Hemsk situation, hoppas det löser sig för dig!

Kan trösta med att alla får absolut minst existensminimum och tak över huvudet, det är lag på det i sverige att den som vill ha det ska få det (min mor jobbade på soc förr)

#1 Tack, känns dock inte som att det kommer göra det.

När vi hade möte sa dom något om att alla komuner inte har den garantin och den här komunen har inte det..

#2 Det gäller inte att man får en helt egen bostad och regelbunden inkomst, det har bara vissa kommuner. Men mat och någonstans att sova för natten är lagstiftat.

Men din pojkvän är inte ditt ansvar först och främst, han kan gott fixa någonstans att bo. Antingen är han vuxen och då får han skaffa jobb eller gå på soc eller så har han föräldrar som vackert får hjälpa till.
Som sagt, hans boende är inte ditt problem alls.

Soc garanterar inte alla tak över huvudet, har du otur hamnar du i kö till vandrarhem och liknande och får flytta runt utan en fast plats att bo på. Så det bästa för dig kanske ändå är att bli inlagd, och därigenom få en plats att bo. De kan även hjälpa dig med lägenhet efter att du blivit inlagd, men inte före av någon dålig anleding.

#3 Nej dom har inte den garantin här. :/

#4 Ja det låter ju oerhört bra för min psykiska hälsa att flytta runt *ironiskt*. Suck. Mitt liv är… helt åt helvete.

#5 Jo jag vet, systemet funkar inte och har aldrig gjort det med några få undantag. Därav är inläggning ett mycket bättre alternativ, och där kan de dessutom hålla koll på dig så du inte ställer till något dumt.

#6 Jo jag vet, men jag vill inte lämna allt här hemma. Jag har djur och en pojkvän jag inte vill lämna i skiten.

För det första… Förstår inte jag allvaret??

Och det andra till #4 Lise har inte sagt att jag är hennes ansvar, och Ja, jag har en familj, jag skulle lugnt få bo hos dom, men har du tänkt på att Jag och Lise kanske vill hålla ihop? Vi kanske inte vill splittras runt 40 mil ifrån varandra, och även om inget skulle fungera så skulle jag Lugnt bo på en parkbänk bara för att få vara med henne !
Sen är det inte Lises problem överhuvudtaget, det var henne mor som frågade om jag ville flytta till dom, och det är klart att jag tar chansen å börjar skolan.. men detta kan göra så den också går åt helvete för 2.a gången
Så det e klart att jag inte är hennes problem, det förstår väl vem som helst …

och Ja jag har också iFokus..

#8 Realistiskt sett så skiter soc fullkomligt i dig då du har en familj och inte är utstött eller behöver hjälp. Pluggar du så är det ditt ansvar att skaffa studentlägenhet eller liknande och kan du inte får du antingen flytta hem eller be din familj om hjälp. I värsta fall får du plugga på distans eller byta skola.

Det är inte ens säkert att du får bo med henne om de fixar ett plats för henne att bo på då ni inte är gifta eller räknas som sambos. Vore inte första gången soc splittrar par och familjer tyvärr.

Vill du bo och leva med Lise borde du hjälpa till att fixa egen lägenhet, och hjälpa henne mot sin mamma så att hon kan må bra. Att det skiljer 40 mil är oväsentligt.

Huruvida du har iFokus eller inte har väl inget alls med saken att göra.

Ja soc skiter i alla, det har jag vetat väldigt länge, de enda dom bryr sig om e nykomlingarna från dom ytre länderna..
Jag har sagt att jag kan hjälpa till å leta lägenhet, men hon får Mail när en lägenhet är ledig, sen har hon redan mailat privata, så de finns inte så mycket jag kan göra då vi bara söker runt om Gnesta, å de finns inget ledigt nu.

haha jag gör ju fan allt jag kan göra för att få henne att må bra..
och sen e det klart 40 mil spelar roll!

Hittar inte särskilt bra i Gnesta, har ärligt talat knappt varit där mer än någon enstaka gång. Men förutsätter att ni står i kommunens kö och mailar privata värdar samtidigt. 
Antar att ni tittat på denna sida?

http://www.gnesta.se/byggabo/hittabostad/hyresvardar.4.3e4b10521156edf518c80004785.html

Det ni kan göra är att söka rum istället! Ibland är det lättare att få ett rum hos någon och dela lägenhet ett tag tills det fixar sig med egen lägenhet. Vet att det finns privata sajter för uthyrning, och ibland kan man hitta på blocket oxå.

Näe 40 mil är inte mycket, har själv haft förhållanden på längre avstånd. man pendlar och svär, men man får det att funka. Sj lessnade jag efter 4 ½ månad och flyttade efter min nuvarande sambo.
Sen att det är skittråkigt att inte kunna träffas och vara med varandra är en annan sak men ibland är det sånt man får stå ut med innan saker och ting ordnar upp sig.