Relationer iFokus

Relationer

Etikettleva-tillsammans
Läst 20921 ggr
bebislycka
2

Hans ex vägrar släppa taget

Hej, jag är ny här och skulle behöva hjälp med en sak, för jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Ska nog berätta lite om mig själv först så ni förstår lite mer.

Jag är 19 år och mamma till två små huliganer. Jag är väl en sån där typisk ung mamma, då jag fick min dotter när jag var 16 år.
Mitt liv har aldrig varit lätt.. Mobbning i skolan från första dagen till den sista i princip. Har aldrig haft många vänner, men har trivts med det. Jag har haft min släkt och det har räckt. När jag var 15 år blev jag kär för första gången. I en utav mina bästa vänner. Han bodde en bit bort men vi träffades ändå och ah.. Jag skulle väl säga att han utnyttjade mina känslor och gjorde mig på smällen.
När jag fick veta att jag var gravid blev jag livrädd. Men jag visste från första sekund att jag ville behålla barnet, abort var aldrig ens ett alternativ, inte för mig iallafall. När jag berättade detta för killen, så fick han rycket, han bara stod och skrek och jag hörde inte ens vad han skrek om. När han lugnat ner sig sa han "du måste göra abort", och när jag sa nej och att jag redan hade bestämt mig, så fick han rycket igen. Jag sa till honom att han inte behövde ställa upp, att barnet inte behövde ha nån pappa. Att jag kunde klara mig själv. Men då sa han bara att jag förstörde hans liv och gick därifrån.
Senare samma dag fick jag veta att han hade tjej och hade haft det hela tiden. Och då förstod jag verkligen att jag var helt ensam. Alla var emot mig, alla sa att jag förstörde mitt liv genom att behålla mitt barn. Hela tiden fick jag höra från honom att jag förstörde hans liv, att han önskade att missfostret skulle dö. Det tar mig emot att skriva det där. Fick iallafall stöd från min familj - tillslut, och när min dotter föddes så visste jag direkt att allting jag vart med om, den jobbiga graviditeten osv, det var värt det.
Det har inte varit lätt.. Utan min mamma hade jag inte klarat det. Jag har aldrig ångrat min dotter. Hon blev min Räddning. Idag ser hon på mig och säger "mamma, du är min superhjälte" men jag skakar bara på huvudet, för den verkliga hjälten, det är hon.
Det har alltid oroat mig att jag inte kommer kunna ge henne det hon förtjänar. Och att hon inte kommer ha någon pappa, är det som har gjort mest ont. Jag låg vaken hela nätterna ibland och bara tittade på henne och undrade hur fan man inte kunde vilja vara en del utav hennes liv. Inte ens hennes farmor och farfar bryr sig. Ingen utav dem vill veta av henne. Men men, övertalade mig om att det är deras förlust, inte hennes.

Förra våren förändrades dock allting, då en viss person kom in i bilden och vände allting upp och ner. Världens finaste, underbaraste man. Det var kärlek vid första ögonkastet, jag har aldrig känt så starkt för någon. Det sa bara "klick" och det dröjde inte länge innan vi blev tillsammans. Han tog till sig min dotter direkt, och hon trivdes med honom från första stund. Idag är han hennes pappa, och hon är verkligen hans lilla tjej. Glädjen över att ha honom i mitt liv är ingenting jämfört med glädjen över att han finns i hennes liv. Han är den fadersgestalt jag alltid har önskat min dotter. Redan innan jag blev gravid med henne. Den pappan jag alltid har önskat mina barn. Hon kommer alltid först i hans ögon, det har hon alltid gjort. Att se honom ta till sig min dotter så gjorde mig bara mer kär, hihi. Han är ju såklart världens underbaraste mot mig också.
I höstas blev jag oplanerat gravid, och även om abort inte var ett alternativ för mig denna gången heller, så pratade vi om det. Men till min stora lycka sa han att han ville ha barnet, även om det var lite tidigt och sånt. "Vi har redan en dotter", sa han. Denna graviditeten var allt den andra inte var. Den här gången kunde jag njuta. Han fanns där hela tiden, ingen klanka ner på mig för nu hade jag ett förhållande och jag hade visat att jag tog bra hand om min dotter. Dessutom friade han till mig när jag var i 6e månaden, och självklart sa jag ja.
I juli föddes min lille prins, och min liv var komplett. Han är sin pappa upp i dagen, haha.

Iallafall, till problemet. Det som jag behöver hjälp med.

