Relationer iFokus

Relationer

Etikettvänskap
Läst 2924 ggr
Salish
0

Svårt att prata

Hej! Jag och min pojkvän går på samma skola, men när vi är i skolan så känner jag mig så avskärmad ifrån honom. Han är ju med dina kompisar hela tiden och jag har jättesvårt att börja prata med dom. Det känns som dom bara tycker att jag är ivägen och då går jag därifrån. Och känner mig som en främling för honom. Hur gör man för att börja prata med folk som man tror hatar en? För varje gång jag sätter mig med dom slutar dom prata och då blir det så konstig stämning och det är jättejobbigt att komma på nåt att säga då. Jag vet ju att de inte hatar mig egentligen, bara att de tycker att jag är ivägen för att jag inte säger nåt…

Birke
0
#1

Fotavtryck:)

line84
0
#2

Ta upp detta med din pojkvän. Börjar inte han prata med dig när du kommer och sätter dig hos dom? För börjar ni prata så är det lättare att få med de andra i samtalet sen. Tycker att din pojkvän borde se till att du känner dig mer bekväm med hans vänner. Sen när ni väl börjat prata kommer det gå lättare kommande gånger.

Salish
0
#3

Jo, men då blir det att det bara är jag och han som pratar. Jag har pratat om detta men han tycker att jag får skapa kontakt med dom själv. :/

hus-musen
0
#4

Fast det är ju faktiskt så, vill man att folk ska prata med en så får man skapa kontakt oxå. Du kan inte vänta på att partnern i ditt fall då ska introducera varje samtal, du får själv aktivt söka kontakt om du vill ha det, genom att vara med i samtal och framför allt prata.

Känner igen det där, ibland i gruppen jag umgås med så hänger en kompis med eller nåns nya. En del sitter tysta och ser lidande ut och enda gången de säger något är när den som tog med personen säger något. Jättetråkiga människor tyvärr, de tillför ju inget utan är ett bihang.
Andra är sociala och bjuder på sig själva, och sånna är lättare att prata med, de tillför nytt liv till gruppen.

Jag har någon sorts social fobi, jag ogillar människor och stora folkgrupper. Men ska man komma någonstans får man inte vara rädd för att hävda sig har jag kommit fram till. Så det är bara att bita i det sura äpplet och vara beredd på att misslyckas i värsta fall. Och då är det bara att försöka igen.

Qui dormit, non peccat

 


Salish
0
#5

Jo men jag vet ju inte vad jag ska prata om. De vill alltid att jag ska starta samtalet, det vore lättare att komma in i samtalet om de inte bara ahde tystnat.

hus-musen
0
#6

Vad är det för människor då? De kan ju inte sitta knäpptysta hela tiden du är med dem, det verkar ju väldigt knasigt.
Antar att du hälsar när du möter dem och säger saker som "sitter ni och pratar om då" eller "har det hänt nått kul på sistone" 
Eller fråga nått allmänt, nån som vet vad det är för mat idag, matteprov eller nått. Vet inte om du pluggar ännu, men sånt brukar funka.

Qui dormit, non peccat

 


Salish
0
#7

Hm. Grejen är att jag aldrig ens har pratat med dom. Jag läser bara en kurs tillsammans med några utav dom… För det är liksom som om de tystnar så fort jag sätter mig med dom. Och enda anledningen till att jag gör det är för att min pojkvän är med dom…

hus-musen
0
#8

De bara tystnar och säger inget förrän du går? Hur länge sitter du där?Förvånad

Säger du inte ens hej när ni möts, så kan de ju ha fått uppfattningen att du inte vill umgås med dem, så det känns konstigt därför.. Eller missförstår jag?

Qui dormit, non peccat

 


Salish
0
#9

Nja, jag hälsar på dem ibland men det blir alltid så awkward… Men jag har jättelätt att prata med hans andra kompisar som inte är från hans klass, konstigt nog.

LinaLj
0
#10

Om du får hjärnsläpp, vilket händer de bästa i pressade situtioner, så föreslår jag att du förbereder dig på vad du vill prata om. Fråga din pojkvän vad de brukar prata om och så väljer du något av det och förbereder en liten öppning på det ämnet.

