Kan tillägga att jag fyller 19 om ca 2 veckor.

Låter bra att läsa klart de sista ämnena, och sedan tycker jag du ska köra på det du vill. Är det sthlm eller götet så gör det! Det enda som stoppar dig är du själv :) Känner flera personer som flyttat till just Göteborg.

Kanske är det inte så lätt att hitta jobb nuförtiden på bara gymnasiebetyg, och då får du kanske tänka om om det visar sig att ingen nappar. Kanske plugga mer, och varför då inte i någon av de städerna. Eller så har du tur och hittar något ganska fort.

Boende är ganska svårt också om man inte kan tänka sig bo utanför städerna. Men inget är omöjligt säger man ju :)

#2 Ja utan fullständigt betyg känns det som att det är ett ganska dött lopp. Det är nog som du säger, att man nog inte ens har så lätt att hitta jobb med "bara" gymnasiebetygen heller. 
Det jag vill känns så långt bort, jag är nog lite rädd att lämna den trygga tillvaron bakom mig. Det där med att stoppa sig själv, det är jag ganska duktig på faktiskt
Och Göteborg är en sådan härlig stad! Stockholm med! Men jo, jag skulle helt klart kunna tänka mig att bo i utkanterna av städerna. I någon förort. Uppsala skulle också fungera tror jag :)
Det skulle vara en jäkla utmaning, men jag tror och hoppas att jag skulle klara av det. Tänk vilken nystart! Att hitta en utbildning i södra Sverige, flytta till eget och lära känna nya människor. Åh, nu drömmer jag mig bort igen… Haha.
Tack så hemskt mycket för svaret

Det är bra att drömma! :) Och drömmar kan bli verklighet!

Ja det är väl det :)
Jag hoppas verkligen att det blir av.
Tack än en gång!

Även jag tycker att det verkar vara en bra ide att fixa gymnasiebetygen, det ser mycket bättre ut på pappret, och det ger dig möjligheten att plugga vidare om du hittar något du brinner för men behöver en utbildning för att syssla med.

För att använda en kliché; inget är omöjligt! Och även om du tar ett jobb hemma, det första du får, så är det en bra start eftersom det ger pengar, arbetslivserfarenhet och sysselsättning.

Och när du flyttar så är inte tryggheten hemma försvunnen, den kan du alltid återvända till. Det är inte lätt att flytta bort från allt, man kommer vara vilse, ha ångest, oroa sig och grubbla nattetid, men samtidigt så kan det ge så otroligt mycket! Och man växer nog in i det hela med, så har iaf jag upplevt det. Att flytta och utbilda mig är något av det bästa jag gjort. Tårar, tight ekonomi och hemlängtan till trots :)

Det är lite så jag tänker, att det kan vara bra att plugga klart gymnasiebetyget, ta ett jobb hemma för att tjäna ihop lite och sedan dra iväg.

Det har du helt rätt i, tryggheten finns kvar. Men jag lämnar den.
Dock är jag van vid att bo och ta hand om mig själv då jag har bott på internat i nästan 3 år. Så jag vet att jag klarar mig så länge jag har sysselsättning och vänner att luta mig emot när det behövs.
Dina ord får mig att vilja ännu mer, samtidigt som jag blir mer eftertänksam pga "Tårar, tight ekonomi och hemlängtan till trots :)"

Tack för kloka ord och välbehövlig uppmuntran! :)

Även om du lämnar tryggheten är den aldrig längre än ett telefinsamtal eller en resa bort. Och du kommer även att skapa en ny trygghet dit du kommer.

Visst, jag ska inte sticka under stol med att det kan vara jobbigt. De första veckorna var nog värst för min del (inga möbler, inga vänner, inte djuren) men det gick över :) Och även om det var jobbigt emellanåt så skulle jag inte tveka en sekund för att göra samma val igen.  Inte ens med dubbelt så mycet hemlängtan och fler ångest-tenta-nätter 

Där sa du någonting. Den tanken har jag inte tänkt än, att man skapar en ny trygghet dit man kommer.

