Föräldrar emot min flytt
Jag ska flytta hemifrån när jag är 18, hem till min pojkvän.
5 år med ständigt bråk i familjen vill jag bara bo för mig själv, slippa allt detta bråk. Men mina föräldrar är så fruktansvärt emot detta. De vill att jag ska flytta när jag är 20 av någon konstig andledning. Istället för att acceptera mitt val och stödja mig så ska de ta allt ifrån mig. De tänker ta mobilen ifrån mig, mina saker, allting. De straffar mig, de gör allting så mycket jobbigare för mig. De ser detta som att jag vill bryta kontakten med dom. Bara för jag vill bo för mig själv. De försöker ge mig så mycket skuldkänslor som möjligt.
Känner mig som världens hemskaste människa. Men om jag inte flyttar känns det som att de kommer fortsätta bossa över mig i all evighet….
Såg att du bor i Holland men om du är myndig vid 18 så kan dina föräldrar inget göra mer än att jäklas och motarbeta dig vilket är himla korkat för det kommer ju göra att er relation inte kommer att bli bättre precis
Har du fått mobilen av dina föräldrar? Är det de som betalar räkningen?
Är det inte det så tycker jag det är väldigt konstigt.
Kan det vara så att de är rädda att du inte ska klara dig själv? Fast de visar det på ett konstigt sätt. Har du jobb? Går du i skolan? Kommer du att leva på din pojkvän? Eller klarar du din försörjning själv?
/Maria
Jag jobbar just nu och ska börja skolan i slutet av sommaren. Jag kan försörja mig själv mycket bra, är en väldigt mogen tjej. Har alltid umgåts med äldre människor osv. Jag har alltid kämpat i skolan och gått ut med fina betyg
Det är väl mer att dom tycker att saker ska vara på ett viss sätt. Tex, först ska man gå i skolan, sen jobba. Man måste gå i gymnasiet, och du måste vara över 25 för att ha barn. Du måste ha ett bra jobb osv osv
Mobilen har jag fått i present av mina föräldrar
Som sagt, är du 18 så är du väl myndig även om du bor i Holland? Och då har de inget att säga till om. Att de beter sig såhär visar ju hur mogna DE är på en skala…
Kan förstå föräldrar, det är väl inte så lätt att ens ungar flyger ut ur boet, men man kan ju inte hota och tvinga till att stanna när det sker.
Har du försökt att sätta dig ner och prata med dem, och berättat hur du känner för allt de gör?
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
#2 Jag tycker dina föräldrar beter sig väldigt omoget får jag säga. Du får stå på dig och försöka göra det du vill och mår bra av och försöka förklara hur du tänker och känner.
Kan de inte acceptera det och stötta dig i ditt beslut så är det bara att beklaga för då gör de sig själva en otjänst tycker jag.
/Maria
Du får väl ge tillbaka med att säga att det är de som försöker bryta med dig genom att försöka förhindra och försvåra för dig om du flyttar…
Sajtvärd på Iller.ifokus
Jo, har pratat mycket seriöst med dom. Enda sen jag var 14 har jag sagt att jag ska flytta hemifrån.
Men dom bara förnekar allting att vi har bråkat så mycket, och att vi är så pass olika.
Men jo det är klart jag är myndig här med i holland när jag är 18. Det är bara att jag känner att det är väldigt konstigt att mina föräldrar håller på som dom gör. Känns som allt är mitt fel och att jag är en hemsk människa :S
Vad tråkigt att dina föräldrar beter sig så. Det gör ju ingen nytta att straffa dig för att du, när du blir myndig, flyttar till din partner.
Jag hoppas verkligen dom tänker om, att dom förstår att man ska ta vara på sin relation med sina barn.
Jag säger flytta, strunta i dom. Föräldrar som inte beter sig som föräldrar är inte några föräldrar värda att lyssna på eller bry sig om.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Jag vet exakt hur du känner dig!!
Jag har varit i din sists! Jag ville också flytta ifrån min familj för att det var helt enkelt jobbigt, det var inte elaka mot mig sådör direkt men hela stressen hemma påverkade mig negativt..(min syste och bror tog all plats) Min pappa drog så alla i stortsätt blev depprimerade ink mig men alla andra fick stöd men mig fanns det inte plats för.
Under flera år av att vara depprimerad helt ensam utan att någon såg mig så träffade jag mig pojkvän, vi var kompisar i sådär 3 år sen nu har vi varit tillsammans i 3 år så sammanlaggt har vi känt varandra 6 år.
Men iaf ingen gillade mig ide att jag skulle flytta till honom … alla var negativa.. och som du beskiver så straffade de mig osv.
Men vet du vad jag gjorde! Jag gick emot min mamma och sa att jag gör detta för mig själv! Jag måste göra det som känns bra för mig! Jag kommer fortfarande att finnas här men jag måste verkligen få göra mina egna val och jag vill att ni ska respektera det och stötta det ifall ni verkligen bryr dig om mig!