Sedan när du sätter dig där och säger hej (börja alltid med att säga hej) och det blir tysst så har du din lilla replik som du kan använda typ: Lyssnade på den och den artisten på radion igår och jag måste säga att den låten är så bra, eller Jag önskar att jag visste hur man stickar en möss någon som vet? Ta bara ett ämne och eventuellt läs på lite om det om du inte vet någonting så att ni kan ha ett samtal om det.

Har man väl fått igång det så brukar samtalet rulla på, iaf om man undviker ja och nej frågor.

Salish
0
#11

Tack! Jag ska fråga honom det!

[Lena1234]
0
#12

Det är ju alltid svårt med såna här saker när man är flera och därmed också ska bestämma flera tillsammans när man ska ses. Jag har en annan vinkling på detta och det är när man själv gärna umgås själv med en av personerna i ett gäng men när denna lika gärna umgås allihop.

Dvs jag vill ha mer av en "bästis"-relation om man nu kan kalla det så medan den andra personen hellre har ett mer ytligt umgänge ihop med flera stycken. Till det så känner jag att jag inte är speciellt nära vän med de övriga i gänget och det gör att jag inte är så angelägen att träffa alla men ofta blir det så istället för att sitta hemma själv.

Behöver inte några kommentarer om att skaffa annat umgänge, jag förstår själv att det vore det optimala.

Karmatarerskanise
0
#13

#12 Förstår inte varför man måste vara ytlig för att man är flera stycken som umgås. I vårt gäng är vi flera stycken nära vänner, vi är inte ytliga för att vi är fler.

hus-musen
0
#14

Håller med #13 storleken på gruppen bestämmer inte hur nära vänner man är.

Qui dormit, non peccat

 


[Lena1234]
0
#15

@13 och 14: Nej, i ERA gäng är det på detta sättet men det betyder väl inte att jag inte kan uppleva det på ett annat sätt? Jag har inte heller sagt att storleken på gruppen avgör, däremot vilka som ingår i den. Men det kanske man heller inte får tycka?

Karmatarerskanise
0
#16

#15 Okey, så din vän har sagt att hon hellre har ytligt umgänge med dom andra än umgås med dig ensam?

[Lena1234]
0
#17

@16: Den exakta situationen vill jag inte återge här, vill inte bli igenkänd men det är ju inget någon säger uttalat utan det är via olika handlingar som jag ser att det är så.

Karmatarerskanise
0
#18

Det jag inte förstår är hur du kan säga att det andra är ytligare för henne. Om hon då inte uttalat det bokstavligen till dig.

Du kanske ser det som mer ytligt, men det betyder inte att det är det för henne eller dom andra. Bara att du inte kan se hur man kan vara som "bästisar" om man är fler än 2.

Du skriver ju själv "Dvs jag vill ha mer av en "bästis"-relation om man nu kan kalla det så medan den andra personen hellre har ett mer ytligt umgänge ihop med flera stycken." Du uttalar dig ju om hur det andra umgänget "är" för henne också, inte bara hur du ser på det.

Salish
0
#19

Har inte tråden lite bytt ämne nu? Just saying.

Karmatarerskanise
0
#20

#19 Jag ber om ursäkt för det. Tyvärr märkte inte jag att det var i fel tråd vi skrev. Går det bra att vi fortsätter? Det finns nämligen inget sätt att flytta över inläggen till rätt tråd :/

Salish
0
#21

Ni kapar ju min tråd… Nej det är inte okej. Kan ni inte fortsätta i PM istället?

Karmatarerskanise
0
#22

#21 Haha nej, det är ingen privat diskussion, så PM är ganska ointressant. :)

Men då avslutar vi det nu så kan du fortsätta med din tråd :)

magmun
0
#23

det skulle ju kunna vara så enkelt som att din pojkväns kompisar bara är lite blyga inför din kvinnliga charm.

ett alternativ kan vara att dom vill prata om saker som inte passar människor utanför deras "manliga gemenskap".

ett sätt att lösa situationen kan ju vara att fråga kompisarna direkt. sånt brukar lösa upp de flesta knutar, om inte annat så pratar ni ju iallafall plötsligt med varandra. win win alltså.

