dag och försöker gita sönder sladden, eller när de i smyg försöker bita bort tangenterna på datorn, men jag är rätt fäst vid dem när det kommer till kritan. De är godmodiga och sociala - på sitt sätt.

Illrarna då. Ja, de har börjat definiera mig som person. Jag ser dem som mina barn, på det sättet att jag sköter dem och skyddar dem efter bästa förmåga och anpassar hela mitt liv och möblering efter dem. Som LinLin säger så är det dock en djur-människa relation vi har. De är inte några små barn jag släpar runt med, även om de för mig är likvärdiga barn då jag inte har några. De är illrar och gör sådant illrar gör, och aktiveringen består av illerlekar som jaga strumporna, sno pennor, gräv i rabatten och grävlådan, göm mat, försök tigga av matte (utan framgång) busa i timmar - när det passar dem.

De ger mig så otroligt mycket, dessa små, söta, underbara, pälsklädda, pestiga illrarna. Glädje i massor, absolut. De ger mig lycka i att bara finnas, även om de ofta dissar min nyinköpta, dyra leksak för att istället rulla runt i kartongen eller att vägra ligga i den nysydda sovpuffen jag slitit med i några timmar för deras skull.

Och här har vi då lilla fröken på väg ut i vinterkylan, fullt påbylsad… <3

Min schafertik Eddie ar min sol och mina gerbiler ar de sma stjarnorna.

Eddie ar min van och min alskling, den som jag forutom min pojkvan spenderar absolut mest tid med. Gerbilerna ar sma personlighetsbomber som forgyller mitt liv och ocksa ar mina vanner men pa ett annat satt. De far mig alltid att skratta och bli pa gott humor.

Mina 2 katter är mina små älsklingar.. jag skulle göra allt för dem de förgyller min vardag även om de e rätt jobbiga nu sen det blev vår.. de e kastrerade men det har nog ingen talat om..=)

Jag älskar dem som de djur de e samtidigt som jag försöker uppfostra dem..

Puma min älsta hona valde mig o jag har ett speciellt förhållande till henne..hon e ingen knäkatt o ska bara klappas på akvariet..Hon vet säkert att jag älskar henne o hon gillar säkert mig med på sina bra dagar..

Zorro e min hane på 7 kg o han e min lilla gubbe.. han ska vara med alltid o pratar o myser.. han bits ofta o e rätt bråkig men han e min o jag har lärt mig hantera honom så han inte skadar mig..

Shiva (Diva), är min lilla snuttis. Hon tröstar mig när jag är ledsen, delar min glädje när jag är glad och lyser upp min värld men sin närvaro. :) Älskar denna lilla hund. Så otroligt personlig, min personlighet speglas i henne. :)

de är mina vänner, mina djur. :) Ibland, när de (mina två kastrerade hankatter) försvinner iväg på äventyr några dagar ute på åkrarna så känner jag mig som om de vore mina bebisar, för jag blir en sån där jobbig överbeskyddande och korkad mamma ;) Jag ser rött och blir sur på alla i min närhet.

Min häst brutus är min bråk-kompis. vår relation är väldigt komplicerad. Jag avgudar honom och han dissar mig konstant.

Någon speciell relation till mina guldhamstrar har jag inte direkt. Jag är bara deras matte och de är mina små busiga pälsbollar. Kanske är de som pyttesmå bebisar. :P Men inte på det ohälsosamma sättet.

Jag tror inte på att behandla sina djur som bebisar, det är inte nyttigt för djuren. Så länge djuren är vuxna så är de vuxna, trots att de är djur. man måste ge dem utrymme att vara sig själva.

Åh, måste ju lägga till! Ecko, min älsklingsgubbe, är en som sover länge också! Och jag kunde inte vara lyckligare eftersom jag är sjutk morgontrött. Går jag upp vid 08.00 tittar han bara på mig och undrar om jag är dum i huvudet. Han vill sova till 12.00 han! Så inga hemska morgonpromenader vid 06.30 inte :P

(iof går vi sent om natten sista varvet eftersom jag dock är nattmänniska i stället.)

Och så en bild såklart. Ecko har inte riktigt tid att possa.. finns så mycket att se ute! :)

#23 Tror du att Ecko kan lära Aramis det där med att  vara morgontrött? Det vore väldigt uppskattat

Utan mina katter hade jag nog inte suttit här idag.
Med dom kom vändningen i mitt liv.
Mina ögonstenar!

