Svedd
Sedan ett antal problem genom åren har jag slutat ha förtroende på folk, alltid blir jag besviken. Och på nåt sätt är det barajag som hamnar i kläm.
Vad jag pratar om är vänskap, något som jag sätter mycket stort värde på. Men idag känns det som att jag inte är så pass bra vän som jag kanske trodde jag var, iochmed att folk inte verkar vara värst sugna på att hålla kontakten, bry sig, eller prioritera mig nån gång.
Jag har hunnit bryta med två bästa vänner, av två olika saker. Ena för att han började ljuga, betee sig illa, samt bli ihop med en fruktansvärt mycket yngre tjej. Det som sårade mig mest av det var alla väl planerade lögner han satte ut, ändrade på historian beroende på personen han berättade den till. Innan han blev ihop med henne så blev jag och min dåvarande bortstött från vänskapskretsen i säkert 2 veckor. Sedan fick jag höra från annat håll att han blivit ihop med tjejen, sedan en dag kom han plötsligt och skulle berätta den stora nyheten. Jag var arg, besviken, och ledsen då han själv hade förespråkat att det han hade gjort var så fel. Personen som jag såg som en storebror hade svikit mig rejält. - Ni vet kanske hur det blir när man beundrar nån och allt man lyssnat på har man trott på? sedan raseras det och man upptäcker mer lögner man blivit matad med?. Jag var runt 18 år då det hände, och kännt honom sedan jag var 16.Hela min vänskapskrets blev som förgiftad efter det
Min andra bästis gillade jag skarpt, det var min första tjejkompis, vi sågs inte ofta, men när vi väl var med varandra så hade vi roligt, och pratade om allt. och när vi var i telefon så pratade vi ofta väck ena personers pengar, det var så roligt. Sedan hände nåt då hon började eftersträva vad jag fattade ' ett normalt liv' hon gav upp sin 'hårdrock' och skänkte lite kläder till mig. Hon började sminka sig och bli ihop med flera killar… Jag blev orolig, dels för att en av killarna förgörde henne nästan . Hon var och hälsade på och fick åka med ambulansen då hon fick andnöd/ångest pga den här killen. Han sysslade med känslo utpressning ofta, och skyllde på att han skulle börja om med sin alkolism pga henne. Efter det så började stenen verkligen gå i rullning. Hon började nu även bara bry sig om utseende, på ett sätt tyckte jag att det skulle vara kul.. då hade vi ju nåt mer vi kunde roa oss med. Men, problemet var. Jag hade ingen plats i hennes liv längre, jag kontaktade henne och pratade uppriktigt om hur jag mådde och att jag var orolig äver att hon hade ändrats så mycket. Det hon svarade var att hon var shockad över det jag skrev och skulle tänka på det jag sagt. Det tog nån m¨nad och hon hade inte gjort något mer. Då beslöt jag mig att inte vara hennes vän mer, då hon skadade mig mer av det hon gjorde - Jag ville inte vara hennes 'psykolog' som bara fick höra dåliga saker. och sedan bli bortglömd då jag hade behövt henne. Så jag lät det vara, och hon kontaktade inte mig någonsin mer, och jag detsamma.
Har nu två stycken nya bästa vänner, båda verkar glida undan snabbt. Ena är jag irriterad hela tiden på, då han försummar sig själv hela tiden. Håller inte vad han lovar, och det börjar vara liknande med 'nr2'. Dock att skillnaden är att han är rent egoistisk och till och med rätt rå numera. Vet inte vad jag ska tycka om honom, ena sekunden ser man en glimt av vad som varit, och andra så ser man vad han blivit. Och man blir besviken, ja jag kan förstå att det är knapert penga mässigt. Men nej, jag kan inte förstå att en bunt med samlar kort i handen, sparpengar i kontot för en resa utomlands i några månader, samt gliringar om att man inte följer med för det skulle varit så kul. ( samma person har lovat ett antal ggr att betala resan åt mig och sedan tagit tillbaka det… )- Min troe och tillit sinar och jag blir bara trött och … besviken. Genom att han gör sådär så hamnar jag nästan i dålig dager med resterande 'vänner' från min hemby. Då dom upprepar samma sak, och jag blir ledsen. Kort, det är som en lek där jag inte får vara med. Det har varit liknande i andra saker med. Tex, vi spelar mycket spel tillsammans, folk undrar om jag kan vara med. Jag gör en överenskommelse att komma varannan helg. Men när man kommer, så är det alltid andra planer som kommer framför en. Man tycker nästan, att en vän som varit borta i månader ska väga tyngre än att tex spela warhammer.
