Diskriminering
Först och främst - diskriminering är ett jättestort - och svårt ämne. Jag tvekade länge innan jag skrev detta inlägget, och frågade även sajtvärden om det var ok.
Jag vet att diskussioner om sådana här ämnen tenderar att spåra ut, dels på villospår och dels i påhopp på andra personer. Det är inte mitt syfte med tråden, utan bara att skapa lite debatt - vad är ok och vad är inte ok. Hur långt skall vi gå i jakten på jämnställdheten - skall vi ha ett helt jämnställt samhälle på exakt alla områden? Min önskan är att vi sköter debatten på ett snyggt sätt (som det hitills har varit på det här forumet) och att vi respekterar att alla kanske inte tycker som vi själv. Spårar diskussionerna ut alltför rejält så tror jag att SharpMissy och andra moderatorer är snälla nog att vara behjälpliga med att stänga tråden - men då vi alla är vettigt folk så tror jag nog att vi kan hålla diskussionen på en bra nivå.
Med det börjar jag då…
Diskriminering är som jag inledde med ett stort område. Det jag tar upp här är lite tankar runt köns- och etnicitetsdiskriminering, men det finns massvis med annat också.
För det första - vad är diskriminering? Kan en person tycka att något är ok och en annan inte tycka det är ok, utan diskriminering? Ja, troligen är det så. Det finns även en lagtext, som ur den synvinklen redogör för vad som är diskriminering.
Anledningen till att jag tar upp ämnet är att det har varit en del skriverier i Media den senaste tiden om det, och jag kommer att länka till några artiklar också.
Det pratas en del om "positiv särbehandling", dvs t.ex. könskvotering för att t.ex. öka det underrepresenterade könet vid styrelser, ministerposter, utbildningar. Det är en bra tanke tror jag - för jag tror att det mesta i vårt samhälle mår bra av en någorlunda jämn mix - men att det kanske inte måste vara exakt 50% av respektive.
Dock är jag helt emot kvoteringar som innebär att en mindre lämplad kandidat går före en bättre lämpad, för jag tycker att man i alla lägen måste sträva efter rätt person på rätt plats.
Artikel i Sydsvenskan 2007-04-30. Örebro Universitet döms för diskriminering då tre sökande tjejer till ett hälsoutvecklingsprogram inte fått platserna, då de könskvoterats till killar för att öka andelen killar. Tingsrätten skriver enligt artikeln att positiv särbehandling ibland kan vara ok, men inte vid olika meriter. Tjejerna ersätts med vardera 75.000 kr. Jag tycker det är en bra dom - som sagt skall man ha rätt man på rätt plats och antagningskraven bör vara lika för alla och har man ett system där de med bäst meriter skall ha en plats, så skall det också vara så. Kanske att det är för höga ersättningar (alternativt att andra brottsoffer får rent för lite ersättningar, men det är en annan fråga).
I Malmö, Göteborg och Sthlm så var det ett gäng juridikstuderande med invandrarbakgrund som hösten 2004 utförde "praktiska tester" på nattklubbar. Med videokamera för att dokumentera hur det gick så försökte man komma in på olika nattklubbar. Där man inte lyckades, så anmälde man samt stämde nattklubbarna för olaga diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen yrkade på 75.000 kr i ersättning / person och ställe. Domarna har varit mellan 15.000-40.000 kr / person och ställe, samt att några ställen har gått med på förlikning för att slippa göra upp i rättegång och då har bland annat Etagé i Malmö betalt studenterna vardera 50.000 kr.
Enligt en artikel i Sydsvenskan så skall en av studenterna ha svarat att deras sammanlagda ersättningsanspråk, per person, var drygt en miljon kronor då en nattklubbs advokat ställde frågan.
