Har själv mot sprutor/blodprov, men kan tatuera mig utan problem.
Har även mot spindlar och de flesta insekter, höjder och saker som jag vet att många håller i som tex dörrhantag.

Vassa saker i andras händer. Sprutor, knivar, spett. Men mest sprutor. sprutor är orsaken till varför jag undviker tandläkarbesök (och de få gånger jag vågat mgi dit så kör jag utan bedövning men SMÄRTAN är inget mot rädslan att få den där bedövningssprutan!!). Svimmar när det tas blodprov. Skulle säkerligen ha svimmat om jag inte redan legat ner när jag piercade mig som tonåring i en kroppsdel jag inte kunde se-.

Är i övrigt inte rädd för något (inom rimliga gränser- självklart skulle jag undvika en tiger eller vara rädd för en björn om jag stöter på dem ute i naturen!!). Mardrömmen är att någon skulle knivhugga mig…:/ Eller ännu värre-stabba ihjäl mig med en kanyl! Nej, men det är något speciellt med blod + kanyler som får mig att tuppa av. Får spel om någon börjar vifta med en brödkniv i mitt kök. Märkligt sånt där.

Myror är jag inte så jätteförtjust i.. =P För att de är så många och snabba och bits så himla hårt!

Jag har social fobi som jag till större delen arbetat bort, det som är svårast är att ringa till personer jag inte känner, får ångest och börjar gråta om jag försöker tvinga mig vissa dagar, andra dagar går det av bara farten. I övrigt har jag en del rädslor men ingen som är tillräckligt stark för att klassas som fobi.

Jag har en fobi som jag känner mig ganska ensam om.

Jag klarar inte hål i lakan eller örngott 

Det kan räcka med ett pyttehål så kan jag inte lägga mig. Jag vet inte hur många gånger jag legat ovanpå när man varit utomlands på hotell eller att jag fått byta med min man eller liknande.

Jag KAN bara inte lägga mig.

• Sprutor - Ajaj, svimkänsla och illamående
• Spindlar - Äckliga saker
• Spyor och ljudet av någon som spyr - Får mig att må illa & nästan spy själv
• Riktigt höga höjder - Usch otäckt
• För mycket fart - Får mig att må illa
• Karuseller - Illamående
• Folk som pratar skit om andra - Bland det värsta jag vet.
• Otrohet - Usch vill inte ens tänka tänken. Fattar inte hur en människa kan sänka sig så lågt..

Nej, inga fobier och inga tvångshandlingar. Ibland känner jag mig ganska ensam om det!

Sniglar, maskar och larver. Euuuuuw!

Avskyr sprutor, de skulle ta blodprov på mig för några veckor sen. Men de fick ta och sticka mig i fingret. Det är inte så farligt, värre när de ska försöka ta blod ifrån armvecket. Haha, har inga synliga kärl som de kan ta ifrån…

Ormar är min största fobi. Sen kommer disktrasor usch!

Jag ogillar människor, vatten och hundar. Men eftersom de 3 sakerna kan vara svåra att undvika så jobbar jag med dem. Man kan inte vara vuxen och vara rädd för saker hela tiden, någon gång läre man ta tag i saken.

Är inte rädd för ormar men på något sätt kan jag fullkomligt relatera till rädslan för disktrasor! ^_^ Allt gegg som samlas i dem och man måste ta i dem med händerna :S Har dock inte fobi för det- men jag tänker ofta på det.

När jag var liten var jag livrädd för myror, numera samlar jag på dem (levande). Vet inte var hur eller när min rädsla övrgick till ren fascination och beundran.

Åska är det enda som får mig att skaka och bli kallsvettig.

fötter är otäcka, men fobi nja. Men om man ser dom stort på tv eller i någon tidning tittar jkag bort.

Fästingar är det värsta jag vet! Klarar bara inte av tanken på att dom kryper omkring, de är så små också så man märker knappt av dom förrän dom har blivit stora och blodfyllda :/ euuw.

Dock måste jag börja bearbeta min fobi eftersom vi snart har en hund i hushållet…..

#7 Du är inte ensam, jag har inte heller några fobier eller tvångshandlingar. Är du inte rädd för något heller?

Nej, inte rädd för något! Fast självklart skulle jag kunna bli rädd för en situation, t ex om jag är ute en kväll och hör springande steg närma sig bakifrån, men det är inget jag går omkring och tänker på att jag är rädd för. Trivs i mörkret på landet, men skulle nog inte vara lika tuff en kväll i storstan för det är jag inte van vid. Och dessutom händer det ju otrevligheter på kvällarna i städerna…

Jag har två rätt internsiva fobier, en mot sprutor/saker som skär in i mitt skinn och en mot insekter/arachnoider.

