Vill inte vara svår
Som person har jag alltid varit ganska blyg och tystlåten tillsammans med nya människor, trots det har jag nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu.
Jag har en helt underbar pojkvän som jag kan vara mig själv med till 100%, men han räcker inte riktigt till. Vill ha någon att ringa när jag bara vill prata av mig, någon gå ut o göra stan med den där fredagskvällen, eller helt enkelt bara få lite sällskap av på shoppingrundan.
Hur träffar man då en vän om man är lite osocial och svår som jag? Saken är den att jag vill inte vara det, men när jag försöker knyta nya kontakter (jobb, skola, bekanta) slutar det alltid med att jag vet allt om dem, men de har ingen aning om vem jag är. Sedan har jag den där "svår"-stämpeln, och den är svår att sudda ut. Jag vill vara social och kunna skratta sådär hjärtligt med personer jag knappt känner, men det går bara inte. Har helt enkelt svårt att släppa loss och att bjuda på mig själv.
Har dock försökt att göra vad jag kan för att inte bli någon ensamvarg. Hör av mig till bekanta för att hålla kontakten, men när den där fikan blir fylld av för många långa tystnader och man skiljs med ett "vi måste ses snart igen" och hör sedan nada från den andra personen, sjunker självförtroendet rejält.
Varför kan jag inte släppa loss? Jag vet ju att jag kan! Älskar mig själv när jag umgås med pojkvännen, men på andra sidan ytterdörren blir jag som en mussla.
Finns det fler därute som kan känna igen sig i det jag skriver?
Tror det är ganska vanligt det som du upplever.
Vad bra det hade varit med en kurs som lär en vara avslappnat social :)
Hoppas någon kan komma med bra råd till dig.
Jag tror jag vet hur du känner…det där när man blir stel , tänker för mycket på hur man gör, vad man säger och inte kan slappna av i sällskap av folk som inte är riktigt nära vänner.
Jag försöker att bara strunta i dom känslorna ibland, och anstränga mig för att vara helt flängig och pratig. Jag tror att det hjälper lite faktiskt… brukar försöka tänka att det är bättre att snacka på som en idiot än att sitta tyst när jag blir osäker i sociala situationer, efter som det är det jag vill kunna göra, prata med alla.
Det handlar nog mycket om att våga kliva ut ur rollen som "tystlåten" eller "blyg" eller vad det kan vara som man har skapat åt sig själv. ..men det är svårt.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har alltid varit lite blyg, tyst och osäker med nya människor. Jag kan prata, men jag brättar sällan saker om mig själv och så där.
Med mina vänner är det naturligtvis annorlunda, då är jag mer öppen och pratar mer. Men jag har alltid tyckt bättre om att lyssna på andra än att prata om mig själv och det är inget jag vill eller ens kan ändra på. Jag är som jag är.
Man behöver inte vara supersocial, skrattig och pratig för att få nya vänner. Man ska bara vara sig själv helt enkelt.
Det är alltid svårt att hitta nya vänner dock. Att hitta någon man tycker om och verkligen klickar med, som blir en riktig vän, kan ta tid. Lättast är väl att hitta nya vänner i skolan, på jobbet eller gå någon kurs eller liknande. Internet är annars ett bra ställe att hitta vänner på.
![[swiss]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag känner absolut igen mig i en del av vad du skriver.
Starta ny diskussion