Skulle nog skippa att bo ihop (beroende på hur gamla djuren är). Djur dör före oss så nån gång lär den ena eller andra dö. Fast ni kan också testa att försöka vänja djuren vid varann…

#1 Detta är hypotetiskt :) Så i detta fall går det verkligen inte att ha djuren ihop.

Jag skulle vara särbo tills något av djuren dött.

Men om vi leker att man antingen flyttar ihop, eller så förlorar man sin kärlek helt.

Haha, vad du bråkar, Hera ;) I dagsläget säger jag nog att jag skulle skippa kärleken, skaffar jag hund efter 18 års längtande ska inte nån kille få sumpa det för mig ;P

jag skulle se till att vi båda lämnar ifrån oss djuren.

men om jag måste välja ett av heras alternativ så hade jag gett upp djuret.

Hmm.. du gör det verkligen svårt! Så jag passar på denna fråga för jag har turen att ha både karl och hund (som kommer bra överens) ;)

Djuren

#5 Haha ja men det måste ju vara lite svårt ;)

förtydligande till #8 insåg att det kan tolkas som att jag ger upp djuren eller att jag behåller dom. Jag menar att jag behåller djuren. Alla dagar i veckan. Dom kommer inte att svika.

Då får man vara särbo. Ser inte anledningen till att man inte ka kunna vara tillsammans ändå. Men kan killen inte ta att jag har för mycket djur då får han gå.

haha, helst skulle jag han göra sig av med sitt djur då^^ Men annars vet jag inte alls. Jag kan aldrig någonsin göra mig av med Ecko iaf, de är helt klart.

jag väljer djuren i första hand.

I mitt nuvarane förhållande var det bara för min pojkvän att acceptera mina illrar annars hade jag kunnat fortsätta vara singel. Och det hade inte gjort mig något. Men har jag tagit åt mig djur så får de stanna tills de dör.

skulle behålla djuren!

Sarah; meningen med min frågeställning är ju att man måste välja kärleken eller djuret. Då fungerar det ju inte att vara särbo ;)

Jepp och det står att om det inte funkar så får killen gå ;)

shit vad alla väljer djur framför kärlek :O

Jag förstår dock inte varför ett djur skulle vara mindre värt än en människa. Jag har haft ecko sen han var 8 veckor, så han är ju min familj! Jag skulle inte byta bort min familj för kanske en tillfällig kärlek.

Har man tagit på sig ett ansvar så har man och de är ju familjen. Kan inte vara tillsammans med ex en pälsdjursallergiker. Det går inte. Att leva utan mina djur skulle vara något av det värsta jag kan tänka mig.

Killen skulle få gå. Aldrig att jag lämnar bort Aramis! Jag har köpt honom, han är mitt ansvar och jag älskar honom så otroligt mycket och det skulle vara omöjligt att lämna bort honom.

#18 Men Hera skrev inte tillfällig kärlek utan "den rätte"

Kommer djuren fortfarande först om säg din blivande man, din största kärlek blir allergisk?

Jag tror att det finns fler den rätta. Den rätta för mig är inte en allergisk man.

#22 Håller med dig där

Djuren kommer ALLTID i första taget för mig oxå. Dom sviker ALDRIG. så är det.

Ge upp djuret eller kärleken?

Isf ger jag upp djuret. Självklart vill jag ha kvar min kärlek!
Nu har jag inga husdjur men skulle jag haft de
så skulle nog en god vän eller mor kunna ta hand om dem.

Lätt! Skita i att flytta ihop.

skulle aldrig lämna ifrån mej dom djuren jag har för att min kärlek inte gillar dom… vill han ha mej så får han mina djur ;)

däremot skulle jag kanske inte skaffa massa nya ifall han nu inte gillar djur…

men till frågan.. hans hund lr min? ja, du… skulle kanske inte funka o bo ihop då, utan vi skulle få bo på varsitt håll.. haha.. jag skulle aldrig göra mej av m Roxie, o säkert kanske min kille känner detsamma?

Men visst skulle det bli problem om man exempelvis har barn och någon i familjen blir allergisk. Det är svårt att lösa.

Ja det var en lite knepig fråga, fall jag skulle träffa en kille som hade en annan hund som inte gick ihop med min skulle han antingen få göra sig av med sin hund eller så skulle det få vara.
Jag har haft min hund sen jag var 11 år och det finns ingen chans i världen att jag skulle göra mig av med henne.
Jag var "dagmatte" åt en hund för ett årsen, ägaren hade träffat en kille som hon var störtkär i, dem flyttade ihop men plötsligt visade det sig att pojkvännen var alergisk mot hunden.
Vem fick flytta?Jo det fick killen, hon vägrade att göra sig av med hunden*Skratt*

Jag skulle utan tvekan behålla mina djur. Killen åker ut ;)

#29 "fall jag skulle träffa en kille som hade en annan hund som inte gick ihop med min skulle han antingen få göra sig av med sin hund eller så skulle det få vara."

Är det verkligen rätt att bara han ska göra av sig med sitt djur? I så fall tycker jag att båda ska göra sig av med djuren.

Jag skulle nog välja djuret.
För jag älskar verkligen mina djur nå enormt!
Skulle bli alldeles för tomt utan mina bebisar…

Men i vårat fall så funkar för det första vår hund ihop med kaninerna.
Skulle de inte funka ihop, så är de utekaniner ändå så. =)
Så då hade det löst sig på det sättet.

Djuren hade fått vara kvar, hade kärleken inte kunnat med mina djur, om jag nu hade haft några.. så hade han fått gå, för djuren kommer vara en del av mig..

Jag slängde ut karln,katten blev allergisk

Jag har varit med om något liknande…

Min pojkvän är alergisk mot pälsdjur och jag hade två kaniner som jag älskar väldigt mycket. Efter ett tag ville jag och min pojkvän flytta ihop och då var jag tvungen att göra mig av med kaninerna. (Eftersom jag tycker att det är fruktansvärt elakt att låta dem bo på en balkong inne i stan och min mamma och mina syskon är över huvud taget inte intresserade av djur och ville inte hjälpa mig att ta hand om dem). Jag valde att lämna mina kaniner, den ena till en bekant till mamma och den andra till min kompis. Så jag har fortfarande en av dem kvar i alla fall. (Den som bor hos min mammas bekanta har jag inte möjlighet att träffa).

Det var ett jäeslut att ta men jag ångrar mig inte nar mina små älsklingar väldigt mycket.

#34 Hahaha!

#35 Vad bra :D

CarolineJ är en dam som verkligen sätter fingret på det realistiska, men det låter bra att vi väljer djuren eller hur….

Träffar man den rätta eller om min nuvarande man skulle bli allergisk så inte sjutton skulle jag kasta ut honom.  Nog för att man kan tycka om djur men inte kan dom ge mej det jag behöver lika mycket som en människa. Jag kan inte ha en kommunikation på mänsklig nivå med ett djur, hur mycket man älskar detta.

så jag går motvalls emot och säger att djuret åker ut först.

  NEJ!!!Skulle aldrig ge upp mitt djur..

 För mig är det samma sak som att inte barna passar.

Nu har jag hästar så pojkvännen har ju inte så mkt med dom att göra. men jag skulle välja kärleken framför djuret. Jag älskar min pojkvän över allt annat, jag vill dela resten av mitt liv med honom. Djuren kan jag leva utan även om jag skulle sakna dom hela tiden.

#41 Det var skönt att höra, jag är inte ensam 

Visst älskar jag djur, är uppvuxen med hund,katt, fåglar och annat men det är en stor bonus i mitt liv med djur. Men jag sätter dom inte före kärleken, även om jag inte alltid kommer överens med hans barn

Jag skulle aldrig kunna lämna bort mina djur..

Förlåt mig… jag måste bara säga en sak… jag läste själv igenom mitt inlägg #35 nu och såg att det saknas en hel del bokstäver. Ber om ursäkt för det (tangentbordet har börjat krångla på sista tiden) och jag hoppas att det var någorlunda läsligt i alla fall…

Som många andra skulle jag välja djuren. Det finns många karlar därute och för mig ger mina katter mig mkt mer än en människa någonsin skulle göra!! Det är tack vare dem jag lever så skulle aldrig falla mig in att byta bort dem. Nu vet min man jag har om det och han skulle aldrig kräva det heller som tur är. Däremot kan han kanske tycka dem är lite för många ibland ;) Har ju faktiskt 'bara' 5 katter.