Oftast med det senare brukar det vara ' Jamen fjärilar då? dom är ju så söta! ' - I ärlighetens namn så är dom det värsta jag kan möta D:

Inga riktiga fobier.

Men ormar gillar jag verkligen inte. Får hög puls/hjärtklappning när jag träffar på en sån, även om jag inte alls varit nära så jag kunde bli biten eller nåt, det är en reflex.

Ett tag låg det ett gammalt skösnöre på den skogsbilvägen där jag brukar jogga. Och varenda gång jag kom dit så hoppade hjärtat i halsen och andningen i otakt av detdär jävla skosnöret bara för att formen påminner om en orm.  Ren instinkt altså.

Var duktig idag och lyckades få mig en p-stav utan att bryta ihop alldeles för mycket, skada nån, eller fly :)

Jag är extremt rädd för mörker.
Har också fobi för att kräkas…

Annars tror jag inte det är något speciellt.

En liten undran. Ni som har fobier, gör ni något åt den eller kommer ni att fortsätta leva med dem resten av livet? För fobier kan ju vara riktigt handikappande. Jag träffade en kvinna häromdagen. Hon kom i bil och regnet hängde i luften. Jag slängde ur mig att snart har vi regnet här för jag hörde hur det mullrade alldeles nyss. Hon tappade fattningen direkt och sprang till bilen.

Såna saker som åska, hundar eller ormar kan man ju stöta på utan att vara förberedd så det kan ställa till det en del. Och det finns ju bra hjälp att få!

#21 Funderar på att ta emot hjölp för min fobi mot spindlar, den är den som är jobbigast.

Jag såg för många år sedan ett program på TV som handlade just om hur man botar spindelfobi. Kommer inte ihåg hur länge de höll på, men det handlade om timmar och inte dagar, veckor eller år. Det var helt fantastiskt att se!

#23 Har också sett det :)
Men av någon anledning känns det som att det inte komemr fungera på mig. Men jag kan inget säga fören jag testat.

Fobier: Ormar, spindlar, höns, ringa människor jag inte känner/där jag inte är säker på vem som svarar, höjder, tandläkare.
Rädslor: Stora fåglar, mörker, trånga utrymmen (men bara ibland, därför rädsla och inte fobi), åska.
Ibland känner jag mig som en väldigt rädd människa… Dom under rädslor har jag inga större problem med, mer än att jag blir mer spänd, fobierna kan däremot vara jobbiga ibland.

Jag gör inget åt min åskfobi, det åskar inte så ofta och det håller oftast inte på särskillt länge. Lägga sig i soffan med en katt och en filt tills det har gått över brukar jag lösa det med.

är mörkrädd, har clownfobi, har fobi för trasor, dammsugare och vissa dagar klarar ja inte av att umgås me folk ja typ int känner, så lite social fobi på det också…Men jag tvingar mig själv :P

#21

jag har försökt, största problemet för mig nu är att finna nån ny som kan hjälpa mig. sist var det en som aldrig hade 'tid' för mig. Ingen ide med terapi om hon ska ha flera månaders mellanrum mellan varven

Ormar och grodor/paddor.. Urk…  Tyvärr yttrar sig min rädsla genom att jag börjar skrika och gråta.. Kan vara pinsamt i vissa situationer.. Gillar inte kryp heller.

Clownfobi >.<

Har lyckats övervinna min spindelfobi, i alla fall för småspindlar.  De större är lite värre.

Annars är jag väldans åskrädd om det kommer för nära. Har sin förklaring eftersom blixten  slog ner alldeles i närheten av där jag befann mig förut.

Ormar och småkryp är läskigt. Och så måste jag alltid tvätta händerna noga efter at jag varit på stan och handlat och tagit på saker. Skulle heller aldrig falla mig in att ta från något bjudfat med kakor eller chips eller annat, på affärerna, där olika människor stoppar ner sina händer och gräver runt. Man vet ju inte alls var de varit med sina händer innan.. 

kom på att jag har "skrattfobi" också, en ganska ovanlig fobi tror ja Alltså om någon skrattar överdrivet eller typ skrattar riktigt elakt eller så så får jag panikkänslor och det är min absolut värsta fobi också…  Jag kan börja gråta över det.. det låter helt sjukt men så är det 

#31 Jag tvättar också alltid händerna direkt jag kommer hem från allmänna platser :)

Kräftdjur, då främst krabba, hummer och kräfta.

Sprutor har jag ingen fobi emot, men en mycket stark rädsla.

