![[luneri]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hur ska jag göra för att det ska bli bättre?
Hejsan,
Jag vänder mig till er på relationer i fokus eftersom jag inte vet vem jag ska prata med eller gå tillväga.
Jag har skrivit här tidigare om en kille jag var intresserad av. Vi blev tillsammans och jag blev den lyckligaste för jag har tyckt om honom väldigt mycket en tid.
Något som kom fram senare under förhållandet var att han har psykiska problem med relationer och kan inte berätta hur han känner eller säga sådana ord. Jag tyckte att det inte gjorde något. Bara man visar att man tycker om den andra via handlingar, och det tycker jag ändå betyder mer.
Detta är distansförhållande och vi har hittils bara träffats med två månaders uppehåll pga jobb, vilket jag egentligen tycker är för sällan.
Men känslan och behovet av bekräftelse bara växer och jag vet inte hur jag ska stå ut utan det. Han är den som trots allt betyder mest för mig och att inte få nån bekräftelse på att jag duger eller är uppskattad tar knäcken på mig. Om han bryr sig om mig vet jag inte heller och det känns ganska ensamt. Vi har mest bara pratat på msn hittils som tidigare, väldigt sällan sms och inga telefonsamtal alls. Ibland om någon av oss är upptagna kan det gå flera dagar utan att höra från honom. Jag tänker på honom hela tiden och skulle gärna vilja höra av mig, men håller mig ifrån eftersom jag inte vill vara för på samtidigt som jag vill se om han hör av sig för att jag ska få bekräftelsen att jag iaf finns i hans tankar.
När vi pratar på msn är det mer vanliga konversationer, precis som om vi inte hade något förhållande och om jag pratar om tillfällen vi spenderat tillsammans blir det knappt några diskussioner alls om det. Att jag känner mig betydelselös tycker inte jag är så konstigt, men jag kan inte förstå att han inte kan se det.
Jag har försökt förklara några ggr. Jag har frågat om jag betyder något för honom osv. Och han har varje gång svarat att jag gör det och att han tycker om mig osv.
Annars får jag aldrig någon typ av bekräftelse att han bryr sig om mig. och nu kommer vi inte ses på 3 månader. om det kommer fortsätta såhär kommer jag brytas ner mentalt. Jag orkar inte mer. Jag är väldigt ofta nedstämd och ledsen för att jag inte känner mig betydlesefull för honom.
Nu vågar jag inte ta upp det ämnet igen med honom. Jag har redan gjort det några ggr, men det har inte blivit någon förbättring, och jag undrar om han förstod vad jag menade.
Problemet är att han verkar inte förstå hur jag upplever saker och ting. Allt handlar bara om hans svårigheter och de får jag rätta mig efter.
Jag tycker om honom mycket och vill inte att det ska ta slut. Men jag vet bara inte hur jag ska göra. Sen vi blev tillsammans har jag mått fruktansvärt dåligt.
Värt att nämna är att han visar mycket att han tycker om mig när vi ses och det känns jättebra, men vi ses så sällan och att hålla ut tills vi ses nästa gång är ganska jobbig.
Inte många klarar av distansförhållanden, det är jättesvårt att inte få vara med den man tycker om.
Jag klarar inte distans så jag hade gjort slut eller flyttat om jag var du. Du verkar må för dåligt i ert förhållande för att det ska vara värt att vara tillsammans.
Sen så är inte alla likadana, han kanske inte är sådan som visar känslor på det viset utan förutsätter att du helt enkelt vet. Eller så känner han sig tvingad och då har man ju inte heller lust.
Eller i värsta fall så har han inte lika starka känslor för dig som du har för honom.
Hur ofta träffas ni? Har ni träffats en gång på två månader och nu kan ni inte träffas förrän om 3 månader igen eller?
Qui dormit, non peccat
Jag tycker det låter som att du inte är riktgit nöjd med erat förhållande. Och att du inte kan kommunicera ordentligt med din kille. Och komunikation är nyckeln i ett framgångsrikt förhållande. Jag vet att det låter tufft. Men du kanske ska ta en paus och verkligen tänka över det här.,
För ni kommer behöva prata med varandra. Och din känsla av att du vill höra att han tycker om dig, utan att behöva fråga efter det, Kommer inte att försvinna. Den kommer gro och bli starkare. Så en dag så måste ni ta den disskutionen iallfall.
