Hitta kärleken?
Hej på er.
Jag är 25 år, fyller 26 om några månader. Jag är också ofrivilligt singel. För ca 3-4 år sedan gjorde jag slut med min pojkvän p.g.a en annan, vi hade varit ihop i ca 2,5 år. Ett tag efteråt for jag utomlands och arbetade, bodde då ihop med den andra i över ett år. Vi hade det hur bra som helst, men när det var dags för mig att åka hem insåg han att han inte kan ha ett långdistansförhållande.
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på mitt ex ex, och inser hur dum jag egentligen var som gjorde slut, för han var verkligen en toppenkille! Vi har haft lite kontakt med några månaders mellanrum, och när jag frågade honom idag om han har lust att träffas över en fika skrev han att han sedan en tid tillbaka sällskapar med en annan tjej och tyckte inte det var en sån bra ide att träffas.
Allting känns så hopplöst, som att jag aldrig kommer att träffa den rätta! Känns som att jag bara gör fel… :( Kompisar runtomkring mig får barn eller gifter sig, och själv står jag bara och trampar på stället och kommer ingen vart. Känner mig så "efter" på nåt vis.
Är det verkligen så att när man inte letar efter kärleken så hittar man den?
Jag är nästan lika ung som du är, och kan känna likadant. Trodde jag hade hittat kärleken för ett par år sedan, men vi passade inte ihop.
Tror att du precis som jag måste sluta tänka på det. För jag tror även vi komemr hitta kärleken en dag.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Åh vad jag håller med er.. Fyller snart 27. Det tog slut mellan mig och mitt ex för ett år sen. Vi hade varit ihop i 3.5 år och jag trodde verkligen att det skulle vara vi för alltid.. För varje dag som går så känns det mer och mer hopplöst.. Alla kompisar i min ålder har barn och man.. Men var hittar man den rätte? Går inte ut och festar så ofta eftersom jag inte har någon singelkompis att göra det med.. :(Jag försöker att inte tänka på det men blir påmind alltför ofta..
#2, känner också precis som du, går inte ut och festar så mycket mera eftersom jag knappt har singelkompisar mera :( De som är singlar bor dessutom en bra bit från mig så vi kan inte ses varje helg.
Tänkte ju idag att jag ska höra med mitt gamla ex om vi skulle kunna träffas, bara helt spontant och prata om vad vi gjort den sista tiden. Har under dessa år alltid haft honom i bakhuvudet och har på nåt vis dragit mig till honom. Men nu har han ju tydligen flickvän så det är väl bara att glömma en återförening då… Allt känns jävligt piss just nu!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#3 Usch, förstår det.. Det är ju lätt att vara efterklok.. Jag träffar faktiskt mitt ex och har sex med honom.. Visst, det är underbart och roligt att fortfarande "ha" honom i mitt liv.. Men jag tycker nog ändå att finns fler nackdelar med det.. Gamla känslor blossar upp, jag kommer ha svårare för att träffa någon annan, jag får höra om hans liv och om alla fester han har varit på.. Det kommer aldrig mer bli vi så det klokaste vore att säga upp kontakten och leta efter något seriöst, för det är ju det jag vill ha.. Jag vill inte att vi ska bli ihop igen men jag vill inte att någon annan ska ha honom heller.. :S Kanske skulle du försöka glömma ditt ex, för ses ni igen och det inte blir nåt kommer det kännas som att gå igenom uppbrottet en gång till..
#4, jo jag har tänkt många gånger på hur det skulle vara när/om vi ses igen, med tanke på att vi inte har sett varandra sedan vi gjorde slut för nästan 4 år sedan! Jag fick faktiskt en klump i magen när han skrev att han har flickvän, känns som att jag gjorde misstaget att inte ta tag i detta tidigare. Tidigare i år sade han att vi nog borde träffas, men det har aldrig blivit av, och nu är det tydligen för sent :( Anledningen till att jag skulle vilja träffa honom är för att se/känna om det skulle kunna finnas nåt där mellan oss mera. Men å andra sidan har du rätt, ifall mina känslor blossar upp igen (vilket jag tror de skulle göra) och han inte vill ha mig, så skulle det göra lika ont igen.
Vet inte om jag börjar ha ålderskris eller vad det är, folk säger att "jamen du är ung ännu". Det är ju i den här åldern som folk börjar gifta sig och skaffa barn och dylikt. Är lite tungt att umgås med mina närmaste kompisar ibland, vi är ett tjejgäng som hållit ihop sedan vi var små, och nu är de alla gifta varav en har nyss fått barn och en är förlovad. Jag känner mig inte på samma nivå som dem längre och det är lite tungt. Känns som att allt bara glider ifrån mig..
Usch vilket depp-inlägg! Nåja, det e ju sommar iaf…:)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 Förstår precis hur du menar.. Folk försöker vara stöttande och säger att det kommer ordna sig, du är inte gammal osv osv.. Men det hjälper ju knappast.. Man känner sig verkligen efter! Och ju mer stressad man blir desto sämre mår man. Varför kan inte mr right komma och knacka på dörren? Varför stöter man inte ihop med honom på ica när man handlar, precis som i dom romantiska filmerna? Mina kopmpisar säger åt mig att nätdejta men det känns inte rätt..
Kan det vara så att nu när du vet att ditt ex träffar en annan så vill du ha honom ännu mer? Sån brukar jag vara.. 
Usch ja.. Depp, depp, depp.. ;)
#6, jo det känns nog som att jag vill ha honom mera nu när jag vet han har flickvän. Jag är nog också glad för hans skull, han förtjänar verkligen det bästa, men i nån drömvärld hoppas jag att han skulle inse det är mig han vill ha, haha.
Har egentligen bara haft två seriösa pojkvänner i mitt liv, och de har båda två varit väldigt bra på sina vis! Med pojkvän nr 1, han som jag nu trånar lite efter, var det jag som gjorde slut, och pojkvän nr.2, som jag trodde var mannen i mitt liv, gjorde slut med mig. Great. Känns lite som att nån tittar ner på mig och säger "där fick du!" för att jag gjorde slut med min första pojkvän…
Jag tror att man inte hittar kärleken om man letar.. Min mamma skiljdes från min pappa när jag var 5år. Efter det var pappa "desperat" och hade massa tjejer, som alla var idioter. Medan mamma nöjde sig med mig och mina syskon. Sen träffade hon en "kille" som vän först, på internet, och dom blev kära och nu har dom varit tillsammans i snart 7år. Medan min pappa för tillfället är singel efter att ha varit tillsammans med världens hemskaste häxa.
Jag tror att när man letar så försöker man se varenda en som verkar "okej" på det sättet man vill att den ska vara. Men så är den inte så och då rasar allting. Men jag vet inte..
Så var det iallafall för mig, att när jag slutade leta så 'dök han upp' :)
Jag hade verkligen inte väntat mig att träffa honom som jag gjorde.
Men det är svårt att hitta någon. Egentligen så handlar det kanske inte så mycket om att faktiskt hitta någon, kan jag tycka. Utan mer om att han/hon ska dyka upp vid rätt tillfälle och på rätt plats. Och att det + en massa annat ska klicka. Men det händer! :)
Man ska nog försöka med att inte tänka på att man är ofrivilligt singel så mycket. Det mår åtminstone inte jag bra av. Det kanske är bättre att fokusera på vardag och livet runt i kring och inte haka upp sig på att man är singel. Ut och ha kul, han väntar där du minst anar det! :)