Andra gången gillt?
Jag är separerad sedan en tid efter ett ganska långt äktenskap med flera barn. Vi har aldrig bråkat och äktenskapet var till allra största delen bra. Det var han som ville ha skilsmässa. Jag trodde då och tror fortfarande att anledningen var en större livskris, men han förnekade det då. Nu ser jag dock många tecken på den där krisen… Men vi har inte diskuterat saken nu, så jag vet inte vad han skulle säga om den saken nu.
Även vår separation gick lugnt till. Klart att det var en del frustration i akutläget, men vi har hela tiden pratat om barnen och helt enkelt betett oss som ansvarsfulla vuxna.
Han har haft ett förhållande under vår tid ifrån varandra och jag har försökt ha ett… Men inser att han, min ex-man, "spökar" och att det är osannolikt att jag träffar någon annan som jag kan tänka mig att leva ihop med. Nu tror jag mig ha sett liknande känslor hos honom, men självklart vill jag inte riskera mitt hjärta igen (eller hans) och vill absolut inte att barnen ska behöva uppleva att vi väljer varandra igen, för att sedan separera.
Jag är mycket medveten om att det inte är ovanligt med par som varken kan leva med varandra eller utan varandra och som "strular" fram och tillbaka mest hela tiden. Men jag ber er nu om exempel på motsatsen. Att man kunnat förenas igen och med hjälp av sina erfaranheter har kunnat skapa något bättre än det man hade.
Har du eller någon i din närhet upplevt det?

Jag och min kille :) vi hade ca ett år isär då vi hade andra, men vi kunde aldrig släppa varandra. Första åtta månaderna efter vi blev tillsammans igen var tuffa och vi hamnade lätt i gamla mönster. Men, efter en del tjafs och prat kom vi överens om att förändra vissa saker. Det har vi nu hållit i nästan ett år och jag måste säga att relationen är bättre än någonsin.
En av mina bättre vänner träffade sin kille i mycket unga år (inte för att vi är särskillt gamla nu :P) och de hängde ihopi några år. Men det strulade och det var massor av småsaker som var jobbiga varför de gjorde slut. De var ifrån varandra ett tag och försökte verkligen att skapa sig nya liv, men "den andra" spökade för båda. De träffades och bestämde sig så småningom för ett nytt försök och för att inte hamna i samma fälla så pratade de igenom det hela ordentligt och bestämde sig för att satsa på förhållandet.
Det var 2004-2005. De gifte sig för ett år sedan, planerar barn och jag har nog aldrig egentligen sett ett par som passar så bra ihop som de två gör. De är ett helt annat par efter deras uppehåll faktiskt. Deras historia har fått mig att tro att det faktiskt går att förändra förhållandet om vill och orkar.
Paulina
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag tror absolut det kan fungera om båda är med på det.
Har bekanta som skilde sig och var ifrån varandra 2 år, sedan gifte de om sig och har varit gifta 10 hittills.
Bi har bekanta som skilde sig när barnen var runt 7-8 års åldern och de hade varit tillsammans länge.
Nu klarade de inte att leva ihop men insåg att de kunde inte leva utan varandra heller så de har nu haft ett många års fungerande särboliv tillsammans.
/Maria
Vem som helst kan hamna i en kris. Och ibland saknar man inte kon förräns båset är tomt. 
Kanske kan det vara bra att vara ifrån varandra ett tag, för att sedan kunna uppskatta varandra på riktigt, Är båda överrens så varför inte satsa fullt ut en gång till. 

Jodå, vi träffades blott sexton år gamla och efter lite skit gick vi skilda vägar när vi var nitton. Efter ett par månader träffades vi igen och nu har vi varit gifta i fyra år.
Känner också mäniskor som separerat och blivit ihop igen.
Tror risken är större att hamna tillbaka i gamla mönster (inklusive det om inte var så bra) om man snabbt flyttar ihop igen som förrut. Kanske då bättre att vara ihop på ett nytt sätt t.ex. så som bomblebbos särbo-kompisar. Eller om båda vill det flytta ihop efter en tid, där man först pratat grundligt igenom vad det var som inte var bra och ha gemensamma idéer om hur man ska göra för at inte falla in i detta igen.
Jag vet bara vad jag känner. Han har inte sagt något, men vi får väl se…
Ja, ska det bli något igen så får det gå långsamt och försiktigt. Vi får väl dejta helt enkelt
. I vårt fall var det faktiskt inte mycket som inte var bra (men självklart ska det diskuteras och göras en del förändringar om det kommer dithän!), utan det var nog gamla saker som kom ikapp honom tror jag.
Våra barn ska inte behöva växa upp med en massa strul, det är vi båda helt på det klara med!

Ja dejta är trevligt, vi gjorde det ett tag, sen har det varit väldigt skönt att vi är särbo nu :)