Personligen hade jag inte brytt mig, jag hade inte sökt upp honom. Varför bråka om någon som hände för länge sen.
Det är inte din sak att skälla på karln, det är din mormors sak om hon är intresserad.
Vad förväntar du dig att få ut av det?

Nej, alla andra har släppt det officiellt, de är väl arga men ingen grubblar direkt.

Jag menar inte att jag ska säga någonting utan bara se hur han ser ut. Bråka leder ingenstans.

Om du verkligen vill veta vem han är och höra båda sidorna i det hela så sök upp honom. Men tänker du åka dit med förutfattade meningar så strunta i det.
Förstår fortfarande inte riktigt vad det skulle tjäna till att söka upp honom.
Du har antagligen kusiner och mostrar/morbröder där som kanske inte vet att ni existerar, kan ju vara intressant att få kontakt med släkten där.

Kan förstå att du vill se honom, men jag yndrar om det är så bra. För det är tydligt att det finns ilska mot honom.

Vet inte hur du ska göra.

Håller med övriga här.

Så länge du hyser ett sådant hat så kan ett möte aldrig generera något gott eller bra överhuvudtaget.

Tänk att du har bara ena sidan av historien. Nu låter det ju onekligen som han var en svikare men som sagt det är bara ena sidan du har hört.

Hade han varit intresserad av sina barn framförallt din mamma som hört av sig till honom så hade han nog svarat henne.

Jag antar detta är många årsen folk förändras o jag antar att han tänker på sin dotter (din mamma) utan att kanske tala om det för någon. Jag anser som övriga hyser du agg mot honom så ser jag ingen ide att träffa honom. Men att efterlysa honom för att kanske se vart han bor o kanske om det finns andra mostrar eller morbröder o kusiner kan vara roligt. Hur som helst är det upp till dig o jag önskar dig all lycka.

Tja, varför inte? Det sägs ju att det man ångrar mest är saker man aldrig gjorde.

Å andra sidan, känns konstigt att hata någon man aldrig träffat, varför all ilska?

Vill inte höra hans sida, finns ingen ursäkt att bara dra och aldrig höra av sig igen. Det enda jag vill är att se honom och om jag på så sätt kan få ett sorts avslut.

#7 Han stack från sin familj och hörde aldrig av sig igen. Därför är jag arg.

Jag håller med de flesta andra som säger att så länge man är arg eller förbannad så kommer det bli misslyckat och inte ge någonting.

Jag hade (ja har egentligen…) en halvbror som dök upp av en slump i mitt liv. Jag visste att han fanns och så men vi hade ingen kontakt. Det blev inget bra då jag hade mycket ilska över hur han hade behandlat min (vår) farmor och även mig till viss del. Känslor som dessutom späddes på av saker han berättade för mig. Det slutade bara med att jag verkligen inte ville ha med honom att göra och därför även gick miste om att umgås med mina brorsdöttrar.

Hade vi träffats idag hade det kanske gått annorlunda då jag inte är lika, låt oss säga bitter.

#8 Så du ska söka upp en främmande gammal gubbe, vara arg på honom för något som hände för ett antal år sedan och du tänker inte lyssna på två olika sidor av samma sak.. Kan säga på en gång att det inte kommer att ge dig ett skit.
Näe strunta i det istället för att sprida osämja runt dig.

#10 Jag har nu skrivit över tre gånger att jag inte har för avsikt att prata med honom utan endast se honom.

Lämnar man en gravid kvinna för nån blond sak verkade mer lockande förtjänar man inte det.

#11 Men varför? Du ska leta reda på en gammal gubbe och glo på honom?

Din mormor var gravid, och? Exakt vad spelar det för roll?
Älskade han henne och ville leva med henne? Tydligen inte av någon anledning vi inte vet om eftersom vi inte kan höra hans historia.
Det händer hela tiden att folk skiljs åt, både med barn och utan barn inblandade.
Folk lämnar varandra av olika orsaker, men det är sällan det är bara är en persons fel. Det är väldigt lätt att döma när man bara hört en sida av historien.
Den nya damen kanske var kärleken i hans liv, eller så kanske han har en helt annan fru nu. Han var uppenbarlligen inte lycklig med din mormor. Det är fullt möjligt att han var ett svin och han lämnade din mormor på ett fult sätt, men kom igen, det var massor mer år sedan.
Näe hantera dina egna tankar istället för att lägga hat på en man du aldrig träffat.