#4 Skulle det va så så är det ju verkligen inte den rätte om han inte kan klara av att ha ett särboförhållande om djuren inte kommer överrens ;)

Jag ställdes inför det valet och jag valde djuren…

Jag har valt några gånger och ännu har jag djuren.

Jag hade aldrig gjort mig av med min hund. Det alternativet finns inte.

Mina djur kommer i första hand, så helt klart väljer jag djuren. Tänker på det viset att om jag skulle ha hittat nån som inte kunde med mina djur hade han verkligen inte varit den rätta =)

Jag hade faktiskt valt kärleken. Djuret kan jag ordna det bra för hos någon jag känner. Kärleken hittar man nog inte så många gånger i sitt liv.

Nu snackar vi om den riktiga kärleken. Inte att man är kär. Den rätte!

Jag hade inte givigt upp djuret/djuren faktiskt.
Om man kollar i mitt dagsläge med mina djur och omkring det ämnet så har dom stått där mer för mig än någon annan.
Dom går i första hand så kärleken hamnar faktiskt i andra hand.
Säger som #49 skulle inte en peron kunna acceptera mina djur s hade de absolut inte vart den rätta för mig.

Djuren är mitt iiv och kommer alltid att finnas i det, sedan om de kommer in en man i livet någon gång så är de upp till den personen att acceptera mina intressen och mina familjemedlemar ( djuren ) eller inte, dom ska ingen stans iallafall

#51 Men om personen är super allergisk mot djur? Då kan han ju faktiskt inte acceptera djuren.

Som jag skrev ovan, den rätte är inte allergisk.

#52 behöver som sagt inte svara håller helt med nedanstående #53 hehe =)

Okey, så ser inte jag på kärleken. I min värld kan man inte välja om den rätte är allergisk eller ine.

Helt ärligt, frågeställningen känns lite främmande för mig eftersom om killen är superallergisk så kommer jag aldrig att veta att han är "den rätte" eftersom det förhållandet inte ens kommer att börja, ännu mindre utsättas för frågan om jag ska ha kvar djuren eller inte. En allergisk kille ger jag mig inte i lag med, enkelt.

Dom gånger som jag har valt djuren så har det varit för sådana som tycker att dom ska ha uppmärksamheten som djuren får… och det är en egoistisk sak att kräva så… Bye Bye.

Dom som väljer sina djur framför den rätte har nog inte träffat den rätte än. jag tror att flera här hade ändrat sina åsikter.

Jag är glad att jag har träffat min "rätte"

#55 visst kan man inte välja, men mycket beror också på hur man ser de tll djuren också och vilken srts kärle som man håller till dom.

Som jag sa  mitt inlägg så har djuren vart där i alla lägen och jag tror inte att de finns någon kille där ute som kan ersätta den hjälp som dom har skaffat mg i mitt liv.

och skall man kolla efter hur man själv vill att sin "dröm rins" skall se ut så är det inte en allergiker hur hemskt de en låter, för min del iallafall, jag lever hellre själv med mina djur än att behöva komma till valet att behöva göra mig av med dom.

#57 eller dom som väljer kärleken har aldrig älskat ett djur?

Men den rätta mannen eller kvinnan måste vilja ha samma typ av liv som man själv för att det ska fungera. Ett ex till mig är nog mitt livs stora kärlek, men jag kan inte vara med honom och vill inte vara med honom då vi är för olika och inte vill leva samma liv. Då jag ville köpa katt för massa år sedan sa han att det var han eller katten. Jag valde då honom vilket jag ångrade bittert när jag gjorde slut.

Jag kommer aldrig vara lycklig utan djur, det finns inte, vilket innebär att jag inte kan vara med en man som inte kan eller vill ha djur. Skulle jag ge upp djuren skulle en del av mig försvinna och det kommer vaken göra honom eller mig lycklig. Det är dömt att misslyckas. I två år levde jag med mitt ex utan djur och det enda jag i efterhand kan minnas av den tiden är hur tomt det var utan tassarna på golvet.

Antingen är man djurmänniska eller så är man det inte. Är man djurmännsika kan man inte leva utan djur. De som inte är det kan aldrig förstå. Det är en livsstil. Man måste vara med en man som accepterar ens livsstil och vill dela den. Det gäller oavsett livsstil man valt. En vän till mig är exempelvis en motorcykeltjej ut i fingerspetsarna. Skulle någon säga det är mig eller motorcykeln skulle hon välja motorcykeln, det är hennes livsval och den måste hennes man förstå om inte dela.

#57 Jag har träffat den rätte men skulle ändå valt katterna framför honom. ;) Skulle det någon gång mot all förmodan ta slut mellan oss skulle jag välja att leva singel för jag vill inte ha nån annan än han!

Jag tycker det är fult att påstå att de som sätter djuren framför kärleken inte skulle veta vad kärlek är. Jag sätter min hund först, men säger inte att de som sätter kärleken först gör fel. Alla är vi olika. Kan man inte bara få välja det man vill utan att någon talar om för en att man gör det valet pga av att man "inte vet" osv.?

#59 Man kan älska på många sätt. Men man kan bara vara kär på ett sätt.

Jag älskar vår hund men men man får ut mycket mer av en människa man är kär i och är tillsammans med.

Jag tvivlar på att du kan snacka framtid, fråga om hjälp, planera familj och liknande med dina djur. Ella nja snacka går ju, men hur mycket få du tillbaka?

Det mesta jag hört i denna tråden är hur djuren hjälpt er. Frågan är hur djuren hjälper er. När man ligger och myser tillsammans? När man är ute och leker? När hunden eller vilket djur man n har kommer fram till en och lägger huvudet i ert knä. Visst är detta underbart men jag ser inte det som en hjälp.

#63 då ser vi på djur på olika sätt, du får ut mer av människor men du kan inte säga att alla får det.

Vilkorslös kärlek är en stor hjälp för många.

#63 Alla kanske inte får ut mer av en människa. Mina djur är mitt liv. Jag vet hur dåligt jag mår utan djur och skulle jag då ge upp mina djur för en kille skulle det förhållandet troligtvis inte bli lyckat eftersom jag skulle må dåligt utan djuren.

Trots att jag skrev att jag valde hunden framför killen vet jag vad kärlek är, jag har en underbar sambo som jag älskar. Djuren hjälper mig att må bra, bara genom att finnas i min vardag.

#60 Jättebra skrivet tycker jag! :)

31# Nej det kanske inte låter så rättvist, men min hund som jag har nu har jag haft i 11 år, det finns ingen chans att jag skulle göra mig av med henne då skulle jag hellre avstå från förhållandet.
Men självfallet ska det vara lika.

Nu pratar jag nog imot mig själv lite grann, men jag menar att jag inte skulle lämna den hund jag i dags läget har.

hahhaha stackars alla killar!

:)

Haha…

"Jag hade älskat dig om du varit en spegel.. eller en hund!"

Är i det dilemmat nu.. :,(
Tips någon?

#73 särbo

#74

Om dom bor sådär ganska många mil ifrån varandra då? :O
Rätt så jobbigt med att inte träffas så ofta, :(

Han bor 38 mil ifrån mig. :/
Har 3 hästar hemma och en hund, och jag får välja mellan honom och mina hästar och hunden.

Det verkar ju jättedumt. Ni kan väl flytta närmare varandra utan att du behöver göra dig av med djuren.

#60 Jag måste bara säga att jag är djurmänniska, jag älskar djur och det känns hela tiden som om något fattas mig nu när jag inte kan ha djur men jag har min sambo och han gör mig lycklig. Det är hemskt att leva utan djur men den kärlek man får i gengäld väger upp för det. Att leva med djur är det jag får offra för att kunna få mitt livs kärlek och det gör jagka även om det känns tungt.

(Vi ska visserligen skaffa ödlor snart men kommer aldrig mer kunna ha pälsdjur, vilket känns väldigt jobbigt eftersom jag är en riktig kaninmänniska).

#53, #56 Jag tänkte likadant innan jag träffade min Jimmi. "Aldrig att jag ska ge mig in i ett förhållande med en alergisk kille, det skulle aldrig funka" men sen när han kom in mitt liv gick det inte att stoppa, han är den rätta för mig och jag skulle aldrig kunna leva med honom… Så man kan inte säga att "den ärtte är inte alergisk" för det vet man inte. Mitt liv har förändrats radikalt sedan jag träffade honom, mina framtidsplaner ser inte alls ut som de gjorde innan och inte heller min tillvaro men jag är den lyckligaste människan på jorden.

