vill inte ha sex
Jag och min sambo har ett problem.
Vi har varit tillsammans i drygt 1 år men har känt varandra tidigare. Vi har en väldigt nära relation - tills det kommer till sex.
i mitt bagage har jag med mig att jag blivit sexuellt utnyttjad. inte jätteallvarligt men tillräckligt för att sex skulle hamna långt ner på min vill-göra-lista. tills jag träffade min sambo och han visade mig det underbara med sex.
jag vet hans bakgrund också inom det här området och det finns ingenting onormalt. 1 partner innan och samma beteende med henne som med mig.
när vi blev tillsammans så var första veckan precis som alla andras första vecka som man har sex. för mig var skillnaden att han visade mig en helt ny värld, jag fick orgasm för första gången och allt var frid och fröjd.
minns nu genom hela den här berättelsen att när vi väl hade sex så var det hur bra som helst för båda.
när vi varit tillsammans i en månad vet jag att jag för första gången började tänka de tankar som sedan skulle bli vardag. Han ville bara ha sex var tredje dag, utan undantag. jag gjorde flitiga försök att få till det däremellan trots att jag innerst inne var osäker pga mitt förflutna. jag fick inte heller röra hans snopp, eller se den.
efter ytterligare 1 månad tog jag upp det med honom för ja, det blir ett problem till slut! ingen spänning alls, det var inte lönt att försöka få till lite sex emellan de där "var tredje dagarna". hans enda svar var att han inte tyckte sex var så viktigt. vi pratade igenom det hela och visst blev det förändring. men fasiken inte till det bättre! nu blev det mer en gång / vecka - 1 gång varannan vecka. jag försökte men för varje avvisning knäcktes jag mer och mer. kände mig ful och äcklig, ett pervo som försökte få honom till att ha sex med mig. jag kunde inte längre hålla tillbaka min frustration och varje försök till intimitet slutade istället med ilskna tårar. ju mer vi pratade om det ju värre blev det. han blev stressad och tyckte att jag hade gjort en stor grej av det hela.
han har inte problem med att ha sex, han har bara problem med inledningen till sex. jag får inte ta på honom, han tar inte på mig. han tycker att det är opassande (WHAT???) och känner sig som en våldtäcktsman om han börjar ta på mig (när jag fick höra det här kände JAG mig smutsig och som en "väldtäcktskvinna" för att jag ville ta på honom). så ett klassiskt förspel där man tar på varandra existerar inte utan han lägger sig i sängen och är han inte kåt så nehe, synd då får vi sova istället. han vill dessutom bara ha sex precis innan vi ska sova eftersom han skäms efteråt. i övrigt är han inte blyg när vi väl har sex men han måste ha några konstiga komplex över sin kropp som är helt obefogade.
så när vi varit tillsammans i 3 månader och fick reda på att jag pressade honom för hårt så bestämde jag mig för att helt enkelt låta honom vara då och vänta på att han tog initiativ själv. 3 månader senare hade inget initiativ tagits och jag mådde skit.
jag minns inte riktigt hur det kom sig sen men vi började ha sex lite smått igen, kanske varannan vecka. kom ihåg att när vi väl hade sex var det kanon men jag hade skuldkänslor, kändes som om jag tvingade honom. jag mådde fortfarande likadant. kände mig otillräcklig, DÅLIG, så dålig att han inte ens ville ha sex med mig. och varför skulle han vilja det? jag var ju bara ful och fet och äcklig.
jag mådde sämre och sämre. började misstänka att p-pillren kunde ha inverkan på mitt dåliga humör, jag grät nästan varje dag men innerst inne visste jag egentligen vad det till största delen berodde på.
jag slutade iallfall med pillren. det var i slutet på september. sen dess har vi använd kondom. en paket har räckt gott o väl sen dess. 8 ggr på över 3 månader varav 3 ggr de senaste 2 veckorna, yey. Han vill ändra sig och vi pratar mycket om det här, han är väldigt ledsen över det hela. nu de senaste dagarna har jag faktiskt fått ta på hans snopp. men det känns så fel. det känns som jag syndar, som om jag antastar honom, som om jag gör nåt övergrepp. jag vet att han tillåter det för att han inte vill att jag ska vara ledsen, det känns hemskt.
jag har nu precis börjat med piller igen för humöret är inte pillrens fel. jag vet inte hur det här kommer sluta. jag älskar honom verkligen och han älskar mig. vi gör allt för varandra men det här funkar bara inte. stundtals är allt bra men däremellan är det skit. som sagt, när vi väl har sex är det jättebra men jag orkar inte med alla avvisningar och han tar aldrig initiativ.
