Jag förstår precis hur du känner dig. Känner precis likadant själv. Tyvärr har jag inga tips att komma med…

Du behöver nog bryta ditt mönster. Prova att tvinga dig själv en vecka att tänka positivt omsaker. Det gör jag i bland när allt känns tungt. I en vecka får jag bara prata om positiva saker ovh måste notera allt som är bra och fint. Det hjälper när man fastnat i en negativ spiral. Sen är man på bättre humör.

Andra saker jag tycker hjälper är fina naturupplevelser och även att umgås med djur. Skaffa häst eller hund är inte ett alternativ för dig?

Jag har inget bra svar. Innan jag träffade min sambo var jag väldigt ensam. Jag jobbar hemifrån vid datorn hela dagarna så inte lär jag känna nytt folk via jobbet. Nu är min sambo min allra bästa vän och den jag vänder mig till i både glädje och sorg och jag tycker inte det är lika jobbigt att inte ha någon nära väninna

Varför har du självvald att inte ha någon partner?  Låter ör mig som att ditt bohov är någon nära att vara väldigt mycket med - typ en partner?

@2: Ja, det är nog lättare sagt än gjort, vad man känner tycker jag är svårt att "tänka" bort även om jag förstår hur du menar. Visst finns det en del positiva saker men ensamhet och arbetslöshet är ju två stora saker som gör att man onöjligt kan känna sig uppåt.

Då jag är arbetslös har jag varken möjlighet eller ekonomi att skaffa djur överhuvudtaget tyvärr. Dessutom har jag släkt i annan stad som jag nämnde och jag har ingen som kan passa ett djur när jag åker bort.

@4: Ja, partner är ju ingen "sak" man bara köper in och använder plus att ett singelliv i sig passar mig men inte den ensamheten det innebär. Tyvärr verkar det inte finnas några alternativ till en mer djup och känslomässig relation om det är hos vänner man söker sådant.

Jag såg ett program igår här i UK som behandlade ämnet "tur", och jag tcker nog att mycket av vad som sas i det kan användas i många andra sammanhang också.

Utan deras vetskap så bevakade ett tv-team 8 personer i en liten stad. Några ansåg sig vara väldigt tursamma, andra mindre tursamma och så fanns det en gubbe som ansåg sig ha all otur i världen - ingenting gick hans väg och han var väldigt bitter och ensam.

För att testa deras "tur" så jämförde de kvinnan som ansåg sig mest tursam med gubben som ansåg att han var väldigt otursam för samma möjligheter i vardagen.

Först så fick de båda en hög reklam i brevlådan, och bland reklamen fanns en lott med vinst. Kvinnan skrapade sin lott och vann - mannen tog ingen notis om lotten.

Sen hade de en tjej som gjorde marknadsundersökningar på gatan, där varje deltagare fick £20 om de svarade rätt på 5 frågor. När tillfrågade om de kunde tänka sig att svara på frågorna så hade kvinnan en positiv attityd och svarade ja och fick då sin betalning. Mannen bara gick förbi.

Sen lades en £50-lapp på trottoaren på deras väg till jobbet. Kvinnan såg den direkt och plockade upp den. Gubben tog ingen notis alls om den trots att han nästan klev på den.

Vid det här laget började tv-teamet nästan bli frustrerade med honom och började plantera mer "uppenbara" fällor för honom där han var TVUNGEN att ta del i situationen och därmed vara "tursam" och få en belöning.

Så de bad en kändis att låtsas ha fått punka och be om hjälp. Kvinnan kunde ingenting om bilar, men ringde efter hjälp åt honom. Gubben sa bara att han inte kunde nåt om punkor och gick vidare.. Som tack för hjälpen så gjorde kändisen ett privat gig på hennes pub, vilket drog hela stan - inklusive gubben som blev snopen över att han inte haft "tur" nog att kunna något om bilar(!).

Näst så hade tv-teamet fått nog av hans negativa attityd. Han hade fått hur många möjligheter som helst till att skapa sin egna lycka - men inte tagit en enda av dem! Det var uppenbart att han var så fast i sina negativa tankar om att ingenting någonsin kommer gå hans väg att han inte ens tar chanserna när de söker upp honom.
De hyrde då en lastbil och på sidan så tröck de upp "WAYNE (som han hette) CALL THIS NUMBER: xxxxxx".