Det är såhär att innan jag och min pojkvän blev tillsammans, så var han ihop med en tjej under en längre tid. Han är 28 år, så han är något äldre, så ah. Iallafall, denna tjejen vägrar släppa taget om honom. Dom har gemensamma vänner och varje gång han umgås med sina vänner så är hon med. Hon är som en blodigel. Han berättar att hon klänger på honom, kramar honom, försöker hålla i hans hand. Men han är tydlig med att han är med mig nu osv, men hon slutar inte.
När vi var på stan för två veckor sen så mötte vi henne. Min pojkvän gick och bar på vår son och höll lillan i handen. Vi tittar på varandra och försökte undkomma henne men hon rusade snabbt fram och kramade min pojkvän och min son. Sen stod hon och pratade med lillen, sa hur söt han är, att han är så lik sin pappa, att han kommer bli en riktig snygging när han blir stor. Min dotter var jätteblyg och tittade upp på min pojkvän och viskade "pappa?" om och om igen för hon ville ha hans uppmärksamhet. Hon gillar inte när folk bara pratar med lillebror, hon blir svartsjuk och känner sig utanför. Vilket jag kan förstå. Hon är inte ens 3år. Sen fråga hon om han skulle komma på hennes fest på fredagen, men han sa nej, att han skulle vara med mig och barnen. Hon blev genast sur och sa att han behövde minsann vara barnledig ibland, att sonen har en mamma som kan ta hand om honom. Jag tar hand om honom, jag är med mina barn jämt. Han var ganska precis 2 månader då bara, vad tror hon om mig? Han sa nej iallafall, att han tycker om att umgås med sina barn.
Sen träffa han henne häromdagen när han var ute med några kompisar, självklart. Och då sa hon till honom att han måste ta med lillen ut någon gång så att hon fick bekanta sig med honom. Han förstod inte alls varför och frågade henne det och hon bara "jo men jag kommer ju vara en del utav hans liv".

Vad tänker hon egentligen? Vadå att hon kommer vara en del av MIN sons liv? Varför ska hon bekanta sig med min knappt 3månader gamla bebis? Varför ska hon klänga, krama och hålla handen med MIN pojkvän? Varför förstår hon inte att han är MIN? Är inte barnet i min famn och ringen på hans finger tillräckligt tydliga bevis? Eller det faktum att vi just nu håller på att planerar vårt bröllop? Vi ska gifta oss i april, på våran 2årsdag.

Det "roligaste" är att det var hon som sabbade deras förhållande genom att vara otrogen mot honom. Inte bara en gång utan regelbundet i ett halvår. Hon sårade honom, och det får mig bara att ogilla henne ännu mer. Samtidigt som det gör mig glad, för om hon inte hade gjort det hade han kanske inte varit min idag.

Han har försökt säga upp kontakten med henne, men det blir bara stelt mellan honom och hans vänner då, säger han. Dom vill inte ta någons parti och håller sig utanför, och om han och hon ska vara "sura" på varandra går det ut över alla säger han. Men samtidigt tycker jag att han faktiskt har en familj nu och borde tycka att vi är viktigare. Självklart ska han få ha sina vänner, men ni förstår nog hur jag menar.

Jag respekterar att hon är en del av hans förflutna, att de var ett par i 5 hela år. Jag önskar bara att hon kunde respektera att det är jag och barnen som är hans framtid och inte hon.

Nu blev det här väääldigt långt. Om någon orkar läsa allt det här så ah..  Vad ska man säga? Tack så mycket.

Ingen som vet vad jag kan göra för att bli av med henne?

Jag har som sagt mått väldigt dåligt under mitt liv, jag har riktigt dåligt självförtroende. Jag blir svartsjuk lätt, speciellt när jag vet vad hon försöker med. Ibland känns det som att hon kommer att lyckas med det hon försöker göra. Som att jag kommer förlora honom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till..

hus-musen
0
#1

Du kan inte göra någonting alls, det är han som måste sätta ner foten och säga att hon ska gå sin väg.
Det är han som inte gör tillräckligt klart för henne att han inte vill ha med henne att göra, och hon tar alla chanser att komma tillbaka och klänga.

Qui dormit, non peccat

 


bebislycka
0
#2

Det spelar ingen roll vad han säger. Hon är lika klängig iallafall. Han drar sig undan, säger NEJ och ah.. Men hon är sjuk i huvudet.

hus-musen
1
#3

Han säger inte nej tillräckligt så enkelt är det. När hon kommer fram, ignorera och gå. Prata inte med henne mer än absolut nödvändigt, man kan säga hej vackert väder och sen är det bra.

Det är inte så svårt att bli av med någon, det är bara att säga hörrudu, jag gillar inte det du håller på med, vi har gjort slut och jag har en familj nu. Vi kan inte umgås eller vara med varandra och det måste du acceptera. Så back off.

