Jag måste nog säga att jag håller med din sambo där. Jag skulle bli ganska så besviken på min sambo om han blandade in sina eller våra gemensamma vänner om vi har problem i vår relation.  Det vill jag självklart att vi löser sinsemellan. Går inte det skulle jag hellre gå till en utomstående proffessionell person och prata med för att kunna lösa problemen men inte blanda in våra vänner

#1 ok… Då får jag med andra ord fortsätta med det jag har gjort i ett halvårs tid då…. Gråta i min ensamhet iom att jag inte har någon att prata med alls…
Försöker vi prata om saker så slutar det bara i ett helvete….

Ni borde ju söka proffessionell hjälp om ni har det så risigt Annars kan ni ju inte fortsätta tillsammans. Vägrar han det är han inte värd dig.

Jag tycker att man kan behöva prata av sig med en vän om vad man upplever i sitt förhållande. Pratar man inte av sig så e risken stor att man äts upp inifrån

Jag tycker inte du ska fortsätta att gråta i din ensamhet. Har man en riktigt god vän som man vet att man kan lita på, så tycker jag det är ok att man ventilerar sina bekymmer för den. Särkilt om man har försökt snacka med sin kille, och vet att det inte leder någon vart.

Fast samtidigt förstår jag din kille också på ett vis, men man måste få ventilera sig och uttrycka det man grubblar på, utan att börja bråka. Ibland kan det hjälpa att bara sätta ord på det man grubblar på, för sin kompis, så kan man sedan se alltihopa ur en helt anan synvinkel - som du själv sa.

Vill du inte blanda in nära vänner så finns ju alltid psykologer eller kuratorer.

Jag är en person som inte blandar in andra i mina förhållanden. Har vi problem ser jag till att vi försöker lösa dom tillsammans. Behöver jag prata om problemen gör jag det med min partner.

Hade inte gillat om min partner hade gått och beklagat sig hos någon annan.
Men på ett sätt förstår jag ju att alla har olika behov och jag skulle aldrig få för mig att förbjuda min partner till att prata ut hos en vän. Däremot hade jag bett den att inte göra det, att våra problem stannar mellan oss.

Lättast är nog om man lyckas hitta en som känner likadant :)

Om du gråter över ert förhållande och ni inte kan prata (att kunna prata med sin partner vid problem är ytterst viktigt) så kanske ni ska testa samtalsterapi som det redan är tipsat om.

För mig beror det på vad det gäller, jag patar gärna med mina vänner om hur jag och min sambo har det. Problem tar jag i första hand upp med honom, men tycker även att det är skönt att prata av mig med någon utomstående.

Tror det kan vara hälsosamt att kunna prata med någon annan nära vän också.   Det behöver vara någon man verkligen litar på. Bäst förstås om partnern tycker det är OK.  Jag har aldrig känd något sånt behov, men min man frågade vid ett tillfälle om det var OK för mig att han pratade med sin nära vän xx om oss (ett specifikt problem/fundering som var på tapeten då). Jag kände att självklart JA. Jag uppfattr hans kompis xx som en mycket "vis" och vettig person og tänkte att det kanske till o med kunde tillföra nåt för våran problemlösning att få en klok utanförståendes perspektiv på det.

Men att prata med nån annan kan inte ersätta att ni inte kan prata om problemen. Det behöver ni kunna för att må bra. Och lyckas ni inte med det på egen hand då håller jag med ovansåtende: ta hjälp!

Det kan vara bra att vädra sina åsikter och tankar med vänner, och synnerligen nära vänner. Man kan få råd och tips hur man ska hantera en sak, eller om flera tycker att något är okej/inte okej.

Reda ut problemen däremot måste du ju göra med din partner, kan du inte reda ut dem så gör slut istället.

Det finns vissa sker man kanske bara tar med sin partner- andra inte, och det måste var helt upp till dig tycker jag. Men om du kan ta upp problem med dina vänner så ska du kunna ta upp dem med honom också. Han är kanske rädd för den rätt vanliga fällan att man "gnäller" lite på sin kille och vännerna förstorar problemet och en liten skitsak slutar med att du dumpar honom.

Eller den ännu äldre klassikern- att du öppnar dig för an annan kille "som bara är en kompis" men egentligen enbart vill sabba för er två och inleda en relation med dig ;) Men det är ganska barnsliga beteende :> sånt där man pysslade med i mellanstadiet- högstadiet eller så,men nog förekommer det bland oss vuxna också..:>

Men ja, jag och min pojkvän har pratat och beslutat om vissa saker som skett mellan oss som vi lovat varandra att aldrig diskutera med andra, i övrigt har jag en nära vän jag kan vnetilera mot.Det viktiga är nog att ens partner inte ska känna sig sviken eller förd bakom ljuset. Och att perosnen man pratar med kanske inte är sådär jättenära din kille men ändå så pass nära er relation så att h*n vet vad som sker och kan relatera. Men jag tycker inte att din pojkvän är realistisk med att du inte ska få prata _något alls_ med utomstående eller vänner. Men ja, hur skulle du själv må i omvänd situation?