#12 Din åsikt är noterad (även fast den är baserad på det lilla du bara sett nu samt att du missförastod de första 10 inläggen)

Asså som jag tolkar det vill hon bara träffa och se honom som en vanlig människa, inte för att dra upp gammal skit.

#14 Precis. Inte börja bråka utan endast se på avstånd för att kanske äntligen få ett avslut och för att inte ångra mig när jag är äldre att jag inte "träffade" honom.

# 15

Det viktiga är att du innan ser till att du noga tar reda på vad du har för förväntningar på det hela. Vad kommer förändras om du söker upp honom och tex ser honom gå in på ICA och handla två liter mjölk?

Det enda blir att du kommer att få ett ansikte på den mannen som svek sin familj, vad i det senariot ger dig avslut? Om du anser att allt jag behöver för ett avslut är att se honom, att bara jag får ett ansikte på mannen så kommer jag att kunna se tillbaka utan ånger, så visst åk och titta på honom. Men var realistisk med vad det kommer att ge dig.

Det är också viktigt att tänka på att det ibland kan hända saker när amn väl är där. Du åker dit, får se honom och vill kanske säga hej. Hur skulle du hantera en sådan situation? Skulle du ändå åka hem utan att ta kontakt? Skulle du gå fram och säga hej utan att berätta vem du är?

Vad känner din mamma för det här? Det är ändå hennes pappa det handlar om. Det kan vara en bra sak att diskutera det med henne så att hon inte får reda på det efter och känner sig sviken eller sårad.

#8 Det är inte så jag menar.

Ursäkta uttrycket, men det är inte normalt att hata någon man aldrig träffat och vars "brott" begicks flera år och generationer tillbaka.

Jag förstår inte varför detta är din grej att få ett avslut om? Ska man vara arg på alla som gjort sina föräldrar illa i livet? Det är helt enkelt inte rimligt.

Jag tycker du borde fundera ordentligt på varför du är arg, varför någon annans ilska har blivit till din. Att någon gjort din mamma och mormor illa är inte en anledning i sig, sådant får en inte att hata.

#17 Asså det är ju inte så kul att han kanske dör en dag så ångrar hon att hon aldrig träffade honom som äldre. Och vem vet? Dem kanske blir vänner och hela familjen slutar tycka illa om honom, det kanske var en ålderskris?

Men även om hon är arg och kanske hatar honom så kan man bete sig som en människa och träffa varandra, för det är som du säger inget som hände henne.

Men jag hade nog också blivit ganska irriterad av det om ngn i min familj gjorde så, det är ju ett svek mot familjen.

#16 Tack för de kloka orden!

#17 "Det är inte normalt" - Ursäkta men vad sjutton vet du om det? Det kanske är din åsikt men den har du redan fått fram i dina andra inlägg så jag tycker det räcker där.

#18 Precis

En liknande historia finns i min släkt. Min farfars bror som var läkare och gift och hade barn hemma i Danmark han fick arbete i Norge, vilket innebar att han tillbringade långa perioder under 10 års tid i Norge. Där hade han då (vilket "ingen" visste när et pågick) ytterligare en "fru", en norsk kvinna han levde ihop med och fick flera barn med!!!  Först för ca 10 år sedan fick vi reda på det när hans norska barn och barnbarn (som visste allt och hade vett hela tiden) tog kontakt.  Vi tyckte det var jättespännande..  men det fanns ju inte heller någon ilska med i historian. Mannen i fråga dog för länge sen och frun som bedrogs likaså. Han hade i alla år ett mycket fint rykte i familjen som den "snälla välutbildade läkaren" .

Om jag varit i din sits hade jag varit jättenyfiken.  Ja till och med förfäder som är döda är jag ju nyfiken på, och många är det, det är ju jättepoppis med släktforskning. Jag skulle även vara nyfiken på att höra hans version av historian och nyfiken på vika släktingar som mer finns i Danmark kanske.  Men o du är mer arg 'n nyfiken därför att du vuxit upp med att fått höra om honom som en stor svikare mot människor som står dig nära… då kanske det är bäst att låta honom vara.  Är du mer nyfiken än arg och kan du se dig själv och släkten lite utifrån och förstå att du är kraftigt färgad av att ha hört en sida av en historia och är öppen för att höra hans utan attdömma honom i förhand… då kanske det kan vara spännande att leta upp gubben…

#19 Det är viktigt att få perspektiv på sitt egna beteende och sina känslor.