I denna frågan är jag kluven. Givetvis är det inte rätt att diskrimineras, och det blir inte heller mer rätt för att man är förberedd på det (om man inte jobbar inom vissa yrken, där förutsätts man tåla större kränkningar). Men jag tycker samtidigt att det känns som en grej de gör för att tjäna pengar, och nu behåller de inte alla pengar själv utan en del går till en rättssäkerhetsfond och andra går till stipendier om jag fått det rätt. Jag har lite svårt att ta ställning i frågan själv, för jag tycker som sagt inte att det är rätt att kränka någon med utgångspunkt i dennes etniska ursprung, men samtidigt så är ju t.ex. ett av ställena (Escape, som slutligen dömts i hovrätten) ett ställe som har en majoritet av gäster med utländsk bakgrund. Dessutom kommer jag inte ifrån tankarna om hur det har gått till i entrén, har man agerat som övriga gäster i kön har gjort eller på vilket sätt har man gjort approachen? Jag förutsätter ju eftersom att det har avkunnats en del domar att den biten är "grön", men ändå är det ju så att i alla köer till nattklubbar så varje kväll nekas folk inträde, och det är både med invandrarbakgrund och med svensk bakgrund. Det skulle vara intressant att se liknade fall, med någon av en viss etnisk bakgrund som nekas inträde på ett ställe där annan etnisk bakgrund är i majoritet, och se utfallet där.
Det pratas mycket om att styrelser för landets större företag saknar Kvinnor, och att det är för stor mansdominans. Vad beror detta på? Beror det på diskriminering, eller är det så att det tar tid att komma så pass högt upp, och att det tidigare inte var lika "ok" att göra karriär för Kvinnor som det är idag, och att det därför är en fråga som ger sig om ett par år när nuvarande karriärister kommit upp sig och börjat få så pass mycket erfarenhet och kunskap att man klarar av styrelsejobbet? Jag vet faktiskt inte, jag är för dåligt insatt i styrelsearbete och liknande - men rent utbildningsmässigt kan jag tänka mig att det är fler män än Kvinnor som nått dit upp, likväl som att det är fler Kvinnor än män som läst till sjuksköterska och att det är därför som män är i minoritet i de yrkesgrupperna.
Sist men inte minst, så mitt i all debatt om hur jämnställt det skall var och att framför allt Kvinnor förfördelas, så finns det en del ganska intressanta lagar som faktiskt är precis tvärtom, och på en del utbildningar intressanta krav.
Det pratas t.ex. om att det är för få kvinnliga brandmän, och att fyskraven för Kvinnor (alt. för brandmansutbildningen som helhet) måste sänkas. Varför kan man undra? Brandmannayrket förefaller för mig kräva en hel del fysik och då är det väl rimligt att alla som vill jobba som brandman klarar de kraven, oavsett kön, längd, vikt, etnisk bakgrund osv.
En manlig polis får inte kroppsvisitera en kvinna, men en kvinnlig polis får kroppsvisitera en man… Kränkningen borde vara lika stor, eller tänker jag fel?
På tal om polis, för att komma in på utbildningen så måste killar vara lite snabbare och kunna hoppa lite högre än Kvinnor. Varför - har jag inte riktigt förstått…
Nå, nu tänkte jag nog inte skriva så mycket mer om detta, utan istället lämna över ordet till er. Vad tror ni är bakgrunden till att styrelser är framför allt mansdominerade (för det är de väl, jag har faktiskt inte undersökt men tror att det är så), varför vi har fler män än Kvinnor i regeringen och varför övriga frågor jag dryftat är som de är.
Vad tycker ni om diskriminering, är allt som inte är 50/50 diskriminering, eller kan det till och med vara så att det inte kan vara 50/50 överallt?
mvh Martin
Det kan inte vara 50/50 överallt. Inte särskilt många Kvinnor klarar av att arbeta som tex brandmän, att de skall ha lättare fystester vägrar jag att ställa upp på. Det kan vara min familj som brinner inne pga det.
Jag gillar inte kvoteringar alls. Rätt person på rätt arbete oavsett kön.
Lika lön för lika arbete. Jag har flera tusen kronor mindre i månaden än mina manliga kollegor fast vi gör samma arbete. Det gör mig arg!
Kvinnor i styrelser. Vill kvinnorna absolut in där då, eller prioriterar vi annat? Även där tycker jag rätt person på rätt plats.
Sen retar jag mig enormt på när föräldraledigheten skall delas. Sånt skall familjerna få bestämma helt själva utan inblandning av någon högre makt. Bara för att mamman är hemma i 1,5 år innebär väl inte det att pappan är försvunnen ur barnets liv motsvarande tid.
![[Sajberlena]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag kan bara luta mig tillbaka och hålla med föregående två talare till 100%!!!
Det FINNS skillnader mellan Kvinnor och män - hur mycket vi än lagstadgar, kvoterar och hur många rödstrumpor och FI-partier som än "ploppar upp".
