Ingen form av våld är OK oavsett vem som är aggressiv.

Vissa äter antideppressiva i samband med PMS. Alltså bara dessa dagar. Det fungerar för en del och kan vara värt att testa.

Du bör ju i vilket fall som helst söka professionell hjälp för dina PMSbekymmer.

Mina P-piller har tagit bort min PMS helt, jag mådde fruktansvärt dåligt den tiden på månaden innan. Det är ju individuellt vilka P-piller man funkar på, och en annan sort kanske skulle ta bort dina bekymmer helt. Jag förstår dock om du inte vill mixtra med fler p-piller när det blir såpass illa om dom inte funkar som dom ska..

som #1 skriver så är inte våld okej. PMS-våld är inte okej, och det vet ju säkerligen själv. Man mår inte bra efteråt. Har du rpatat med din, är det "barnmorska?" eller hhynekolog om dessa problem?

Sen tror jag ju på att psyker styrs av vår kemi- men det finns även saker vi kan göra själva- mentalt träna oss.

JAg blir också agressiv och enormt känslomässig under min PMS. Min nuvvarande pojke vet om detta och är därför otroligt förstående och förlåtande under den perioden- för saker han normalt inte skulle acceptera under "vardagen". Vi bor helt enkelt inte ihop just nu och då är det skönt att kunna "krypa in i sitt mörka hål" när det är som värst och man slipper såra den man älskar. Upplever själv att jag lärt mig hantera det bättre. Att man stannar upp och kan tänka "okej okje jag känner såhärmen de tär fan i mig inte riktigt klokt!".

Tycker att du först ska söka hjälp för det fysiska, den kemiska obalansen i din kropp som blir extrem runt din PMS, eftersom p-piller inte tar bort det. Sen kanske även terapi, tillsammans med din pjkvän så ni lär er att hantera det tillsammans så det INTE går till våldsamheter. Menar, om din kille VET att du har PMS så borde ju han vara "den bättre" och välja att inte börja käfta och bråka och bemöta dig i dina provoceringar just under dessa dagar- lära sig se tecknen. De tär asjobbigt och "orättvist" att lägga det på honom men ens tor del av detta är ju utom din kontroll samtidigt.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Uppsök en läkare och gör något åt saken omgående, det finns massor med medeciner och eventuellt terapi som kan hjälpa dig och din kille.

Har du provat femal balans? Det aktiva ämnet är pollenextrakt, alltså inte hormoner. Det är ett naturläkemedel och du kan köpa o prova ett par månader. Du verkar ju ha en allvarlig form av PMS och om det funkar då vet jag inte riktigt… Men som sagt ofarligt att prova!

Äter du bra mat och får i dig alla vitaminer o mineraler? Tänker om det är nån obalans som får dig att reagera så starkt!

Att först bli så där himla arg och bli osams med din kille (och kanske andra?) för att sen vända tillbaka och bli lugn igen måste bli jobbigt för dig, att ta hjälp av en kurator eller psykolog tror jag skulle vara bra för dig.

Ja mår bättre är jag undviker sötsaker och bröd just innan :D Det viktiga är att du inte ger upp- om detta beror på en kemisk oobalans så finns det något sätt som ska kunna lindra det! :)

Jag tror att det kan vara bra om du träffar en psykolog och får KBT. Det är jätteeffektivt.

En sak som jag reagerar på är att många skriver att du borde prata med någon. Men HALLÅ?!! Har ni aldrig haft grov PMS förut? Jag hade aldrig PMS tidigare men har senaste månaderna det varenda gång i samband med mensen. Även om man själv tänker normalt och vet om att det man gör är fel så kan man (jag skriver man, men menar egentligen mig själv eftersom att jag inte vet om fler har samma problem) inte bete sig normalt. Det spelar ingen roll hur sund & frisk i huvudet man är övriga tiden av månaden. Jag förvandlas till Hulken när jag har PMS. Jag gråter för allt, bråkar om allt, ringer min pojkvän 700 gr utan att veta varför. Det här är fruktansvärt jobbigt för oss båda. Jag vet ju så väl att det jag gör är fel och förstår inte varför jag gör detta. Men det går helt enkelt inte att låta bli. det GÅR INTE. Jag blir tack & lov inte våldsam eller agressiv. Däremot kan jag få ryck som att packa alla hans grejjer och slänga ner dom i kartonger. Så jag är väl agressiv emot honom psykiskt men aldrig fysiskt.