Det låter nästan som det är han som varit utsatt för sexuella övergrepp.
/Maria
ja det låter så men så är inte fallet alls.

vad jobbigt! Har en nära vän som gått igenom liknande men ombytta roller (man/kvinna) men de löste det genom att prata med varandra 
Medarbetare på ~`Dressyr´~ och ~`Harry Potter´~

Något är ju knas med din sambos uppfattning, något har antingen hänt honom som han förnekar eller så har han en udda syn på sex och samlevnad.
Naturligtvis ska man ha förspel, och självklart ska man ta på varandra! Det behöver inte leda till sex alla gånger, man kan bara smeka varandra och gosa oxå.
Det är normalt att vilja röra vid varandra.
Alla har ju dock olika sexdrift, en del vill ha sex jämt och en del är asexuella. Men det är väl något man bör reda ut innan man går in i ett förhållande tycker jag.
Låter som att ni båda behöver komma iväg och prata med någon utomstående, tillsammans och kanske var för sig. Det är inget fel på dig alls som det verkar på texten du skrivit, men din sambo har en lägre sexdrift än dig vilket blir tråkigt för dig i längden.
Qui dormit, non peccat
Allt som #4 sa håller jag med om!

Jag har haft tusen tvångstankar då det kommer till sex, just pga övergrepp. Prata prata prata är det som gäller. Diskutera, hitta gemensamma lösningar, vissa lösningar tar emot och jag har fått tvinga mig själv att slappna av. Men nu funkar det :)
Det kan vara så att han varit med om något som barn som han tyckte var obehagligt men som han inte minns och därför har fått denna "idé" gällande att du inte får ta på honom eller hans snopp.
Det här är inte samma sak som att ha bivit utsatt för övergrepp, men när jag gick i typ 6an började jag få en del fobier/tvångstankar. En var att jag inte kunde dricka på samma ställe på glaset 2 ggr och detta sitter fortfarande i till viss del, även om det blivit mycket bättre. Jag snurrade och inspekterade glaset noga och hade jag ätit upp maten var jag tvungen att ta ett nytt glas att dricka ur för det kändes som att "mat-glaset" hade blivit äckligt.
Jag kunde inte förstå vart det kommit ifrån tills en person frågade mig om det kunde ha att göra med något från barndomen och då kom jag plötsligt på svaret!
När jag var kanske 5 år var jag hos en kompis och åt mat, plötsligt tog han mitt mjölkglas och tog en stor klunk.. Det kom massa kladd så som sås på glaset och jag tyckte det var jätteäckligt, men hans mamma sa bara att det inte var något farligt så jag fick dricka ur det ändå…
Problemet efter den lilla händelsen kom alltså nästan 10 år efter händelsen utan att jag ens vetat om grunden från början. Och det var inte ens en stor grej från början.
Jag tror han måste prata om sina problem. Han måste berätta exakt VAD det är han tycker är obehagligt med beröring. Han verkar ha uppfattningen om att det mesta som har med sex att göra är smutsigt och förknippa vanlig beröring som något sexuellt brott. Är han inte 100% inne i sexet så säger hans spärrar till honom att allt som görs är fel.
Sajtvärd på Iller.ifokus
jag har frågat hur mycket sex han tycker är lagom, 3-4 dagar / vecka säger han då. så vi har nog egentligen inte olika mycket sexdrift.
vi pratar mycket och ibland går det framåt, ibland bakåt och resultatet av det känns som att vi står rätt stilla! eller det går för sakta framåt för mig iallafall.
men att han nu visar vilja till att jag ska få ta på honom är ändå ett stort steg i rätt riktning. jag undrar bara om det är för sent för mig, för det känns verkligen helt fel att röra vid honom (inte ur ett egoistiskt perspektiv utan just för hur jag vet att han känner). när jag har rört honom nu har han dessutom fått stånd, men då har han stirrat stelt framför sig och tyckt det är skitjobbigt. jag blir istället lite glad och känner mig äntligen liiite bekräftad iallafall efter alla nederlag när jag försökt förföra honom. samtidigt vet jag att kroppen kan reagera av sig själv utan att han för den skull gillar det.