Jag räknas förmodligen till en väldigt "gammalmodig" kvinna. Jag har varit hemma alla tre föräldraledigheterna, jag tar huvudansvar för hem och barn även om vi hjälps åt rent praktiskt. Samtidigt har jag har gjort karriär, jag har utvecklat mig själv, jag har gjort praktiskt taget allt jag velat och känt att jag haft behov utav som människa - ändå finns det personer som anser mig vara förtryckt, ett offer för patriarkatet och att jag inte förstår mitt eget bästa. Sånt gör mig FÖRBANNAD!!! Jag omyndigförklaras helt enkelt!
Beträffande arbetslivet så finns det bara en regel - rätt MÄNNISKA med rätt utbildning/erfarenhet på rätt plats/position, och - självklart - lika lön för lika arbete!
Varför kan inte samhället byggas på SAMARBETE mellan män och Kvinnor - vi kompletterar faktiskt varandra väldigt bra, om nu det har förbigått någon?! Varför ska vi hela tiden debattera om hur vi ska tvinga bort manligt och kvinnligt istället för att fokusera på hur vi kan utveckla skillnaderna mellan könen till något positivt?
Nä, låt oss ta ett individuellt ansvar för våra liv som människor, Kvinnor som män, och utvecklas var och en utifrån oss själva och inte utefter hur många styrelsemedlemmar som är kvinnor/män!!!
Jag betackar mig för att få en tjänst på grund av att jag är kvinna för att upprätthålla statistisk korrekthet.
Har som egen företagare erbjudits medlemskap och delaktighet i ett otal s k Kvinnliga nätverk. Nätverk där inga män äger tillträde. Jag har många gånger funderat över hur dessa medlemmar/deltagare skulle reagera om männen startade Manliga nätverk dit Kvinnor inte skulle äga tillträdesrätt. PANG. JÄMO!!!
Nä, istället för att jobba för jämlikhet upplever jag ofta att kvinnogrupper arbetar för att uppnå någon form av vendetta mot männen - ni har förtryckt oss i så många år, så nu är det ok att vi gör likadant mot er.
Var f-n finns jämlikheten i det?
hoho shiiit vilket långt inlägg 
Medarbetare på ~`Dressyr´~ och ~`Harry Potter´~
Jupp!
Men lättläst!
Och klokt!!
Känner igen mig i mycket av det #2 skriver - har en del "radikalfeministiska" tjejkompisar som inte tvekar att ge MIG en känga, för något annat manshaftigt som en ANNAN man har sagt. Något som de inte ens vet om jag ställer mig bakom, "men det gör jag väl för jag är ju också en man…".
Liksom #1 säger - och som jag glömde skriva i mitt inlägg; Givetvis gäller lika lön för lika arbete oavsett man/kvinna/etnisitet. Det är för mig lika självklart som att det är rätt person på rätt ställe som gäller.
Ang föräldrarledighet så är jag själv barnlös och singel så det är inget jag stött på - men jag har sett en del hos mina bekanta - och de gillar det inte alls. Ett par av de jag känner ville att mannen skulle vara hemma mer med barnet. Mamman gick utbildning och han tog ut pappaledighet från dag 1, och såg till att vara med barnet på skolan så att mamman kunde fixa med matning osv på rasterna (för den biten har ju faktiskt mannen svårt att fixa helt ensam…
).
Hon fick då höra att hon var en dålig mamma, medan väldigt få reflekterade över att han var en bra sambo och pappa som tog pappaledighet direkt för att sambon skulle kunna fortsätta och avsluta utbildningen…
mvh Martin
#6. Vem tänkte på barnet? Jag är så gammaldags så jag tror att barnet har störst behov av sin mamma den första tiden, i lugn och ro dessutom. Hade min man krävt att dela vår föräldraledighet 50/50, då hade det inte blivit några ungar ;) Jag ville vara hemma och amma så länge som möjligt, den tiden kan man aldrig få tillbaks. Pappan kan väl vara delaktig ändå.
Intressant inlägg, som skapar mycket eftertanke.
Vad gäller könskvotering tycker jag det borde anses som självklart att man i första hand utgår från kompetens, den som är bäst lämpad för tjänsten. Har man då två likvärdiga kandidater av olika kön, bör man kanske välja den vars kön är underrepresenterat på arbetsplatsen för att jämna ut könsfördelningen.
