Det låter som medberoende.

Vad är medberoende för någonting?

#2

Det är en stor fråga och omtvistat.

Jag skulle vilja beskriva det som att man bryr sig om andra mer än man bryr sig om sig själv.

Det händer många som lever nära någon med ett beroende, sjukdom eller psykisk störning.

För att hantera "problemet", den sjuke så utvecklar man själv en "sjukdom", medberoende, där de ohanterliga känslorna hanteras genom en överdriven omtanke om den sjuke.

Man "slipper" tänka på sig själv och matar den andra med omtanke och får tex. bekräftelse tillbaka. Eller kanske man får slag varvat med beröm.

Men det kan se ut på många olika sätt.

En bra bok är "Bli fri från ditt medberoende" av Melody Beattie.

Finns också Alanon, anhöriga til alkoholister, eller Aca, anhöriga till beroende av något slag eller från dysfunktionella familjer.

Googla för att ta reda på mer!

en sida t.ex.:

http://www.codependencyinfo.com/medberoende.html

Lycka till!

Fast jag har ingen närstående med någon sjukdom eller något beroende.

Jag bryr mig om mig själv jättemycket. Det är bara det att jag inte kan på något konstigt vis visa negativa känslor för andra :/

#4 Jag är själv lite som du.

Jag är för det mesta glad och positiv på jobbet och bland vänner och bekanta. Det är liksom min natur.

Jag ser det som respekt för andra. Har jag en dålig dag så får jag bannemig skärpa mig och inte låta det gå ut över andra. Jag tar det i så fall när jag kommer hem.

Självklart så kan jag både vara ledsen och arg inför de allra närmaste men de jag känner lite mer ytligt som på arbetet t.ex ska inte behöva råka ut för mitt eventuella dåliga humör, tycker jag.

Jag har en arbetskamrat som är väldigt "lynnig". Man får liksom känna av varje dag om det är en bra eller dålig dag och rätta sig efter det och det tycker jag egentligen är ganska respektlöst.

Nu accepterar jag detta för alla har ju rätt att vara som de är men jag kan ändå tycka det.

#1 Medberoende? Nu har du nog missat något, eller så är det jag som inte förstår hur du får in ordet medberoende i den här diskussionen :)

TS; jag är som du. Fast jag lyckas inte hålla fasaden för min mamma och pappa alltid, så tyvärr är det dom de går ut över ibland när muren faller hos mig.

Allt som är positivt delar jag mer än gärna med mig av med andra. Men så fort det handlar om något negativt sluter jag mig och håller det för mig själv. Så det är inte många som vet hur jag känner eller mår innerst inne. Tror inte någon verkligen vet.

Hera! Precis så känner jag också! Jag är ganska sprudlande. roliga saker/positiva saker kan jag utrycka mig om i oändlighet. Men just när det är tvärtom så sluter jag mig också och ger intrycket av att "allt är bra" fast att det kan vara kaos innombords.

Jag älskar mina föräldrar men jag känner inte att jag kan berätta för dem om detta.

#7 Det är inte lätt.
Och det är inte bra att stänga in allt heller ju.

Du har inte funderat på kurator? Där kanske du kan få lite tips och råd.

#8, hm.. Har aldrig gått till någon kurator. Det är ju perioder som går över till slut. Jag känner inte att jag har "tillräckligt problem"  för att gå till en kurator.

Hm, funderar.

#9 Jag anser att alla har problem nog att gå till en kurator.
Det finns ingen gräns på vilka problem eller hur många problem man ska ha för att kunna gå till en kurator. En del går dit bara för att prata om den senaste veckan och ventilera.

Det hade ju varit skönt för dig om dessa perioder inte var lika jobbiga som dom är nu.

#10, Du har ju egentligen rätt.

Denna "period" har varit den jobbigaste. Det var lite därför jag skrev här för att se om någon annan var likadan.

Jag får vänta tills det går över så får jag se, då kanske jag kan tänka klarare. Bara att skriva av mig här gjorde på något vis att det kändes lite lättare. Det är så himla mycket enkelare att öppna sig här på ett forum än i verkliga livet. Konstigt egentligen.