#23 mina hundar sover utan problem länge oxå.. o hatar de dagar jag börjar 7 o vi måste upp redan vid 5tiden för att hinna ut o gå en sväng…
man märker det så väl.. man får typ dra ut dom..

o det är såååå skönt när man väl e ledig lr börjar sent att slippa gå ut..

Mina tre katter är mina bäbisar! Vet inte hur ofta de "räddat" mig ifrån olika situationer som varit självdestruktiva.

Och de kommer absolut före mitt eget välbefinnande. Helt klart. Nu när mina två honor är lite osams så delar jag på mig, halva natten sover jag tillsammans med den ena i sovrummet, och halva natten i soffan med den andra. Även om jag verkligen hatar att behöva gå upp mitt i sömnen. Visst, det är en liten uppoffring, men kanske ändå beskriver lite hur viktiga de är för mig.

Jag skulle inte tveka två sekunder för att göra allt som står i min makt om någon av dem blev sjuk eller så. Det må vara mitt i natten, och får kosta hur mycket som helst. Mina katter är mitt allt!

#24 Haha, ja dem kan ju träffas så kanske han smittar av sig;)

#26 Hehe, ja visst är de skönt! Ecko vägrar verkligen.. eller ja, måste vi ut tidigt när jag jobbar så är de klart han följer med, motvilligt. Men annars glor han som sagt bara, gäspar och lägger sig på andra sidan. De enda som lockar upp honom är mat:P

Han är en väldigt bra väckarklocka. Säger till runt 12 där..

För mig är djuren en livsstil. Hundarna (3 stycken) är självklara familjemedlemmar (INTE bebisar!). Vi tränar en hel del, för tillfället främst sociala färdigheter, men även lydnad och viltspår. En aktiverad hund är en lycklig hund!

Den katt vi har nu var nog ödesbestämd att hamna hos oss, då jag hittade henne med mamma och syskon i skogen i höstas. Även hon är en högt uppskattad medlem av hushållet.

Kaninerna (ett 30-tal vuxna + massor av ungar såhär års ) är mer "nyttodjur" då de inte bor hemma utan inhyrda i en ladugård en bit bort. De har dock namn allihop och får klappar, kel och småprat varje dag!

En dröm har gått i uppfyllelse då min djur-livsstil även har blivit mitt jobb då jag säljer djurförsäkringar!

#29 Du utrycker tydligt att dina hundar är familjemedlemmar, INTE  är bebisar.
 Jag bara måste, vad är en bebis????

Och jag undrar vad "klappar, kel och småprat" betyder? Och vad du menar med "nyttodjur".

Har inga djur och tänker inte skaffa så länge vi bor i denna lägenheten heller. Men sen i framtiden kanske..  och då antagligen katt.

Vi associerar ju olika till ord och för mig innebär ordet bebis i hundsammanhang nägot väldigt negativt. Jag tänker på bortskända (i ordets mest negativa bemärkelse) hundar som inte får gå själva utan bärs omkring utklädda i diverse små kreationer och det i sin tur är i mina ögon djurplågeri! Det är anledningen till att jag skriver att mina hundar inte är mina bebisar! De är mina hundar . Dock förstår jag att alla som skriver bebisar inte har sina hundar som jag skriver ovan. Flera har ju t ex skrivit att man värnar om dem och tar hand om dem och där gjort parallellen till bebisar.

Eh, klappar kel och småprat betyder inget annat än just klappar kel och småprat! Vad jag menar är att jag bryr mig verkligen om mina djur som individer, men när det gäller kaninerna så är de så många att min tid inte räcker till för t ex att dagligen bära omkring på dem eller gå koppelpromenader som man kanske gör om man har en eller ett par kaniner (å andra sidan är det måååånga "sällskaps"djur som bara sitter av sin tid och får mat och vatten men inget mer…)

Jag brinner för kaniner och kaninuppfödning och har massor av tankar kring detta. Men det är nog bättre att den som är intresserad tittar på min hemsida (samma som kenneln, länk nedan) eller mailar mig privat än att vi ska ta upp plats här. För börjar jag så slutar jag inte!

Med nyttodjur menar jag att jag har dem för avel. Men de är inte mindre älskade för det!

Tack för den utförliga förklaringen

Hade husdjur när jag var liten, men inget jag tänkt ha igen, i alla fall inte så länge jag bor i lägenhet. Och OM jag skaffar något husdjur, och då är jag ytterst hypotetisk, skulle det aldrig falla mig in att använda en bild på husdjuret som min bild på detta eller andra forum… Det gör ju redan nästan alla andra, så det behöver ju inte jag då.

