hmm, min kompis gjorde så i ett gemensamt beslut att dom skulle göra slut då. Så dom gjorde det bästa av den tid dom hade, sedan tackade dom så mycket i princip. Och nu är dom vänner

detta är problemet med relationer i gymnasiet och universitetet, man måste välja mellan kärlek och framtid. fast man vill ha dom båda, så går det inte alltid

Jag förstår hur du känner dig, men samtidigt så måste du låta honom leva sitt liv och plugga vidare, det är rätt viktigt. 
Dessutom, dumt att oroa sig nu, det är ju trots allt tid kvar! Ta den tiden och gör roliga saker istället och ta hand om varandra, hur det ser ut då får ni väl se då helt enkelt.

Jag håller med både #1 och #2.

Ja jag vet att jag borde göra så. Men det känns så sorgligt. =(

Om det blir aktuellt, kan inte du följa med då?

Jag säger som #5, kan du inte följa med? Vill du stanna i Göteborg för fortsatta studier som inte finns på annan ort, eller tycker du bara om Göteborg? Om det är det senare så kan du kanske flytta med honom och plugga där han pluggar, och när ni båda är klara kan ni flytta tillbaka till Göteborg?

Jag har inget emot att flytta med honom, det är han som inte vill det. "Tänk ifall vi gör slut, då går du ju endast på en annan skola för min skull." Han tycker att jag inte ska flytta och byta skola bara för hans skull. Fast om alternativet är att göra slut kanske han går med på det i alla fall. Jag är ju otroligt rädd för att bo ensam och jag vill inte känna att vårt för hållande har ett bestämt slutdatum. Först tänker han plugga i Härnösand i 2 år och sedan 3 år i stockholm. Det finns massor med konsthögskolor i stockholm jag kan tänka mig att gå på hellre än de i göteborg. Han verkar mest vara rädd för vad som kommer hända om vi gör slut då vi bor där tillsammans.

Jag skulle faktiskt inte heller klara av din situation så jag förstår dig… men här är det tvärt om, min kille vill stanna hemma (han vägrar att flytta, annars får han gärna flytta med mig) och han har jobb, jag går sista året på gymnasiet och kommer att plugga vidare. Det är 20 mil till närmsta högskola/universitet så antingen måste jag pendla (buss och sen tåg, 2 timmar) och plugga distans på de kurser som går, eller flytta utan min kille, under tre år. Det vill jag verkligen inte, känns som att man har ett slags "slutdatum" som du säger, eftersom att jag inte vill ha ett distansförhållande, jag tror inte vi skulle klara av det, vi saknar varandra galet mycket efter bara en vecka (då jag ex. varit bortrest).

Istället kommer jag att plugga distans och pendla, det gjorde hans syster och det gick bra, dock pluggade hon en 100% distanslinje där man träffades 3 gånger/veckan 3 mil bort, (en buss) sen i högskolan 20 mil bort någon gång i månaden. Jag vill plugga en linje som inte går att plugga distans, enbart ett par kurser. Men om det skulle ta slut mellan oss under dessa år kommer jag ändå studera den linje som jag vill studera, och då kan jag flytta in till stan nära högskolan. Så jag "mister" inget eller så.

Men jag känner ett par som gjorde slut p.g.a. att tjejen skulle studera ca 5 mil bort från hemorten och killen skulle studera på Gotland, idag är de vänner och umgås då han kommer och hälsar på (han har sin familj här).

Tyvärr har jag inte rod/tips på hur du ska kunna hantera den här situationen…

Hmm… Eftersom jag vill plugga konst och han musik så funkar ju inte distansstudier. Jag vill verkligen inte göra slut med honom då, och det vill hn nog inte heller… Att plugga i härnösand känns för mig ganska dumt, jag vet inte ens om det finns en konst- eller designhögskola där. Jag funderade lite på om han skulle gå med på det lättare om jag övertygade honom att det faktiskt inte spelar nån roll för mig var jag pluggar, bara jag får den utbildning jag behöver. Gör vi slut är det väl bara att flytta isär, eller?

Det är i alla fall bra att han håller sig inom Sverige. Först ville han flytta till London, och då ville han faktiskt att jag skulle följa med.

I mina ögon är hans inställning väldigt skum. Om alla följde det resonemanget så tror jag att många förhållanden skulle kvävts i sin linda. Visst, ni kanske gör slut och behöver flytta isär, men det skulle väl inte vara hela världen? Alternativet är ju som du säger att ni gör slut ändå. Folk flyttar ihop och isär och livet verkar fortsätta för de flesta, jag förstår inte vad han är rädd för?

Jag vill inte vara elak, men kan det vara så att han vill "bli fri" när gymnasiet är slut? Vet ju inte alls hur ert förhållande är, kan bara spekulera.

Alltså, han är jättemysig mot mig och verkar trivas väldigt bra. Han är bara rädd om mig, för han tror ju att om jag flyttar med honom så går jag på en skola jag egentligen inte vill gå på bara för hans skull. För mig spelar det ju ingen roll.

Jag håller med #10 :) tycker inte om när folk tränker "men om vi gör slut…", särskilt när det hindrar något. Man försöker väl bygga upp sitt förhållande och klara alla situationer.

Jamen dåså. Då får du väl försöka förklara för honom att det faktiskt inte spelar någon roll för dig? Har du kanske redan gjort det? Vad har han då sagt?

Om ni båda verkligen vill satsa på förhållandet så måste han förstå att man ibland får kompromissa om olika saker, och att man oftast gör det med glädje om alternativet är att förhållandet tar slut.

Min sambo har tänkt studera på universitetet i tre år, men nu efter första året funderar han på om han ska köra på fem år direkt. Det är inget jag hoppas på då vi bor i en etta och ekonomin skulle bli knaper, men om han bestämmer sig för att fortsätta två extra år så måste jag ju såklart stötta honom, och det gör jag gärna om det blir så. Sådana stiuationer uppstår i förhållanden =)

Han har sagt att han hade tänkt bo hemma i ett år och jobba här efter gymnasiet, så det är ju glädjande. Och det är ju trots allt jag som flyttar med honom och inte han som stannar hemma för min skull. Jag ska försöka prata med honom. Han är ganska strikt när det gäller att skilja på skola och privatliv, vilket har sårat mig innan. Det redde vi ut ganska nyss. Det är ju det att han tar ju ut sig totalt under dagarna för att slippa göra saker hemma. Så när han kommer hem vill han vila upp sig och därför är det inte så ofta vi ses efter skolan på vardagar. Det kanske är något sådant, att om jag flyttar med honom så kmmer vi bo ihop och då kommer han antagligen jobba ännu mer under dagarna. Samtidigt har han sagt att han i framtiden vill bo med mig och vi har haft lite visioner och sånt hur det ska bli så jag vet inte riktigt vad som är problemet. Nu vet jag i alla fall vad jag ska säga till honom.

Berätta hur det går!

Prata om det med en gång så löses allt snabbare. :) 
I mina öron låter det dock lite konstigt att han inte vill att du flyttar med ifall ni gör slut. Skulle det bli så är det väl inte mycket annat att göra än att flytta isär i Stockholm eller vart ni än kommer vara.

Nä. Jag vet ju dock inte om det kommer bli så som han säger nu ändå. Det är ju ändå ett tag kvar.