#78 Precis det jag menar. Man väljer inte sin kärlek.

#63 CarolineJ   Dom som väljer sina djur framför den rätte har nog inte träffat den rätte än. jag tror att flera här hade ändrat sina åsikter.

Hur vet du det???

Djur sviker inte, som människor gör ofta:(    Det har iaf jag råkat ut för. Jag litar mer på djur än på människor, även OM man självklart inte kan prata med dom på människospråk så att säga. Dom kallar en inte för det ena och det andra som vi människor kan göra ifall vi blir osams eller hur????  För djuren får vi vara den vi är. Vi behöver inte "föreställa" oss. Vi får vara den vi är inför djuren. 

Jag har visst träffat den rätta, så du kan INTE säga så, tyvärr. Alla är INTE som du.

Håller med #53. och #66 Den rätte är INTE allergisk!

Alla människor sårar en inte och alla människor kallar en in än det ena, än det andra när de är arga… En person som gör en ledsen är inte värd att ödsla tid på men som sagt var; alla gör inte så. Jag har aldrig varit osams med min nuvarande pojkvän, visst har vi varit oense och vi har båda varit arga men vi har aldrig bråkat och han har inte en enda gång sagt ett elakt, sårande eller respektlöst ord till mig…

En människa kan man aldrig lita på till 100%. Det kan man göra med djuren. Därför skulle jag välja djuret om det var något djur som man haft skitlänge.

Jag förstår heller inte riktigt det där med att "djuren har hjälpt mig så mycket". Visst att djur kan vara otroligt gulliga och ge en villkorslös kärlek. Men det kan den rätte också. Djuren kan hjälpa en mycket, men den rätte skulle kunna hjälpa en så mycket mer. På ett helt annat plan än djuren någonsin skulle kunna. De tänker inte likadant som oss, deras liv baseras inte på samma saker, vi har helt olika utgångslägen i livet.

Sen det här med att "jag skulle aldrig kunna leva utan djur".. Hera sa inte att personen i fråga var allergisk, hon sa att djuren inte passar ihop. Man skulle ju kunna skaffa andra djur sedan som passar ihop. Eller man kanske börjar tycka sjukt mycket om hans djur. Då behöver man inte leva utan, bara utan dem man har just nu.

Om den rätte, alltså verkligen den rätte skulle vandra in i mitt liv och jag var bombsäker på att han var den rätte för mig så skulle jag inte tveka en sekund. Jag skulle se till att lämna djuren till folk jag litar på och där jag kan få hälsa på dem och visst skulle jag sakna dem men jag skulle inte kunnat leva med mig själv om jag valt ett djur framför en människa. Jag skulle drunkna utan mänsklig kärlek, men inte utan kärleken från ett djur.. (plus att kärlek från ett djur ofta är mer beroende av människan än just kärlek till denna. Djuren ser oss som flockledare som tar hand om dem, inte som deras trolovade..)

Den rätte för mig skulle aldrig ställa mig inför valet att välja mellan honom eller hunden, skulle någon be mig om det är han ju inte alls rätt. Skulle "han" ha ett djur som inte gick ihop med min hund skulle vi lösa det tillsammans, inte be någon av oss välja. Måste jag välja, ställer han det kravet, då kan man ju inte knappast snacka om villkorslös kärlek.

Håller med #85. Den rätte skulle aldrig be mig välja så.

Och om det verkligen inte gick att ha djuren ihop så borde vår kärlek ju överleva även om vi levde på var sitt håll ett tag, om han nu var den rätte.

jag skulle aldrig svika mitt djur!

Jag hade inte varit här i dag om det inte varit för vår gamla schäfer tik Skotty… Behöver inte gå in på varför, men jag vet att jag väljer djuren först och så kommer det alltid vara.

Jag skulle aldrig acceptera om min kille bad mig att välja mellan honom och eller djuren. Skulle han däremot bli så allergisk att han inte kan ha djur… ja, då skulle jag ge upp djuren för honom.
Jag älskar hundar, gerbiler och hästar och det skulle vara svårt att leva utan dem… Har alltid sagt att killen är den som åker först, men det funkar inte nu när jag hittat han jag vill vara med resten av livet.

Min pappa gav upp sina älsklingar för mig när jag var liten (jag blev allergisk emot fåglar), och jag fick ge upp mina råttor för min mamma. Inget roligt val men ibland har man inget direkt val.

Jag anser att om man skaffat ett djur så är djuret ens ansvar hela djurets liv.

OM man blir allergisk så är det en självklar orsak till att omplacera djuret. Men jag tycker folk omplacerar sina djur lite hej vilt.

Om en man sa till mig att jag fick välja honom eller djuren (om det inte är allergi) så hade han åkt med en gång.

Bara grejen att han ber mig välja får mig att slå back ut.

Svår fråga, men eftersom jag under inga omständigheter kan tänka mig att leva ett liv utan djur, så får jag väl vara särbo då.

måste säga att djuret går först.. djuret kommer antagligen att stanna längre än vad min sambo skulle göra om han/hon inte kan accceptera mig och allt vad jag innebär

Om kärleken inte kan ta att man har djur så kan den aldrig vara den rätta!

Lika lite som jag ger upp min son för en ny karl är jag beredd att ge upp mina katter. Det är ett paketerbjudande - Alla eller ingen!

Min STORA hobby är mina djur. Jag mår bra med djuren och mitt liv skulle vara enormt "fattigt" utan djuren. Det är en livsstil som jag delar med underbara vänner som jag heller inte vill vara utan.

Ni som inte förstår detta med djurintresset kan ta er en funderare på ett annat ex. Jag har haft killar som varit fanatiker på olika hobbies, bilar, mc, fotboll m.m. men säg att jag skulle begära att dom skulle ge upp sina intressen till förmån för mig??

Nej tror nog att har man ett gediget intresse för något så mår man nog bäst av att få engagera sig i det. Ser det enbart som en egoistisk handling att begära att någon skall ge upp sitt intresse  för att det inte passar en.

jag skulle oxå välja djuren. mina djur betyder allt för mig. kille kommer i andra hand. kärleken till djuren är viktigare än den till killen. jag väljer inte djur före kärlek. utan en kärlek före en annan. :)

#85 Han kanske inte ber dig men han kan bli dödligt alergisk helt plötsligt… tänkt på det?

Tänk dig att ni har levt ihop i 7 år och har barn. är gifta och allt och så helt plötsligt blir han jättealergisk, kanske blir barnen det också (det kan mycket väl hända) skulle du säga samma sak då?

Gå till maken och barnen och säga "Tyvärr, jag väljer ingen kärlek framför djuren, ni får sticka, jag behåller mina djur…bye, bye"

Okej, jag kan hålla med om att det skulle vara dåligt om han bara bad en göra sig av med djuret för att han inte gillar det eller något sånt, då skulle jag också välja djuret men annars… är han alergisk kan han inte välja…

Precis, skulle ni som väljer djuren framför kärleken även göra så om det gällde allergi?

# 97.  Självfallet om man levt ihop länge och då menar jag flera år och han skulle bli allergiker så får man ju ordna det på bästa möjliga vis.

Och skulle det då visa sig att djuren måste avyttras så får man ju finna sig i det.

Men jag hade nog ganska snart kollat upp alternativen bland allergivänliga djur.

jag skulle inte göra imig av med mina djur om jag träffade nån som är allergisk.. chansen fiinns ju att djuren håller längre än förhållandet,kul att göra sig aav med sina bästa vnner o så håller det med killen in ett par månader! däremot så om vi hade varit tillsammans länge, flera år eller om jag får barn spm är allergiska så är det en annan sak. barnen går först naturligtvis, killen kan väl åtminstonde försöka med allergitabletter o sånt först innan djuren säljs till ett nytt hem-

Om jag träffade den rätte och våra inte gick ihop skulle jag ALDRIG ge upp min goa hund. Då fick han vänta på mig och om han inte vill, så är det inte den rätte. Detta gäller samtidigt för mig. Kan jag inte vänta så är jag inte hans rätta.

vi har tagit hand om dessa djur och då får vi ta det onda med det goda. Djuren ska inte få lida för våran skull.

