Det är en bra fråga. Har själv erfarenhet (båda bra och dålig) av att träffa folk över nätet.

Fördelen är ju att det är personen ifråga man lär känna, och det är en inte helt oviktig faktor att man gillar personen som människa. Jag gissar att du gör det, eftersom att ni hållt kontakten så länge. Som du säger, jättetrevlig och hela den biten.

Men sedan har vi den andra, det yttre, och det är inte heller oviktigt (inte för mig i alla fall) i en relation. Vissa krav har vi alla, tror jag i alla fall. Jag har absolut krav på den jag skall vara i relation med, både utseendemässigt och som person.

Är det en blivande sambo du hittat, eller är det en kompis? På din beskrivning så tror jag mer på kompis.

Å andra sidan - om du nu tycker han är trevlig osv - träffas! Ta en fika, ta en bit mat, hitta på något. Då tror jag att du väldigt tydligt kommer att känna om det finns mer än vänskap att hämta, eller om det bara kan bli vänskap pga att det yttre inte är din stil.

Det är i alla fall vad jag tycker.

mvh /Martin

Klart du ska träffa honom! Jag tror att normerna man lägger upp för vilket utseende man faller för är något man skapar själv - jag skulle ju kunna bestämma mig för att jag bara gillar ljushåriga killar med blå ögon, men då hade jag ju aldrig varit gift med min man som är mörk och med gröna ögon?!

Att övervägande delen av de män jag träffat i mitt liv varit mörka och haft gröna ögon visar visserligen att jag har mina smaklökar riktade åt det hållet, men det får ju inte låsa mig i mina verkliga känslor. Därför har jag också sällskapat med karlar som varit ljusa och blåögda för att de har attraherat mig lika mycket men med andra medel än utseendet!

Alltså - du ska träffa honom naturligtvis, även om han har ett helt annat utseende än vad du "brukar" tycka om! Antingen så uppstår ingen fysiskt attraktion - fine, då är ni kompisar som tycker om varandra ändå!

Eller så överväger den inre sidan och du kommer att uppleva honom som attraktiv ändå, saken är klar!

Utseendet har betydelse, den som säger något annat skojar lite. Men vilket utseende som är det "rätta" är det hjärtat som bestämmer, inte ögonen…

Precis som Marnyman säger - träffa honom förutsättningslöst, se vad som händer!

Lycka till.

   Hej på er tokiga tjejer, vet ni inte att snygga blir gamla o skrynkliga de också. Det kanske är en oslipad diamant du hittat, var rädd om den om du tycker den faller dej i smaken.                Nore

Jag hade nog träffat honom och gett honom en chans. Det verkar som att du tar avstånd ifrån honom för att du inte är attraherad av honom utseendemässigt. Ge honom en chans, det kan ju inte skada.

Jag har träffat mina senaste två pojkvänner på nätet. Med den första höll det i 4 år och den andra är jag fortfarande tillsammans med (snart 1 år). Det är alltid farligt att träffa någon som man bara pratat med på nätet, men det kan bli såå bra till slut!

Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon vars utseende jag inte blir attraherad av (utseendefixerad? Nej, det tror jag inte). Dock tror jag att man kan lära sig tycka om den andra personens utseende.

Jag tycker du ska prova att träffa killen och se vad som händer. Det är inget som säger att du måste gifta dig med honom för att ni träffats en gång!

Träffa honom och bedöm sen!! :)

Det kan vara riktigt dumt att dömma ut honom i förhand..

Du vet väl att insidan gör utsidan!!

Jag tyckte detsamma om min nuvarande sambo..
Vi pratade först på nätet.. han såg väl ok ut men inte mer än så.. Men eftersom vi hade webcams så såg man lite mer av hans insida&utstrålning mer också..

Så vi bestämde att träffas irl och nu 1½år senare och lite till bor vi ihop i vårat gemensamt ägda hus!!! :)

Vi blev jättekära och allt gick fort i början, men jag ångrar inte en sekund att jag bjöd över honom!!:)

Vi bodde bara 6mil ifrån varandra… *fniss* :)
Sen flyttade jag till hans ort.. :))

SÅ… vad väntar du på? GO FOR IT!!!:)

/Malin

tycker också att du skaffa träffa honom…. det är väl det som är bra med att träffa nån över nätet.. du kan bedöma mer än hans utseende… spelar väl ingen roll om han inte är vad du brukar falla för utseendemässigt….ge det en chans!.. nåt har han ju väckt hos dej…

På krogen stöter du ju bara på den du tycker är snygg… du går ju inte fram till den "fula" killen o tänker.. ja, men han kanske e snäll.. på det här sättet har du ju fått uppleva nåt annat..

Lycka till!!

Träffa honom tycker jag. Om inte annat får du en god vänn, och om du möter honom på DOM premisser så finns ju chansen att mer kanske händer om ni båda vill sän. Men jag tycker, åk på en träff med honom, som vänner i första hand :)

Jag vet inte hur det är för er, men själv blir jag attraherad av mer än bara utseendet. :) Det kan ju vara alltifrån kroppspråk, doft, röst osv. :)

#9. Ja en riktig karl skall det vara, han behöver inte vara vacker, det är helheten som avgör ;)

Alltså,  jag träffade min sambo på ett lite konstigt sätt… Jag hade dejtat en kille ett tag, så en kväll när vi hade varit på krogen blev jag förbannad och bestämde att jag skulle ta taxi hem, och minsann inte gå med honom… Sagt o gjort. Jag kunde inte få någon taxi förrän efter 3 timmar, sent som det var, så jag fick vackert sätta mej o vänta.   Efter en stund kommer en kille och börjar snacka, vi kommer fram till att han bor i Hammar som ligger på vägen hem till Horna dit jag skulle (bodde med mina föräldrar). Denna kille var jättesöt men eftersom jag inte är typen som följer med någon hem hursomhelst åkte jag vidare med taxin.     Då kommer taxichaffisen fram till att jag skulle passa utmärkt med hans kompis Greger!

