När det gäller gemensamma kostnader tycker jag gott och väl att den som tjänar mest kan betala mest. Så att det blir rättvist rent procentuellt.

Att han vill ha betalt för glödlampor låter skitfånigt.

Nu är jag iofs fortfarnade ganska ung och har inte hunnit flytta ihop med min pojkvän än men jag skulle säga att olika par säkert har det olika med ekonomin.

Själv kan jag säga att jag skulle vilja ha delad ekonomi när jag och pojkvännen väl flyttar ihop. Även om jag skulle tjäna mer pengar så skulle jag inte se det som MINA pengar, utan som VÅRA pengar som VI kan leva och göra roliga saker för.
Tanken med sambo är ju att man ska ha ett liv och ett hem ihop, då borde man enligt mig även ha gemensam ekonomi.

Har du tagit upp med din sambo hur du känner?

Jag tycker precis som #1 att man i ett förhållande delar på kostnaderna för allt, och den som har mer lägger ut lite mer. För mig faller det sig ganska naturligt.

Men nu verkar din sambo vara lite annorlunda då du skriver att han kräver pengar för en glödlampa

Nu är jag iofs gift. Men vi var sambo i många år innan vi gifte oss och trotts att jag varit arbetslös och tjänat jätte dåligt har vi alltid haft gemensam ekonomi! Jag har väldigt svårt att förstå varför man inte vill dela allt med en person som man vill dela sitt liv med. En kompis till mig lämnade sin sambo just på grund av den anledningen du skriver om. Han betalade bara exakt hälften på allt, kunde sätta undan 10 000:- på spar konto och ändå leva väldigt bra hela månaden. På sommaren åkte han ensam utomlands för att min kompis inte hade råd! Han gick på sjukpenning och vissa månader fick hon LÅNA pengar av honom till sin del av mat kostnaden.

Det där fungerar aldrig i längden. Att han vill ha pengar av dig för en glödlampa låter nästan sjukt. Jag hade inte stått ut en dag.

Jag håller med Ketang. Det låter som om han är antingen väldigt snål och ogin eller helt enkelt inte är seriös i ert förhållande. Vad säger han när du tar upp saken. Hur motiverar han sin "modell"?

Ekonomi är väl någonting man borde diskutera innan man flyttar ihop.
Jag kan tycka att bara för att man bor ihop behöver man inte ha delad ekonomi. Hyran, mat och andra gemensamma kostnader ska man naturligtvis dela på, men enskilda utgifter kan man betala var för sig.
Oavsett om den ena tjänar mer tycker inte jag det behöver betyda att den personen då ska lägga ut mer pengar.
Jag har bara bott ihop med vänner och då kanske det är lite annorlunda.. Trots att min vän tjänade dubbelt så mycket som mig delade vi lika på alla gemensamma utgifter och jag skulle aldrig få för mig att be personen betala en större del bara för att denne tjänar mer..
1000 :- i månaden för mat, inte betala för tvättmedel och kräva pengar för att ha bytt en glödlampa på din bil känns dock väldigt snålt. Han borde helt klart betala mer.

#6 Som du skriver är det viktigt att man gör upp om hur det ska vara innan man flyttar ihop. För en del vill ha "separata" pengar, och då blir det jobbigt om den andra räknat med gemensamma pengar.

#6, som jag ser det är det jättestor skillnad på att bo ihop med vänner eller en partner när det kommer till pengar. Men hur man gör spelar ju faktiskt ingen roll - bara båda två är nöjda!

#6 Att bo med vänner är stor skillnad och går knappats att jämföra med att bo ihop med någon som man delar sitt liv med. Jag har delat lägenhet med vänner när jag pluggat och då delar man verkligen upp ekonomin. Var och en betalar sin del. Vi har även bott tre och fyra i samma bostad när vi pluggat och man delar på alla fasta kostnader. Det är ju som att hyra en del av lägenheten.

Men att dela upp på det sättet när man lever sitt liv tillsammans med någon man älskar känns lite som att säga, du tar hand om dina problem så tar jag hand om mina. Ska man leva ihop och dela allt annat med varandra så varför inte ekonomin? Jag personligen tycker det är oerhört snålt att inte dela med sig till personen man älskar och delar sitt liv med. Från båda håll.