För honom känns det kanske lite som "att snacka skit" om varandra bakom ryggen + det där att det lätt kan förstoras upp när andra som inte har hela bilden lägger sig i.

Men min nästa fundering är: Är han alltid boven? Kanske har han en anledning att vara rädd att du pratar med andra om era problem? Kvinnomisshandlare kan ha sånt här beteende och vilja kontrollera "informationsflödet" så andra inte ska lägga sig i och slå i dig att hans beteende mot dig inte är normalt? :> Det är också ett sätt att försvaga dig och kontakten med dina vänner. Notera att en kvinnomisshandlare inte slår en frånd dag ett- det är en hel process som kan gå över flera år där du trycks ned och skärs av från dina vänner ochh familj.

"Försöker vi prata om saker så slutar det bara i ett helvete…."

Om han inte vill att du ska prata med andra så får han fint och snällt finna sig i att kunna börja diskutera saker direkt med dig. Det är omänskligt att behöva gå och bära på saker helt ensam och inte fan ska man behöva anlita en pskolog för en sådan enkel sak efter 6 månaders förhållande- (man kan men jag menar att det är ett tecken på att något är fel!). Det låter helt galet. Din kille är nog rädd för att dina vänner också ska tycka det och uppmuntra dig att dumpa honom. Hur blir det ett helvete när du försöker prata, skrik? elakheter? våld?

Jag tycker du ska fortsätta prata med dina vänner. Du ska inte behöva gråta i ensamhet, det är ju bara omänskligt grymt.

Det jag rekommenderar är som tidigare sagt att söka hjälp, fungerar inte kommunikationen i en relation så är ju halva relationen död nästan..

Klart att man kan behöva ventilera med vänner! Har jag ngt som jag om min kille fastnat i så pratar jag medn vänner för andra infallsvinklar. Man måste kunna ventilera om det behövs.

Ibland behöver man ju prata av sig med någon som har lite perspektiv också.

Och personligen tycker jag att det är okej om min kille gör samma sak (med vissa undantag), alla förhållanden har sina problem och jag skäms inte om andra vet. Vi är rätt öppna med bråk/problem som uppstått och kan i efterhand prata öppet om det inför andra också.

jag vill gärna vädra min känslor. men jag gör det inte med alla jag känner som inte är i det här förhållandet.
jag har 1-2 riktigt nära vänner som jag kan prata med om allt, även om det har hänt att dom inte fått veta allt alltid.

jag måste få ventilera med andra än min partner. bara känna i ex i en disskusion att någon står på min sida. men för den skulle säger jag inte  "men A tycker oxå så", när jag och min sambo sen disskuterar med varandra

Har man goda vänner så är det helt normalt att dela med sig. Man delar med sig om glada saker, saker man mår dåligt över och saker man behöver få höra andra åsikter om. Jag har olika vänner som jag vänder mig till om olika problem eller känslor.

Nu är jag och min sambo väldigt skonade. Vi bråkar aldrig och är sällan oense om saker. Vi har liksom inga direkta problem alls i vårt förhållande.

Men ibland, om det handlar om lite vardaglig svartsjuka tex (alltså inget stort problem av svartsjuka), så måste man inte ta det direkt med sin partner, det kan vara så enkelt att man bara behöver få ventilera sig för att kunna släppa det och då känns det bara onödigt att dra in partnern i det hela..

Jag "gnäller av mig" till mina vänner, och det kan vara mitt sätt att dels få andra infallsvinklar (guld värt!) eller bara just få lätta på trycket och gnälla lite. Älskar min kille över allt annat och vi har det bra, men efter 6 år tillsammans och ett gemensamt liv så kommer det upp små skitsaker som man stör sig på. Och istället för att låta dem ligga och gro och växa så kan jag behöva gnälla om att han alltid glömmer att vända strumporna innan de hamnar i tvätten, det gör det enklare att stå där och vända förtifjorton par när det är tvättdags :P.

Men samtidigt så är det långt ifrån allt jag talar om. Saker som jag känner och saker som rör mig i relationen kan jag ta upp, men annars är det mest mindre prylar. Större saker anser jag vara för intima och skulle vara ett förtroendesvek från min sida om jag pratade om dem.

Jag kan förstå TS kille då jag tycker att det finns saker man inte ska ta upp hur som helst. Ett ex var när jag fick se en konversation mellan killen och en gammal tjejkompis, han inleder med att ge henne en komplimang för en bild, hon tackar och frågar hur det är med livet och han replikerar att det är kasst mellan oss. Det som gjorde ont här var att jag inte ens visste att det var dåligt mellan oss, jag trodde att det var tvärtom och så tidigt som veckan innan hade vi diskuterat vikten av att vara öppen med problem som man upplever i relationen. Han var då helt överens om att om det så var minsta lilla som vi kände inte var helt okej så skulle vi ta upp det. Jag vill gärna vara en av de första att veta att min relation knakar i fogarna, inte en gammal vän som han i normalfallet inte längre pratar med.

