Inte för att verka kall men ni två verkar inte vara en bra kombination och det bästa för er båda hade nog varit att gå vidare med era liv eftersom ingen av er verkar må bra i varandras närhet

Jag håller nog med #1. Du får jobba med dig själv och finna mer harmoni i livet och du kommer säkerligen att träffa någon som du kommer ha ett förhållande med där ni båda mår bra.

Det viktigaste nu är att du tar tag i dig själv och försöker få rätsida på ditt liv och dina känslor.

Tycker det är bra att du vet att du gör fel och försöker ändra på det! Det är ett steg i rätt riktning.

Men lägg er på is ett tag och fokusera bara på dig. Och när du känner att du kan hantera dig själv bättre så kan du börja med att försöka ta kontakt med henne igen =)

#1 och 2

Vi är en bra men samtidigt jättedålig kombination.. när vi bråkar blir det som en ond cirkel där det blir att jag försöker lugna ner henne och hon är arg jag försöker säga förlåt och sen så blir jag arg och elak efter ett tag.. Det positiva är att vi har så mycket gemensamt och att vi trivs bra när vi var tillsammans det var mest på distans som vi bråkade. Jag har bara problem att sluta smsa och försöka ta kontakt för jag vill säga förlåt och be om ursäkt ..

#3 Jag hoppas det går… men om hon har en ny kille tror jag inte jag klarar av det psykiskt..

Jag förstår din problematik. Men innan du tar upp kontakten med henne så tycker jag ni båda måste gå ett bra tag hos en psykolog. KANSKE ni kunde prata innan, och se om ni kunde klara av att leva isär i ett halvår eller så, och sedan försöka träffas igen men mer begränsat - EFTERSOM det INTE är troligt att ni alldeles snart kommer kunna bete er bättre i erat förhållande. Då kommer ni förstöra det igen. Men om ni hinner få mer rätsida på livet i övrigt, så kan det kanske ordna sig senare. Jag vet själv hur svårt det är när livet känns "låst" och man inte kommer undan sina problem. Och tyvärr så är livet så, MEN det kan alltid bli bättre! Jag vet inte om jag tycker det är bra alls att du äter medicin, det hjälper faktiskt inte särskilt ofta. Jag tror inte det är rätt faktiskt i ditt fall. Och VET man inte säkert (doktorn) att det är just tex antidepressiv medicin du ska ha, så gör en fel-medicinering ofta sakerna värre. Det ställer till din kemiska balans i kroppen. JAG VET DETTA; så försök & tänkt om du verkligen ska äta antidepp? MEN GLÖM ALDRIG- om du ska sluta med den måste du & doktor ha talat igenom ett nertrappningsprogram. Du kan ej bara sluta pang det slutar i katastrof. Men med nertrappning går det säkert utan problem.

Låter som att dina agressionsproblem är nr 1 för dig att lära dig HANTERA. Förstå din bakrund, förlåta, acceptera är nr 2. När du gjort dessa 2 steg kan du anse dig mycket mera "färdig". Be dem om hjälp på psykmottagning/läkare att lära dig hantera din ilska på ett bättre sätt. Kognitiv beteendeterapi jobbar med sådant. Att lära sig hantera sina känslor i NUET. Det kan vara väldigt viktigt för dig. Men naturligtvis också att gå vanlig samtalsterapi, då du har en jobbig uppväxt bakom dig osv.

Skriv gärna om du har några frågor, jag kan försöka hjälpa dig.

#5 jag vet bara inte vad jag ska göra… Jag försöker vara lugn men jag vill skriva, smsa , ringa jag vill inte förlora henne… Jag vill också att hon ska ha det bra och jag kan inte vara det för henne… Även hur mycket jag försöker… Och nu tror jag jag har förlorat henne helt även som vän… Jag får panik och funderar på att göra.. något dumt helt enkelt men jag kan ändå inte för jag har en lilla syster att tänka på.. Även ifall tanken är rätt skön att bara försvinna helt.. För jag förstör bara för alla och jag trodde jag skulle få ett lyckligt liv nu för en gångs skull men det slutade med att jag förstörde hennes lycka…

Du behöver släppa henne, för din egen skull och för henne.
Det kommer aldrig att funka så länge du har de problem du beskriver.
Det enda som händer när du fortsätter att ringa och smsa osv, är att du stöter bort henne och du kommer förlora henne genom att du inte kan låta henne vara ifred utan stressar henne.

Det jag kan säga är att ord löser inga problem, du behöver visa med ditt handlande att du ångrar dig, och att du tar tag i ditt liv och försöker reda ut det och att det då finns möjlighet om hon vill att komma tillbaka och ha ett förhållande med dig.

Går du till någon psykolog/kurator med hur du känner?

