
Är det hon eller jag?
Hej alla!
Jag träffade en kompis för ungefär ett år sedan som jag klickade väldigt bra med. Vi hade samma intressen och hade mycket att prata om. Jag såg henne verkligen som min bästa vän då.
Men nu på senare tid har allt förändrats, och jag är rädd att det bara är jag…
När vi pratar med varandra så handlar allt om henne hela tiden. Hon vill ha åsikter om noveller hon skriver, tavlor hon målar, men när jag vill ha exakt samma feedback av henne så säger hon ingenting om det. Hon bara ignorerar. Det är alltid okej för henne att prata om att hon mår dåligt. Hon vill att jag ska vara stöttande och jag försöker så gott jag kan. Men när jag mår dåligt och vill ha samma sak tillbaka av henne så får jag inte det. Hon mår alltid mycket värre än mig, så mitt dåliga mående räknas inte.
Det kanske är svårt för utomstånde att förstå den här situationen, men jag är så ledsen. Jag har ångest över henne hela tiden och vet inte hur jag ska bete mig när jag pratar med henne. Jag är ju egentligen arg på henne, men jag vill inte att hon ska märka det av någon anledning. jag vågar itne prata med henne om det för jag är otroligt konflikträdd.
Jag är rädd för att hennes beteende bara är något jag själv hittar på? Tänk om hon inte alls är så okänslig och egoistisk som jag uppfatar henne?
Tack för att jag fick skriva av mig, det var väl egentligen det jag behövde… :)

Hon stjäl energi av dig och sådant är oerhört pressande.
Du mår mer dåligt än bra i er relation och en VÄN skall väl tillföra något positivt??
Marsvin 4-ever
.

Jag tycker du ska samla mod och prata med henne, säg hur du känner och att du gärna vill ha feedback när det gäller saker. Det handlar både att ge och ta, svårare än så är det inte. Men din "vän" verkar inte förstå det, jag tycker du är värd någon bättre som ger tillbaks.
Du har råkat på en energitjuv.
Det enda du kan göra, om du inte vill eller vågar konfrontera, är att du håller dig undan. Låt er vänskap rinna ut i sanden.
Jag tror inte att det är något som förändrats ens från första början. Jag tror hon var så här hela tiden, och du uppmärksammade det inte. Det gör man aldrig i början, varken med en ny vän eller en ny pojkvän. Man är i en "förälskelsefas" och en "lära-känna-fas" och det är klart att det tar ett tag innan man ser männskan för vad den verkligen är.
Mitt råd till dig är att dra dig undan, sakta men säkert. Hitta nya vänner. Riktiga vänner. Dra ut på tiden mellan era träffar.
Den här typen av personlighet som hon har, känner jag igen från andra. De är inte intresserade av sina vänner, utan utnyttjar dem bara för att bekräfta sig själva.

Tycker att du ska prata med henne om hur du känner eftersom du ändå tycker mycket om henne. hon märker kanske inte själv hur hon är för hon är uppe i sig själv, faktiskt liknar beteendet aspergers symptom, vilket hon i så fall inte kan rå för. alla är vi olika och vissa är inga bra lyssnare tyvärr, men det betyder inte att de inte tycker om en tillbaka, orkar du sen inte umgås med henne om det fortsätter så är det så, då får du gå vidare i livet utan henne,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

#4 Men asperge syndrom liknas väl vid autism?
Man har problem med språk och kommunikation?
Marsvin 4-ever
.

#5 nejdå, det ligger inom autismspektrat men inte alls så allvarligt, sådana personer kan upplevas som väldigt självupptagna och har svårt fär det sociala samspelet, min dotter har det, , men självklart behöver din kompis inte ha det, tänkte messt att det finns offta förklaringar för folks beteende och det vore synd att kasta en vänskap i sjön utan att prata om det,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Jösses vad snabba alla är på att ställa diagnoser till höger och vänster!!
I så fall har jag lite utav varje lite beroende på vem jag umgås med och vilken tid på dygnet :)
Carpe Diem

#6 Aha! Intressant med sådana här forum, man lär sig oändligt mycket.
Marsvin 4-ever
.

Tack så oändligt mycket för alla svar!
Jag har gått runt med sån fruktanvärd ångest över henne idag. Men det ni säger får mig att känna mig mycket bättre. Jag tror hela tiden det är jag som är vansinnig och hittar på alltihop! Vissa saker kanske jag inbillar mig för att jag är arg, men hon behandlar mig fortfarande inte som en ritktig vän ska. Hon stjäl verkligen energi, och jag har inte så mycket själv. Det som blir kvar räcker liksom inte riktigt till. :)
Tack.
Hade exakt samma problem för ett tag sen, träffade en gammal barndomsvän för över 1 år sedan, det visade sej att vi bodde i samma ort och vi började umgås.
och som du sa, ju mer tiden gick så blev det mer hon hon och åter hon.. hon tyckte alltid att hon själv gick först och jag var osäker på om jag bara inbillade mej.
men slutligen insåg ajg att hon var ganska ego, det slutade med att jag konfronterade henne, hon blev ställd och försökte lägga alla fel på mej… Jag lämnade faktiskt henne under en period. hade sagt exakt vad jag tyckte och kände hur hon betedde sej.
efter ett par veckor hade hon nog insett vad hon höll på med och kom krypande tillbaka. Hon förlät sej och jag gav henne en chanse till.
Vi umgås faktiskt nu men jag är MYCKET noga med att säga till om jag tycker att hon beter sej dåligt, detta för att hon lättare ska kunna förstå vad hon gör för fel.
Så var ärlig mot henne och säg vad du känner… blir ni ovänner så blir ni, men då är du värd bättre!
Min blogg: SweGizmo.se
Det låter verkligen inte som att du mår bra av att umgås med den här människan. Vad har ni förvänskap om du hela tiden ska må dåligt över den?
Lycka till!
Sajtvärd på Iller.ifokus
Jag har varit med om liknande och skrivit om det här på forumet. Självfokuserade och självupptagna sk vänner som inte förtjänar någon vänskap. Jag hade gett personen en enda chans, förklarat hur jag kände och sedan lämnat vänskap om det inte förbättrats. Svårt om man liksom jag bara har väldigt få att umgås med men bättre än att ha ångest och låta en person utnyttja en på det sättet.