Ja herregud. Du tjänar 60% av vad han gör och han betalar bara 1000 kr för mat? Förmidligen äter han för det dubbla… Men, sånt måste man göra upp innan! Visst kanske man inte kan begära att han ska betala för dina barn, men en lampa eller en middag kan väl inte vara så jobbigt. När jag och min kille bodde ihop försökte vi lägga hälften hälften och hade delad ekonomi, men när ngn hade mindre pengar så betalade den andre mer, inget konstigt. Så är det nu med trots att vi inte bor ihop längre, den som har mest pengar för tillfället brukar betala då vi går ut, det jämnar alltid ut sig och om inte har vi gjort saker tillsammans. Jag har väldigt kostsamma intressen vilket gör att gemensam ekonomi känns fel, kanske sen ngn gång.

#0

Det är svårt att ge några bra råd till dig nu när ni redan är sambos. Som hurricane och Hera skrivit ovan är det bäst om man reder ut sådana här saker innan man flyttar ihop.

Jag håller inte med de som menar att det enda rätta om man bor tillsammans skulle vara gemensam ekonomi. Vilken lösning som passar bäst är väldigt individuellt. För mig personligen är lösningen också helt beroende av vilken typ av person jag skulle dela ekonomi med. Ju mer lik en person är mig när det kommer till att lägga pengar på olika områden så som sparande, boende, shopping, resor, osv, desto troligare är det att jag vill ha gemensam ekonomi. Prioriterar vi sådana områden väldigt olika skulle jag föredra en högre grad av egen ekonomi.

Vad har din sambo sagt när du tagit upp problemet? Vad är hans argument för att behålla den nuvarande lösningen?

Jo, det är väl skillnad på att bo med en vän och att bo med en pojkvän..
Men bara för att man bor ihop med en partner tycker inte jag det nödvändigtvis behöver  innebära delad ekonomi. Hur man än väljer att göra är ju det viktigaste att man är överens.
Alla har ju olika syn på pengar. Jag skulle till exempel inte vilja ha delad ekonomi med någon som är väldigt slösaktig och enligt mig lägger pengar på onödiga saker.
Det sägs ju att pengar är det par bråkar om mest, vilket är förståeligt eftersom pengar tyvärr är så oerhört viktigt och kan vara rätt så känsligt för vissa.

Finns ju många varianter och det viktiga är väl att de två omska bo ihop kommer överens omhur de vill ha det.  Det låter som att ni inte kommit överens om en modell som passar båda. Pratade ni ekonomi och hur ni skulle göra innan ni flyttade ihop?

Vi har hela tiden (både första 8 åren som sambo och senaste 3 som gifta) kört modellen:

Vi har ett gemensamt konto och var sitt privata konto. Varje månad när lönen kommit så slår vi ihop alla inkomster (löner, barnbidrag mm), betalar alla gemensamma räkningar (allt som har med hushåll, boende, bilar, gemensamt barn mm att göra). Sen sätter vi in ett belopp på vårt gemensamma hushållskonto för mat mm närmaste månaden.  Det som finns över delar vi lika till hans och mitt privatkonto.  Vi delar liv, delar bostad, delar bilar, delar ansvar, delar arbete då tycker vi också det är mest rimligt att vi delar pengar och blir lika "rika".

Första 6 åren tjänade jag ungefär dubbelt så mycket som min man varje månad, ett år var jag tjänstledig och fick bara studiebidrag på ett par tusen i månaden och senaste åren har vi tjänat ungefär lika mycket.

Det man betalar själv från sitt privata konto är kläder, skor, nöjen o resar på egen hand, presenter, ego-prylar.

Jag och sambon har inte gemensam ekonomi och det har funkar i 4 år nu. Han har fast jobb och jag har haft småjobb, varit sjukskriven och pluggar nu. Vi delar på stora saker som hyra, mat, internet osv men övriga kostnader betalar vi var för sig.
Men har inte jag råd att äta ute tex så betalar han, eller om vi ska åka bort någonstans så det är inte så att han är snål eller ogin på något sätt. Likadant så när jag haft fast jobb så har jag betalat.
Man löser problemen bara man vill.

Det kan vara svårt att råda andras ekonomi, ingen här vet ju hur hans inställning till pengar är, mycket kring ens sätt att hantera pengar grundar sig ju i hur ens föräldrar hade det osv.