#7 går hos psykolog och tar tabletter hon har även varit med mig en gång till psykologen.. Hon vet att jag försöker så jag vet inte om en handling hjälper längre.. Jag vet att jag behöver släppa henne men jag KAN inte.. hur mycket jag försöker… Jag tänker på henne hela tiden gråter minst 3 gånger om dagen för jag saknar henne och vill be om ursäkt och lösa detta… känner mig bara så onödig..

Sverkersson: Försök att ta det lugnt. Försök att inte tänka så mycket (jag vet att det är otroligt svårt), försök att distrahera dig med sysslor. Hur jobbigt & tungt det än må vara så TA DESSA RÅD även om dom ej känns rätt: Storstäda din bostad, du får endorfiner i kroppen av fysiskt arbete. Det är som ett naturligt morfin som kommer ge dig lite mer av en behagskänsla. styr över din sorg på att rädda dig i nuet & gör det genom sysslor tills du blivit något mer stabil. GÅ UT & GÅ långa promenader, jogga. Som sagt - JAG VET & FÖRSTÅR att detta låter skitjobbigt. Men det är en bra sak att göra för dig själv nu & för din skull. Du kommer må bättre! Ju mer du rör dig & är fysiskt aktiv / uträttar sysslor, så kommer din hjärna gå igång mer på det & känna dig bättre. Både psykiskt & i kroppen. Tro mig. Var ihärdig bara. OCH fortsätt gå till din samtalsperson. Kanske hör av dig till honom/henne om det krisar.

Ok? Hänger du med? Vill verkligen att du tar till dig råden för det här är bra tips att få dagarna att bli lättare & lättare vilket är extremt viktigt nu i ditt läge! Hoppas du för din egen skull tar till dig råden.

KRAMAR

Jag ska försöka… Jag bara önska hon brydde sig efter allt vi har haft och gått igenom… även ifall jag varit hemsk… Jag bara önska det var bra igen..

Har inte sovit något idag  har ingen lust att göra något längre.. varit uppe i totalt 40 timmar nu ungefär och känner inte för att sova.. Rädd för att drömma för jag vet att jag ser henne i drömmarna … Känner ingen livsglädje alls känner bara att jag måste leva för annars blir min familj ledsen börjar tappa aptiten lite och har aldrig gjort det i hela mitt liv nästan. Jag tänker på henne hela tiden och gråter i skolan för jag vill att allt ska vara bra.. Jag frågade idag hennes klass kompis ifall allt var bra med henne och om hon var okej. Mitt ex blev arg och sa att om jag tar kontakt med hennes familj vänner eller annat igen kommer hon åka ner och slå ihjäl mig och att hennes vänner tycker jag är töntig knäpp och jobbig… hon hotar med att det blir värre för mig om jag inte slutar och kallar mig en "äcklig jävel".. Jag vill ju att vi ska kunna vara vänner.. Men jag antar att hon inte kan förlåta mig eftersom jag har varit så hemsk mot henne… Jag vet inte vad jag ska göra ska prata med Psykolog igen imorgon… Hoppas det hjälper på något sätt

Jag hoppas också att du får hjälp av samtal med psykologen.  Berätta precis hur du känner angående matlust och sämnen.

Uppenbarligen vill ditt ex inte att du kontaktar henne på något sätt alls, och du gör nog bäst i att respektera det.

#12 Du har nog rätt… Men det är så himla svårt att bara släppa någon jag verkligen älskade mer än allt… Hon var verkligen mitt livskärlek och jag vill inte förlora henne så här… Vet bara inte hur jag ska göra hon dyker upp i mina tankar vad jag än gör…

#13 De flesta går någon gång igenom en förlust. Du är inte ensam om det. Knappast någon tröst, men du är inte ensam om att inte kunna sluta tänka på din kärlek.

Men sanningen är den att man kommer över det, fast det inte känns så. Vi klarar mer än vi tror.

#15 ja… Men jag vill verkligen inte komma över det jag vill inte …. Jag vill inte förlora henne för jag tycker hon är så underbar fantastisk och jag vill inte förlora henne…

#15 Tyvärr verkar du redan ha förlorat henne. När du accepterar detta kommer du kunna gå frammåt.

Man kan inte hålla sig kvar vid något som inte finns.

Jag hoppas hon läser detta så att hon förstår att jag är ledsen för det jag har gjort iallafall.. Jag vet bara inte vad jag ska göra… för 6 veckor sedan skrattade vi ihop myste och såg film… Vi var på ikea och köpte grejer inför att flytta ihop och nu… nu pratar vi inte med varandra för hon hatar mig… Jag kan bara inte förstå det… jag vill inte förstå att jag förlorat henne… jag vägrar .. jag älskar ju henne ännu och vi hade det ju mysigt ihop.. Vi skulle ju fira jul ihop…!