Visste ni förresten att ordet ”patetisk” från början betydde ”känslosam”?

Familjemedlemmar och vänner.

Familjemedlemmar, vänner, snuttegrisar och sängvärmare!

Min vovve är i och för sig som en unge. Han har inte haft det så bra innan han kom till mig och har därför blivit extremt "mammig". Honom skaffade jag för att jag blev tillfrågad om jag ville ta honom.

Första katten skaffade vi för att vi ville ha en katt och andra katten för att vi tyckte första behövde en kompis. Båda kommer från ett katthem och vi valde det för att det är självklart för mig att köpa från ett katthem om man inte vill ha raskatter.

(OT: Jag har för mig att katter mår bäst av att inte ha några kattkompisar)

#37 En del katter vill vara ensamkatter och en del vill gärna ha sällskap.

#37 - Det där får du gärna utveckla!

#37 Katter är i grund och botten solitära djur (ensamlevande) men det förhindrar inte det faktum att många katter trivs ihop. Samma sak med illrar, solitära men många av dem mår i fångenskap bäst av en artfrände som kompis. Min ena blir apatisk ensam ex. Man får se till individernas behov helt enkelt.

Om man ser till de större kattdjuren så lever de i regel i familjegrupper. Är det någon som lever ensam så är det oftast en hane. Så har det varit sedan de sabeltandade tigrarna vandrade här.

MEN, de är som vi människor individer. Och jag har aldrig förrut hört att en katt skulle må bättre av att vara ensamkatt, tvärtom. Vissa går bra inte ihop med andra och trivs därför bättre ensamna.

#41 Regel? Jag kommer på en kattgrupp: lejonen. Tigrar, snöleoparder, europeisk vildkatt, ozelot, lodjur mfl. lever ensamma. Osäker på hur det är med geparder och leoparder. Men majoriteten leder för de solitära.

För tillfället har vi bara fiskar och de betyder väldigt ycket för mig, d.v.s jag bryr mig om dem och jag ser till att de mår bra jämt men det är svårt att riktigt utveckla en "relation" till ens fisk tycker jag. 

Snart ska vi dock skaffa oss ödlor och jag vet attd ekommer bli som familjemedlemmar, mina djur har alltid stått mig när och betytt väldigt mycket för mig, jag har älskat dem som om de vore mina familjemedlemmar. :)

#41 - Där slog du mig nog på näsan, Paulina. Men jag såg en dokumentär om urtidsdjur och när dom förklarade hur de sabeltandade tigrarana lever så sa de typ "Och såhär lever de flesta kattarter även idag..". Men det stämmer nog som du säger nu när jag tänker på det. Shame on me :P

#44  Det kan ju mycket väl ha vart så att de levde i flock, det är lurigt att veta med utdöda djur vad de gjorde till vardags ;)

#45 - Ja, vet inte riktigt hur dom bär sig åt för att få reda på så mycket fakta som om gör, menmen :P Nu har vi hamnat väldigt OT :P

#39 Mamma lyssnade på ett veterinär pogram på radion för några år sedan och då sa de att katter kan acceptera varandra om de kommer fram till att de får ut mest av det, tex att "om jag låter den andra katten också ligga i soffan så får jag sova på min favvoplats i soffan utan att bli störd", men att de inte tycker om varandra och mår bäst av att slippa "kompisen " helt. Men vi ska nog lägga ner den här diskussionen här så att tråden blir kvar vid det som den handlar om. Jag ber om ursäkt för att jag började diskutera OT

Mina djur är mina älskade bortskämda barn. MEN dom är djur. Jag klär inte på dom och behandlar dom inte som små bäbisar som måste bäras och skyddas och inte kan smutsa ner tassarna.

Min hund är min bästa vän och älskade bebis. Han är bortskämd bortom alla gränser men inte odrägligt vilket är härligt :) Skulle göra vad som hellst för honom. Han kom in i mitt liv när jag hade det tufft och är en stor trygghet för mig, han lyfter min vardag och får mig att orka med den. Så han är otroligt viktig för mig. Vi förstår varandra utan ord och har båda haft ett tufft liv. Jag är nog en överbeskyddande hönsmamma åt honom men samtidigt en tgrinnana med klorna ute om något händer honom ^^

Har jätte många djur men den som betyder mest för mig är min lilla toy pudel Iris. Jag räknar henne som en familjemedlem, bästa vän och såklart min baby, har ju själv fött upp henne =P Skulle verkligen göra vad som helst för henne! Sen betyder även hennes morfar, Chili, jätte mycket för mig :)

Åh så söt hon var . Jag får inte tycka om pudlar för min man, men det gör jag ändå!