Skulle min kille som jag varit tillsammans med i 4 år bli allergisk är jag ganska säker på att han skulle vara lika snabb som mig med att kolla upp olika allergimedeciner.Skulle vi inte hitta något som funkade, ja då skulle vi få ta den diskussionen då och försöka komma fram till vad vi ska göra. Eftersom han är tillsammans med mig vet han hur mycket djuren betyder, och de betyder lika mycket för honom, så vi hade gjort allt för att hitta en lösning på det.

Efter min erfarenhet när det gäller män, så finns inte den rätte för mig och om den rätte ändå fanns, skulle jag välja mina hundar för de är de enda jag litar på. Människor är ett falskt släkte tyvärr, åtminstone efter min egen erfarenhet

Säger som #101, mediciner är en bra uppfinning.

Det finns i nästan alla fall en lösning. Tycker det är en del här som verkar anse att det är moraliskt fel att välja djuren först och försöker hitta på situationer där vi som vill välja djuren först ska "tvingas" säga att vi kommer välja kärleken först. Vi är helt enkelt olika.

Jag tycker inte att det är morakliskt fel men jag fattar helt enkelt inte hur man kan tänka så… visserligen ger det er rätt… : Människor är ett falskt och opålitligt släkte.

Dessutom fungerar ju inte alltid medeciner. Allergivänliga djur är defenitivt ett bra alternativ men jag skulle aldrig tvinga min pojkvänn att ständigt behöva gå på medecin bara för att jag vägrar göra mig av med mitt djur. Det är väl inte bara han som ska offra sig?

Jag tycker det är en enorm skillnad på att ens partner inte vill ha djur och att partnern blir svårt allergisk.

Jag kan inte tvinga min pojkvän till något, men jag vet att han hellre skulle vilja leta medecin som funkar för honom än göra sig av med djuren.

#103 Ingen här har sagt ngt om moral?

#103 Håller med, det finns nästan alltid en lösning.

Man märker att det inte är många av er som inser hur jobbig en pälsallergi kan vara. Jag älskar djur, och har haft katter och hundar i min närhet hela min uppväxt. Har haft en katt som alltid sov på kudden brevid mitt huvud. Idag skulle det vara totalt omöjligt att ha något djur. Har försökt med hypersensibilisering utan verkan, och medicinering hjälper under några dagar, men aldrig helt. Storhelger handlar oftast om en veckas förebyggande medicinering, hem till morsan, syrran eller brorsan, kortison per spray, snabbt in med middagen, eventuellt lite julklappar, sen kaffe och snabbt hem, dusch, alla kläder i tvätt eller plastpåse, och sedan två tre dagar med medicin och känslan av att någon sitter på bröstkorgen. Allergier är inte ett piller om dagen, och sen är problemet borta…..

Jag  vet att allergi inte är lätt, jag har själv haft problem med det och vet att det inte är ett piller om dagen och sen är probelemet borta.

Nej ingen har sagt något om moral, får bara den känslan att det finns folk som inte kan acceptera folks val, frågeställningen ändras, vinklas så att dom som väljer djuren ska ändra åsikt.

#109 är sj pälsdjursallergiker och har djur. min sambo är allergisk. om man vill så fungerar det att ha djur. sen finns det naturligtvis dem som är hyperallergiska som du verkar vara och då finns det ingen möjlighet till djur alls. men hur många är hyperallergiska egentligen? blir man lite snuvig o får lite rinnande ögon så är det inga problem att ta en tablett,

#111 Ja, det är ju det som är meningen med hela tråden. Att kolla från olika vinklar.

Håller med vargnatt, har man vart tillsammans flertal år lär nog min sambo också älska djur precis som jag. För då har ju även han levt ihop med min vovve och lärt sig/börjar älska honom också. Så då skulle naturligtvis vi kolla upp lösningar på problemet. För ingen av oss lär vilja skiljas från våra djur.

Allergi kan vara tufft jaa.. Min mor är djurallergiker och har en hund och fem katter. Ibland har hon de jätte jobbigt eftersom medicinen inte funkar alltid. Men hon väljer att ha det så eftersom hon inte klarar sig utan djuren.

Jag tror att jag med börjar få allergi nu tyvärr. Är snorig konstant.. men jag kommer aldrig någonsin göra mig av med mina djur pågrund av det heller. Tar kestin ibland när jag blir för snorig, och då blir de bättre.

Jag förstår inte för mitt liv varför det ska vara så svårt att acceptera att en del faktiskt väljer sina djur framför en partner. Som några har sagt, djuren är dina bästa vänner och att sälja eller avliva dom för något som kan ta slut om några månader… näe.

Jag har redan sagt nej till en kille som antagligen var "han"… kattallergiker… funkar inte..

Men det är ju lite grann som med min allergi då… Tokallergisk mot sol och värme. Äter allergimedicin för att jag inte ska klia bort huden men lik f*rbannat får jag höra att jag skulle bli så mycket gladare och friskare om jag bara gick ut i solen….

Att acceptera den åsikt som ligger på rakt motsatt sida som sin egen är aldrig roligt, trevlig eller bekvämt. Men om frågan ställs i öppet forum kan man nog räkna med att man får svar från båda sidor…

#112 Det beror säkert på vilka symptomen är. Har man astma-liknande symptom med andningssvårigheter, då är det inget man genomlider hur mycket man än älskar djur. Och jag anser inte mig hyperallergisk. Jag har träffat folk som verkligen måste till akuten direkt vid kontakt med pälsdjur. Jag kan i alla fall bita ihop några timmar eller t.o.m. en dag.

jag är kattallergiker, men har vänner som har katter. När jag ska över till dem så gäller det att preparera sig, så jag klarar en stund hos henne.

Tyvärr så får jag också höra från andra människor när jag talar om att jag är allergisk mot katt. Så du är en sån där katthatare.

NEJ!!!!!! Jag ÄLSKAR katter.

Moral: Beror väl på hur man ser det. Kan ju tolkas och vinklas hursom helst.

Fick en smärre chock när det visade sig att jag är allergisk mot Sankt Bernhard-hund. alla andra hundraser går bra. Hälsa på en och hamnade på sjukhus med svårt astmaanfall. Tur jag tål min lille vovve

#117 Vet precis vad du menar. Folk tror man ogillar djur, bara för att man inte gnuggar ansiktet i pälsen så fort man får möjlighet. För mig är det helt ofrivilligt, då jag gärna hade haft djur igen, och oftast har lite svårt att hålla fingrarna borta när jag kommer till andra i familjen.

Jag vet inte hur många gånger jag har kommit hem till hundägare, bland annat några av mina närmare vänner, som tolkar det som att jag är "hundrädd", bara för att jag inte vill att deras jycke ska hoppa upp och ner över hela min lekamen. Är det så svårt att inse att jag blir ett par resor värre? Just när det gäller det, så är faktiskt hundägare oftast mindre förstående än någon annan kategori. Många hundägare verkar tro att det är det bästa som finns när en hund mer eller mindre invaderar en när man kliver in i farstun. Jag och nej, det behöver man inte vara allergiker för att tycka irriterande. Det finns faktiskt gott om hundar som inte behöver klättra över hela ens framsida. Hälsa är för de flesta människor helt OK, och något hunden behöver göra, men det finns gränser, och det är inte gulligt med hundar helt utan kontroll.

Tyvärr så har min allergi utvecklats åt det värre, konstant de senaste 15 åren. Första åren var det mest lite tårar och klåda, men nu är det stora utslag, modell nässelfeber, medföljande klåda, viss svullnad och andningssvårigheter. Inte varje gång, och just därför nästan ännu tråkigare. Ibland känner man sig ganska rutten när man blir tvungen att lämna påskmiddagen efter 45 minuter, eller gå hem klockan 8 på nyårsafton…..

Så, kontentan är nog att det inte alls är så enkelt att man bara kan välja partner efter om han/hon gillar djur eller inte. Inte heller kan man "aktivt" undvika allergiska partners, eller med säkerhet medicinera bort problemen. Allergier är inte något man alltid varken vet om, eller ens kan kontrollera.

Du har nog märkt att bara för att man är allergisk, vem går djuren till. Oavsett om det är katt eller hund. Oss, självklart. Det är precis som om de små djuren märker att man är allergisk. Jag SKA sitta i ditt knä.