Det svåra är att hitta orden att säga.. själv fick jag skriva upp ett tal 5 dagar innan jag sa det för att veta att jag verkligen fick med mina känslor i ord.
Tror inte de menar att straffa dig men de vet inte heller hur du känner dig, de tror säkert att de gör detta för att skydda dig så att säga. Så det är inte elaka med mening men vet det inte hur du mår så kan det inte heller ta hänstyn till det.
Jag har haft MÅNGA seriösa samtal med dom under ett antal kvällar. Säkert suttit i 2 timmar med dom ibland. Sagt hur jag mår och hur jag känner mig.
Nu tilåter dom inte min yngsta bror som är 10 år att umgås med mig. De har även satt upp ett nytt familjefoto där jag inte är med i. Sen sa dom att om jag endå bor hemma efter jag fyllt 18 kommer jag inte få någon frihet alls. Utan då är det samma regler och dom som bestämmer
Jag tycker detta börjar bli väldigt sjukt
#10
Då säger jag bara att du kanske behöver ta kontakt med BUP? För då låter det inte som en bra familj iaf! Ta kontakt med BUP och be de ha en utredning med dig! Jag går på BUP och det har hjälpt mig.
Jag bor nu i min egen lägenhet ca 1 mil från min pojkvän .
#10 Fly för f*n
Låt dom inte ta mobilen, vad ska dom göra, slå dig?! Straffa dig?! Hur då? Med utegångsförbud?
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
#10 Dom är ju uppenbarligen inte riktigt friska.
Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Låter ju väldigt konstigt. är de rädda för att förlora en inkomst eller vadå?
Mitt tips till dig är att skit i att diskutera saken med dem. De har visat vad de tycker och du vet vad du tänker göra, finns ingen anledning att tjaffsa och diskutera saken egentligen.
Så ignorera och när du fyller 18 tar du din väska och flyttar helt enkelt.
Att det är samma regler hemma även om du fyller 18 är dock inget konstigt, bor man i någons hem så får man acceptera reglerna som gäller eller så får man vackert flytta.
Qui dormit, non peccat
Det jag funderar på är hur din pojkvän är och vad dina föräldrar tycker om honom? Kan det ha med honom att göra att dom hotar dig så att du ska stanna kvar?
Sajtvärd på Iller.ifokus
De hatar honom. Haft 4 pojkvänner innan honom med, och de har hatat alla precis lika mycket.
De sa till mig för några timmar sen att de ville ta avstånd från mig och att de inte var mina föräldrar mer. Sen sa dom att jag kunde gå, jag tog min väska och precis innan jag skulle gå ut sa dom ''du går ingenstans, inte förräns du är 18''.
De vill verkligen få mig att lida
#16 Jag har vänner som haft det på liknande sätt. De har dock varit tillsammans med "puckon" utan att inse det själva. Det föräldrarna har förbjudit till har varit med tanke på barnens bästa.
Jag säger att det inte är så i ditt fall, men för mig finns det alltid 2 sidor av ett mynt.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Får man inte flytta innan man är 18?
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
#18 Föräldrarna bestämmer ju över en fram till det att man blir myndig, utom i vissa undantag.
Och att båda föräldrarna är lika skogstokiga… Idioter dras till varandra… Förlåt TS om du tar illa upp, men det är inte ett normalt beteende enligt mig.
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
Känner heller inte att det är normalt.
Får inte ta min systemkamera med mig som jag haft sen jag var 13, inte min dator, inte min mobil, eller någonting.
Får bara ta med mina kläder…. Så alla presenter jag gett till mina föräldrar? Ska jag bara ta dom då också? Orkar inte mer
#21 Ja, det är klart du ska ta tillbaka allt du någonsin gett bort om dom tar tillbaka saker du fått av dom..
Sajtvärd på Iller.ifokus
Det kanske låter dumt.. Men skadar inte.. skriva från min tankar…
De kommer nog inte att ändra på sig.
något du kanske kan göra är att inte säga någoting sen dess om flyttningen o sånt. Ligg lågt och de frågar men du säger något annat att du inte vet eller sånt. packa grejer (inte under tiden) utan den dagen du tar som ska flytta när föräldrar är inte hemma/arbeta. Ta de grejer som är DINA…. Då har du en egen ny väg och frihet.
Då kan de inte styra över dig efteråt… De blir nog säkra arga men låt dem vara det. Och kanske inte ha kontakt med dem ett tag… Kanske när de börjar lugna sig och en dag träffar dig. De kanske sen inser att du är vuxen än vad de tror.
Jag förstår inte vitsen att föräldrar tar det hårt att du flyttar,,, ta alla dina saker, att din bror inte ska prata med med dig. hmm..
Hoppas det löser sig…!