För det första tänkte jag "Greger, vilket jä**a namn, kan man ju inte va ihop med"    Men jag fick telefonnumret i alla fall och på fyllan o villan sms:ade jag och frågade om jag fick följa med honom i taxichaffisen på en segeltur dagen efter…     Jodå, vid 2 tiden kom de.

Måste säga att jag blev en aning besviken… Jag tyckte inte han va särskilt snygg…  Men han var rolig, så jag tänkte ha honom som kompis om inte annat…  Men i alla fall; den helgen gick vi ut på krogen och jag minns så väl att jag stod vid baren bredvid honom och tänkte "han e för B för mig, jag förtjänar någon bättre"    (detta var en tid då mitt självförtroende var på topp)  

Men han var fortfarande skoj, så vi fortsatte umgås och efter ett tag kom jag på mig själv med att tänka "men han e ju riktigt söt ju"  så vips så var jag kär!! Detta var 3 år sedan i augusti och nu bor vi ihop…     

SÅ… jag tycker att du ska ge det hela en chans.   Det kan bli superbra                               eller en flopp men då har du i alla fall försökt =0)

Jag måste naturligtvis svara precis TVÄRTOM mot alla andra. Varför måste du träffa honom? Tänds det tusen eldar inom dig när du tänker på honom? Får han dina fantasier att skena och ditt hjärta att bulta snabbt och hårt?

Inte?

Min högst personliga åsikt är att livet är för kort för att ta "the second best". Vem vill i dagens samhälle ha ett förnuftsäktenskap? För visst vore det förnuftigt att ta en trevlig och hygglig grabb. Det har funnits ett flertal trevliga och förnuftiga män jag träffat på i mitt liv, men säger det inte KLICK så vad ska man DÅ kämpa för? Det måste ju faktiskt finnas mer än bara trevlighet och att man kan prata med varandra? Tror du inte att du kommer träffa någon som du faktiskt kan ha både och med? Dvs där du gillar både psyke/intellekt och faktiskt attraheras av hans utseende? Man bör ju rimligtvis gilla vad man ser när man vaknar varje morgon.

Du är 22 år (enligt din presentation). Du hinner nog träffa MrRight förr eller senare.

Jag skulle aldrig nöja mig med mindre.

Och, ad notam, att attraheras av någons utseende har inte med skönhet att göra. Men man bör tycka om vad man ser när man tittar på den man älskar, dvs rimligtvis älska HELA personen.

#12 

Åhååå! Då måste jag ju fråga;

Varför ska man säga nej till en eventuellt lysande kompisrelation? Och hur vet man om det finns något klick om man inte träffas?

Om man träffas och känner att det varken brinner eldar eller sätter hästarna i sken så innebär en träff inte att man lovat bort sig i äktenskap. Men då vet man i alla fall vilken nivå man hamnar på och slipper fundera!

Hade jag lytt det rådet den tiden det begav sig så hade du inte haft en så trevlig svåger som jag begåvat dig med! Vissa klick tar längre tid på sig att höras bara… En fika eller middag tillsammans kostar bara notan och ett par timmar av ditt liv, du har inte förbundit dig till någonting.

Jag menar bara att man har allt att vinna och inget att förlora!

#13 Kompisrelationer med motsatta könet är säkert jättefint. För dem som kan ha sådana. I mitt fall har jag omgivits av s k manliga vänner, som i sitt inre inte gör annat än drömmer om att få bli ihop med mig. Jag har ingen större lust att ge deras drömmar näring.

Den här diskussionen har jag haft förr, i ett annat forum, och gisses vad skäll jag fick av andra flickor för att jag är så självgod och TROR att alla män vill ha mig. Vilket jag aldrig påstått, jag har bara sagt att samtliga mina s k kompisar av manligt kön, lyckats kära ner sig i mig så pass att jag varit tvungen att låta vänskapen ebba ut. Det är inte roligt att umgås med någon som ser ut som om de ska vilja kyssa en hela tiden.

Självklart gör Destany precis som hon känner, jag säger bara att jag inte slösar min tid, ens för att få en dreglande manlig "vän" som man måste avfärda om och om igen.

#14 Jag håller faktiskt med henne lite. Men det är sant som du säger, att det flesta killkompisar blir kär i en. Har hamnat i sådanna situationer med nästan alla minna killkompisar (har oxå nästan bara killkompisar) men dom har fått lärt sig att hantera detta eller att lämna mig ifred. Detta är ju otroligt påfrestande faktiskt..

Å andra sidan, han kan ju göra klar för killen att dom träffas på prov och ifall det ej klickar så blir det inge mer. Hoppas du kommer fram till en bra lösning ;)

Mmm, men du ser rätt bra ut också. För någon som mig är det ingen större risk.  Jag har haft flera killkompisar, ibland funkar det ibland inte. Oftast är det jag som blir för intresserad eller så funkar det inte för att flickvännen inte gillar det. Men visst funkar det bra ibland!

Själv så vill jag träffa personen och lära känna dem lite mer innan jag kan säga om det funkar eller inte. Det är en blanding mellan förnuft och känsla som jag vill åt. Man gör så dumma saker ibland om man går efter attraktion och förälskelse.

Men det kan ju vara olika för andra!

#16 Men visst har du rätt att man vill ha en blandning av både förnuft och känsla, absolut!

Självklart gör Denstany som hon vill - men det KAN ju hända att ett möte eller två leder till livslång kärlek också! Och det vore ju synd att missa något sådant!