Med det sagt så är min spontana tanke att det låter helt galet. Är inkomstskillnaden så stor så måste han ju ta ett större ansvar. Han vet ju om att han tjänar mycket mer än dig, det minsta han kan göra är ju att ta del av försörjningen för dina barn (låter konstigt att du ska behöva betala mat till dem, mat är väl ändå högst gemensamt för hushållet), och framförallt allt han hjälper till och betalar tvättmedel och sådana saker som är nödvändiga för ett hushåll. Dessutom kan man tycka att han bör kunna bjuda dig på middag om ni går ut, och att ta betalt för att hjälpa varandra i ett förhållande låter ju helt orimligt i mina öron.

Om han inte förstår så kanske du kan göra det väldigt övertydligt, sluta tvätta hans kläder eller tvätta dem utan tvättmedel. Du köper tvättmedel och tvättar för dig och dina barn, vill han ha rena kläder får han väl köpa sitt eget tvättmedel, om han ska vara sådan. Ett annat alternativ är att du börjar ta betalt för arbetskostnader, som att tvätta hans kläder (materialkostnad+arbete) och hjälpa honom med saker.

Vart någonstans är det gämnställt?
Visst, det är ju dina barn, men han har ju ändå valt att flytta ihop med dig/er. Maten borde han ju iaf betala mer på! Dessutom väldigt småaktigt att ta betalt för en glödlampa.. Sen kanske ni borde pratat om det innan som någon sa.

Jag och sambon har valt att ha vår egen ekonomi. Vi delar lika på mat, hyra, bensin, hundmat, internet.
Sen betalar han för bilen (som han äger) och jag för hunden (som jag äger). Om någon av oss inte har pengar hjälper vi givetvis varandra utan att bli skyldiga varandra ngt, och vi bjuder varandra på saker. 

Utöver det gör vi vad vi vill med våra pengar: spara, shoppa osv.
Jag sparar tex mer än vad han gör trots att jag tjänar mindre..
Eftersom han många gånger är så "slösaktig" som jag ser det känns det bättre att ha delat. Då har jag mitt och han sitt, de pengar jag sparar är mina osv.

Det svåra tycker jag är när man ska köpa saker till boendet. Ska vi dela på allt, eller att den ena köper tv o den andra betalar för tvbänken? Än så länge har vi gjort lite olika beroende på.

Jag vet ej när detta kan tänkas ändras, kanske om vi köper gemensamt boende, får barn eller så. Dock känns det sista långt borta. Vi är ju trots allt bara 21 och tanken på barn skrämmer oss helt ärligt än så länge

Bara en tanke (som inte har med något av ovanstående svar att göra egentligen.) Men att ha gemensamma barn och dela på allt, hur sjutton fungerar det egentligen. Jag hade kännt mig så otroligt snål om jag köpt en tröja för 150:- och "krävt" min man på hälften av det. Eller ännu värre, jag kör barnet till en träning i min bil och på vägen hem tar vi en fika. Ska jag kräva min man på bensin pengar och för halva barnets fika då? Det jag menar är, VAR drar man gränsen?

#17 Det är nog enklast om man har gemensamt konto då! Så har min mamma och man haft det.

Gemensam ekonomi är ju att alla pengar går in på ett och samma konto, och sen har man båda tillgång till det och anänder det som man behagar. Tror dock att de flesta har både delad och gemensam, ett gemensamt konto och sen egna konton för egna saker.

#19 Fast gemensam ekonomi kan se ut på väldigt många olika sätt! Man måste väl inte ha ett gemensamt konto för att ha gemensam ekonomi??

Min man och jag har ett räkningskonto, ett hus sparkonto och ett till dottern. Sen har han ett spar konto och jag ett sparkonto. Men skulle ekonomin gå i bott en månad tar vi av dom kontona till räkningar osv också. Och så har vi var sitt löne konto. Han betalar alla räkningar och jag sätter undan på spar kontot. Jag handlar nästan all mat och tankar nästan alltid bilen så jag har automatiskt mer på mitt konto. Men finns det inga pengar på mitt konto tar jag hans kort och tvärt om.

Han har inga "egna" pengar och jag har inga "egna" pengar. Vi är en familj och har allt tillsammans. Den enda som verkligen har helt egna pengar som inte rörs alls är dottern ;-) Dom pengarna skulle vi aldrig röra! Det är hennes!