Jag har fyra möss, vill gärna he fler störrre djur men det får vänta tills vi bor större. Men mina möss är som mina små barn :D Dom är sååå underbara och jag o sambon kallar dom våra små barn ;)

Visst är dom inte superkeliga men dom gillar att springa runt på armarna o nacken och hålla på, jättegoa o snälla :) Till och med min sambo tycker om dom, han sa nyligen att han blir lycklig när han ser dom så glada i sin nya bur, och hur min gamla hona på 1½ år har börjat prata massor sen hon fick sin nya bur :D

#52 Tack Haha, vadå pudlar som är så macho ;)
Snacka om söta bilder på din y-kull

Jag har ändå lovat honom en tröja där det står HUNDEN ÄR INTE MIN eller MIN FRU TVINGAR MIG ATT GÅ UT MED DEN HÄR HUNDEN eller nåt om jag får skaffa en pudel. Men det går han inte på .

Jepp, lappisar är ju hyfsat söta de också!

#1 Men Hera, har inte du hundar?
#18 Får jag fråga varför du har kläder på din hund?

Mina illrar är mitt liv. Jag skulle gå igenom eld och vatten för deras skull. Min relation till mina illrar och familjens djur är obeskrivlig.
Lucifer var min första iller och jag har aldrig älskat ngn som jag älskar honom. Han lämnade ett stort hål i mitt hjärta när han somnade in som aldrig kommer att läka. Men den glädjen han gav mig är större än sorgen jag känner nu. Även om det känns väldigt mörkt just nu.

#55 Hahaha, ja det var ju synd!

#56 För så små hundar brukar det vara iskallt för dom att vara ute i kylan. Det är i alla fall därför jag har kläder på min hund i vintern.
Söt iller!

#56 Jag hade, men exet tog honom.

Marta är mitt allt!!

Hon är min bästa vän, mitt livs stora kärlek, familjemedlem, sängvärmare. Allt!!
Jag "adopterade" henne från Spanien för snart 4 år sedan och hon är den mest underbara lilla krabat som skapats! Ångrar inte en dag att jag tog henne till mig, släppte in henne i mitt liv. Hon ger så otroligt mycket kärlek tillbaka!
Förutom hund så har jag även fyra stycken ormar som jag också älskar väldigt mycket. Jag har alltid, i hela liv, haft djur hemma så ett liv utan dem finns inte på kartan och jag sätter i alla lägen deras välbefinnande framför mitt eget.
Jag har alltid tyckt att ormar och ödlor har varit fascinerande och en dag så när jag var 13 år så skaffade jag min första ödla. Efter det så har reptilintresset vuxit sig större och större så under de senaste
5 - 6 åren så har många ormar kommit och gått.

www.infoom.se/ormar

Mina illrar går under namnet "mattes finaste" och "mattes älskling". De är mina bebisar, mina familjemedlemmar, mina vänner, mitt sällskap, min glädje, mitt allt.
Jag är dock tacksamt medveten om att de är illrar och inga människor men de är ändå mina bebisar- de är mina barn, men i djurform. Jag gör allt för att dom ska må bra och trivas.
Ett liv utan djur vore helt tomt.

Lisette- Ecco ÄR verkligen världens finaste :)

Vi har en liten hamster, jag och min sambo. Vi har båda haft djur i olika former under hela vår uppväxt och när vi i höstas flyttade ihop (jag flyttade hemifrån då) så fick jag efter ett tag en himla djurabstinens. vi bor mycket trångt och har väldigt lite pengar, så hamster var liksom lagom… vi slängde ut tv:n och satte dit en hamsterbur istället.

 jag vill heller inte kalla henne min lilla bebis, något liknande är det allt, men hon är en hamster. hon har blivit min och sambons lilla projekt. Ett bra sätt att lära sig ta lite ansvar tycker jag. Vi är liksom bara 18 båda två och ganska nya ute i stora världen. När diskhögarna växer och man ignorerar kaoset så går det inte att ignorera henne, och genom att ta hand om henne, pyssla i buren, göra det fint, mata och gosa så stannar man upp lite och blir omedvetet bättre på att ta hand om sig själv och se sina egna behov.