Nej det förstår jag med, att det självklart kommer bli kämpigt i en ny stad där jag knappt känner någon eller ingen alls.
Åh, utan djuren skulle jag aldrig klara mig haha.
Vad bra. Det var precis vad jag behövde höra :)

Ja tycker du ska göra som jag, gå på folkhögskola. det är en helt annan värld än det stressiga gymnasieskolan

Är du less på själva gymnasiet eller är det på upplägget av gymnasiet?

Jag tycker att du ska köra de gymnasieämnena du har kvar via distans för att få ett slutbetyg, har du ändå gjort hälften så är det lika bra att fortsätta. Jag klarar inte av att måsta sitta och plugga tillsammans med folk, och slösa tid på lektioner, distans däremot funkar utmärkt. Man kan lätt göra en 100 poängs gymnasiekurs på en vecka om man bara sätter lite fart.

Kör du distans kan du även flytta och söka jobb under tiden :)

Lite svårt att ge råd när man inte riktigt vet orsaken till situationen.
Berättar istället delar av min historia.

Har hoppar av gymnasiet två ggr, har inte gått klart det och är 22.
Jag har jobbat sen andra avhoppet och försöker tenta av gymnasieämnen (alltså inte komvux) då jag inte haft ett enda grundämne klart.
Har hoppat mellan olika jobb, de har varit olika bra.
Men har iaf haft jobb hela tiden, mer eller mindre, oftast mer.
Återigen ett men, Man får kämpa hårdare än alla andra, man måste verkligen bestämma sej sen får man heller inte vara kräsen utan man får ta vad som erbjuds för att sedan försöka bygga vidare till något bättre.
Så det jag ville säga är att JA, det går att absolut om man har viljan.
Tror helt klart att alla klarar allt dom vill, bara att vissa får kämpa mer.
Man behöver dessutom försöka vara bäst på det man gör även om man tycker det är tråkigt för det är viktigt att få dom bästa referenserna, då det utan tvekan är ett minus att inte ha gymnasiet bakom sej.

#10
Har börjat fundera på det mer och mer faktiskt :)

#11
Det har ingenting med gymnasiet i allmänhet att göra. Utan själva skolan (internat), människorna där och mitt mående.
Och jag får nog inte läsa på distans. Det fick jag inte sist och därför hoppade jag av då. Det var samma skola. Det kan ju ioförsig hända att jag kan läsa samma ämnen via en annan skola, då på distans.
Jag är helt klart beredd att lägga ner den tid som behövs på att läsa klart högskolekompetensen.

#12
Jag tyckte inte att orsaken spelade så stor roll, eftersom jag vill ha tips på vad jag kan göra nu efteråt. Och jag vill inte hänga ut skolan och personerna som är där, och inte mig själv heller. Därför går jag inte in på detaljer om varför jag hoppade av. Hoppas du förstår.
Kämpa är jag beredd att göra. Absolut. Jag behövde bara höra att det var möjligt.

Tack alla för svar! :)

#13 jag kan bara säga kort att det är det bästa jag gjort, lugnare miljö, mer hjälp när det behövs, iofs är det högsta betyget man kan få ' G ' men det räcker för att jag ska få alla betyg. Bara göra högskoleprovet sedan så är det nog finnemang :3

dator med hicka

Åh, det tåls verkligen att fundera på! :)

#14 Hur kommer det sig att man bara kan få G?
Komvux och Lernia har ju alla betygs nivåerna. Isåfall är det ju bättre att plugga genom dom så man kan få högre betyg.

#16

sedan kan du ju också välja lite efter behov, den folkhögskola jag är på arbetar istället med 'block' så typ ett enda stort tema som alla lektioner har. Nu har vi saker som rör ekologis osv, det gör det lättare än att ha lektioner hela tiden som inte har  nåt gemensamt

och snajjsigt att alla på den här skolan har rast samtidigt så man har chansen att lära känna andra under rasterna

#18 Pekar på #17 :)

#19

Jag vet inte, det är bara så folkhögskolan funkar, komvux är ju också svårare än en folka. du får gå till Syon om du vill ha mer svar xD

#20 Mycket underligt. Riktigt dåligt ju om man inte kan få det betyg man förtjänar. Du läser väl där, kan du inte fråga en lärare varför det är som det är?