Grejen är att om du säger något framstår du bara som den svartsjuka elaka nya tjejen, och du får ingen respekt. Det är han som måste bli hårdare med att visa vad som är okej och inte.

Qui dormit, non peccat

 


bebislycka
1
#4

Du har absolut rätt.. Jag pratade med honom om detta imorse då jag legat och tänkt på detta flera nätter i rad nu och orkar inte mer. Han sa iallafall att han ska bryta kontakten med henne.. Men dom kommer ju att ses ändå. Och hon kommer att fortsätta vilja ta mitt allt ifrån mig. För jag vet inte hur många gånger han har sagt upp kontakten med henne det senaste året..

hus-musen
0
#5

Att man ses och så på stan eller om man har gemensamma kompisar så kan det ju vara svårt att undvika varandra helt såklart. Men då kan man hålla det kort som sagt, man måste inte kramas eller prata om allt möjligt.
Det vore skillnad om hon hade accepterat att det är slut och hållt avståndet och de bara var kompisar. Då är det klart att man kan umgås och prata. Men om ena inte förstår att det verkligen är slut för alltid så kan man inte vara nära kompisar.

Säger man upp kontakten på riktigt så pratar man inte med personen ifråga oavsett vad personen gör. Han kan inte ha sagt upp kontakten särskilt effektivt med andra ord. Han kanske behöver lära sig att stå på sig han med.

Qui dormit, non peccat

 


bebislycka
0
#6

Han kramar inte henne, det är hon som kramar honom. Han kramar alltså inte tillbaka, han drar sig undan och säger åt henne att hon ska sluta..

Han kan inte bryta med henne helt pga hans kompisar, som sagt.. Men skulle önska att hon slutade hålla på så. Hon får faktiskt skylla sig själv att hon förlorade honom. Men enligt henne hade dom vart tillsammans idag om han inte hade träffat mig, men så är det inte. Dom kanske hade varit tillsammans idag om hon inte hade varit otrogen.

Namiko
0
#7

Jag tycker att det låter som att han måste ryta ifrån ordentligt. Att säga nej och dra sig undan fungerar tydligen inte och då måste han ta i mer, vara stenhård och försöker hon komma nära, krama och klänga så har han väl armar att hålla henne borta med. Hon respekterar honom inte eftersom hon inte lyssnar på vad han säger och då kan det behövas att han blir rent av otrevlig mot henne. Börjar han höja rösten så att folk runt omkring hör så blir det (förhoppningsvis) pinsamt för hennes del att fortsätta.

Han måste sätta upp en tydlig gräns (och gärna meddela henne om den) och sen stå fast vid det.

Ett ex till mig är tillsammans med min kusin och det var flera år då jag knappt klarade av att vara i närheten av honom, med tiden så har vi ändå lyckats att umgås i grupp men vi pratar inte med varandra mer än lite allmänna trevligheter så det är inga problem att vara i en grupp med människor utan att ha någon egentlig kontakt med en viss person, han måste bara sätta ner foten och se till att det händer.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Karmatarerskanise
4

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#8

Din pojkvän måste säga till på skarpen, för tydligen har han inte gjort det ännu. Och du skriver att han drar sig undan då hon kramar honom. PUTTA bort henne, höj rösten och säg nej! Slutar hon inte hade jag anmält henne. Det om något visar att det inte är okey. Sen stället ni er ju och småpratar med henne på stan. Det visar väl inte att han inte tycker det är okey heller. Snarare tvärt om. Sluta prata med henne.

Sen förstår jag inte vad det är för kompisar han har, som blir sura om dom två är ovänner. Normala människor ser ju att det inte är OK.

[Mairah]
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#9

Först vill jag säga att det här var en riktig solskenshistoria det du berättar. Grattis att du hittat din man efter allt du gått igenom. Glad

För det andra så kan jag bara hålla med om vad Hera sa i # 8! Han måste ju markera och säga ifrån på skarpen, annars får han bryta med kompisarna också om de inte fattar vad detta gör mot hans nya familj.

Vilken sjuk människa hans ex måste vara med sån extrem förföljesemani Obestämd

Gur4m1
2
#10

Exet utnytjar situationen och din kille msåte tuffa till sig, inte bara komma hem och berätta hur irriterad han blir och därmed även göra dig mer irriterad och orolig. Det ligger helt och enbart på honom att sätt gränsen- sen hör jag till den där skaran att det är okej att vara vän med ett ex. För att vara ärlig är ex den typen av tjejer jag ser som minsta hotet för där har "de redan försökt" och gått åt helvete. Så sluta oroa dig men stötta din kille till att stå upp för sig själv för denna tjej går över gränserna och är dessutom nästan lite otrevlig mot dig. Men ja, så länge hon är "vän" till din kille så är hon ju även en del av din sons framtid………..kind of.