Den andra bästisen vet jag inte riktigt heller om, hon har kronisk trötthet. och jag har som accepterat det, men grejjen är också.. att det ibland känns som om hon ska trycka ner mig och min kille, för att vi är barnsligare än henne? oftast i samband med hennes pojkvän. Jag blir rent förvirrad av det hela. ' Men vi skulle inte betee ioss som er! det är bara nykärlek…'- Det är som att hon förställer sig för sin pojkvän- vilket är lustigt då dom varit ihop i över 8 år.
En annan sak som gör mig ledsen är att jag har börjat tro att hon är lite av en hypokondriker. Det som hon säger själv är det värsta läkare kallar henne, men ju längre jag sitter och lyssnar och tittar på. Ju mer verkar peka på det, hon söker på nätet efter saker som skulle passa in på henne och övertalar nästan sig själv att det är just det hon har. Vilket på sätt och vis sätter mig i en jobbig sits. Jag vill ju tro på henne, men jag blir ifrågasättande efter ett tag. - Och en sista sak jag börjar bli ledsen över, om man är sjuk och kanske vill ha lite medömkan. så är det nästan alltid värre för henne, och då ska hon nästan 'tävla' i sjukdomar. - Nu idag har jag knappt hört av henne på länge, försökt kontakta henne men hon är nog troligen i sorg över sin farmor. Vet inte om jag är direkt arg eller ledsen på henne, men jag förvånas lite över alla sidor hon visar nu, kan ju vara ett teckan på att hon mår dåligt?
Kort, det jag saknar är kvällar då man kan prata ut och bara umgås. Jag är less på att tvingas arrangera saker, jag vill kunna bara 'leva'. Och få ömsesidig respekt och sådant. Behöver inte vara ofta, men jag vill inte känna mig bortvald eller förbisedd. är det höga krav? allt jag kan känna är att detta måste bero på mig, att jag valt fel.. att jag inte gjort tillräckligt. Men det är inte lätt att veta vad man ska göra…
Ledsen för all skrift, men jag känner mig så ensam just nu. Saknar en gladröst som man kan tala med om allt möjligt. Även livet svåra, såsom livets bra sidor. - Jag saknar kort en riktig vän. Idag har jag så myckey problem att anförtro och lita på folk pga gamla händelser … så j ag blir paranoid, nästan som att jag alltid tror att folk har nåt i kikaren om dom är för snälla eller ger mig komplimanger .
Ledsen ännu en gång, men det behövdes komma ut. Jag tror bara att ett hjärta kan hålla inne så pass mycket. :c
Hinner inte läsa allt nu, men lämnar en kråka till senare :)
Ingen som har nåt att säga?
känns dumt att fråga men… jag vet ju inte om jag 'tänker' fel osv
Zolah jag var in för att leta reda på din tråd. Jag är dålig på att formulera mig så en del kanske låter lite knasigt. Jag var in på din sida för att se om det framgick hur gammal hur du är.
Och det gör mig glad att du, fast du är så pass ung redan har insikt/kunskap att kunna se människor för hur dom är, både deras positiva och negativa sidor. Det är nåt som för det mesta kommer med tiden. Tråkigt att höra att du mist bästisar, det är alltid hårt.
När det gäller din första nya bästa vän, om jag fatta rätt så är det en man. Den tror jag är bäst för dig om han får "glida undan". Att han mest kommer ge dig "sorg".
När det gäller den andra nya, tjejen som du tror är hypokondriker. Har ni nåt roligt ni gör ihop så kanske ni kan fortsätta vara vänner men bara göra roliga/trevliga saker ihop. Man kan ha vänner till olika saker.
Har du några andra vänner du umgås med förutom dom två. Om du inte har det så kanske gå nån kvällskurs. Då kanske nåt som innebär praktiskt istället för teori. För praktiskt så brukar det även vara mer socialt prat. Tex en bilmekaniker kurs. Här där jag bor brukar det finnas kurser enbart för tjejer där man lär sig lite basic som byta däck och lite annat. För kursen du går behöver du inte vara så där jätteintresserad av utan bara vara nyfiken på. Och via kursen kanske hitta nya vänner.
När det gäller det där med komplimanger. Det är lite knivigt. Men dom man ska vara lite tevksam till är dom som åtföljs av en fråga om du kan göra nån tjänst åt personen. Annars kan du nog lita på dom. Också en sån där sak man lär sig vilka som är äkta även är man är lite tveksam.
Och jag tycker inte du begär för mycket och jag är säker på att du hittar en vän som verkligen är en vän.
Det känns så svårt, att veta hur långt man bör låta nån gå. det är lite som att släppa in nån i ett hus, och sedan bli tvungen att knuffa ut dennne.. man vet ju aldrig hur mycket han/hon kommer förstöra på vägen ut?
Känns konstigt att nån kallar mig ung när jag är 24, alltid fått höra hur 'vuxen ' jag är tom gammal. speciellt då man börjar ta så mycket ansvar om saker runt sig. låter konstigt det där….
