Nej, verkligen inte konstigt alls. Jag umgås med min mamma med jämna mellanrum. Jag skulle tycka att det var konstigt om föräldrar och deras vuxna barn slutar ha kontakt bara för att de är vuxna. Att ni vill träffa era barn och svärdöttrar då och då är väl bara normalt.

Helt normalt. Så länge det inte går till överdrift, så någon part känner att det blir för mycket.

Jag ser min mamma (o pappa) då och då. Men att träffa henne varje dag för en middag skulle jag nog inte vilja.

Tycker inte man ska bryta kontakten med sina barn när dom blir vuxna :)

Jag träffar mina föräldrar närapå en gång i veckan (nu bor vi iofs bara 4 mil ifrån varandra), och pratar i telefon ett par gånger i veckan. Skulle aldrig komma mig för att bryta kontakten med mina föräldrar (eller resten av familjen heller) bara för att jag vuxit upp, det känns bara… knasigt!

Och ni är absolut inte gammalmodiga, jag älskar att få middagsbjudningar från mina föräldrar och svärföräldrar, tycker det är underbart att få träffas hela familjerna och umgås!

Jag tycker det är helt normalt! Jag pratar med min mamma flera gånger i veckan, nu bor jag 30 mil ifrån så vi kan inte träffas så ofta, men när jag bodde i samma stad så träffades vi väl nästan varje vecka. Hon hjälpte mig jättemycket med min första lägenhet, tapetserade om och fixade gardiner, jag har hjälpt henne när hon varit iväg och köpt byggmaterial till huset, vi bjuder varandra på middag och är på konserter/teater ihop :)

Jag träffar mina föräldrar nästan varje dag. Ser ingen anledning till att man ska breyta kontakten bara för att man blivit vuxen.

Mamma o pappa kommer alltid vara mamma o pappa. Oavsett hur gammal jag än blir :)

Helt normalt! Kan vara svårt att ändra relationen från barn och vuxen till två vuxna, men föräldrarna är välkommet sällskap!

Den dagen jag flyttar hemifrån kommer jag absolut vilja ha en bra kontakt med mina föräldrar och jag skulle tycka det är trevligt om dom bjuder över mig och min partner ibland :) Ni verkar vara fina föräldrar som bryr er om era barn trots att dom är gamla nog att ta hand om sig själv.. Fortsätt så, för det uppskattas nog! :)

Det viktigaste är ju att man umgås för att man tycker om att vara tillsammans och tycker om och respekterar varandra.

Jag reagerar lite på vad #0 skriver: När barnen vuxit upp och blivit vuxna, är det då meningen att: föräldrarna ska ha sitt liv och de vuxna barnen sitt?

Ja, jag tycker nog att var och en ska ha sitt liv men det behöver ju inte innebära att man inte umgås, har kul träffas eller pratar i telefonen. Det får bara inte bli ett tvång. När barnen är vuxna måste man kunna släppa taget också. Det är viktigt för annars så blir ju umgänget ganska påtvingat.

Tack för svar här från alla.Jag eller maken ringer INTE varge dag till våra barn och det är bara några av våra vuxna barn /respektive, som vi får bjuda på middag ibland.(och jag är nöjd med det.)