Det sistnämnda borde jag försöka göra något åt, för jag inser att jag antagligen kommer behöva ta ett blodprov/vaccination någon mer gång i livet och det är inte rimligt att få halv panik av bara tanken på det. Krabborna vet jag inte om jag skulle klara att börja bearbeta alls, jag är för rädd helt enkelt. Tycker tom. att det är obehagligt att röra tangenterna när jag skriver ordet 

Fobi tror jag inte, men jag har väldigt svårt för små utrymmen så jag känner mig instängd eller polotröjor och liknande som ger mig strypkänsla. Finns mycket äckliga insekter jag inte tycker om att få runt eller på mig också.

Jag är totalt livrädd för getingar och bin. Jag bara släpper allt och flyr om dom kommer i min närhet. Tvestjärtar är också något jag bara inte klarar av..

Och alla sår med lösa hudflikar, främst på händer. Det behöver inte ens vara mina egna sår.

Något annat som verkligen ger mig ångest emellanåt är rädslan för att spy. Efter att jag åkte på vinterkräksjukan så är jag helt säker på att jag är magis såfort jag blir det minsta lilla illamående.. När jag insåg att jag var magsjuk sist så fick jag panik och började gråta när jag insåg att jag skulle behöva kräkas. Burr..

Har fobi för att röra vid offentliga dörrhandtag, och att använda offentliga toaletter. Sen är väl inte spindlar någon höjdare, men jag påverkas inte likadant som av offentliga smutsiga saker. Brr. Blir helt illamående och det känns så obehagligt att jag måste tvätta händerna flera gånger när jag kommit hem.
Sen har jag social fobi som jag börjar få lite mer koll på. :)

har ingen direkt fobi men vissa saker är läskiga men inget man inte kan klara av.

Om någon håller fast mig får jag panik!

Har fobi för ormar! Tycker dom är så äckliga!

Ja, hundar. Fast egentligen är det inte hundar jag är rädd för utan hundägare utan koll. Jag blir rädd för människor som har så pass lite respekt för andra. Jag läser alltid noga av ägaren när jag möter en hundägare på promenad med sin hund.

Det finna många saker som jag kan tycka är obehagliga och äcklkiga, men mördarsniglar får mig att börja skaka, gråta. Jag får liksom panik… Liksom.. det går inte att förklara..

VARULVAR  Väldigt logisk rädsla va? Är därför väldigt mörkrädd men det har blivit mycket bättre, när jag var yngre hade jag dagar när jag knappt kunde gå utanför dörren och paniken började komma redan när det skymde. Nu är jag för det mesta bara rädd vid fullmåne om jag inte av någon anledning skulle vara i skogen när det blir mörkt, det är fortfarande läskigt även om det inte är fullmåne. Granskogar tycker jag inte om ens på dagen för jag har fått för mig att varulvarna gömmer sig där när det inte är fullmåne

Även mörker hemma i lägenheten är läskigt om jag har en dålig dag

Innan fick jag panik bara någon sa att de hade ont i magen, om någon kräktes ska vi inte tala om! Min lillebror kräktes i bilen när han var liten, mamma fick släppa av mig längs vägen 2 mil hemifrån och en bekant hämta upp. Tog flera år innan jag satte mig i samma bil som honom. Jag tycker fortfarande kräk är skitäckligt men får inte panik längre om ingen verkligen spyr men undviker bussar och sådant där jag inte snabbt kan ta mig ut

Spindlar är skitäckliga och sprutor hatar jag, likaså fyllon och att ringa, inte så farligt med okända utan jag tycker det är obehagligast att ringa folk som jag inte vet om det vet vem jag är eller inte för då vet jag inte hur jag ska presentera mig

Jag har dock inga riktiga fobier

Duvor tycker jag är det läskigaste och äckligaste som finns. Folk som matar duvor också, yuck! Jag får panik om de kommer nära eller bara jag hör deras vingar, eller det där läskiga kuttrandet!

Små spindlar, silverfiskar och nyligen tillagda kackerlackor, då jag hade en närkamp med en. Inte om jag ser dem på gatorna, det är inte så farligt, men om de är i lägenheten eller för nära mig. Stora spindlar är söta sen jag klappade en på skansen.

Och så fötter, de är lite otäcka.

Jag tycker det nog är ganska sunt att vara rädd för duvor, och dessutom har jag hundar som gärna jagar bort dem från mig. Samma med kackerlackorna. Människorna som matar duvorna får allt tåla lite skit, vad skulle de säga om jag matade råttor? Det är för övrigt ganska kul när hundarna jagar bort dessa smittohärdar, folk ser alltid förnärmade ut ^_^