Hon fungerar alltså som en liten motor som får allt att rulla lite bättre. Och lite som ett klister mellan mig och min sambo. Vi har något att vårda tillsammans. Skulle aldrig skaffa ett barn av den anledningen, men Morgan är ju glad så länge hon blir ompysslad. Hon är söt, mysig och gör mig himla glad när skolan är skit och när jag känner mig liten i världen.

illrarna har blivit mitt liv, de finns alltid där, A´lou e min lilla prinsessa, hon e tuff och rak, Alvin e mysbollen, han tröstar och stöttar, Sigge bara e som sigge kan vara. nån man alltid får ett gott skratt med :)
ja illrarna e som mina bästa vänner :)
de ger mig kraft och energi att klara den gråa vardagen!

#60 OJ, tack Jossan

Dom är mina stöttepelare och bebisar. Jag är ju den som tar hand om dom, matar, gosar, badar ja allt. Så det känns som mina små bebisar.

Katten vi har nu ser jag nästan lite som helig Vi tog hand om honom då morfar låg för döden. Och då min morfar dog så hade vi inget val. Katten fick stanna. Han är till mycket besvär, men ändå världens mysigaste herre. Då jag vet att denna katt var min morfars enda vän, den enda som stod honom nära så kommer jag ta hand om denna katt så gott jag kan tills han följer efter morfar :)

Hunden är, bokstavligt talat, född i mina händer - så hon är min bebis!

Och hästen. Ja, vi har också en ganska speciell relation. Hon är den där drömhästen som bara fanns i min fantasi under uppväxten, så hon är mycket speciell. Vi lär oss av varandra dagligen och lär oss läsa varandra. Hon är min vän - min syster :)

jag har gerbiler och möss och de är mina ögonstenar och barn, de hjälper mig att göra livet lyckligt och glatt

hade katt förut en bortskämd liten sak som fick allt han ville och fick han inte det sprang han efter och slog båda framtassarna runt mina ben tills han fick det han ville

Jag har tre katter, Tessi, Leo & Zabina. Det var de som valde mig.

Tessi var en liten hemlös kisse som sprang vind för våg på området där jag bodde, jag räddade henne undan elaka barn som sparkade på henne. Så bodde hon hos mig och jag försökte att hitta hennes ägare, men ingen hörde av sig, så en dag var jag, Tessi & min gammelkisse Shila ute på promenad. Tessi gick in i ett buskage och jag fortsatte att gå, så hör jag helt plötsligt någon som jamar i panik, jag går tillbaka och ut från buskarna flyger Tessi, upp i min famn och överöser mig med pussar och spinner. Sen den dagen har Tessi bott hos mig och det ska hon göra så länge hon lever.

Leo kom och la sig hos mig direkt, rullade ihop sig i mitt knä och somnade. Han var minst i kullen, åt inte ordentligt och var pytteliten. Han är fortfarande pytteliten  underbar spinkis.

Zabina kom till med sin mamma Shila. Då var hon 3 veckor och ägarna skulle avliva dem pga allergi. Hon är 13 år i år, rolig på alla sätt och vis, full av vishet och klokhet. Mysigare kisse får man leta efter.

Mina djur är mina familjemedlemmar och goda vänner, men de är djur. Jag behandlar dem väl och respekterar deras integritet, för det har de, tro inget annat. Jag ser dem som underbara varelser, med mycket klokhet och vishet inombords. De är också mycket goda vänner alla tre, de ligger gärna och sover tillsammans och de tar hand om varandra.

d e bebbarna mina = familjemedlemmar

Jag ju uppdatera att min hund är min lilla bäbis och bästa kompis. Nu enda sedan mina vänner övergav mej för att de tyckte jag var för tråkig så har hon varit den enda tryggheten och kompisen jag har. Hon har enmassa egenheter. ex. så är hon extremt morgonpigg:P hon älskar att se på film, hon hatar att gå ut i regnet, hon älskar chips och hon är alldeles myssjuk:)

Min o fästmannens katt är våran älskling, som en son/bebis/barn, och räknas som en i Fredrik (fästmanen) o min familj.
  vi ska även snart få hem våran hundvalp, och hon blir som vår lilla bebis, så vi blir en liten familj.