Sweelin
0
#24

Lider med dig. Fast min fästman bor 80 mil bort och varje gång vi träffar hans kompisar så pratar dom inte alls med mig och har aldrig gjort, och jag som är så blyg slutar med att jag sitter där och #14 är jättetråkig och bara ett bihang.

Men jag anser att om man är är en grupp som känner varandra så ska man inte begära ett den ensamma personen liksom ska vara social utan problem? Utan jag tycker att dom faktiskt kan fråga lite saker och prata lite… Seriöst, eftersom dom redan känner varandra och är trygga i sällskapet.

Det roliga är också att varje gång vi träffar någon jag också har träffat så säger dom alltid hej till min pojkvän och tittar inte ens på mig, fast att jag vänligt säger hej varje gång… Suck

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Salish
0
#25

#23 Det är både tjejer och killar det gäller så… Men de är ganska statusinriktade och verkar vara lite osäkra själva. Hans andra kompisar kan jag prata jättelätt med, men de träffar jag inte så ofta.

Porklash
0
#26

#25

Du gillar dem inte så mycket helt enkelt?

Om jag nu förstått rätt: Varför ska du då prata med dem?

pEr

Salish
0
#27

#26 För att slippa känna mig så avskärmad från min pojkvän hela tiden. Jag vill bara bli accepterad. Han tycker också att det är jobbigt att behöva välja mellan mig och dom.

Amorell
0
#28

I vanliga fall skulle jag säga att det där är lite ge och ta. Alltså, om någon av mina killkompisar skaffar flickvän försöker jag vara peppad och trevlig och bjuda in dem i samtalet.

Om dom inte nappar på mina hintar så bryr jag mig inte så mycket sen, då har jag försökt. Men man uppfattar ju fort om någon tycker om en eller inte, exempelvis brukar väl mina kompisars flickvänner inte vara skitförtjusta i mig. Då ger jag dem några spralliga och glada försök men sen ger jag faktiskt upp, då anser jag att det är upp till den personen. 

Gör ett tappert försök att vara skitglad en dag, studsa fram och prata om något awesome spel du spelade igår, eller likande. Fråga dom om dom gillar spel (eller liknande) Sen om dom fortfarande dissar så är väl bollen i deras hörna Glad

~ Ysmn

Gur4m1
0
#29

Jag tycker själv att "mina kompisar" inte automatiskt msåte bli min partners kompisar, men det är alltid en bonus om de alla kommer bra överrens!! ^_^

först filade ja på ett inlägg till TS men det utgick från att denna grupp var killar- men så var det tydligen inte.

-------------------

"En del sitter tysta och ser lidande ut och enda gången de säger något är när den som tog med personen säger något. Jättetråkiga människor tyvärr, de tillför ju inget utan är ett bihang."

nästa sekund

"Jag har någon sorts social fobi, jag ogillar människor och stora folkgrupper."

JAg har inte social fobi på något sätt men är som det där "bihanget" i början. JAg har jättesvårt att fokusera när man är ett gäng många "nya" ansikten och den enda i gruppen som jag känner är tex en vän. Man vill kanske "checka" läget med vad man pratar om i gruppen och liknande saker. JAg tenderar nämligen att bli alldeles för seriös och passionerad och ja…Jagär en superkul tjej men folk ger mig sällan en andra chans.

Men i övrigt håller jag med dig, förstår docks TS känsla av att vara "ogillad" när de tystnar osv. Men TS där får du ändra om dina tankebanor lite- varför skulle de ogilla dig? :)

Jag skulle helt enkelt bara sluta bry mig, låt honom sitta där och prata och du sitter brevid och ptja. Eller så ger du dig fan på att bli mer än bara has flickvän för hans vänner. För det ligger nog i det hela "ja men jag är ju bara där för hans skull!" - du msåte kanske lägga mer krut på att BLI deras vän? Eller iallafall en bekant som kan hänga med dem under rasterna? Kanske du kan hitta någon bland dem som du trivs extra bra med?

Men som någon redan påtalat- är man den enda "nya" i ett stort kompisgäng så kan jag inte se att ens största ansvaret ligger på dej. De låter jävligt tråkiga och trista och jag skulle skippa alltihop. Din kille kan väl ha sitt sociala gäng på skolan och du får umgås med honom på fritiden som de flesta par gör? :) Så slipper han känna att han slits mellan två världar….

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com