I 3 dagar följde lastbilen honom vart han än gick i princip innan ljuset gick upp för honom att den var riktad till honom….. När han ringde så vann han £1000, och tv-teamet presenterade sig och visade honom allt material de spelat in med honom. Alla CHANSER han hade haft till att skapa sin egna lycka som han bara hade ignorerat! Så snopen som han blev när han såg alla tillfällen han missat har jag nog aldrig sett någon!

Poängen är att i princip alla fall där det handlar om negativa banor så är det personen själv som dragit på sig skygglapparna och vägrar se längre än näsan räcker! Går man ut med en positiv attityd och ett öppet sinne så lever man generellt sett ett lyckligare och "tursammare" liv.

@7: Vad har detta med min situation att göra? Det är som att säga att jag inte tagit tillfällen till "lycka" och att jag nu därför känner mig ensam och arbetslös. Jag ger inte mycket för såna här pseudonanalyser precis som om att man är helt opåverkad av det som sker runt omkring och helt styr sin egen värld. Vem skulle då VÄLJA att sitta ensam och arbetslös?

Du har ingen aning om till vilken grad jag är negativ och förmodligen kan du heller inte sätta dig in i hur det känns att känna som jag gör. Då är det lätta att ta till några slags amatörpsykologiska råd och lägga över någon slags skuld på den med problemen i fråga.

#8 Ganska mycket om du bara läser med ett öppet sinne.

Tror du gubben ville vara ensam och bitter? Nej! Men han insåg verkligen inte att han skapade just den situationen genom att aldrig "se" vad som fanns rakt under näsan på honom!

Och nej, jag har verkligen ingen aning om till vilken grad du är negativ, men med tanke på att du tar pepp och välvilliga råd som förolämpningar och skakar av dem som "amatörpsykologi" som inte är värd att ta in, så drar jag slutsatsen att du är fast besluten i att fortsätta vältra dig i självömkan. Du har skrivit otaliga trådar där du konstant klagar på din brist på vettiga relationer, men tar inte in ett enda råd du får utan kommer alltid med undanflyker, skyller ifrån dig på människorna runtomkring dig och liknande.

Tro mig - jag vet precis hur det känns! Jag har suttit i några år i ETT ANNAT LAND än någon av mina kompisar och familj, men efter ett par år av självömkande och bitterhet så insåg att det är inte alls hos "alla andra" problemet ligger - utan hos migsjälv och min attityd. Jag skapade mina egna barriärer helt mot min egna vilja.

Jag har aldrig lagt någon skuld på dig alls - jag berättade däremot om en gubbe som också var bitter och ensam och att det i hans fall berodde på att han helt enkelt var så fast i sina gamla vanor och mönster att han inte kunde se skogen för träden var ivägen. Det var inte hans fel, men när han insåg att han indirekt skapade sin egna olycka så kunde han se hur han skulle göra små förändringar i sin vardag för att plötsligt vara precis lika lyckligt lottad som alla andra.

Så läs vad jag skrev igen, men med en positiv ton istället för en anklagande. Se det för vad det är: pepp, välvillighet och goda råd.

#9 Jag tyckte din berättelse om "gubben" var väldigt tänkvärd och bra med tanke på trådfrågan och jag ser inget som liknar "amatörpsykologi" alls i detta utan snarare ett sätt att försöka peppa någon som ser allt svart.

#8 Om du tänker efter så reagerar du som "gubben" och slår ifrån dig eller rättare sagt ser inte att historien har en poäng. Han hade nog heller inte gjort det.

Det är lätt att fastna i negativa mönster och svårt att ta sig ur men en bra början är att vara lyhörd och tro gott om andra.

Denna anekdot var bara berättad i välmening så som jag ser det.

#6  Självklart finns det möjligheter till djupa relationer med vänner. Det finns ju i massvis med exempel på alla möjliga sorters djupa vänrelationer.  Men har du bestämt dig för att "tyvärr finns det inte" då blir nog det självuppfyllande för din del.