   Fredrik, jag, Orion, och snart lilla Jill. =)

Med 6 hästar och 4-6 katter beroende på hur många som är hemma så är jag lite vilsen hemma då jag i grunden är en hundmänsika. Hästarna hör till frun och ungarna och katterna är stallkatter som dock flyttat in efter att våran hund gick bort förra året. Så min relation är att hästarna är dom jag gillar bäst, dom blir glada när jag ger dom frukost på morgonen och gnäggar så välkomnande och dom blir glada när dom får komma ut. Katterna är jag inte så mycket vän med då jag inte kan hålla dom pga allergi. Hund ska vi skaffa när det finns tillfälle, dom kräver ju liksom en del och inga djur skall vara en leksak utan skaffar man dom skall man ha tid för dom.

Jag har en kanin, har haft honom i 8 år nu. Jag var bara 7 när vi köpte honom, så det var väl rätt mycket för att både jag och mina två syskon tjatade så mycket ^^

Men självklart är det ju hela familjens kanin, alla hjälper till ungefär lika mycket och så.

Trixie är min bebis och vän. Utan henne hade jag aldrig överlevt. Hon har hjälpt mig med så mycket

Jag har en hund och en häst och dessa två underbara varelser älskar jag mer än något annat i livet! Vi köpte vår hund, Molly, när jag var 11 år och nu är jag 17 samt min häst, Arne, som jag fick när jag var 14 år. Jag har växt upp med dem två och vi har gått igenom allt man kan tänka sig. Det finns ingen bättre känsla än den känslan när man sitter på hästryggen ute i skogen och kan prata ut med sin bästa vän utan att någon kan lägga sig i med sina åsikter. Min hund är även den mysigaste hund på denna jord, enligt mig. Hon märker på en gång när jag är ledsen och kommer fram till mig för att mysa och trösta mig.

Jag skulle aldrig lämna dom för dom är verkligen mitt allt. Om livet skiter sig så finns dom alltid där och dom skulle aldrig lämna mig som vissa andra gjort. Dem finns vid min sida genom eld och vatten och jag älskar dem massor!

Har två katter och de r mina små barn :D men inte in a crazy way- går inte rut med dem i en barnvagn eller så :P Inte är de heller ersättning för "riktiga barn", men jag är uppfostrad med att ett husdjur är en familjemedlem.

Har även ägt ästar när jag var yngre och de var verkligen fmailjemedlemmar då vi hade stallet och haen precis utanför vårt hus och även om de vavr mina så var hela fmailjen engagerade i dem. De gick dit och pratade med hästarna, kelade och myste då de var väldigt människokära.

Jag har även akvarium med fiskar och vackra snäckor och även om man inte kan kommunicera eller kela med dem så blir man fäst vid dem- man gör llt för att de ska ha det så bra som möjligt och blir stolt som en mormor till deras yngel/snäcklingar osv. När någon dör blir jag mycket ledsen och mår dåligt.

Jag tror att det är viktigt för barn att vara nära djur, både för att förstärka sin empati för andra levande varelser men också för att lära sig ansvar och att liv, oavsett, är oersättligt.

Jag har två hundar och fem råttor.

Dom är min "lilla familj" och jag anpassar mitt liv efter dom. Dom är också mitt största intresse :)

Jag älskar dom av hela mitt hjärta och att ens tänka på att mista framförallt någon av hundarna (jag har haft råttor i många år och är tyvärr allt för insatt i att man aldrig får ha dom så länge som man vill, även om det smärtar något fruktansvärt att mista råttorna också) får det att värka i hjärtat på mig.

Jag skulle inte jämföra dom med barn, men jag är uppväxt med djur och fick min första alldeles egna hund när jag var femton år. Jag har alltså aldrig bott själv utan djur och ett liv utan djur känner jag att jag aldrig skulle klara.

Jag är stolt foderslav till två små rått-kräk ♥

Vi har två valpar och det är som bebisar så det är väl mina bebisar- men jag behandlar dom INTE som bebisar utan som man ska behandla hundar! Men dom är underbara, blir så glada när man kommer hem den lyckan är total när dom är så små och känner igen en! Men å andra sidan så är jag ju deras mamma! :) åh vän för livet jaaa verkligen!

Sen har jag en fantasiskt bra relation med min medryttarhäst- går inte att beskriva! Han e så go! Och väldigt speciell.

Jag har en kanin och en hund. Mina djur betyder allt för mig, en familjemedlem, mina bebisar!

