Jag kommer att tänka på en tjej jag kände i högstadiet. Nu behöver det inte alls vara såhär för den här killen, och det är inte ens säkert att han gör det medvetet på något vis i sådana fall.

Den här tjejen jag kände visste att en kille i klassen var väldigt kär i henne. Har för mig att han hade sagt det till henne, men hon hade inget sådant intresse tillbaka.
Ändå kunde hon sitta i hans knä och så, och var allmänt närgången. Varje gång han fick upp hoppet och gjorde något slags försök till ett närmande, så fick han nobben igen, hon drog sig undan och sedan upprepades allting igen.

Det jag tänker är att den här killen kanske trivs med uppmärksamheten. Det behöver inte betyda att han vill dig illa, men att han kanske helt enkelt är lite trevligare, lite flirtigare, just för att han vet att du tycker om honom.
Det är väldigt smickrande när någon annan gillar en.

Tack så mycket för ditt svar!

 Jo… Precis så har jag också tänkt. Jag vet lite själv hur det är när någon är kär i en. Det är så lätt att svepas med och uppmuntra. Men den här killen har sett och hört hur dåligt jag mår flera gånger, så jag vill inte tro att han gör så mot mig.

 Troligtvis är det väl bara så att han försöker "släta över" allt som hänt och försöker tala om för mig att vi kan vara kompisar. Fast jag kan inte låta bli att drömma om att det är något annat…

#2
Jag tänker mig som sagt att det här inte behöver vara något han gör med mening, utan att det kanske bara blir. Sedan vill man gärna tolka saker annorlunda själv, eftersom man hoppas så väldigt mycket.

Jag har själv befunnit mig i en liknande situation, en gång för många år sedan. Det var en kille jag var helt otroligt kär i, och vi var tillsammans i några månader och sedan tog det slut.
Jag fortsatte däremot vara helt galet olyckligt kär i den här killen, som lovat att vi skulle fortsätta vara vänner. Vi lyckades inte vara det och att säga att jag var förkrossad är väl lite av en underdrift.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, förutom att jag till viss del kan känna igen mig. Det är så himla jobbigt. Och någonstans hoppas man alltid.

#3 Så kan det ju absolut vara. Jo, jag övertolkar och nappar på varje liten grej han gör som jag kan få till något positivt. Tyvärr.

  När förstod ni att ni inte kunde vara vänner? Vad var det som gjorde det? Jag vet inte om jag klarar det här mer… Det är så svårt att inte hoppas, men om jag inte hoppas blir jag bara ledsen.

#4
Det var inget som sades uttryckligen, men det blev väl så när han tog avstånd ifrån mig, vilket i sin tur gjorde mig frustrerad eftersom jag inte visste hur jag skulle bete mig för att han skulle vara "nöjd".
Någonstans vill jag väl fortfarande tro att han hade känslor kvar, och att det var därför han betedde sig så konstigt (det är en lång historia bara allt det där).
Så ungefär tre månader efter att vi gjort slut hamnade vi i ett gräl och han sa att han inte ville ha något mer med mig att göra.
Och efter det har vi bara haft oerhört sporadisk kontakt.

#5 Tråkigt när det blir så. Kände ni varandra innan ni blev ihop?

 Ibland önskar jag att jag kunde läsa tankar.

Vanligtvis när man är kär i någon har man en förmåga att övertolka den andres beteende. Tex ett leende blir ett speciellt flörtigt lovande leende tycker man fast det egentligen var bara ett leende och inget mer.
Man vill så gärna se allting positivt och sedan blir man förvirrad när det rationella tänkandet sätter in och man börjar betvivla vad som precis hände.

Bästa för dig kan vara att bryta kontakten eller minska ner den tills dina känslor svalnat om han inte är intresserad av dig.

Jag tror som husmusen att det kan ligga hos dig. Att du bara övertolkar och att han inte menar något egentligen. Och precis som hon säger är det lättast att komma över genom att sluta träffa honom. Då slipper du övertolka och må dåligt.

#7 Jag borde nog föröka ta avstånd från honom, men det vill jag inte. Hela jag skriker i protest när jag försöker hålla mig borta. Jag vill att han ska gilla mig så som jag gillar honom.
  Precis som du skriver övertolkar jag allt. Jobbigt.

#9 Jo men alla människor är ju individer, du kan inte hänga upp ditt liv på att någon ska tycka om dig som mer än en vän om personen inte gör det. Du skadar bara dig själv och er vänskap.
Det är bättre att backa även om det är jobbigt.

Jag hade en kille efter mig för ett par år sedan som var störtkär i mig. Jag hade inga känslor för honom över huvud taget. Det var jättejobbigt ärligt talat, för om jag pratade med honom, tittade på honom eller visade honom minsta lilla uppmärksamhet så fick han för sig att jag tyckte om honom och ville ha honom.
Och visst, han var ok som vän, men inget mer. Jag bröt kontakten med honom efter 3 år för han fattade verkligen inte att jag inte var intresserad trots att jag sagt det åt honom flera gånger och hade pojkvän.
Hans vänner triggade honom oxå, och sa typ, åh hon tittade på dig nu, åh hon hälsade på dig. Så elakt av dem att ge honom falskt hopp.

Nu har jag inte träffat honom på 7 år och vi är fortfarande inte vänner.
Hade han hållit sig undan och accepterat mitt nej, så hade vi kanske varit vänner nu, men sånt är ju mest spekulationer.

Men hur ska jag betee mig mot honom om jag vill visa att det är lugnt mellan oss? Hur ska jag göra för att inte vara en irriterande efterhängsen typ som han bara blir less på?

#6
Bara kortvarigt, så jag tror att det var också mycket därför det var svårt att bygga upp någon vänskapsrelation efteråt. Det fanns inget sedan tidigare att stå på.

#12 Aha. Hur kändes det att inte ha någon kontakt med honom sen då?

  Jag har gått i samma klass med den här killen sen fyran tills vi slutade nian och vi är en del i samma kompisgäng. Kommer bli svårt att inte ha kontakt med honom, eftersom vi har gemensamma kompisar.

#13
På sätt och vis kändes det skönt, eftersom han hade sagt väldigt elaka saker och sårat mig otroligt mycket. Det gjorde det hela lättare, än om han bara hade fortsatt vara trevlig och rar.
Sedan att jag fortfarande saknade honom och längtade tillbaka till något som försvunnit var svårt, och det tog tid att komma över.

När man är i samma kompisgäng blir det lätt komplicerat, särskilt om folk börjar välja sida och ha sig (vilket kanske är vanligast ifall man varit ett par och sedan gör slut).