Men jag vet folk som har gemensam men som inte ha ett enda gemensamt konto. Så hade vi det innan vi köpte hus. Men det spelar ingen roll för alla pengar är ändå bådas.

#17

Med vårat system med både gemensamma och egna pengar skulle det bli såhär, det exemplet du nämnar:

Om jag skulle köra barn till träning så blir det automatiskt gemensamma pengar för bil + benzin efterom vi tankar med OK-kort och betalar faktura för benzin och annat till bilen med gemensamma pengar ihop med övriga gemensamma räkningar i slutet på månaden.  Om jag skulle ta en fika med barnet på vägen skulle jag betala med matkontokortet som också är gemensamt.

Tröja därmot skulle jag köpa med mina privatpengar.  Det känns bäst så tycker jag, för då behöver jag inte kunna rätfärdiga eller argumentera för att jag vill köpa en ny tröja (nu igen?) eller "så dyr" eller inte eller 5 engelske böcker om keramik för flera tusen…. Liksom jag inte behver blir irriterad över om min man köper ny dunjacka för 3000 kr, för det då med hans privatpengar, och vi får som jag beskrev lika många privatpengar.

#20 var mest ett exempel för #17, det blir ju samma sak som jag sa, till skillnad som pyromanen säger däe man har ett helt eget konto oxå.

Jag tycker du borde prata med honom. Kanske inte säga "betala mer" men fråga exempelvis varför det är så viktigt för honom att ni ska betala var för sig då ni endå delar ett liv och ett hus tillsammans.

Ofta är ekonomisk frihet ett sätt att få behålla sig själv i en relation, att man känner att man är egen iallafall på det sätt.

Jag och min sambo har bott ihop i ungefär ett år. Innan dess hade han sin lägenhet och jag bodde hemma (vilket betyder att jag var där jättemycket…). I alla fall.

Nu för tiden pluggar jag och han jobbar med en hyffsat bra lön. Vi delar lika på alla räkningar varje månad, samt kör med ett konto med betalkort där vi sätter in samma summa varje månad, 1500 var. De pengarna använder vi vid storhandling, utekäk, bio, alltså allt vi gör tillsammans. Går jag på bio med en kompis betalar jag med mitt egna kort och samma gäller naturligtvis honom.

Anledningen till att vi inte har mer gemensam ekonomi än så är för att våra inkomster är så sjukt olika. Han tjänar över 20 000 i månaden och jag får nog in ungefär 8000, haha. När jag börjar jobba efter utbildningen kommer det bli ändringar på det. Dock vet jag att han alltid skulle ställa upp med pengar ifall jag inte har någon månad.

Många av er här säger att den som tjänar mer ska betala mer också. Jag vet inte om jag direkt håller med om det. Den personen kanske jobbar mer? Har denne inte då rätt att kanske spara den lilla extra slanten? Sedan finns det ju naturligtvis situationer där det krävs att den ena betalar mer; till exempel om den andra är sjukskriven eller arbetslös för tillfället. Det viktigaste är bara att den ena inte bli utnyttjad på sina surt förvärvade pengar.

Men det viktigaste av allt är att båda känner sig bekväma med ekonomin, och att ingen av dem känner sig utnyttjad. En lång diskussion om ekonomin vore på sin plats i varje samboförhållande, det kan ställa till så mycket…

#24 Jag vill också ha ett gemensamt betalkort. Känns som att det är mkt smidigare :)

Jag känner och tänker så här;

Lever man sitt liv tillsammans med en person delar man på allt. Jag vill inte känna "ditt och mitt" utan vårt. Och om jag tjänar mer än min man och sparar en massa pengar, vad har jag för glädje av det om jag inte kan njuta av dom tillsammans med den jag älskar. Som tex min kompis som hade en kille som alltid åkte utomlands själv för hon hade aldrig råd att följa med osv. Kul att åka på semester själv och veta att ens familj sitter hemma medans man själv bränner pengar och har kul?

Jag respekterar folk som inte vill dela med sig men jag förstår det inte alls.