Och vad jag vet om det? Jag har väl träffat folk i mina dar liksom. Man gör sig en uppfattning. De absolut flesta människor hatar inte folk, eller känner ilska, mot någon de aldrig träffat. Som sagt, du borde fundera över varför du är arg.

#21 Så man ska rationalisera alla sina känslor och på så sätt eliminera glädje, sorg, ilska etc?

Det är väldigt lätt för någon som aldrig vart i den sitsen att säga. Jag vet varför jag är arg och har skrivit det upprepade gånger i denna tråd och även i första inlägget.

#22 Känslor kan vara irrationella, men det förhindrar inte att man faktiskt reder ut varför man känner som man gör på djupet.

#22 Varför skulle man vilja eliminera glädje?

Hur som helst, det handlar inte om att trolla bort känslor, det handlar om att på djupet tänka igenom dem.

Alla har givetvis rätt att känna som de gör, men man bör också fundera över vad som är rimligt. Att hata någon man aldrig träffat och inte känner är helt enkelt orimligt. Det är orimligt att känna en sådan stark ilska att det påverkar ens liv mot något som skett så många år tillbaka i tiden mot någon annan.

Så ja, du säger varför du är arg. Men jag köper det inte. Att din mamma och mormor blivit sårade är inte en anledning att hata. Det ligger mer än så bakom, helt enkelt. Förmodligen har de sagt negativa saker om honom i hela ditt liv och så har du ärvt deras ilska.

Du verkar däremot tycka att det är fullt naturligt att hata och känna ilska som du gör. Och det är det inte, enligt mig. Det kan vara nödvändigt att behöva inse att vissa känslor inte är så normala som man tror, för att få perspektiv och få bukt med dem.

#24 Varför eliminera ilska som är motsatsen till glädje och på så sätt den faktor som gör så vi vet när vi är glada? (sidospår, men ja)

Jag tycker man ska passa sig med att använda sina egna åsikter som fakta. Du skriver "det är inte rimligt" Det är inte rimligt enligt dig.

Om inte ilska går i arv, hur skulle du förklara alla historiska händelser då? Tror du de svarta 3 generationer efter slaveriets slut tänkte att det var "orimligt" att vara arga på de vita? Nej, det tror jag inte. (ganska radikal jämförelse)

Nej, jag har inte hört någonting alls om honom utom att han "försvann ur bilden då" som min mormor säger. Du tycker inte heller det är rimligt för mig att vara arg för jag aldrig fick en morfar?

Jag har skrivit varför jag är arg samt mitt mål med detta flera gånger och om du inte tror på dem, visst, men ta inte upp tråden med dina spekulationer då som du egentligen inte har någon aning om.

Jag kan förstå TS, för vi har en liknande situation i min familj. 

Alltså oftast är det så att sådana händelser lämnar som ett trauma i hela familjen, så blir det något man växer upp med och alltid är medveten om.

Olika människor tar det olika, en del behöver ett avslut.
Om du vill söka upp honom för att se honom tror jag att det säkert skulle vara bra, men då måste du vara beredd på vilka känslor du kan få av det.

Samtidigt om du väljer att prata med honom måste du vara beredd på vilka svar du kan få.

Jag kan definitivt förstå att du är arg, det är helt förståeligt. För antagligen ligger det mer bakom, flera år av vetskap om vad han gjort, som gör att du känner så. Men jag tror personligen att innan du åker dit bör du lixom bearbetat det mer så inte ilskan får överhanden och så att du rationellt kan ta hand om de känslor som bubblar upp. 

#25 Ja, och att känna ilska och hat ibland är bara naturligt. Att bära runt på sådana känslor i flera år är dock osunt. Då har man hakat upp sig.

Varför ska man över huvud taget vara arg över något som skett för länge sedan, mot någon annan? Det spelar ingen roll vad saken gäller.

Och nej, jag tror knappast att mörkhyade människor idag går runt och hatar kolonialisterna som levde för flera hundra år sen.

Klart man kan vara ledsen och arg för att man gått miste om människor. Men att vara så arg att man har svårt att komma över det, det tycker inte jag är rimligt. Ibland får man acceptera sin lott i livet och gå vidare. Vad är det i ditt liv som du tror skulle ha varit bättre om du haft din morfar liksom?