han uttrycker en viss grad av "äckelkänslor" för sitt kön. han tycker att det är svettigt och hårigt och ja, äckligt och tror att jag ska tycka likadant. Detta får mig att genast känna att JAG är äcklig, för om han ser sitt kön på det viset, hur ser han då på mitt som är betydligt "kletigare" än en snopp??? inte konstigt om han inte tar på mig heller då 
Detta är något väldigt nytt från häromdagen som vi inte hunnit prata igenom än.
att prata med någon utomstående är varken han eller jag redo för. vi är rätt unga (21) och det är tillräckligt känsligt.

Behöver ju inte vara barndomsrelaterat för honom. Om hans förra tjej oxå hade blivit utnyttjad och den typen av relation är vad han känner till är det kanske inte helt konstigt att han känner skam, hur obefogad den än må vara. Skam att vara man? Skam att ha en snopp som kan skada Kvinnor? Även om det inte är hans snopp etc… Om du dessutom känner dig som att du pressar honom… då blir det dubbelt problem.
Man tänder ju på olika saker, han tänder på kvinnokroppar och du på manskroppar. Bara för att han inte gillar sin del så betyder det inte att han inte älskar dina delar så att säga. Jag har oxå svårt att förstå att man kan tända på kvinnors delar, men likförbaskat gör min kille det :) det är ngt man får acceptera, om du visar att du älskar hans snopp och kropp och finner den underbar kanske det blir lite lättare för honom att acceptera att den är bra?
Jag har varit i en lite liknande situation… där hade vi ett par års förhållande bakom oss när han inte längre ville ha sex med mig, jag fick inte heller röra honom för kände han att han inte var på humör fick man inte försöka heller…
Som du oxå beskriver så kände jag mig äcklig, ful och fet…
MEN, vårt största problem var att han kollade mycket på porr… Så först tackade han nej till sex, väntade att jag hade gått och lagt mig och så satt han igång å kolla porr å runka tills det gick för honom… Varje eviga kväll…
Jag talade om för honom att jag inte godkänner att han sitter å kollar porr när jag är hemma och han lovade guld och gröna skogar, men vad hände igen nästa kväll?!?!
Vi var tillsammans 6år, när det tog slut mellan oss tog han nog kontakt med mig när han ville ha sex, kunde varit 4ggr/vecka, under förhållandet 1gång/3veckor…
Sårad som jag var hade jag ju sex med honom några gånger, inbillade mig att allt skulle bli bra igen och så meddelade han att han har ny flickvän, min kompis!! (3veckor senare) och mitt hjärta sjönk som en sten igen… Men det dröjde inte länge förrän han tog kontakt med mig igen för han nya tjej var så dålig i sängen… Nåväl, jag hade sex med honom för tanken var paybacks a bitch!!!
Sedan träffade jag min nuvarande och mitt ex frågade en gång före han visste att jag har ny och då sade jag nej, första gången på 7år!!! Och det kändes skönt =P
Vad jag vill säga till dig är att fråga om du har tackat nej till honom när HAN är på humör?? Ett förhållande blir ju inget om man har sex bara på den enes villkor när andan faller på… =)
#10 nej jag har faktiskt inte det… antalet gånger han har tagit initiativ helt själv behöver man inte ens använda en hel hands fingrar till för att kunna räkna…. försökte som sagt vänta ut honom för att han själv skulle ta tag i det men på 3 månader hände ingenting 
kollar porr gör han i stort sett aldrig, runkar är inte så lätt att veta men det är nog sällan och bara när han är ensam hemma (vilket inte är ofta).
#9 faktum är att hans förra tjej (och enda tidigare partner) faktiskt HAR blivit utsatt för något av sin tidigare pojkvän. det skulle faktiskt kunna vara en stor anledning, men det veti tusan om jag vill rota i det, i hans och hans ex relation osv. det känns som att gå för långt. jag vet redan för mycket om det.