#17 Du måste försöka sluta älta detta. För din egen skull och för hennes skull.

Hon har klart och tydligt talat om att hon inte vill ha med dig att göra längre och det måste vara jättesvårt att få höra och ta till sig men det finns inget annat att göra.

Du skriver att "vi hade det så mysigt ihop" Tänk efter nu om du läser ditt första inlägg så verkar de mysiga stunderna varit ganska få. Det verkar snarare som ni hade ett väldigt destruktivt förhållande.

Det mår ingen bra av.

Det är lätt att försköna ett förhållande i efterhand då man helst bara vill minnas det fina men det är allt det andra som gjort att det har tagit slut. Det är verkligheten.

#18 Det fanns fler fina stunder en hemska stunder och det är dock helt sant… även ifall det fanns hemska stunder ja men fler fina och det är faktiskt inget jag försöker försköna.. Men du har rätt jag borde insé att det är över men det är verkligen så svårt…

Jag förstår att hon inte vill ha med dig att göra just nu, hela situationen är ju ohållbar. Och det är bara att acceptera läget, sluta älta och försöka gå vidare.

Det är svårt att komma över någon, och man vill gärna måla det bra man hade i rosa och minska ner på det dåliga innan man fått en objektiv syn.
Och det är jobbigt att vara ensam, synnerligen när man tänker på vad man kunde ha haft, och man börjar med tänk om, kanske, eventuellt.

Hjärtat är inte alltid logiskt men hon är ju tydlig med hur hon känner.. 
För din egen skull så behöver du släppa henne fri. Först då kan hon frivilligt komma tillbaka och ni kan få en vänskap igen.

#21 du har helt rätt och jag tror jag har hittat lösningen på att inte tänka på henne. Fest , Vänner och Sprit! Fy fan vad skönt det var slippa all jävla skit!

#21: Att dränka dina sorger i sprit är absolut inte en bra lösning. Kan sluta med att du förvärrar det hela.

Däremot att du umgås med dina nära och kära är helt klart rätt väg att gå.

Jag blev singel i april och satt i en stad där jag nästan inte känner någon. Men jag tog det lilla jag hade och gjorde det bästa av det. Självklart måste du få älta det hela. Tror man behöver det för att kunna gå vidare.

Hoppas du lyckas gå vidare. För du kommer kunna ta dig vidare och hitta en annan tjej som kommer få dig att må bra. =)

#22 Äh… Vill inte gå vidare. Vill stanna där jag är just nu. jag hoppas bara hon har det bra bryr mig inte så mycket om annat. Tänker inte bli ihop med någon ny räcker för mig.

På det sättet kommer du aldrig bli en bra pojkvän… om du är ärlig i det du skrivit här och ångrar ditt beteende måste du ta tag i saker, om du super bort allt kommer du bli en hemsk pojkvän även i nästa relation, oavsett om det är med den här tjejen eller en annan. Blir ni inte tillsammans igen kommer hon att gå vidare och träffa en ny ngn gång. Då måste du ha byggt upp en grund att stå på så att du kan hantera det på ett vuxet sätt. Även om det inte känns så nu, men ngn gång i ditt liv kommer du ha en ny tjej. Arbeta med dig själv redan nu så att det förhållandet inte går illa det med.

#24 Jag tänker inte skaffa en ny tjej. Less på människor. Om hon träffar en ny så blir jag bara glad för hon förtjänar det bästa.. Varför måste jag egentligen ha en tjej? Vad spelar det för roll.

Vet inte hur gammal du är, men jag tror att det är ganska rimligt att anta att du någon gång i ditt liv vill ha det igen.

#26 Kanske en dag men inte på ett bra tag.. :) Kärlek är inget så bara kan komma och gå.. Det betyder något och försvinner inte så lätt heller !

#27 Det är ju det som är så spännande med kärlek.

Den kan dyka upp när man minst anar det eller inte ens vill

#28 ;) Kärlek för mig försvinner bara inte från någon så snabbt jag är henne fortfarande trogen och kommer alltid finnas där för henne! Om hon ber mig att dra åt helvete och om det gör henne lycklig så gör jag det ^^ Hennes glädje är viktigast även ifall vi inte är ihop!

#29 Det är klart att kärleken inte försvinner men den är nyckfull och jag har mängder på exempel där människor varit i din situation och så vips har allting förändrats.

Svårt att tro när man är där men det är det som gör kärleken så underbar och "hemsk"

Så förlora inte hoppet.

#30 Inte det att jag inte har hopp om det  Jag vill bara inte på ett bra tag ! =) Om det vorre mitt X igen kanske ja men någon ny , det får vänta ;)