Mår även dåligt då jag inte har några direkta vänner att umgås med, verkar som jag aldrig platsar och i skolan existerar jag knappt.. Det är fan inte kul längre att bara sitta hemma utan ett liv, utan några vänner och se alla andra ha det så nedrans bra osv..

För det första så är det ganska normalt att känna sig vilsen i din ålder när gymnasiet slutar och framtiden många gånger är som ett frågetecken.

Du och din kille verkar inte ha några större gemensamma mål här i livet heller så frågan är om det är så klokt att flytta ihop? Stora viktiga saker som ekonomi, djur och framtida flytt kommer ni ju inte överens om.

Att han har börjat sitt liv med krediter är också en varningsklocka.

Sedan skriver du att att alla andra har det så nedrans bra. Du känner inte dessa människor. De flesta har problem att bära på men det visar man oftast inte utåt lika lite som du gör det.

Har du funderat på att läsa vidare? Det är trist att gå ut i arbetslöshet direkt efter skolan.

Sist men inte minst så tycker jag du snabbt ska söka vård för ditt begynnande missbruk. Även om det inte är så stort nu så är risken att du fastnar stor.

Du borde söka upp en psykolog eller liknande för samtalskontakt. Försök att gå via kuratorn i skolan.

Dubbel post

Vi har haft ett hittills väldigt bra förhållande utan bråk, vi har gemensamma intressen förövrigt och vi har samma syn på många saker… Just nu sitter vi som sagt i ett distansförhållande med cirka 1 timmes tåg emellan och ses varje helg då vi inte känner att vi klarar av att vara ifrån varandra längre än så, därav har vi diskuterar flytt.. Har även pratat med honom att flytta till min stad då han bott här 17år förut men han vill inte tillbaka och det kan jag förstå, finns varken jobb eller utbildning.. Ekonomin är ju ett krav jag får ställa vid eventuell flytt, vi skulle från början enbart dela på hyra & mat, eventuella inköp utöver det sker ur egen "kassa" just på grund att man inte startar med gemensam ekonomi (enligt mig iallafall…) Visst att man aldrig vet hur andra mår om dom aldrig uttrycker sig men jag har alltid haft lätt att genomskåda folk och när några kommit till MIG för stöd så blir dom förvånade över att jag redan vet de som finns "under ytan"… Jag har funderar kort på att läsa djursjukvård i Skara men har varken betyg eller lust att dra så långt ner i landet när jag älskar att vara nära min familj & pojkvän, även funderat på polishögskolan vid 20års ålder och se till att jobba fram tills dess.. Just nu känns inte studier så lämpliga då det är dom som får mig att använda tradolan för att minska min stress och ångest… Har pratat med några om att jag använt tradolan och dom försöker komma med goda råd (ej psykolog/kurator) men vill inte prata med någon av det heller.. Har gått hos såna förut och anser att jag inte får ut något av det, kuratorn på skolan klickar jag inte med annars heller så, hon springer runt i korridorerna och säger "Heeeeeej, hur mår du idag?? Ska vi boka in ett till möte?!" varpå jag känner mig skitdum, jag är inte mycket för "dadda" grejen…. Tradolanet behärskar jag ännu, men det finns inte mycket annat som lugnar mig och då blir det en dum grej att ta till - 20 tabletter för 18 kronor är inga pengar för att jag ska slippa min jävla stress.. O ja jag vet att man kan få ångest av att bara använda dom för länge (när man sedan slutar med dom) Tack för ditt svar & stöd Bumbleboo :)

Men du har väl någon som skriver ut Tradolan till dig? Prata med den läkaren. Det är viktigt även om du känner att du behärskar situationen nu.

Att dämpa stress med meciciner är ingen bra lösning på lång sikt. Du gör dig bara själv en otjänst. Ju tidigare du tar tag i problemet ju lättare är det att komma ur det.

Jag har inte kontakt med läkaren personligt utan jag får alltid receptet genom att prata med min granne som jobbar på ungdomsmottagningen (bästa vän med min mamma) och henne skulle jag skämmas ihjäl att prata med då hon o hennes familj ofta är hemma hos oss, vill inte direkt ses som en missbrukare.. Hon är verkligen toppen den här kvinnan och lite som en extramamma :) Har du några bra tips på hur jag kan lugna min stress? Har länge haft svårt att sova på grund av detta och jag glider igenom skoldagarna utan att anstränga mig på något sett.. Kram

Det låter märkligt att någon förmedlar receptet. Framförallt när det gäller medicin med särskild utskrivning.

Någon gång emellanåt måste du ju ha kontakt med läkaren. Om inte annat så är det ju bra att ta kontakt i detta läge då du inte mår bra.

Det behöver ju inte din mammas väninna få reda på.

Vet inte riktigt vilken medicin jag skulle använda mot smärtorna, det är nämligen mensvärken och jag har testat minst 5 olika läkemedel innan tills dom satte in mig på denna.. Min mammas vännina är enbart förmedlare för hon är såpass insatt i min situation och vet varför jag har receptet, det är hon som undersökt mig tidigare.. Det var tal om operation om inte dessa tabletter skulle funka med det är faktiskt dom enda som gör det.. Men ja, visst är det dåligt som du säger att använda dom utöver perioden :/

Jag hade också en period i gymnasiet när jag var väldigt stressad över allt. DEt kom i samband med det stora projektarbetet man gör i trean. Plötsligt blev jag väldigt stresskänslig och fick ångest av det mesta. Det spom hjälpte mig var att prata med folk. Bara att få sätta ord på hur jobbigt man tyckte det var hjälpte mycket.

Tycker ändå du ska prata med någon i skolan. Du borde ha nån sjuksyster på skolan som borde kunna ge råd,  och hon har 100% tystnadsplikt (kuratorer, skolpersonal har INTE 100% tystnadsplikt de har skyldighet rapportera vidare till vårdnadshavare, socialtjänst, rektor etc)

#9 Stressen har funnits där sen 1-2 an i gymnasiet och är inte kopplat till någon speciell kurs… Jag är inte den som inte vågar prata med folk runt mig hur jag känner utan tvärtom :/ #10 Jag trivs varken med skolsyster eller kurator i min skola :S dom är inte människor jag vill öppna mig för.. Nu har jag iallafall berättat för pojkvännen och han förstog att jag försökte hitta en lösning men att det inte är den rätta lösningen.. Men känns bra att han vet iallafall..