Fast jag har ju en aning. Och jag förstår mycket väl vad du säger när du förklarar varför du är arg, men det jag försöker säga är att de flesta människor skulle inte reagera som du gör. Hans svek i sig gör det inte självklart att hata honom, de flesta skulle inte göra det. Så varför känner du så starkt för det?

#27 Jag skrev 3 generationer frammåt, alltså för 100 år sedan, då tror jag absolut de svarta var arga fortfarande.

Jag förväntar mig inte att du ska förstå eftersom du aldrig vart i den situationen. Man kan inte säga "de flesta skulle inte reagera så" för det vet ingen om.

Sen har detta spårat ur lite, de flesta här verkar tro att jag vill spöa skiten ur honom men så är inte fallet. Jag har redan fått värdefulla råd i  #16, 20 och 26.

Jag lägger ner diskussionen här eftersom jag sökte råd och inte debatt vare sig jag har "rätt" att vara arg eller inte.

#28 Jag tror verkligen inte du hade tänkt spöa skiten ur honom :P

#28 Vilken situation har jag inte varit i? Din mormor är inte den enda människan som råkat illa ut direkt. Jag har också nära och kära som råkat ut för saker, jag har själv blivit illa behandlad. Och jag känner inget hat. Så att känna hat är inte en självklarhet bara för att någon varit ett rövhål.

Jo, det kan man veta. Genom att prata med människor och skaffa sig en uppfattning. Visst har man träffat folk som känt hat, läst trådar om det, hört om det på tv, men inte direkt på det här sättet.

Man har alltid rätt att känna som man känner. Men det betyder inte att känslorna är rimliga.

Personligen tycker jag att det är lite felaktigt av någon att säga att någon annan besitter en onormal ilska. 

"Hans svek i sig gör det inte självklart att hata honom, de flesta skulle inte göra det. Så varför känner du så starkt för det? "

Man vet ju faktiskt inget om TS situation i hennes familj, hennes förutsättningar är hennes egna och om hon känner en ilska och att något är oavslutat så är det så det är. 
Allting slår olika hårt mot olika människor.

Det låter onödigt hårt att gå in och kritisera TS för hennes känslor, man kan påpeka dem på ett uppbyggande vis, och att hon kanske behöver rannsaka sig själv om man är av den åsikten. Men att mena att hennes reaktion är onormal är något som (iallafall jag) skulle ta väldigt hårt vid mig av, om det var mig det riktades mot. 

#31 Well, om någon tar illa upp av uttrycket "normal" så ber jag om ursäkt. Men min poäng är densamma, nämligen att det inte är en självklar reaktion att hata, utan snarare en udda sådan.

Och faktum är att ibland har människor känslor som är oproportionerligt starka jämfört med vad som frambringat känslorna. Då behöver man få veta det också, för då ligger roten till problemet hos en själv till viss del.

Tyvärr verkar inte budskapet nå fram till TS. Hon verkar hata sin morfar och se det som självklart att det är så, vilket det inte är.

#32 Nej, din poäng är att du ska ha rätt. Det som känns "udda" för mig är att du kan tro att du vet så mycket om en annan människa genom ett fåtal inlägg på ett diskussionsforum.

som sagt: jag sökte råd och inte debatt vare sig jag har "rätt" att vara arg eller inte. vilket inte verkar nå fram riktigt.

#32 Jag förstår att TS känner som hon gör.
Jag känner för min familj, och om något gjort något ont mot någon i min familj tycker inte jag heller om den personen. För mig är det normalt.

Sen kan jag väl tycka att det känns lite underligt att du känner att det är din uppgift att upplysa TS om känslor, när du inte ens känner henne.

Och du skriver att det inte är normalt.. För mig är det faktiskt ganska normalt att känna så. Så vem bestämmer vad som är normalt?

#33 Nej, inte direkt. Jag är intresserad av att få fram min poäng, vilket är omöjligt i och med att du blir defensiv och skiter i allt som skrivs som inte passar dig. Man måste inte hålla med andra, men man kan i alla fall överväga vad de säger utan att slå det ifrån sig.

Jag har till exempel redan sagt att man har rätt att känna vad man vill, men det tycks inte heller gå in.

#34 Det är skillnad på att tycka illa om och att hata någon.