Jag blir provocerad av många av dina inlägg, både i denhär tråden och i tidigare.  Jag ser en röd tråd: "Andra människor ger mig inte det jag behöver, dom är dåliga och det är synd om mig".  När jag till o med blir provocerad och less bara av att "uppleva" det på ett forum i trådar jag skulle kunna låta bli läsa, hur jobbigt skulle det då inte vara i verkligheten…  Jag tror det bästa du kan göra för att få bättre vänrelationer i framtiden är att börja jobba med dig själv och bli medveten om hur din attityd till relationer och andra människor påverkar hur det går!

Historian om gubben som nämns ovan tycker jag är mycket tänkvärt!  Känner igen det fenomet så väl både från vänner och bekanta som är antingen lite som gubben eller tvärtom. Men även från mig själv olika dagar. Hur olika kan bli beroende på mitt humör och inställning, och hur mycket man faktiskt själv kan påverka sitt humör och sin inställning och därmed hur det går.

# 5 Man kan verkligen hitta positiva småsaker i det mesta trots arbetslöshet m.m. Det kanske är sol ute och en vacker morgon. Ditt favoritprogram på tv. Maten du lagade blev jättegod, din älslingsmusik på radio och du sjunger med. Ta på dig dina snyggaste kläder och gör dig riktigt fin trots att det bara är en vanlig dag. Det handlar som sagt om att tvinga sig, det är inte lätt men det hjälper. Lycka till!

PS. Du kanske skulle börja i en kör? Sång frisätter massa måbra-ämnen i kroppen och man blir så himla glad.

Det behöver inte vara ett problem med djur då man åker bort. Har man som jag och fler här inne, iller som exempel, lär man snabbt känna folk genom det eftersom det är ett ovanligt djur. Lägger man upp en tråd om illervakt på forumet här så har man hjälp direkt. Du får sällskap, djurvakt och en ny bekantskapskrets på köpet i princip. Jag har 8 illrar, 2 hästar och 2 katter. Har aldrig varit ett problem med djurvakt. Dessutom kan man ju ta med sig många djur om det bara är ett.

Jag tror inte man får vara för kräsen heller. De flesta vuxenrelationer vänner emellan ser nog inte ut som det du söker. Det låter mer som tonårsvänskap där båda har all tid i världen att träffas mest varje dag. Folk har helt enkelt inte den tiden bland jobb, hem, partner, barn osv.

Som någon sa ovan så verkar du söka någon att ha mest hela tiden eller ofta iaf. Dvs en partner. Någon att bo ihop med. Då träffas ni ofta och får prata massor. Du säger att du är frivilligt singel och jag förstår verkligen inte varför, då du uppenbarligen lider av ensamheten, att döma av dina otaliga trådar

Det är inte lätt att bara få tag i en partner sådär, men det går. Testa nätet eller fundera över vad du har för intressen i livet och sök dig till likasinnade. Då har ni ett gemensamt samtalsämne att börja med iaf och sedan bygga vidare på till en djupare vänskap/förhållande.

Lycka till

#7 Mycket intressant berättelse

# 11

Jag håller verkligen med vad gäller vänskapsrelationerna alltså, den inställning man har påverkar vilka band man får. Alltså jag är av åsikten att man inte ska ta vänskap personligt, för att alla mina vänner kommer försvinna. Jag tror mig inte vara oumbärlig och har absolut inte problem med att klippa band med vänner om jag upplever att vänskapen av olika orsaker har tagit slut eller så.

Det i sin tur gör ju att jag själv inte knyter an till personer, skapar inga starka djupa relationer heller. Det här beror ENDAST på min egen inställning har jag tillslut förstått, för jag ger dem ingen chans när jag går in i relationen med inställningen att det inte kommer funka 

En djup och meningsfull relation med en vän kräver UPPOFFRING, TILLIT, ÖDMJUKHET och BEHOV. Om man har en negativ inställning till vänner tror jag knappast man uppfyller iallafall två av de kriterierna. I mitt fall inte tre av dem, haha.

OBS endast personlig syn

#0: Du skrev "Oftast så leder dessa bekantskaper inte så långt då de flesta inte alls söker såna relationer som jag själv vill ha."

Kan detta vara det jobbiga för dig; Att du söker sådant som kanske inte går att få just nu. Även om det kan göra ont att inse, blir det bättre i längden.