Grattis till bäbisen och nya, bättre pappan till din dotter och lycka till!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Mona22
0
#11

Grattis till att ha hittat en bra och snäll kille som tagit barnen till sig och bryr sig!

Jag håller med dem andra. Din kille måste säga ifrån att han inte accepterar hennes beteende. Det är inte okej att hålla på så. Fortsätter hon får han säga att han kommer anmäla henne precis om någon skrev. Hon har haft ett förflutet med honom men det är du som har honom nu och hon ska låta bli honom.

Lycka till och hoppas det ordnar sig.

bebislycka
0
#12

Han har ringt o pratat med sina kompisar igårkväll och förklarat för dom att det inte funkar längre att hon är med när dom ses. Han bor ju en timme ifrån dom nu eftersom han flyttade till mig, och när han väl är där och hälsar på så behöver hon inte vara med sa han till dom. Dom verkade förstå det och ska se till att hon inte är det. Så sa han att om hon dyker upp när han är där ändå så åker han hem igen. Han har sagt till henne miljoner gånger på skarpen, det är inte han som inte har varit tydlig utan hon som inte fattar någonting. Han ringde henne också och sa upp kontakten, hon började gråta. Stackarn har nog levt på hoppet om att han skulle lämna mig, förlåta och komma tillbaka till henne. Nu är det förhoppningsvis slut på det här, annars polisanmäler jag henne.

Nu vill jag bara njuta av våra barn och planera vårt bröllop, utan att behöva oroa mig för att hon klänger på min kille.

Tack allihopa!

Gur4m1
0
#13

Man kan nog inte anmäla henne för något- finns inget som förbjuder att flirta eller klänga på "en annan kvinnas man", och är hon på samma fester eller möter er pås tan och säger hej och är "subtilt otrevlig" så är allt man kan göra att få kvinnan att förstå. Nu sumpade hon chansen att få vara vän med din kille och dig gneom att försöka "få tillbaka honom".

Tror nog att poletten faller ner hos henne nu då han inte styrs av rädslan för vad deras gemensamma vänner ska tycka och tänka om det + att han sagt att han inte alls vill ha med henne att göra.

Lycka till!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Karmatarerskanise
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#14

#13 Jovisst är det olagligt att röra en människa som inte vill. Ofredande kallas det har jag för mig.

Gur4m1
0
#15

Jojo, kramar på stan och  taffsande på krogen/fester. Visst :) Det köper jag. Men det känns också överdrivet att börja anmäla folk för en kram eller handskakning. Då är vi plötsligt i USA. Han får väl sätta upp händerna, låte sina muskler jobba lite.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Karmatarerskanise
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#16

#15 Om en person inte förstår när man visar både genom ord och genom handling att ett beteende inte är okey, då bör man anmäla istället för att själv börja bli mer våldsam. Har ingenting med USA att göra, då USA är kända för sina stämningar.

Men nu snackar jag i värsta fall, när man verkligen har klargjort att man inte vill ha den minsta lilla kontakt. Inte när man fortfarande snackar på stan och låter personen klappa ens barn. Jag syftar på när det blir riktigt obehagligt och nästan hotfullt, när personen är sjuklig och inte förstår hur verkligheten ser ut.

Sweelin
0
#17

#15 haha… Men om det är en man som är på en kvinna hela tiden då, som vi säger är hennes "kamrat" ? Om vi säger att kvinnan är 18 och gubben är 56? Är det mera ofredande? Förvånad Krama, hålla handen, klänga…

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Gur4m1
0
#18

#17 hur menar du?om 57åringen är denna person vän och ex så? Är det en TOTAL FRÄMLING som åter och åter igen ska komma och taffsas så ska man ju anmäla det :P Nu var ju on ingen främling och hon blevledsen då hans sa upp kontakten- blev väl en wake up call för henne om att relationen inte var ömsesidig.

Man får ju akta med att ta saker ur sin kontext tycker jag. Anmäler du en man som är 50 år och "efterbliven" som kommer och vill ge en kram fast du inte känner denna person? Det skulle inte jag, däremot en man som om och om igen gör så och ger inviter fast jag säger ifrån både i handling och ord (handling som i att vvrida mig ur hans grepp, putta bort armar osv- inte våld).

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Sweelin
0
#19

skrev kamrat "en vän som är kär i henne" och inte främling?

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Gur4m1
0
#20

Missade den detaljerns om ändå inte gör stor skillnad för min egen del. För dig verkar åldersskillnaden ha betydelse, för många har den inte det. En 18årig klängig "kamrat" som jagg inte vill ha, uplever jag som minst lika läskigt och obehagligt.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com