Så typiskt och vad gör man? Jo, klappar och kelar. Typiskt oss. *S*. Det är också svårt att undvika alla som har djur, För mig, katt. Det sitter i kläderna. Så även om det är ett djurfritt så kan det finnas någon som har kattt/hundhår på kläderna och då är det kört.

Det går ju inte att förbjuda dessa att komma på besök och det är omöjligt att kräva att de ska sätta på sig hårfria kläder.

Det är lika svårt att kräva att folk ska vara parfymfria. Jag är även doftallergiker.

Svårt nöt att lösa

#119 Jo, jag vet. Hos en vän samlas alla 4 hundarna i ring runt mig första halvtimmen. Helt ofelbart. Hos morsan hamnar nästan altid hennes abessinier i mitt knä, och hos syrran brukade hennes Somalie sitta på min axel. Jag passade henne i några månader, och från att jag kom hem från jobbet, fram tills att kvällsmaten lagades, så satt hon där. Klev rakt från hatthyllan när jag kom in genom dörren. Bedårande varelse.

Jag tål inte heller vissa parfymer. Rätt jobbigt på bussar och i väntrum.

Min son (28) brukar säga när vi är ute och parfymlukten kommer före personen - här kommer en till som inte vet hur man använer tvål och vatten - och han säger det högt, så vederbörande hör det. Lovar vi får blickar och ofta brukar de skynda på stegen *s*. Det är rätt så roligt att se deras miner.

Var på västerås sjukhus och tog hissen - går med rollator - där var det en som hade så stark parfym att det var tur jag var på sjukan. Vi kunde - så klart - inte hålla tyst. Lovar hon fick utskällning av sonen och av mig. Sen visade det sig att hon skulle till samma avdelning. Lungmottagning. Så jag sa till sköterskorna och de, hör och häpna, tvingade damen att gå in och tvätta av sig parfymen. Hon blev väldigt förnämad. Men det står ju på skyltar att man ska undvika parfym. Det finns idioter överallt. Missförstå mig rätt. Viss doft är underbar, men inte när man är allergisk och i de flesta fall får astmaanfall.

#111 Ja, det är väl klart att man vänder och vrider på det… anledningen till at jag gör det (för jag vet att jag är en av dem som gör så) är att jag är nyfiken på vilken sorts kärlek man är villig att offra för en annan sorts kärlek, jag undrar hur långt man är villig att gå och om det finns en pytteliten möjlighet att man kanske måste välja bort djuren (tyvärr, och jag vet att det är jättehemskt). Eller om det helt enkelt är så att man aldrig någonsin, under inga omständigheter skulle välja bort djuren, inte ens om det gäller ens barn eller någon man har levt ihop med i flera år.

Det är inget personligt menat och jag försöker inte provocera någon eller tracka de som skulle välja djuren före kärleken (ber om ursäkt om det har tolkats så) utan jag är helt enkelt nyfiken hur man skulle ställa sig i frågan när jag själv tycker att det inte finns något val, andra tänker annorlunda och jag vill veta hur annorlunda.

Jag läste en bra sak igår:

Den som sett människors ondska blir snart djurvän.

#123 Det var ett bra citat

Jag tycker att ni är lite väl hårda mot människor… Visst finns det mååånga rötägg men det finns också många som är helt underbara och bara för bra för att vara sanna… jag har personligen haft turen att träffa flera såna… Ni verkar verkligen ha haft otur i livet om ni har träffat så få goda människor att ni tror att hela släktet är ont….

Har aldrig påstått att hela släktet är ont, då skulle jag inte ha några vänner om jag tyckte det. Men jag har vänner, familj, sambo, jag vet att det finns bra människor också.
Men ja, jag har träffat många idioter och de har sårat mig på många sätt, och då när jag kände att jag inte kunde vända mig till någon människa, så fanns djuren där. De har alltid funnits där, det är en stor anledning till att jag inte vill ha ett liv utan djur. Djuren är verkligen mina bästa vänner.

Sen jag var liten är djuren de enda jag kunnat lita på. Inge slag eller påhopp. Bara kärlek. Så jag skulle välja djuren.

#17
djur är ju kärlek dom också :D

# 125 Nej jag älskar människor och har ett stort behov av social gemenskap.

Men djuren är väl lika mycket värda som oss människor?

En allt för vanlig uppfattning från er som inte förstår vad ett djur kan betyda är att vi "djurgalna" antingen är asociala el så har vi djuren som ett surrogat för att vi av någon anledning ej fått barn.

Ett stort djurintresse skiljer sig inte ett dugg från andra intressen som ex Zlatans fotbollsintresse. Nu är ju det idag hans jobb men vad tror ni han svarat tidigare om någon flickvän bett honom sluta med fotbollen?

#129 Jag har själv djur som jag älskar. Men när jag väl träffade den rätte, hade jag faktiskt varit berädd att ge upp mitt djur för honom. Om det fanns en bra anledning och jag kunde fixa ett bra nytt hem till mitt djur. Jag hade inte tyckt om det, men jag får mer av min kärlek, på ett helt annat plan.

Visst skulle det kännas hemskt och ensamt utan djuret, men så länge jag hade vetat att mitt djur hade det bra så hade valet varit ganska enkelt.

Men jag förstår att alla behöver olika saker här i livet. Vissa behöver människors kärlek mer än djurs och tvärt om.

Fotot är på vår älskling Hades :)

Appropå det här med hur folk ser oss "djurgalningar" så känns det ibland som om folk anser att vi är de nya "nördarna".

Precis som om allt vi gör är att klappa hunden/katten/illern/hästen…

Mig har folk redan klassat som hon där som kommer att vara 75 år och bo med en flock illrar.. Kan nämna att jag är 30 år och singel, något som säkert spär på gammal nucka stereotypen.

Kan hålla med

Jag hade nog, som det ser ut nu, valt kärleken, det skulle göra ont in i hjärteroten, men om djuren har det bra någon annanstans så väljer jag kärleken!

# 130 Go vovve ge den en kram från mig.

Det handlar inte om om gulligull o puttinutt, utan det är glädjen o gemenskapen som man känner med djuren när man jobbar med dom och ser hur mycket dom kan ta till sig o förstå. Och tro det el ej man kan till o med träna ett marsvin.

Sen kan djuren även träna sina ägare till bättre ägare. fniss, Jag blev hastigt o lustigt med kanin och hade ingen susning om hur en kanin fungera. Men hon har visat mig på sitt vis hur hon vill ha det här i tillvaron.

Sen tror jag också att djuren i sin tur tillfört mig mycket av både förståelse och ödmjukhet som ju även sträcker sig till människor.

En enorm värme slår även emot en när man ser in i sin hästs ögon samt känner hans glädje när man ger han fria tyglar till full galopp över en äng. Det är en av kickarna i mitt liv. Jag hade varit en halv människa utan dessa uppplevelser.

Nej upplevelserna med djuren varken vill el kan jag vara utan.

Har egentligen inte stått vid ett sådant val, så mina ord är bara vad jag känner nu. Jag är ju ensam med min hund

Om jag ska svara för allergi också då.

Är själv allergiker. Enligt pricktest för över 15 år sedan mot både pälsdjur och pollen. Idag känner jag lyckligtvis bara av pollen.

I dagsläget har jag bara ett husdjur och det är min hund som är snart 10 år gammal. Han är en omplacering som var nervös och rädd för det mesta, men funnits sig till ro hos mig. Han är världens mammagris som t.ex. inte äter när någon annan ser efter honom.

Skulle kärleken vara allergisk mot honom skulle vi få lösa det så att hunden fick vara kvar hos mig eller så skulle jag få ge upp kärleken. Hunden skulle aldrig klara att flytta och då skulle alternativet vara avlivning, vilket inte finns på världskartan.

Skulle det däremot handla om att jag inte hade djur och träffade HAN och han var allergisk, så skulle jag kunna ge upp att ha djur.

Sen -enligt min uppfattning- blir man inte sviken av djur som av det andra könet.

Vet att det är olika för alla.

#137 Det kanske är sant, men ett djur kan inte stilla mina känslomässiga behov, inte kroppsliga heller.

Man kan väll vara tillsammans ändå, man behöver väll inte bo tillsammans då om man inte vill göra sig av med sitt djur? :P

#138 Ibland har man inget val att vara ensam.

