Du kanske redan försökt det här. Men åk till dina föräldrar och tala mellan 6 ögon. Berätta hur du känner. Att du är besviken på att dom upprepar dina morföräldras misstag etc

Det med din svärmor borde din man ta tag i. Kanske inte nu när han opererats men när han är "läkt" igen. Säg att det är viktig för din del. för att ni inte ska bråka om det och då ska må dåligt över det, så behöver han sätta ner foten.

Jag har nog samma tankar som #1.

Att ta upp detta till ytan och verkligen prata om det.

Du borde inte lbanda in andra, vet inte hur din faster ska kunna prata med dem om detta om inte du själv kan det?

Hur ofta åker ni till din föräldrar med barnbarnet?  Handlar ju lite om det med. Men antar att ni åker dit ofta? :) Tycker inte att morföäldrar eller farföräldrar ska behöva jaga efter sina barnbarn, så länge de faktiskt mins födelsedagar, jul osv? De är pensionärer gissar jag på- eller väldigt nära den åldern- de är vuxna nu, utan egna barn- klart de njuter av SITT liv nu. försöker bara se det från deras sida- då jag inte tror att detta är något de gör medvetet av illvilja.

Prata därför med dem, säg som det är- att du gärna ser att de hälsar på er mer :) Sen får du nog respektera att när de är i stugan så är det ni som får åka till dem.

Angående din makes mor- ser inte problemet att hon bryr sig och vill finnas där när henens son blir opererad-i henens väld kanske hon tillochmed ser det som att hon avlastar dig! :) Ni har ju barn och jobb, så sluta se det som en illgärning mot dig- hon gör det för sin son! det är faktiskt hennes son, även om han är vuxen.

Mina svärföräldrar är lite "bossiga" också ;) Men jag försöker minnas att min kille är deras älskade, älskade son, och allt annat kommer alltid att komma i anda hand för dem. De tär inte min plats att ersätta hans mamma eller pappa. Stör det honom så får han säga ifrån, stör detta med skjutsandet inte din man så borde du kanske backa och acceptera läget som det är. Du kan välja att se på det på två sätt- något negativt. Att hon gör detta mot dig! eller något positivt- hon gör detta för sin son! :D

Börjar tanten domdera å bestämma i ERT hem däremot- då är det bara att börja jaga ut henne med sopkvasten! :P Men låt henne finnas där för sin son, du finns ju där för honom också. Det är inte en tävling.

Håller med #3 i allt. Blanda inte in andra, du måste själv kunna prata med dina föräldrar. Det är ditt barn, inte deras och många brukar inte träffa sina barnbarn så ofta. De har sitt liv. Svärmor tar hand om sin son nu inför op… varför ställer du saker mot varandra? Barn mot stuga och dig mot svärmor. Det är motställande som förmodligen inte är helt sanna.

Åkte föräldrarna till stugan innan barnet föddes? Ja?, isf har deras val inget med ditt barn att göra. De undviker knappast utan lever sina liv. Brukar svärmor gå in på ditt område? Nej?, isf är hon orolig och vill finnas för sin son nu. Inget konstigt.

Appropå BB. Vill man ha folk som springer där för att hälsa på? Jag skulle nog föredra att folk kom efter man själv landat hemma. Kanske tänker de som mig…

Åh, jag skrev ett långt inlägg som svar som bara försvann!  Orkar verkligen inte skriva om allt ihop. Men jag vill säga att ni som tycker att mina föräldrar är som alla andra föräldrar och att det är mer ovanligt att man bryr sig om sina barnbarn än att man inte gör det… Min mormor och morfar brydde sig inte alls om oss barnbarn när vi växte upp. Vid jul och födelsedagar fick vi ALLTID pengar, för dom orkade inte ens bemöda sig med att fråga oss vad vi önskade oss. En jul när brorsan var run 4år ville mormor krama honom och ham gömde sig bakom mamma och sa -Den tanten vill inte jag krama. Mamma och pappa har alltid tyckte som jag tycker om dom nu. Att det är väldigt tråkigt att dom inte bryr sig om sina barnbarn. Ändå gör dom likadant själva mot mig nu.

Min mormor ligger just nu på sjukhus. Och i dag när jag lämnade min man på dagkirurgen passade jag på att åka upp till mormor. Hon höll på att svimma när jag kom. Hon blev SÅ överlycklig! När dom sålde sin sommarstuga som dom spenderat varje ledig sekund i, så började dom försöka ta upp kontakten med mig. Dom vill umgås lite med min dotter och jag har ju förstått att dom först nu förstått vad dom gått misste om. Hon trodde aldrig att jag skulle besöka henne på sjukhuset. Så dålig relation har vi. Och kan jag förhindra att min dotter får vara med om samma sak som jag så ska jag göra allt jag kan för att hon ska slippa det. Hon har ju en mormor och morfar… är det inte fullt normalt att man vill att hon ska ha en bra relation till dom då?

Ang detta med BB. På dig #5 låter det som jag försökt få dit hela släkten! Jag bad mina föräldrar komma dit men dom var "faktiskt" i stugan och dottern skulle ju inte försvinna någonstans så det var minsann ingen brådska med det! Det gör ont i hjärtat på en när ens mamma inte ens vill komma och hälsa på sitt första och enda barnbarn när hon blir tillfrågad. Det tycker inte jag är så himla konstigt!

Jag förstår dig Ketang.
För mig är det normalt att ha en bra relation med mormor och morfar.

Vad säger dina föräldrar när du säger att dom beter sig precis som din mammas föräldrar?

"Men jag vill säga att ni som tycker att mina föräldrar är som alla andra föräldrar och att det är mer ovanligt att man bryr sig om sina barnbarn än att man inte gör det…"

Ingen sa att det är mer ovanlit något av det- bara att alla inte är "bullbakar-mormödrar". Min mromor såg jag kanskr 4-5 gånger om året för hon bodde så långt bort från oss- men GUD så glada vi var när hon kom och hälsade på. Tror inte en relation till barnen går att mäta i vad de får i julkappar- när du är 10 år tänker du inte aktivt "Gud jag fick bara 500 kr av min mormor för hon orkade inte ens bry sig om vad jag änskade i julkapp!!" Det är vuxna tankar i efterhand- eller som barnet fått höra från sina föräldrar.

Min mormor (min enda av alla mor å farföräldrar som var närvarande som barn) var världens bästa mormor trots att hon inte alltid kunde komma på jualfton eller födelsedagarna osv. Men så ringde hon ig ofta, precis som min mor msåte göra med sitt barnbarn idag.

Vad jag menar är; Tala emd dina föräldrar- men att skapa ett problem, att på något sätt skapa split mellan er löser ju inte heller problemen. Men tala med dem. Man kan inte ställa krav men man kan ju försöka öra dem uppmärksamma på hur det ser ut från din sida

Nu har det gått ett tag och det har varit riktigt tumultartat. Jag pratade med dom och dom sparkade bakut ordentligt. Så vi har inte setts sen den 14augusti förra året. Jag har fått höra väldigt mycket skit och dom lyssnar inte på mig om jag inte ber dom om ursäkt för allt DOM anser att jag gjort fel dom senaste 31åren :-/ Jag har pratat med vänner och släkt och ingen verkar förstå hur mina föräldrar tänker. Dom bryter hellre med hela min familj istället för att sätta sig ner och prata. Dom säger även att dom aldrig gjort något fel och kommer således inte att be någon om ursäkt.

Just nu känns det ganska tungt att få höra att allt som gått fel dom senaste 31åren bara är mitt fel…