Sist jag kollade var det här ett diskussionsforum. Där man diskuterar. Handlar inte om att upplysa.

Tja, i vissa familjer är det normalt att ha sex med varandra. Barnen växer upp och tror att det är normalt. Är det det? Nej.

Men som sagt, uttrycket "normalt" kanske var dåligt valt. Det handlar om att tänka över ifall ens känslor är rimliga i proportion till handlingen i fråga.

#35 Om jag vet att det inte är sant tänker jag inte ta någon längre tid att fundera över det än när jag läste det vilket jag klargjorde redan i inlägg #19 att jag redan är "färdigfunderad" angående dina teorier om mina känslor (jag, en person du aldrig träffat eller vet någonting om)

Just nu är det bara din argumentationsvilja som driver detta, jag har sagt att jag är färdig i denna tråd men ändå fortsätter du. Du kanske borde ta denna tid och rationalisera ut dina egna känslor istället för att låtsas veta något om mina känslor.

#35 För mig är det ganska hemskt att lämna en tjej som man gjort gravid, att skita i sina barn. Så om det är rimligt eller inte beror på vem man frågar.

Jag tror inte TS har hakat upp sig och spenderar sina dagar med att hata en man hon aldrig träffat. Men att känna hat då man tänker på det han gjort ter sig normalt för mig, och flera med mig.

Vi är alla på det klara med att du tycker det är orimligt och inte normalt. Det betyder dock inte att det är korrekt för andra.

#36 Du slår ifrån dig resonemang du inte gillar, vilket är trångsynt. Men det är din förlust.

Och, ingen här känner dig eller dina känslor. Varför skriver du ens här om det är avgörande för att du ska få hjälp?

Jag fortsätter så länge som jag har något att säga, ja. Reflektera över mina egna känslor har jag också tid till, så oroa dig inte för det. Vill du inte diskutera så gör inte det.

#37 Folk råkar ut för allt möjligt hemskt. Det blir orimligt när det påverkar ens liv på ett negativt sätt fast att handlingen i sig inte gör det.

Det finns dock alltid en norm att jämföra sig med. Och det finns en poäng i att göra det också.

#38 Wow, du fattar verkligen inte. Ska vi räkna hur många gånger här du skrivit att du inte "köper det jag säger". Det jag säger är din ENDA KÄLLA i detta fall, hur ska du kunna dra några slutsatser om mina känslor utifrån det? Varför debattera om någons känslor? Läs de kommentarer jag nämnde som bra innan så KANSKE du fattar vad jag var ute efter, inte anklagelser om att jag inte har rätt att vara arg. Och hur vet du hur det påverkar mig? Jag säger det igen du känner inte mig över huvud taget, du har tagit dig friheten att för det första ta min tråd och sedan i den skriva att jag inte har rätt till mina känslor. Det är bara dålig stil.

Ber sajtvärden låsa denna tråd nu då den inte ger någonting annat än dålig stämning.

#38 Jag tycker faktiskt inte du diskuterar. Du skriver hur din "verklighet" är och kallar det trångsynt för att TS inte lyssnar på dig. Ts har klargjort flera gånger att hon inte är intresserad av dina "råd", så varför ger du då dom? Måste man lyssna på dig? Kan du inte respektera hennes ointresse av det du skriver om HENNES känslor och deras "rimlighet/orimlighet"?

Jag är övertygad om att hon kommer klara sig bra trots att hon inte jämför sig med "normen". Jag jämför mig inte med någon norm. Jag är jag och när det kommer till känslor är det alltid väldigt personligt. Det finns inget rätt eller fel som du vill ha det till. Känslor styr vi inte över. Däremot kan vi lära oss att hantera dom. Och jag kan inte påstå att jag eller du har den blekaste aning om hurvida TS kan hantera sina känslor eller inte, för vi känner henne inte. Inte heller vet vi om just dessa känslor påverkar hennes liv negativt. Att känna lite hat då och då tror jag kan vara hälsosamt. Så länge det inte sker ständigt så kan det vara skönt att få ur sig lite känslor på det viset.

Nu handlade hennes fråga inte om hurvida hennes känslor är logiska eller rimliga… Så nu tycker jag vi ska respektera att hon inte har någon lust till denna diskussion något mer. Du kommer inte "få fram din poäng" till den person som du så gärna vill nå fram till.

Okey, jag låser tråden.