#139 Visst kan man vara särbo, fast de flesta som träffar någon, vill nog bo ihop och jag tror det var det hon menade

#129 du missar ju allt jag har skrivit. Jag vet hur det är att ha och älska ett djur. Jag har haft djur hela mitt liv, tills jag träffade Jimmi. Och jag är mycket väl medveten om att man inte behöver vara asocial för att älska sina djur och jag tycker att djur är precis lika mycket värda som människor men då måste ju det fungera åt andra hållet också? Eller? för på er som argumenterar mot att välja kärleken före djuret verkar inte människor vara alld lika mycket värda som djur… det är väl inte rätt att vara orättvis åt något håll?

Inget val är lätt. Hur man än gör, så blir det svårt.

Att det av 6 miljarder(eller ens av Sveriges 9 miljoner invånare för den delen) människor bara skulle finnas en människa som är "den rätte", det tror jag inte ett uns på. ;) Jag litar fullt och heligt på uttrycket "Det finns fler fiskar i havet"! Det finns nog något sätt att gå ut med "all win" på handen och varken vara tvungen att ge upp kära djuren eller den älskade killen/tjejen. :)
Sen borde ju den rätte faktiskt vara rätt i alla sammanhang, tycker jag, som #60 säger. För mig spelar djuren enorm roll och en kille som inte tål djur skulle inte funka med mig. Hur snygg, rolig, trevlig och 'perfekt' han än skulle vara. =/ Jag kanske inte riktigt kan säga just nu hur stor roll kärleken kommer spela för mig i framtiden(är bara 14 och har väl inte upplevt så mycket än ;p), men är väldigt, väldigt säker på att det kommer kännas precis likadant då som nu.

Men för att tala om ursprungliga situationen: Om det bara är två djur som inte går ihop kan man ju lösa det med att vara särbo(och bo riktigt nära varandra) tills något av dem går bort, det borde man väl kunna acceptera om man nu är perfekta för varandra?

Och till sist: Om man inte förstår hur man kan sätta ett djur före en människa, har förmodligen aldrig älskat ett djur lika mycket som de älskat en människa. Men jag tror helt och hållet på min "all win"-teori. ;) Så om en kille någon gång skulle ligga av samma vikt som djuren i mitt hjärta och det verkligen inte finns någon lösning så att jag kan få båda två, då litar jag på att fiskarna i havet inte har simmat alltför långt ut när jag väl kommit tillbaka igen. ^^' haha :p Hoppas att jag inte formulerat mig helt tokigt nu.

#143 Men har man väl hittat den där "fisken", då vill man inte ha andra! ;)

Håller fortfarande med dig Hera. :)

och fortfarande kan jag konstatera att det verkar finnas två typer av människor här=) den ena som inte förstår den anddra och den andra som inte förstår den ena=)

#146 haha de har du rätt i=)  ingen förstår nånting eller nått=)

Ja, det hela ligger väl i prioriteringar och behov, och de varierar ju.

Precis. Somliga får ut mer av djur, andra får ut mer av ett förhållande med en människa.

#149 Men när man säger det på det viset så låter det ju som att man är världens enstöring som saknar social förmåga ;)

Är det som det beskrivs i #0 så är det ju så att du har starkare band till djuret, du känner ju inte personen väl, och skulle det inte hålla så kommer du att ångra ditt beslut att välja bort djuret.

Men jag tror att med vilja och kärlek går det mesta att kompromissa ihop på något vis.

Nej, jag tycker det beskriver det bra. Somliga väljer djuren framför kärleken, eftersom djuren ger dom mer, "kärleken" som dom kan välja bort eftersom det finns fler fiskar i havet ;)

Kärleken, har man levt några år, provat några förhållanden och vet hur svårt det är att hitta den "rätte" så är valet inte så svårt.

Vill passa på att fråga alla er som valt djuret, om ni har barn och barnet blir allergiskt, hur väljer ni då? Skilja er från karln låta barnen bo hos honom och fortfarande behålla djuren eller?

#152 Frågan som ställdes var om den nyfunna kärleken var allergisk, vad man skulle välja då.

De flesta som jag tolkar det verkar tycka att den rätte/-a inte är allergisk. Det är väl ganska enkelt när man tänker efter. Vissa gillar inte personer med vissa politiska uppfattningar, eller attityder. Man faller helt enkelt inte så hårt som man skulle. Andra vill inte ha allergiker.

Är det barn med i bilden är det en helt annan sak.

Jag tycker att det är lite plumpt av dig att ställa frågan på det viset. Den kan uppfattas som förolämpande. En bättre formulering vore, enligt min mening, något i stil med "hur löser ni det om ert barn blir allergiskt" eller "han utvecklar en allergi med tiden och ert förhållande är stabilt och värt att bygga vidare på, hur gör ni då?"

Det kan ju syfta på om man har planer ifall man mot förmodan skulle behöva göra sig av med sitt djur.

Såhär ser jag det.

Ett barn är ett enormt ansvar, det kan du inte ge bort. Och barnets hälsa kommer före allt annat. Men ett djur är även det ett stort ansvar, som du till varje pris skall skydda och älska. Står de mellan dem så går barnet före, givet. Men inte skulle det vara lätt.

Är det min partner så beror det lite på hur allt ser ut. Kanske kan det räcka med nitisk städning och han/hon kan leva ett normalt liv? Kanske kan man hålla djuret utomhus (om det är en kanin ex beroende på vart man bor) Det finns många sätt att lösa saker på, allt behöver inte betyda på att man säljer/avlivar sitt djur.

#152 Tycker nog jag har gett mitt svar på den frågan i #98

Skulle jag fått ett barn som visar sig vara allergiker så självklart får jag ju omplacera barnet på något vis. Kan inte fadern ta hand om det då får jag ju försöka sälja det.

Nej självklart får man ju ta hänsyn till barnet och finna sig i att man får antingen hitta något allergivänligt djuralternativ eller lägga om livet totalt utan djur. Men någon hel människa är inte jag om jag inte får syssla med min hobby.

Jag hoppas att jag aldrig behöver fatta ett beslut mellan "den rätta" och mina djur och kommer helt klart att udvika det in i det sista. Men som allt ser ut nu så skulle jag inte lämna bort mina djur. Dem betyder alldeles för mycket för mig. Jag har ingen närastående som jag kan lämna dem till där jag vet att dem får det bra och att jag kan träffa dem. Och mest av allt för att jag vet hur mycket jag saknade att vara utan djur, jag har alltid haft djur och vet inte hur jag skulle klara mig utan dem.

Efter att ha skummat igenom allt som skrivits måste jag bara säga att det för mig inte handlar om att älska djur mer än människor eller att strunta i djuren. Ibland måste man acceptera att folk har olika värderingar. Kanske man inte lämnar bort ett djur man har haft i flera år men om man träffar "den rätta" i samma stund som man planerar att skaffa ett djur kanske man hejdar sig. Och det är ju också ett sätt att välja bort djuren. Allt handlar ju om hur man ser på saken och vilken situation man befinner sig i. Jag har full förståelse för dem som väljer kärleken före djuren eftersom min kompis har gjort så. Jag vet hur hon kände det och varför hon fattade sitt beslut. Och jag stöttade henne hela tiden eftersom det var hennes beslut att fatta.

Aldrig nånsin att jag skulle gå ifrån min älskade Emil för en dum karlslok!!! hehe… ok det finns många bra killar också. Men nääää!!
Emil är min klippa!! Verkligen.   Det beror ju till viss del på att han innan han kom till mig var aggressiv o nu är han hur gossig som helst efter en hel del bearbetning, hehe… Han e underbar!! Lämnar inte min sida en sekund!!  Därför lämnar jag inte honom heller!

Dessutom är han stor som en karl om han sträcker ut sig, så gosande får jag också av honom.  O resten…. ja vad tusan har man nävar och vibrerande leksaker till *hihi*

Jag skulle välja djuren.
Tror inte att det bara finns en man som är den rätta, så är han allergisk eller nåt är han helt uppenbarligen inte en av dom :)

Även om jag inte skulle ha ett så starkt band till djuren som jag har, så anser jag att skaffar man sig ett djur så gör man det på livstid. Om det är enda lösningen så kanske man måste omplacera men då är det fortfarande upp till mig att se till att djuren får ett bra fortsatt liv.

