Jag tycker bara att du ska fortsätta hålla kontakten med honom, håll sms- och telefonkontakt och säg att du vill träffas igen, och ta det som det kommer.

Att snacka om förhållanden när man känt varandra i en vecka och träffats två gånger är för mig att gå lite för fort fram, jag dejtar hellre lite smått i iallafall en månad innan jag bestämmer ifall det verkligen är något att satsa på, förhållandemässigt. Så fortsätt träffa honom när ni båda har möjlighet, tänk inte så mycket på om han tar lång tid på sig att svara på sms, som du sa var han ju väldigt upptagen.

Nej nej.. Jag förväntar mig absolut inte att detta ska sluta i ett förhållande utan anledningen till rubriken är över min nyfikenhet över hur det har sett ut för Er, från första dejten till att ni faktiskt blev tillsammans. Men tack för dina tips, alla kommentarer mottages tacksamt :)

Jag, liksom dig, träffade Han med stort H på krogen. Vi spenderade natten tillsammans och det skulle egentligen inte vara något mer med det, men kvällen därpå (har jag för mig att det var) hörde han av sig och kom hem till mig och vi låg och pratade länge. Efter det fortsatte vi bara att umgås, gick på stan tillsammans, tog en middag och så där. Efter ungefär en månad efter att vi först hade träffats insåg vi nog båda två att vi vill inte träffa någon annan, och vi vill inte heller att den andre ska träffa någon annan. Det var oerhört enkelt (tror jag)! Väldigt naturligt :)

Jag dejtar en kille just nu. Var på vår första dejt 7/1 och vi känner inte varandra sedan innan.

Jag gillar inte riktigt "att dejta" för jag förstår inte riktigt när dejtingen star slut och förhållandet börjar :P För mig är det nästan samma sak, eftersom vi inte träffar andra under tiden.

#4 känner mig också vilsen "i den kategorin". Vad är skillanden liksom?

#5 Skönt att man inte är ensam :P

Vi hade dejtat i 3-4 månader innan jag gav en lapp :) "Får jag chans på dig? Ja, Nej, Kanske"… Skulle säga att dejtandet tar slut när man har snacket om vad man vill :)

Jag blev ihop med min sambo efter 2 ggr och vi kände inte varandra innan vi har varit ihop i snart 7 månader. Självklart skickade vi en massa sms innan o även pratade i telefon. Jag tycker känner man att man bara vill träffa den personen så kan man lika bra vara ihop. Dejting tolkar jag som att man träffar olika och inte binder sig till nåt

#4 För mig är det inget förhållande förrän man gemensamt bestämt att det är det, man måste prata om det. Sen kan man ju vara exclusive iallafall, men det betyder inte automatiskt att man är tillsammans.

Här är något som jag också tycker är väldigt klurigt. Med mitt ex var det inga problem, vi "dejtade" eller vad man nu ska säga, men var överens om att vi inte skulle ha något förhållande eftersom vi bodde så långt ifrån varandra, det var vi klara med från början. Men var uppenbart att det fanns känslor och ett år senare frågade han rent ut om vi skulle bli tillsammans, varade i över två år. Nu är det lite svårare. Har dejtat en kille sen mitten av december ungefär… och de senaste 3-4 veckorna har vi sovit mer tillsammans än isär, det är uttalat att vi tycker om varandra, och han har något gång sagt "vårt förhållande" eller "andra par", och är även uttalat att vi är exklusiva. Så jag ser på det som att vi är tillsammans, men eftersom vi egentligen aldrig pratat om det känns det inte riktigt rätt att säga "min pojkvän" utan blir snarare "killen jag träffar". När är det okej att ändra facebookstatus liksom? ;-) Fast ser det inte som något större problem visserligen, så nytt och lika bra att ta det lugnt och se hur det går.

Min version är lite annorlunda.

Min mamma hade tagit hem en hantverkare för att mura om skorstenen.
Kommer inte ihåg om han var där en eller två dagar, men jag satt och småkikade på honom där han stod i bar överkropp uppe på taket.
Mamma bjöd på lunch första dagen och vi, Mamma och sin man, pratade med honom ( inte jag så mycket, var för blyg).

Bad även muraren att han skulle sätta upp en hylla i min dusch som var kaklad. ( Jag bodde i ett mindre hus på samma gård som mamma)

Gjorde inget annat än att pratade om Honom i en veckas tid och till slut hotade syrran att hon skulle ringa honom ÅT mig om jag inte gjorde det.
Så jag hade ju inget val…

Skickade ett sms sent på kvällen och frågade om han ville gå ut och äta/ta en öl. Tackade även för duschhyllan, så han skulle förstå vem det var som sms:ade.
Han ringde upp direkt och vi gick ut kommande helg.
Kvällen slutade i sängen och efter det sov vi hos varandra varje kväll.
Så dejtandet kändes aldrig riktigt som något dejtande. Redan efter någon vecka kändes det mer som ett förhållande när jag träffat hans föräldrar.
Detta är 10 år sedan och vi sover fortfarande ihop och är lika nykära

Första förhållandet uppkom efter en fyllekväll, vi kände varann rätt bra från förr. Höll about 2 veckor tror jag, jag gjorde slut efter att ha insett att jag nog var mer kär i tanken att ha en pojkvän.

Andra slutade tvärt efter 2-3 "dejter" (gått runt på stan) då jag gav ultimatum. Din flickvän eller mig!

Tredje bestod av några dejter o sen en fråga en kväll efter att vi myst en stund. "E de vi nu?". Idag, nästan 7½ år senare, är vi gifte sedan knappt ett år tillbaka :)

Min nuvarande sambo blev jag tillsammans med första kvällen vi sågs. Det var ingen tvekan om att vi blev ett par redan då.