Därför kan det kanske vara bra att prata om vad som är okej. Att helt förbjuda kompisprat om relationen är för mig överdrivet, men man kanske kan komma fram till vilka gemensamma spelregler som fungerar för båda?

jag brukar uppmana min sambo att passa påatt gnälla över jobbiga saker jag gör när han ska hälsa på sina vänner. Jag tycker det länns sunt att prata av sig och få råd från flera.

Visst kan man förstå honom…

Jag pratar dock öppet om min relations problem, till mina närmsta vänner. Jag tror dock inte att min kille säger så mycket om våra problem till sina vänner, de har inte samma "relation" som jag har till mina vänner, de är inte lika öppna mot varandra som mina vänner och jag är, både kill- och tjejkompisar.

Men jag tycker det är skönt att öppna upp mig, få gnälla, få råd och hjälp av vänner och få andra synvinklar. Men sedan ska man väl inte berätta för intima delar om inte partner accepterar det (ex. min pojkvän tycker inte om att jag pratar om vårt sexliv)

#16 ditt ex lät mer som en skitstövel som såg chansen att "nätflirta", då låter det alltid sådär- som en trasig klocka- haft samma killar själv. Man har det hur bra som helst men det tjänar han inga poäng hos nätbruden om han säger så. Nä, man ska gnälla lite så hohn får tröst och ge tips och kanske det leder till mer :P Tragiskt, beklagar att du fick genomlida något sådant :/

Jag tycker det är självklart att man ska få prata med vänner om problem om man känner behov av det! Du kanske inte behöver prata med era gemensamma vänner, det kanske blir lite awkward, men om du har vänner som bara är "dina" så kan du ju prata med dem?

Det som kan vara klurigt är ju om du inte för en dialog med honom samtidigt! Som någon ovan skrev att det jobbigaste är ju om man på omvägar får reda på att man har problem i relationen som man inte ens visste fanns!

hejsan jag är ensam men saknar min fästman som bor i halland… jag vill härifrån från småland men detta är mitt ex fel att jag hamna här uppe sen slängar ut mig sen in med ny kvinna är det rätt att göra så en såra en när jag älskar han så högt sen vill han vara ensam skyllde från sig hit och dit men jag vet att han inte mår bra… men nu bor jag själv. Han ha en kvinna som han bor med nu. Men mitt ex och jag har lån han har lovat betala dom.. hoppas han gör det… jag är så arg på allt när en människor blir utnyttja en andra…finns del som är för snällar och blir lura av sina parten med allt för dom inte vill blir ovän med de.. del kan inte säga ifrån…dom är väl människor oxå… jag vill chatta med nån som har råkat ut samma som jag skriv och berätta om det kan viblir vänner du och jag… tar hand om er alla kram..

Jag skulle aldrig ventilera problem med min man annat än med honom själv. Det skulle kännas som ett svek att gå till någon annan med "våra problem"

Såvida vi inte tillsammans gick på familjerådgivning eller liknande.

Jag pratar med mina vänner och våra små problem, man får lite stöd, medhåll, sympati och råd. Jänns bättre och min fästman blir iaf inte arg, han vet ju själv vad det är och vi pratar om det och jag kan också vidarebefodra tipsen från vännerna. Som han själv säger "man måste få ventilera". Det fungerar jättebra för oss och det är skönt att han inte har ngt behov över att kontrollera mitt sätt att hantera känslorna. han stöttar istället mig och lyssnar när jag berättar vad jag pratat om och vad jag kommit fram till med hjälp av vännerna. Det är detta man har både vänner och man till, att få rum för sina känslor.

Tänker lite att min fästman skulle inte bli arg såvida han inte har ngt att dölja för andra som absolut inte får komma ut. och skulle det vara ngt sådant stort skulle jag göra slut

Jag pratar om problem med mina vänner, de har ofta goda råd om hur man ska fixa situationer och… man måste få prata av sig!

I mitt förra förhållande gick jag 5 av 7år utan att prata med någon för jag lärde mig att om ja sa nånting åt honom direkt eller någon vän blev det stora konflikter… Så jag lärde mig att inte säga något fast han frågade vad jag funderade på, berättade jag blev han arg, så jag påstod alltid att det inte var nåt och så grät jag mig till sömns varenda kväll…

Nu i detta förhållande försökte jag ett par gånger påstå att det inte var något men blev genomskådad och vi pratade ut ordentligt och han uppmanade mig om att ALLTID tala om för honom vad det är, känns skönt =)

Så fortsätt diskutera med dina vänner! Beror ju förstås på vad era problem gäller, om det ex. är något din sambo kan känna sig generad över kanske det inte är så kul för honom att du pratar, men dom du pratar med ska vara så goda vänner att dom inte säger något till honom eller någon annan =)

Huvudsaken är att du inte stänger in dig och mår dåligt!! Been there, done that and it almost took my life!

Tror det är viktigt att du pratar även med din fästman, han måste ju få veta vad du tycker och tänker också, annars finns det väl inte mycket kvar i förhållandet? Men givetvis bör du kunna prata med dina vänner men också ta till sig av det han säger till dig, det finns ju ofta en fin gräns för vad man kan och inte kan tala om för sina vänner..