Dessutom är jag väldigt tveksam till att en människa skulle kunna ge mig det mentala stöd som ett husdjur ger helt förbehållslöst ;)

Har läst igenom tråden..

han e inte den rätte för mig om han e allergisk.. tyvärr men så e det..Mina katter e som mina barn o det hade varit som mina framtida barn inte kommer överens med den rätte..inte hade jag lämnat bort dem då..tror dessutom inte att det bara finns en rätt för mig.. så mitt svar e som många andras i denna tråden.. Aldrig i Livet att jag hade lämnat dem..

#158 Om det var dina framtida barn då? Jag vet att jag driver på det här längre men, som jag har skrivit tidigare, är det inte för att trampa någon på tårna utan för att jag är nyfiken, så jag ber om ursäkt om det verkar stötande på något sätt.

Om du hade barn som plötsligt blev väldigt alergiska? Skulle du lämna in barnen på barnhem, tvinga dem leva på medeciner eller lämna dem hos mor eller farföräldrarna då? Eller skulle du se till att katterna kom till ett annat hem. (Självklart där du visste att de hade det bra och du kan hälsa på dem).

#159 men nu var det inte frågan. det gällde den rätte inte barnen..det verkar vara svårt att förstå det där med att man väljer djuren framför den rätta kärleken..

#160 Rubriken lyder "Ge upp djuret eller kärleken" och då jag har upptäckt att folk har väldigt olika uppfattning kring det här så blir jag nyfiken på vilken sorts kärlek man är villig att offra för djuret… Älskar man dem så villkorslöst och vägrar att ge upp dem för något eller någon måste ju detta även gälla barnen… Som sagt, jag vill bara höra hur ni tänker då för att jag är nyfiken på om det gäller all kärlek, för på era argumenationer verkar det så…

För min del skulle jag ge upp djuren om det gällde mitt barn. Min dotter går före allt annat. Men det skulle bli mycket svårt.

Det är väl självklart att man inte skulle lämna bort sina barn istället för djuren. Det tycker jag är löjligt att ens fråga om. Då kan man ju likagärna fråga de som väljer sin partner över djuren om de skulle välja partnern över sina barn.

Tyvärr finns det dom som väljer en partner före sina barn

#164 Ja, då är det ju något som inte står rätt till…

#165 Förmodligen är det så som du "säger"

#161 jag antog att trådskrivaren menade att man skulle välja mellan sin partner o sitt djur.  om jag hade haft barn så skulle de naturligtvis gå först!!

Eftersom jag också är nyfiken av mig så måste jag då fråga dem som väljer kärleken först.  Hur gör ni om ni har ett djur som haft det väldigt dåligt innan det kom till er, ett djur som har blivit beroende av er och som inte accepterar att bo någon annanstans. Djuret är ung och frisk men är skygg för främlingar. Väljer ni fortfarande kärleken först? Som någon skrev tidigare så kan man ju vrida och vända på det här och se det från alla vinklar.

Calico; jag skulle aldrig våga ta hand om ett djur som haft det dåligt.

Men jag hade valt kärleken. Jag får fortfarande ut mer av det.

särbo eller  lämna bort djuren  men  svår sits

Jag skulle välja att leva som särbo som någon slags kompromiss, för lämna bort min hund skulle jag aldrig göra. I valet mellan hunden och kärleken, så stannar hunden. Min hund är min bebis och jag har tagit på mig att ta hand om henne oavsett vad, så valet är inte svårt för mig. Visserligen vill jag helst hitta någon gyllene medelväg här och jag tycker inte att man skall vara så svartvit att man skall behöva göra ett val mellan dessa tu, men i värsta fall är det kärleken som ryker.

Djuren, helt klart.

Men är det helt omöjligt att få djuren att acceptera varandra då?

Djuren kommer i första hand!!

Antingen skulle jag:

* skippa att bo ihop men ändå träffas

* flytta ihop men hålla djuren isär

* lämna killen

Min åsikt är att: Tycker killen inte om mina djur tycker han inte om mig!

Tycker killen om mig och mina djur och det bara är så att det inte är djuren som funkar ihop kan det alltid hittas en lösning utan att någon får lämna familjen(djur o människor = familj)!

Går jo att vänja djuren till varandra, träna dem, hålla dem isär (bur, rum, ute/inne m.m. och bla. köra på skift så alla får umgås lite med varandra….m.m.

Min nuvarande pojkvän bad mig sälja Troja för ungefär ett år sen. Jag hade precis börjat skolan och när Troja var ensam på dagarna så bet hon sönder allt mellan himmel och jord. Han var riktigt less på henne. Jag sa vill du inte ha Troja så vill du inte ha mig heller, men vi löste det med att hon fick vara hos mamma när jag var på skolan och han jobbade.

Jag vet inte vad jag hade gjort om han hade ställt samma dilemma igen. Det hade gjort så ont att välja. Jag behöver båda två. Det är två olika sorters kärlek. Troja är min "bejbis" och David är min älskling.

Den enda jag litar på är Troja. Hon sviker en aldrig. Jag har blivit utsatt för så mycket av just människor så jag förväntar mig att alla ska såra mig och svika mig. Dessutom är hon den bästa hjälpen när jag mår dåligt.

Men David gör mig hel. Jag är så lycklig med han och han är den första kille jag känt så här för. Jag känner mig trygg med han. Jag vet att han aldrig skulle göra något ont mot mig. Han är underbar, fin, snäll, charmig, bäst!

Vi planerar att skaffa en till hund sen och hade inte dem gått ihop så hade han fått sälja den. Troja var ju här först.

Frågan är nog inte aktuell för mig helt enkelt, eftersom jag aldrig skulle välja en partner som har hund! (Är en sån som inte kan med hundar alls).

Hm… Det beror på varför han inte kan bli av med sitt egna djur. Om det är för att han helt enkelt inte vill, då skulle jag nog bli av med honom.  En självisk kille är det sista jag vill ha. :)

Och om det är så att han helt enkelt inte klarar sig utan sitt djur, då skulle jag också låta honom gå, det skulle nog bli det bästa för båda två.

Min kärlek för djur är mycket stark så jag skulle få svårt att bli av med ett djur.

Jaha… då har man gjort det man inte skulle… blivit tillsammans med en kille som är pälsdjursallergiker och sojaallergiker. Men inte allergick mot illrarna, vill bara inte ha katterna på huvudkudden och det kan jag leva med, sojan är nästan värre eftersom jag mer eller mindre lever på det.

Mina katter kommer att leva langre an ett genomsnittligt forhallande, aven om det kanns som om det ar den ratte nar man inleder det. Jag har varit kar forut och da var jag overtygad om att han var den ratte..flera ganger. Det ar ju det som ar att vara kar.

Har aldrig hort om nagon som ar stormkar i nagon som man inte sjalv tycker ar DEN RATTE. Och jag vet att jag kan bli himlastormande kar mer an en gang. Men katterna har jag sa lange vi lever.

Dessutom tror jag, som sagts tidigare, att det finns mer an en ratt partner och jag skulle inte tvinga nagon att sluta kolla pa sport, kora bil (for jag ar miljovan). Jag skulle heller aldrig sluta ata kott (som jag alskar) for att killen ar vegetarian och tycker det ar jobbigt. Om man kompromissar alltfor mycket med viktiga delar av ens personlighet och livsstil, forsvinner man val en smula? Sjalvklart sa jamkar man ihop sig nar man ar kar. Men statistiskt sett lever de flesta husdjur langt efter att den heta karleken bleknat.  Mina djur ar kompisar som jag inte sviker. Och ar de hos mig innan Mr Right kommer sa kommer de som en del av paketet. Vad galler allergi - ta en tablett! Svar astma som kommer plotsligt och sent i livet ar mycket sallsynt.

Jag skulle aldrig kunna välja bort djuren. Skulle min sambo bli allergisk skulle det väl bli en jobbig situation, men jag skulle inte välja bort djuren ändå.
Särboförhållanden kan funka, så då skulle det få bli så.

Samma sak om nån annan i min familj skulle bli allergisk. Jag skulle hälsa på dom istället.

Jag skulle ALDRIG göra mig av med mitt djur pga: någon annan då hade jag häldre skippat att bo ihop. och för den delen vet man ju aldrig hur det går med kärleken men sitt djur sviker aldrig en

Jag är i dagsläget på väg att göra mig av med mina två katter. Till största delen på grund av kärleken till mannen som kommit in i mitt liv. Han som är allergisk mot katterna men fungerar med de hästhår jag släpar hem varje dag. Kämpigt val ja, men av många anledningar ändå helt rätt i min värld och situation.