Han behöver inte alls göra något för att jag ska explodera. utan jag griper saker ur tomma luften och får för mig saker som att han inte älskar mig, att han tycker jag är den sämsta människan i världen, han bryr sig inte, han hatar mig osv. I PMS stunder finns ingen logik.

Och jag tycker synd om dig, ettlitetalias, för att du blir agressiv. För jag tror att du, som jag, inte har ett uns kontroll över situationen när du är mitt uppe i den. Igår gick min PMS över för denna gång och jag på knappt 2 sekunder förvandlas till den här underbara, kärleksfulla, förstående flickvännen igen..

Men varför behöver våra pojkvänner drabbas? Det spelar ingen roll om han håller sig undan för jag är stup i kvarten i hans telefon istället då. Så intensiv, så störd, så jobbig. Varför är det dom vi älskar mest som vi överröser allt på? Och undra om dom verkligen förstår eller tillslut inte orkar längre. Och Varför fick jag som aldrig haft PMS förut helt plötsligt en dödlig dos av PMS?! Vi behöver lära oss att rikta känslostormarna på någonting som inte lever. Typ en boxningssäck eller i form av kreativitet eller något liknande.

Fy satan vad jobbigt! Har aldrig haft själv så har egentligen inget annat att säga. Men för en kompis försvann det då hon fick barn ;)

Att prata med någon kan ju vara ettsätt (speciellt KBt) att bli med medveten om det som sker, och kanske stärka sig själv mentalt för att kunna stoppa sitt irationella,galna beteende under PMs.

Finns ju sanning i att de flesta mord som sker av Kvinnor sker uder deras PMs ;)

Men jag tror framförallt på att söka hjälp på kemisk väg (tex gneom hur man äter/otionerar eller mediciner) då allt vi gö styrs av kemi- kärlekskänslor, ilska, rädsla, allt. Fri vilja som sådan existerar inte och detta är en typ av mental sjukdom föruto att det är naturligt, en rest med en funktion från mänsklighetens början kanske.

Har själv kraftiga slängar av PMS men upplever att jag med åldern fått mer kontroll pga medvetande. I början trodde man ju att man blivit lite galen- men efter ett tag började man se mönstret återkommande varje månad. Jag hade inte PMS som ung, det är något jag började få i 19-20 års ålder och eskalerade runt 24-25. Nu pratar jag om det med min pojkvän och han försöker att hålla sig ur vägen och det känns viktigt att han vet att det ibland är utom min kontroll när det blir fel. Jag upplever också en minskning i samband med motionerande och att man äter "rätt", skippar alkohol och sötsaker på den stora skalan.

Det viktigaste trot jag är att man förklarar för sin partner om vad som sker, och varför det sker och gärna reda ut vad som är korrekta beteendet när det sker- från hasn sida när detta sker för att inte förvärra det, eller så att han vet att just nu är du inte dig själv. Det är viktigt både för partnern och den som har PMS att känna att man har förståelse från varandra.

För den som har PMs blir det ju lite skamfyllt och ångestladdat i efterhand när man kan uppleva klarhet med hur man betett sig och kanske inte riktigt kan stå för det.

Låter som "PMD" - Pre Menstruell Dysfori.. Uppsök en läkare, man kan få medicin att ta just dom dagarna så brukar det lösa sej om man inte har andra diagnoser så att man redan står på sådan medicin som då blir ganska verkningslös på PMD´n om man tar den hela tiden… Hoppas det löser sej..!

Har någon här tips om p-piller som hjälpt mot deras pms. Jag har halvsvårt pms men nu har den börjat vara från ägglossning-mens dvs 50 % av min tid:P

Har tidigare provat cerazette mini-piller, de tog inte bort mensen utan fick efter 7 mån dubbla omgångar. Funderar på att prova p-plåster, de innehåller ju östrogen oxå som kanske funkar bättre eftersom bara gulkroppshormon tydligen inte funkade för mig. Dessutom blir det ju en jämn dos konstant vilket borde främja humöret.

I alla fall., någon med tips på preventivmedel som funkat för dom?