Om ex tar mitt förhållande. Min man köpte en båt för 130 000:- för ett par månader sen. Jag är inte ett dugg intresserad och åker med ett par gånger om året på sin höjd. Men han lever för att fiska och älskar sin jäkla båt ;-) Vill han gå på bio med en kompis får han göra det, vill jag köpa en jacka för 800:- gör jag det. Lite större inköp diskuterar vi annars gäller sunt förnuft. Jag har valt att leva ihop med en fiske galning och får acceptera att hans intresse kostar, lika så får han acceptera att mitt stora intresse är fotografering som också kostar en slant. Ska något inhandlas gäller sunt för nuft, har vi råd eller måste vi vänta. Huvudsaken är att vi gör det tillsammans!

#25 det är jättesmidigt! vi har dock bara ett kort som vi samsas om att ha i plånboken :P hehe. men det är så bra för då kommer aldrig den här pinsamma frasen framme vis kassan i mataffären "ska jag eller du ta det idag?".. mycket bättre att bara slänga upp gemensamma kortet ;)däremot är det ju inte skrivet i sten att vi alltid måste använda det kortet. Har jag inte med mig kortet en dag kan jag ändå springa ner till willys och handla, utan att kräva hälften av honom sen. Sånt är töntigt tycker jag.

#26 jag håller absolut med dig om att det är mycket roligare att få dela pengarna och göra något roligt med den man älskar istället för att dra utomlands själv som din kompis man gjorde, det är ju helsjukt…. jag menade mer att man inte ska bli utnyttjad bara för att man tjänar mer. Att, som din man t.ex, vill ha en båt som du inte vill vara med och betala. då kan han spara ihop pengar från sin egen lön och sedan köpa den :) jag menar bara att ingen ska missunnas det bara för att den andra kräver att sin partner ska betala mer så att han/hon inte kan spara till sina intressen.

Jag och min man har varit ett par i fyra år, gifta i ett år. Vi hade från början låga inkomster - jag var student och han långtidsarbetslös, men i och med att jag kunde vikariera på förskolor (jag utbildade mig till förskollärare) under studietiden fick jag mer pengar och det har automatiskt då blivit så att jag står för det mesta av mat och andra hushållsartiklar. Så har det fortsatt, också efter att vi båda fått jobb eftersom min lön är högre än hans. Jag ger drygt hälften av summan som går till räkningar och betalar ca 80% av all mat. Vi har ett gemensamt kort där vi båda sätter in "shoppingpengar" och det fungerar bra.

Jag är förundrad över att din sambo inte ens reflekterat över de otroligt snedvridna utgifterna.

Jag har i månaden 1050
Han har 3500kr + 1500kr studielån

Har står för lägenhet, mat, hygien…

Jag står för mina mediciner, min råttas mat och veterinär (tillfälligt, vi har egentligen inte råd med djur) samt 500kr sparande/månad som vi behöver till sommaren.

Ett tips är att man skaffar ett gemensamt konto där alla gemensamma utgifter ska betalas ifrån, räkningar,mat,kläder, bensin etc.

Och sedan räknar man ut och bestämmer hur många % av respektives lön som ska gå in på det kontot. T.ex så bestämmer man att 30% av bägges lön ska sättas in på det kontot.

På det viset blir det ju lite rättvisare och man behöver inte sitta och räkna ut att nu ska du t.ex betala 5000 och jag ska betala 3000. Utan gör man det i % så blir det ju så att bägge betalar lika mycket procentuellt sett i relation till hur mycket man tjänar….och bägge får en liten "fickpeng"kvar att spendera som han/hon vill.

Sedan det här med hur mycket ekonomiskt ansvar han ska ha för dina barn kan ju vara lite knepigare, men min åsikt är nog att har han valt att flytta ihop med dig så får han även hjälpa till med dina barn, de kommer ju med på köpet om man säger så .Vill han fortsätta att bara betala för sig själv och inte dela med sig,så ska han nog inte bo tillsammans med nån heller.

Jag och min sambo har bott i hop i typ 2,5- 3 år nu. Vi delar på mat och räkningar. Vi har inget gemensamt konto utan man betalar lite här och lite där. Jag vill ha ett eget konto. Jag vill aldrig behöva känna att saker är onödiga att köpa för jag gör vad jag vill med mina pengar. Dock har min sambo betydligt högre lön än mig, men å andra sidan sparar han mycket för att vi ska ha råd att köpa hus.