Varför det blev kanin var för jag fick kaninen som en överasknig för 8 år sedan och sedan dess har kaniner rullat in i mitt liv men just nu har jag bara en :) Och min hund kommer från spanien och behövde ett nytt hem så hon kom till mig :)

Kan ju berätta lite om min kattkille som tyvärr dog igår :) han var familjens snutte. Har aldrig träffat en katt i sånt beroende av beröring och kärlek. Kollade du på honom blev han smått galen och skulle mysa. Han har funnits i familjen i 15 år, jag ska fylla 20 i år så han har alltid funnits där för mig så väldigt tomt nu.

Han är inget djur vi har valt. Mamma skulle hämta min lillebror på dagis och såg andra barn jaga något och detta var våran lilla tiger.Han kanske var 10-12 veckor, vi vet inte. Hon tog honom för han var så mager och liten+ det var snart vinter, han skulle aldrig ha överlevt. pappa sa att vi skulle behålla honom tills vi har hittat ägarna. Men som ni förstår så fick han va kvar. ingen hörde av sig och sen var han endel av familjen. ett stort hålrum i familjen har blivit efter honom.

R.I.P Tiger, våran lilla prins.

#80 Beklagar sorgen!

#81 tack :)

#80 Beklgar verkligen :( Hade en bondkatt förut som tyvärr gick bort för 6år sen, men det var en katt som hängde med mig hela livet.. :(

Varför vi skaffade hund var för att både jag och min pojkvän har haft hund innan, jag är uppvuxen med hund och har haft det hela livet tills jag träffa min älskling.. Men så började vi prata om att skaffa hund och hur gärna vi ville ha det- å så blev det två st :)

Min hund är min bebis och min bästa vän.

För han finns alltid där för mig =)

Jag har en 20årig islandshäst, Dreki, som är världens snällaste, han drog mej igenom den jobbiga högstadietiden och gjorde mina dagar ljusa, han betyder mer än guld för mej. Han är min ögonsten och bästa vän.

Mina 2katter som jag har i min lägenhet (+3 som blev kvar hos mamma eftersom de inte kan vara innekatter), de är en hona och en hane, Stinki fick jag som bebis och Mårran tog jag som "hittekatt", de är mina små "städhjälper" ;)

Och så min hund, Hausti. en långhårig collie valp på 10veckor som är min lilla bebis och är med mej överallt redan :)

Jag är uppväxt med massor av olika djur så för mig har det hela tiden varit självklart att alltid ha djur. Just nu har jag en hund, ett marsvin, en orm och en mus, samt är medryttare på en häst.

Min hund är familjemedlem, jag gör allt för att hon ska ha det bra. Har tränat allt möjligt med henne för skojs skull. Hon är stor, fluffig och varm - perfekt fotvärmare ;) Hon är en riktig gosebjörn. Allting är inte lätt med henne men tanken på att jag kanske skulle bli tvungen att göra mig av med henne gör ändå att jag får enorm ångest, så jag hoppas att det aldrig kommer behövas.

Mitt marsvin är det sista av en rad grisar sen 1996. När han dör blir det inga fler, intresset för dem finns inte längre. Kan tillägga att han är åtta år gammal.

Min orm har jag för att jag är väldigt fascinerad av ormar. Jag kan inte påstå att jag skulle gråta om jag fick göra mig av med henne, det finns inget speciellt band mellan oss. Hon kommer ju knappast och hälsar och pussar på mig ;) Men hon är snäll och vacker och lätt att sköta om. Kan sitta och titta på henne nästan hur länge som helst!

Musen är ganska ny i hushållet, håller på att lära känna honom. Men möss är ett favoritdjur och jag älskar de små liven, så det är roligt att ha en liten igen. Gillar att pyssla med möss.

Hästen har jag hand om för att jag tycker om att rida, men även för att det är avkopplande att pyssla med hästen och smörja läder och greja och ha mig. Är väldigt fäst vid hästen så kommer bli jobbigt när det inte är vi längre.

Uppvuxen med djur och trots "besväret" med att vara fastlåst - som alla mina vänner som levt utan djur alltid klagar på att man blir om man har djur- så uppfyller de sin plts i mitt liv varje dag- året om, så det är lugnt att de är till "besvär" de där två veckorna om året man kanske vill resa bort.

Min relation är att de är familjemedlemmar- de får ta plats och de bor med mig, inte hos mig. Har katter just nu.