Drastiskt skrivet kanske men djur går att ersätta om än aldrig till 100 % eftersom var och en också är individer. Djuren älskar dig villkorslös till skillnad från kärleken från en annan människa.  

(Om någon behöver två underbara blåspottedfärgade huskatter födda 2007 + 2008, kastrerade och chipmärkta så hör gärna av er omgående!)

Djuren är en del av mig, den delen släpper jag inte "bara för en kille". Om min pojkvän vill ha mig, då får han lov att ta min hund med! :) Min hund går inte ihop med deras ena hund, så när jag är hos min pojkvän, då är min hund i huset och deras ena hund är i hundgården. Men jag har turen att hela min killes familj tycker om min hund, min svärmor älskar min hund, han sover hos henne varje natt när vi är här, sen är han sällskap åt deras valp (som min hund är pappa åt). Och jag brukar ha med mina kaniner hit också,dock utomhus - men ändå tur att de tycker om djur - (OT kanske hehe)

Men på något sätt kan det oftast lösa, min syster skulle fått tagit min hund, eller mamma! Jag och min kille är särbo men jag har kaniner i lägenheten också, så isf skulle dom fått flytta ut på balkongen om det skulle vara problem med ex. allergi. Men jag skulle ha svårt med att vara tsm med en allergiker för någon gång i mitt liv vill jag ju flytta ihop! Och då vill jag ha djur = katter, hundar, hästar, kaniner - och alla dessa djur tror jag inte skulle bli lätt för en allergiker. Så jag tror inte jag skulle bli tsm med en allergiker från första början, skulle antagligen tvivla och "avbryta" innan man blir "för kär" så att säga. En allergiker skulle inte vara den rätta för mig.

Om jag hade varit äldre, (är bara 17) och typ haft hus och barn - varit gift osv, ja hela rubbet ni vet. Skulle det antagligen lösas med att sälja djuren eller ha dom utomhus om det gick, elr låta släkt och familj ha djuren. För barn går ju alltid före, man lämnar inte sin familj "bara så där" om allergi skulle uppstå flera år senare liksom. Så det jag skrev ovan gäller inte all kärlek.

Djuren stannar, punkt slut. Jag har upplevt med en allergisk kille och att jag fick ge en nytt hem för katterna. Man trodde han var den rätte men det var inte det. Vi var särbos först 1,5 år och sen ska bli sambo, och då tog det slut efter halvår. Det fick jag med erfarenhet i fickan, aldrig mer ge bort min djur och uppleva sorg/smärtan.

Man kan känna att den killen är den rätte men man vet aldrig vad som kan hända. Killen kan känna så i början men sen inse att tjejen inte var rätt för honom även tjejen trott det. Relationer kan plötsligt ta slut på kort tid, 2 år, 5 år eller 10 år…vem vet? Man möter fler "rätte" killar genom livet.

Om det skulle vara plötsligt komma under våra relation t.ex 5 år så kan det finnas lösning. För jag själv var kattallergiker och det har förbättrats med medicin, olika alternativ och vaccin finns också.

Min djur är mina livsljus. Dom är värda mer än vilken kille som helst, utan undantag.

Nu har jag ju bara undulater och två katter som jag inte är sådär jätte mycket med eftersom det är familjens. Min pojkvän är den jag vill vara med i resten av mitt liv även fast djur är underbara så kan dom inte ersätta min livs kärlek Nu har jag ju inte det problemet men om det skulle vara så, så skulle jag köpa guldfiskar istället

skulle ALDRIG lämna bort mina djur.

Jag skulle välja kärleken och har även gjort det. Min sambo var allergisk mot min katt så mina föräldrar övertog katten när vi flyttade ihop. Då kunde jag fortfarande träffa henne. Inte lika drastiskt som att lämna bort henne till okända människor.

Skulle välja mina djur, jag gör mig inte av med några djur en gång till för någon annans skull igen.

Skulle inte flytta ihop med denne.
Så det var ju inte så svårt att svara på.

Skulle det dock vara en person som inte accepterade mina djur skulle jag utan tveka visa denne vart dörren fanns. Utan djur skulle jag inte kunna leva normalt.. Har vart djurfi en kort period för några år sedan.. Aldrig igen!

Därför är jag såå glad att min sambo älskar katterna så mycket som han gör.
Tycker om hunden gör han också.

Jag håller just på att gå igenom en skilsmässa. Maken ställde ultimatum (efter 15 år…) "Jag eller valpen" om en valp som jag sparat. Han kunde inte ställa upp på mina djur och framför allt inte på hunduppfödningen (som, tvärtemot vad många tror, är otroligt tids- och arbetskrävande samt sliter på hemmet. Och uppenbarligen på äktenskapet).

Men tyvärr, jag kan inte göra om mig till någon/något jag inte är. Vill han inte ha mig med djur så är det inte mig han vill ha.

Nedan Önska, skilsmässovalpen…

Katti, riktigt fin bild och söt valp :)

#190 Meh han visste ju vad han gav sig in på ju.. Taskigt att ta ut det på en valp! Lite ot men vilken söt hund! vad är det för ras?

Ja, jag hade lika många djur och uppfödning redan när vi träffades. Vet inte hur mycket som egentligen är hundarnas "fel", men det var så han tog upp det och det har han vidhållit.

Det är en finsk lapphund!

Usch, vilket dilemma att behöva välja.   Fast det måste vara upp till var och en och utgå från sin egen situation över vad som känns mest rätt för en själv att göra.  Måste vara frustrerande kan jag tro.

#194 Precis. Alla måste ju göra det som känns rätt för en själv och djuren.

I praktiken hade jag inget val eftersom ett sådant ultimatum utan någon som helst förvarning redan hade skadat vårt förhållande bortom räddning… Hade någon frågat mig dagen innan hade jag sagt att jag var lyckligt gift .

Hade gett upp kärleken, djuren går före helt klart.

# 196 Ja, fy då vilket dilemma du hamnat i  

Söt valp förresten.

Jag lever tillsammans med den man jag anser/känner är min rätte, den människa jag älskar mest i hela världen - men den kärleken är ändå inte större än den jag känner till djur, bara likvärdig. Jag och djur är en paketlösning, de är en del av mitt innersta väsen. Skulle en man inte acceptera det eller kunna leva med det så skulle det aldrig gå. Jag utan djur är en kombination som raderar ut minst 90% av min personlighet. Det är dem jag lever för.

Om min sambo skulle kräva att jag gjorde mig av med djuren så skulle han inte älska mig, utan ha en dröm om någon helt annan. Som tur är så är han helt på det klara med hur jag är eftersom han lärde känna mig på en djuraffär. Jag minns inte ens människorna som var på djuraffären i början eftersom mina tankar inte registrerade dem, jag tänkte bara på djuren - så han visste hur jag var redan innan vi blev tillsammans.
Om han skulle bli allergisk så skulle vi få lösa det då, men jag vet att han skulle stå ut med mycket för vår hund och mina smådjurs skull.

För att dra det ännu mer till sin spets då:

Skulle ni som valt kärleken, skulle ni göra samma val om det innebär att ni måste avliva era djur? Ni har alltså ingen möjlighet att ordna ett annat hem till dem utan de måste dö.

Håller helt med #199! I början av mitt och min sambos förhållande klargjorde jag tydligt att han aldrig kommer gå före mina djur, jag kan lämna han men inte mina pälsklingar.

Skulle valt min sambo. Älskar mina djur men jag älskar min sambo ännu mer. Detta trodde jag inte var möjligt för några år sen, att jag skulle välja en kille framför mina djur. Men när jag träffade honom kände jag direkt att jag kan leva utan djur resten av livet, men jag vill inte leva utan honom resten av livet.

Bra fråga där Kalli.

Jag väljer min vovve! Om killen nu är den rätta så ses vi säkert senare när det passar bättre.

Mycket enkel fråga för mig, skulle alldrig hända att jag hade en så kärlek till något djur att det var minsta tvekan om att jag skulle välja kärleken. Finns inte ens i samma division. Visst, då jag var "liten" hade jag kaniner och senare en mycket speciell undulat med som betydde mycket för mig men efter 15-16 års åldern bleknade djurintresset rejält.

Idag har familjen en katt, fast den är mest mannens och sonens och så har vi  höns som "nyttodjur" för ägg och kött. Men dom har jag ingen personlig relation med, skulle kunna sälja dom utan större sorg.