Du kan inte hålla tillbaka på dina känslor för att inte såra honom. Det är inte rättvist mot dig själv. Som du säger så har han problem med saker och ting och då är det kanske svårt att försöka ha ett distansförhållande? .
Jag hoppas att det löser sig mellan er ! :)
#1 Distansförhållanden är krävande många ggr, jag hade ett tidigare som varade väldigt länge, men han hade en helt annan persontyp och vi hade inte de problemen.
Själv har jag föreställt mig att antingen är det jag som flyttar eller han som gör det. det spelar inte riktigt någon roll för mig bara vi kan bo lite närmare, och det tycker jag bör ske om ca ett år eller något. inte längre eftersom distans är såpass påfrestande.
Nej han verkar inte vara sådan som inte visar så mycket känslor. Jag kan inte tänka mig att han känner sig tvingad, jag är noga med att inte vara för på heller. Men att han kanske inte har så mycket känslor för mig som jag har för honom. kanske är det så. Det känns som att jag betyder mindre än andra i hans omgivning.
I början av augusti blev vi tillsammans. och hittils har vi bara träffats med 2 månaders mellanrum. vi träffades nu i november men kommer inte träffas förrän i februari igen pga jobb. För mig är det iaf viktigt med kontakt och speciellt när man inte ses under så lång tid. han kanske inte tycker samma sak…
#2 Jag tycker om honom jättemycket och det är bara honom jag vill vara med, men jag är inte nöjd så som förhållandet är just nu. Jag känner mig ganska betydelselös. Jag har inte tänkt på det tidigare men våran kommunikation är nog väldigt bristfällig. Det trodde jag inte tidigare eftersom vi ändå brukade prata om saker. Men samtidigt är det mycket vi inte pratar om. Jag vet inte hur jag ska göra för att vi ska få bättre kommunikation.
Jag har hållt tillbaka mina känslor ett tag nu, men jag tror inte jag orkar mer, och jag tycker att jag har rätt att må bra också. Att ta en paus vill jag helst inte. Helst av allt skulle jag vilja att allt löste sig.
Tack:) Jag hoppas också som så. om han nu menar vad han säger så tycker han om mig.
3 Men då måste du prata med honom . Och jag tror nog att om han känner likadnat som du så kommer han förstå. Och tänka sig in i din situation. Och om han inte känner likadant så är det inte värt att lägga tid på =) . Jag hoppas verkligen att det löser sig till de bästa eftersom du vill vara med honom =)
Styrkekramar !
#4 Jag har skickat sms att jag behöver prata. kanske han sover redan.
Jag har försökt förklara tidigare hur jag upplever, men han förstod nog aldrig riktigt hur jag menade. är rädd att jag ska beskriva det fel igen.
När jag tänker efter har vi inte ens pratat om framtid eller nånting. bara om när nästa gång vi ses kan tänkas bli. kanske är det något bra att ta upp? Själv tycker jag att om man är i ett förhållande så vill man bara prata om hur mycket tid man ska spendera tillsammans, men det kanske bara är jag.
Tack! :) Jag är så nojig av mig, men vi får se hur det går. Vill inte att han ska bli trött på mig.
Verkar inte som du får det du behöver, inte heller som att du kommer få det sen heller. Du verkar ju redan ha förklarat för honom hur du känner, och förbättring har uteblivit.
Du skriver att du har mått dåligt sedan ni blev tillsammans, och kanske är det inte meningen att det ska vara ni. Ni är inte på samma plan.
Man ska inte må dåligt i ett förhållande. Man ska kunna prata i telefon, och definitivt kunna prata om förhållandet när man väl träffas, speciellt då det är så sällan.
Jag pratade med honom hur jag kände, och han tyckte det var bra att jag tog upp det. han nämnde att han finns där om jag behöver prata om det är något jag behöver få ut. sen dess upplever jag det som att han bryr sig mer om mig och visar uppskattning. så det uppskattar jag jättemycket:)
Kanske är det så att både han och jag är lite för försiktiga.
Starta ny diskussion