#11 Tur det finns forum som detta
Men som sagt, du är inte ensam. Det är ju alltid något

Du är INTE onormal!! jag har tre olika scenarion som jag kan tänka mig att det kan vara:

1. du blir lätt deprimerad för att du aldrig släpper ut dina känslor för någon annan. folk förväntar sig att du ska vara glad och positiv (för att du alltid är det) vilket gör att du aldrig kan prata om något ledsamt eller gråta mot någons axel. även fast du kanske inte känner att det är något problem så kan det vara riktigt påfrestande. jag har inte många vänner som jag kan snacka med på riktigt, som faktiskt LYSSNAR på vad jag har att säga, och ibland rinner helt enkelt bägaren över. Man måste få ur sig saker ibland, när någon lyssnar.

2. du har mycket press på dig och är, oavsett hur mycket du trivs på ditt jobb, stressad över något. kanske är det mycket ansvar på jobbet, kanske är det mycket som du måste styra upp i ditt övriga liv. ibland måste man bara lägga ner och förstå att man inte alltid kan göra allt. Du kan inte bära på alla andras problem, du kan inte lösa allt åt alla, du är uppenbarligen en människa som bryr dig mycket om andra och det är super, men ibland får folk lösa sina egna bekymmer (hårt men sant).

3. det är något fruktansvärt simpelt. vet du alltid varför du är ledsen? om man inte riktigt vet varför kan det kännas väldigt jobbigt och kanske till och med töntigt. Min fråga till dig är nu om du äter någon medicin med biverkningar för depression? detta kan vara något så enkelt som p-piller. P-piller kan göra mycket med dig om du inte äter rätt sort.

Jag har nämnt dessa tre punkter för att jag själv har erfarenhet av dem alla tre. den sista punkten hoppas jag inte att du tar illa upp utav på något sätt, min poäng med den är bara att man ibland glömmer bort att tänka på den allra enklaste lösningen.

Ta hand om dig :)

#12 Ja forum är väldigt bra! Speciellt iFokus :)

#13, tack för ditt fina och goa svar enni =)

Känner igen mig verkligen jättemycket på punkt 1 och på punkt 2. Allra mest på ettan faktiskt!

Jag är alltid den glada utåt sett som aldrig är ledsen därför hade det blivit konstigt för både mig och någon annan om jag helt plötsligt blev det känns det som. Det känns ju så dumt och enkelt när jag läser själv vad jag skriver, för det är väl bara att prata med någon?! MEN tydligen är det inte så lätt…

Punkt 3. Jag äter ingen medicin dagligen. Jag tar dock diklofenak (stavning?!) För min migrän och panodil, alvedon, ipren m.m. när jag har ont i huvudet vilket är ganska ofta. Alltså inte alla sorter på en gång utan jag tar vad jag har hemma när jag känner det.

Vill bara säga att jag tar inte alls illa vid mig när du nämner det om medicinering!!

#4

Okej. Medberoende kan man vara fast ingen missbrukar i ens närhet. Man kan också ha vuxit upp i en dysfunktionell familj där det varit förbjudet att visa känslor t.ex. Även där kan det ha funnits ett dolt missbruk, så dolt att ingen fått se det.

Det kan också utvecklas pga. en destruktiv kärleksrelation, med våld, överdriven dominans eller eventuellt andra övergrepp.

#6

Jag tar upp medberoende för att just det beteendet som TS beskriver är typiskt för hur en medberoende agerar. Att vara rädd för att visa sina riktiga känslor, men sen ändå känna otrolig ångest eller nedstämdhet för att man ändå ville visa dem. Orsaken kan vara just att man i sin uppväxt inte fått visa sina känslor, missbruk eller inte.

Om den medberoende istället säger direkt hur den känner, utan att ta överdriven hänsyn till hur alla andra mår, så känner den en befrielse samtidigt som det kan komma en ny ångest för att man faktiskt gjorde som man ville. Det är rädslan för att bli avvisad eller straffad för att man var sig själv.

Jag tycker inte alls att det låter konstigt att du reagerar som du gör när du är ensam och precis som #8 skulle jag rekommendera en kurator. Det du behöver är ett utlopp för dom "tråkiga" känslorna.

Tänk dig att du är en spis, på den finns det två kastruller med lock, en med lyckliga känslor och en med ledsna känslor (känslorna kommer jag härefter benämna som lyckligt och ledset vatten). När det lyckliga vattnet börjar koka lättar du på locket, för att du vill att alla ska ta del av dom känslorna. Men när det ledsna vattnet börjar koka trycker du fast locket hårdare, vilket gör att det till slut kokar över…