Okej, svår situation =/ Hmm… Är du säker på att HAN aldrig blivit utnyttjad? även om han säger att han inte blivit… jag menar om det är så kanske han skäms och därför inte berättar? =/

#12, det är inte vad hans ex blivit utsatt för som du ska rota i, det är hans känslor runt om det. Inget runt honom är att gå för långt eftersom ni har problem i förhållandet. Antingen vågar han lita på dig, så som du nu har lärt dig att lita på honom, och pratar med dig eller så kommer er relation inte fungera i längden. Min gissning är att det är där det hela ligger. Man behöver inte ha blivit utnyttjad själv för att känna skuld, är man någolunda känslig som individ kan man lätt ta på sig saker som inte är ens egens skuld.
jag har försökt att inte tänka så mycket på det hela de sista veckorna, men vissa dagar bara kommer allt över mig igen, som igår. det kan t ex vara en romantisk film eller någonting som påminner mig om vår situation.
jag vet inte om jag orkar med det här. jag vill inte leva resten av mitt liv på det här viset. jag mår verkligen jättedåligt, men han verkar inte bry sig alls. på honom märks det ingenting. han somnar på en halv sekund på kvällen, utan bekymmer. aldrig att han ligger sömnlös en hel natt och grubblar. jag "sov" på soffan i natt, orkade inte se hur bekymmerslöst han sov när jag mådde så dåligt. kröp tillbaka på morgonen innan han vaknade. han märkte aldrig någonting. han har slutat fråga hur jag mår, jag tror inte han vågar. när jag frågar honom hur han mår, svarar han "bra". han undviker att gå in på ämnet till varje pris.
jag önskar att han åtminstone skulle visa att han bryr sig någon gång.
jag börjar önska att jag aldrig träffat den här människan. ändå kan jag inte leva utan honom, nu när jag har träffat honom.
kom på nu att jag hoppat över lite som hänt de här veckorna.
har pratat med honom IGEN för drygt 1 vecka sen. det mesta har jag glömt, det ramlade ut i samma stund som följande hände:
under vårt samtal så frågade han om jag gillade att ta på honom. jag kunde inte annat än att säga sanningen. jag sa "Nej. nej för att det känns som om jag tvingar mig på dig. det känns som ett övergrepp. jag vet att du inte vill och att du inte gillar det. så nej, jag gillar inte det inte. det är hemskt."
han sa då att det vara både obehagligt och skönt på samma gång. han sa att han önskade att han kunde slappna av och uppskatta det. jag har för övrigt inte rört honom sen den dagen då han lite tidigare på kvällen sa att det kändes opassande. kändes som om jag borde låsts in på någon psykavdelning för perversa människor som inte har i samhället att göra. jag känner mig så smutsig.
jag vill aldrig mer ta på honom och jag vill inte att han ska ta på mig heller. just där och då ville jag aldrig mer ha något sexuellt med honom att göra igen och har därefter helt undvikit ämnet i tankarna.
inlägg #15 utspelar sig efter allt detta, när min mentala mur mot sexuella tankar spricker för en stund.
Försök att se det hela som att det faktiskt är han som har problem med kontakt och det sexuella INTE du.
Synd att ni inte kunde utveckla samtalet ni hade lite mer. Att du verkligen talar om för honom hur du känner inför detta. Precis som du har gjort i denna tråden.
/Maria
#17 jag vill inte förändra honom…. så istället har jag försökt förändra mig själv men det går inte bra alls. jag kan inte hjälpa det men jag saknar verkligen beröring och sexuell spänning. även om han lägger handen på mitt lår så känner jag noll och ingenting, för jag vet att han aldrig skulle flytta handen liiite för högt upp och "råka" ta på mig. det är ungefär lika spännande som att skaka hand med en bekant.
jag vill inte att han ska veta hur dåligt jag faktiskt mår, han skulle bli så ledsen… men han är på det klara med att fortsätter det såhär så har vi ingen framtid ihop. jag mår så dåligt vid tanken på det att jag nästan kräks.
åh förbannade anonymknapp, kan den inte vara automatisk 
Hej
Jag tänkte på en sak när jag läste dina inlägg…
Det är möjligen inte så att din kille har mycket religösa
föräldrar och det är därifrån som "skammen" kommer?
Han kanske alltid fått höra att sex är något "fult/äckligt" och att
man bara ska ha sex vid barnavling…..
Bara en tanke…….