Dikt jag skrev nu till min mormor.. Lägger mest upp den här för att spara den, då jag inte är hemma just nu.. Men ah, ni får gärna läsa och kommentera :)

3e november, 11 månader har gått
Jag hoppas du fått frid och att du sover gott
Jag är glad att du inte längre har ont
Men utan dig i livet är det fruktansvärt tomt

Varje gång jag sluter mina ögon är det dig jag ser
Det gör så ont och tårarna rinner ner
Du är den finaste människan jag någonsin mött
Livet är så orättvist, du borde inte ha dött

Du förtjänade inte cancern
Du förtjänade inte hjärtinfarkten
Du förtjänade inte att dö, så ung som du var
Bara 68 år, du borde ha fått stanna kvar

Jag skulle göra så mycket för ett sista telefonsamtal
Jag skulle göra allt för att få en sista kram
Se in i dina blåa ögon, pussa dig på kinden
Du är borta, men jag känner dig i vinden

Du finns med mig, var jag än går
Du vakar över mig, du torkar varje tår
Jag känner din kärlek, den värmer min kalla kropp
Du kommer finnas hos mig tills mitt hjärta säger stopp

Och den dagen kommer vi träffas igen
Då kan jag krama om dig - äntligen
Och då kommer jag aldrig någonsin behöva släppa mitt tag
Då kommer det alltid att vara du och jag

Jag älskar dig, mormor <3