Syo vet jag inte var jag ska hitta en ;)

Komvux är lätt tycker jag, mycket lättare än gymnasiet och då med födelen att du kan få det betyg du förtjänar.

Så vad är fördelen då med folkhögskolan egentligen?

Såg nu att de har ett eget betygsystem.

Blir inte klok på vad det är för system dock.

vad jag fattar kan du komma in på utbildningar i en helt annan kvot, så teoretiskt kan du komma in med folkhögskola, gymnasie och högskoleprov.

Jag insåg efter att ha gått estet att jag ville bli byggnadsmålare. Jag letade och ringde runt som fanken men fick till slut napp och en "traditionell lä'rlingsplats. I många hantverksyrken kan du gå den vägen. Jag tror faktsikt inte cheferna på sådana jobb tycker gymnasiekompetens är det viktigaste. Lycka till.

#24
Tack för tipset! :)

Gå komvux annars, folkhögskola fattar jag inte. På komvux läser du upp din gymnasiekompetens i de ämnen du är intresserad av. Du bör satsa på godkänt i matte, svenska engelska, och gärna något mer beroende på vad du vill jobba med. Plus att du kan välja hela linjer, tex barn och fritid, samhälle eller vad du nu vill.

#26
Måste man inte vara över 20 om man ska läsa via komvux/lärcenter? Har för mig det, men att de kan göra undantag i vissa fall.
Hur som helst så löser det sig helt klart. Är så otroligt mycket mer peppad nu! :)

#27 Det löser sig sa han som sket i vasken ;)

Tror man kan börja på komvux våren det året man fyller 20. Och har man gått gymnasiet kan man nog börja innan.

#28 Haha!
Ah, men då kan jag alltså börja till våren isåfall, om jag inte får börja innan året jag fyller 20 :)

#29 Förmodligen då ja. Men prata på stället där man söker kurser, de bör ju veta säkert :)

#27 för att söka på komvux behöver du

• vara minst 20 år och ha grundskolekompetens, eller
• ha slutfört en minst 3-årig gymnasieutbildning

Så fort du fyller 20 så kan du ansöka :)

#30
Ska ta och göra det, så får vi se vad det blir :)

#31
Fast, om jag ska ha slutfört en minst 3-årig gymnasieutbildning så betyder ju det att jag inte kan läsa upp betygen via komvux :/
Dock finns det ett ställe till här i stan. Lärcentrum tror jag det heter. Ska ringa dem på måndag och höra hur deras krav ser ut :)

#32 Man behöver inte ha slutfört gymnasiet.
Antingen ska man vara 20 ELLER ha slutfört gymnasiet.

Lärcentrum är det ställe som ge information om de olika utbildningar och kurser som finns där du bort. Det är även där man sedan söker kurserna. Så det är bra om du ska gå dit. De kan svara på dina frågor.

Komvux har rätt att göra individuella bedömningar, kom själv in som 19-åring men de sumpade jag bra med hehe, tur att de gått bra endå.

Angående lärlingsplatser är det inte så lätt numera, måleri (som var de jag hoppade av från) godkänner de inte ens en handfull personer per år genom lärlingsplats. Tyvärr.

#3 Precis det gjorde jag i början av detta året. Hade det skitjobbigt i skolan, skitjobbigt hemma och skitjobbigt med min dåvarande sambo (flyttade hemifrån när jag var 15). 

Sedan tog det slut med min sambo, jag flyttade hem, mådde ännu sämre. SEN träffade jag en helt fantastisk kille som råkade bo i Göteborg, vi träffades, blev kära och helt plötsligt så kom jag in på en skola nära Göteborg och flyttade!

Det var så jävla skönt. Tycker att du ska försöka flytta om du får chansen.

#33
Jahaa, okej. Med andra ord så finns det nästan oändliga möjligheter. Detta börjar kännas riktigt bra ju! :)

#34
Åh, okej vad synd. Men bra att du har fixat det ändå! :)

#35
Funderar faktiskt på det, väldigt mycket. Att jag ska läsa klart grundbetygen här hemma och sedan försöka leta mig söderöver. Att få en ny start i en ny stad :)