Jo, det är en man. Men det är inte så lätt, har kännt honom sedan jag var 12? så vi är även barndomsvänner. Vi blev som inte riktiga kompisar förens den 'första' bästa vännen gjorde som han gjorde. Igår pratade jag med honom, han erbjöd att försöka lappa ihop vänskapskretsar hemma igen genom spel. Och jag var ärlig med honom hur jag trodde det skulle bli, för just sådant har skett flera gånger förr ( att det runnit ur sanden). Efter det kändes det som han blev orolig, och nu pratar han med mig ofta. Som sagt, man ser gamla spår av han ibland. Men jag vet aldrig hur länge det ska stanna. Han har samt utryckt önskningar att ha en spelhelg som i brukar, se nån film ohc spela gamla konsoller. Och prata om världsproblemen. lite kort, hans typ av vänskap är lite av vad jag söker, så jag är som samtidigt rädd att tappa den?
Vi brukar ha roligt tillsammans, vi har mycket lika intressen. Jag kan lite kort, vara en riktig tjej med henne. Fnissa åt killar, snacka smink, men även prata om spel och enkelt livet. Dock har hon nu vredgat mina föräldrar lite då hon börjat med lite dumma saker. Som nyårsafton då hon bad mig att få komma och fira den med oss, så klagade hon stort inför min systerson hur smutsigt och hårigt det var hos oss.. eller då hon högljutt pledderat att allt på menyn var så dyrt, som ett försök att få mamma att betala hennes mat. Min systerson blev ju såklart riktigt bestört att nån kunde säga nåt sådant inför honom, och mamma stött att hon betedde sig så. Och själv vet jag inte hur jag ska tänka…
Jag har inte så mycket kompisar annars, har ungefär tre. men har svårt att förstå en, hon har behov att umgås, men aldrig på mitt sätt? dom andra två är par, och tråkigt nog är dom aldrig roliga att umgås med samtidigt. Tror det beror på att jag är van att umgås med dom på olika sätt, och när dom är tillsammans krockar det lite…
Sedan har jag ju mina gamla vänner i min hemby, men som sagt. Dom har som inte visat större intresse för mig än att om jag är där, så beklagar dom sig att jag flyttt och att jag får 'skylla mig själv'. Jag skulle aldrig ljuda nåt sådant mot dem, för jag tycler iafl det är sårande. det är som dom pekar ut att jag förråt dom genom att flytta
Ditt första stycke. Det är ju tyvärr så det är. Man måste först släppa in dom för att få veta hur dom är. Önskar det fanns nåt annat sätt.
När det gäller ung/gammal. Jag har ju inte träffat dig så vet ju inte hur vuxen/mogen du är. Finns 16 åringar som är mer vuxna/mogna än dom som är 60. Men är man 24 så har man rätt nyligen klivit in i vuxenvärlden så siffermässigt är man fortfarande rätt ung.
Din barndomvän (manliga bästis) eftersom du nu pratat med han och han verkar insett att det blivit fel och vill ändra på det. Så kan du ju vänta och se om det verkligen håller. Ibland kan det räcka med ett samtal för att det ska ändras. Men det är ju nåt som framtiden får visa.
När det gäller din tjejkompis. Du får hålla henne från familjeträffar. Men du kan ju fortfarande träffa henne och göra dom saker ni tycker är roliga. Att hon betett sig dumt går ju inte att komma ifrån så gör man inte som hon gjorde. Man måste inte låta vänner och familj träffas även om det är bra om även dom kan umgås.
Tjejen som inte vill umgås på ditt sätt. Har ni nån gemensam grund så att även du kan få ut nåt av när du är tillsammans med henne. Kan ev tänka mig att det ligger lite i det jag skrev om när det gäller mognad. Hon kanske inte är lika vuxen/mogen som du är även om ni är ungefär lika gamla. Så en del kanske ligger där att hon kanske inte ligger på samma nivå mognadsmässigt.
När det gäller de där två paren så svarar du själv på varför. Att du umgås med dom på olika sätt. Och det är ju så vi människor är, olika, vissa passar helt enkelt inte ihop. Så om du vill umgås med dom samtidigt kanske se om du kan hitta nåt som är gemensamt för er alla. Det brukar finnas nåt även om det är litet.
Dina vänner på din hemort. Tyvärr så blir det så att man inte tänker på samma sätt på personer som flyttat för man kan ju inte göra nåt spontant så man tappar till stor del kontakten, även om man är "hem" ofta. Men dom borde dock inte hålla på att säga såna saker.
Eftersom du skrev att du brukar ses som "gammal" så dom vänner du ska söka efter kanske är såna som är äldre än dig (siffermässigt). För du kanske helt enkelt är mer vuxen/mogen än dom i din egen ålder. Och då återkommer jag till det där med kvällskurs för där brukar det oftast vara varierande åldrar och då är man ju där för intressets skull så man har redan från början en liten grund.
Starta ny diskussion