Varför det är färre Kvinnor i högre positioner? Jag tror det beror på att färre Kvinnor har dessa ambitioner. De finns, men de är ju också redan i toppen.
Att det ska vara lika lön för lika arbete torde vara en självklarhet, tyvärr är det inte så. Om den debatten drevs lika hårt som debatten om klimathotet, så vore det väl korrigerat och tillrättalagt inom snar framtid.
Vad gäller invandrarna med filmkamera? Ja, det där tror jag inte ett dugg på. Hur lätt är det inte att klippa ihop en film och vinkla den så att bara det negativa kommer fram? Fråga Janne Josefsson, han är proffs på sånt. Mycket väl låter det som att man inte kan ställa utom allt rimligt tvivel att de kan ha provocerat fram ett önskat resultat. Sorgligt att de kan vinna på det, och de gör det enkom för att svenska folket lever i skräck inför tanken på att framstås som rasister.
Fys-krav på brandmannatjänster ska vara konsekventa. De Kvinnor som inte klarar kraven, kan inte arbeta som brandmän. Så enkelt är det. Dumma rödstrumpor, det begriper de väl?
Kroppsvisitering av polis av motsatt kön borde inte vara tillåtet. Eller så ska det vara det, men lika för alla.
Vad gäller föräldraledighet bör man lämna över ansvaret till familjen själv att välja. Det är inte statens sak att arbeta för jämlikhet i hemmen, bara i det offentliga. Jämlikhet hemma ansvar varje individ för själv.
Personligen har jag bara upplevt diskriminering som arbetslös. Det är betydligt lättare att få en utannonserad tjänst om man redan har arbete, fördomarna är många vad gäller de arbetslösa. Det är också diskriminerande att som arbetslös bli behandlad som en skock herrelösa får, av arbetsförmedlingar och myndigheter. Bäst jag passar på att söka nytt jobb redan nu, innan mitt nuvarande går ut i oktober. (läs: december).
=)
#8. Instämmer i det du skriver om arbetslösa. Ringer man på ett jobb så kan arbetsgivaren vara nästan ointresserad, men säger man att man redan har ett, ja då blir man kallad till anställningsintervju på direkten. Det har jag varit med om.
Ang jobb så är det likadant för mig - har stora erfarenheter av att det var svårt att komma in i IT-branschen då jag inte hade "en riktig" systemutvecklarexamen, utan hade läst två år yrkeskvalificerad utbildning samt pluggat mycket på egen hand.
Tog 5 månader innan ett företag vågade provanställa mig, och efter 1 av de 3 provanställningsmånaderna så anställde de mig tillsvidare, dvs de lät inte ens hela provanställningen gå ut. Anledningen var ju att de såg att jag faktiskt kunde, och att de var rädda att någon annan skulle ta mig.
Därefter fick jag ofta erbjudanden av personer från andra företag när man träffades på olika konfereneserr eller forum. Tack och lov har jag lämnat branschen nu :o)
#7 Föräldrarna tänkte nog på barnet, det handlade om en månad innan sommarlovet och relativt korta skoldagar, och inte ens skola alla dagar i veckan. Dock hade det inte gått att lösa om inte pappan tagit pappaledigt direkt. Dålig planering kan tyckas, fast det var faktiskt inte planerat, så det är ju inte mkt att säga om det heller. Istället för att sumpa 1½ års utbildning så kunde du mamman gå klart terminen, och efter sommarlovet läsa sista terminen och få sin examen. Kanonbra tyckte de - och jag instämmer. Men som du säger, givetvis är det viktigt att titta även på barnet, det händer rent för sällan i det här samhället att man tar tillvara barnets behov.
mvh Martin
#8 Jag håller helt med varje ord du skriver, du är förbannat klok! :D
UTOM att det skulle vara kvinnors val att inte finnas i högre positioner.
Där tror jag det handlar om att man inte vill ha förändringar. omedvetet eller medvetet - det kan jag inte uttala mig om. Det är en tradition att det ska vara män där och då är det svårt att förändra. Men det är bara att kämpa på.
#10. Det låter vettigt när det var fråga om så kort tid och sådana förutsättningar.
Starta ny diskussion