![[trewq]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ingen riktig kontakt? :(
Var hemma för någon dag sedan hos föräldrarna där jag har bott som yngre med en komplicerad och förvirrande uppväxt. Tidigare har jag tänkt pappa som pappa, att han bara har varit lite svår att få kontakt med. Inte som mamma som har varit den som haft hand om den sociala biten i familjen. Hon är nästan översocial så att säga, lätt ändå att prata med om man kan prata.
Märkte senaste gången jag var där hur pappa satt tyst bredvid då jag och mamma pratade, och verkade inte hänga med i samtalet. Ställde frågor då och då, som var lite utstickande och om sådant han redan har fått höra av mig tidigare.
Behövde se honom i ögonen och vara väldigt tydlig med det jag sade för att han skulle förstå/bli nöjd med svaret. Svårt att prata med mamma då pappa hela tiden satt tyst, och man kände som att man lämnade honom utanför.
Då slog det mig att han måste ha någon form av kommunikationssvårigheter/social störning då man sällan får kontakt med honom. Han är där, men det blir ingen riktig kontakt eller kommunikation utöver orden.
Innan jag fick se det här har jag sett honom som elak, och som någon som inte bryr sig alls. Dum i huvudet, och egoistisk! Nu med en sorg i hjärtat…så kan jag bara säga att det inte är hans fel. Han KAN bara inte.
Erbjöd honom flera gånger att lära sig meditationen jag använder för jag vet effekten den har haft på mig, och andra. Men han blir osäker och säger; "senare, kanske framåt sommaren".
Pratade med mamma om detta och frågade. Hon sa: "jag vet hur han fungerar", och började nästan att gråta under samtalet tror jag. Kunde se hennes smärta, även om hon försvarade sig och pappa. Som att hon inte vill se problemet!
Jag har det bra själv, och bara bättre. Men vet att det med pappa sitter inom mig och begränsar mig och mina relationer, att jag har som något ansvar eller som ett löfte att se till så att han åtminstonde kommer ur sig själv till stor del. Detta gnager i mig konstant, och han vill inte lyssna riktigt.
Pratade om sina intressen och att de hjälper honom, sa att han vill vara kvar i sig själv och inte komma till det där djupa i meditationen. Han vill vara vid sina saker i sitt hus, och inte bli mer medveten som jag uppfattade det.
Nu är det väl inte mitt ansvar egentligen. Men det sitter där, och det gör mig uppriktigt ledsen och sorgsen att se hur han försöker ändå men inte kan.
Var uppmärksamma på omgivningen, era rötter och vänner. De kan ha fel de knappt vet själva, och de kanske mår som skit utan att de rår för det.
Lösningen kan vara simpel, om man vet vägen dit! Som att släppa ut en katt från ett instängt hus ut i naturen igen. Eller låta en fågel flyga fritt!
Mvh, trewq
Nu vet jag inte hur gammal din pappa är men han kan börja bli dement? Även yngre kan drabbas.
Ofta så kan vissa personliga drag förstärkas men det kan också bli tvärtom.
Nu kanske han alltid har varit på detta viset men så som jag anade i texten så kändes det som att han blivit värre men jag kan ha fel.
Försök att ta upp det med din mamma igen. Hon har säkerligen ett behov av att prata också även om det är svårt i början.
/Maria
Demens är jag helt säker på att det inte är då han har varit så här under en längre tid (som skrivet, hela min uppväxt mer och mindre framträdande). Sedan är jag inte vidare intresserad av en diagnos egentligen för det är lösningen jag tänker på.
Vad menar du med lösningen? Vill han ha hjälp?
I mitt inlägg nämnde jag meditation och att det är vad han kanske kommer att göra framåt sommaren. Har förklarat lite vad det är, och han lyssnar… tror bara han inte vet vad meditationen innebär riktigt, och är lite smått lat och/eller ovan med förändringar och rutiner som han "behöver" göra
Har länkat till meditationen jag pratar om och är någon intresserad kan jag förklara mer och ge länken igen. Vill inte vara kritisk egentligen men det är inte så lätt att vara "seriös"/välmenande på forumet, ja hela iFokus då, så jag drar mig för att "kasta pärlor framför svin" som Jesus en gång sa.
Och förklarar med hjärtats lust då det kommer att generera något gott och inte mer tjafs och spänningar!
Mvh
#4 Svårt att lära gamla hundar att sitta
Meditation kanske är bra för dig men är din pappa tveksam och skjuter på detta så talar det ju för att han varken vill eller är intresserad.
Enklast vore väl om ni kunde börja med att kommunicera och prata med varandra istället.
/Maria
#5 Jag personligen vill inte att han ska meditera men varje gång jag nämner det är det som han både vill och inte vill. Ber han att säga Nej om han inte vill, men han mumlar och säger kanske senare. Sedan säger han "Jo jag vill meditera men är inte mogen än.." eller vad han sa för något.
Är ju inte antingen eller, eller hur? Man kan både kommunicera så gott det går och meditera. Sedan underlättar meditationen kommunikationen så att är han inte beredd att "offra" 20, el. 40 minuter per dag ens så tar jag det som att han inte är så intresserad av att bättra sig eller lyssna, så då får det liksom vara på den nivån det är.
Han är så pass ego så att jag inte vill offra mig utan att han gör lika tillbaka. Vill att det ska vara på samma nivå för har släpat laster tillräckligt i min uppväxt så har ingen lust eller ork att kämpa för deras skull och få ointresse gång på gång, på gång.
Allt jag kan göra är att förklara lite vid tillfäller och dela insikter, något mer bjuder jag inte på utan att få tillbaka! Han är lika dan, och värre. Enkel matte, att man får det man ger till slut. Ingen kommer att springa ens ärenden gratis. Nog med att han fått prova en sån fin teknik en gång trots hans beteende och ointresse.
Sedan har jag heller inget bråttom, vill han vänta och "mogna" som han uttryckte sig får han väl göra så då. Kan bara säga att man har svårt att veta vad man missar, och sedan säga att man kan prova i någon vecka, eller några månader och se om det har effekt.
Jag vet att jag skulle kunna prata med dom mer, men jag har ett eget liv och egna tankar, och mål och saker jag vill göra så det räcker med det som varit…
Man ska väl få glädje av vad man gör annars kan man faktiskt hitta något annat att göra, lika med relationer och jobb, familj.
Anledningen att jag inte tjatar om vad jag vill att folk ska göra, för om de inte vill själva så blir det oftast inte fullt och bra ändå och då kan man vänta på andra, eller vänta tills tiden är mogen. För en dragning finns det och det är den jag ser. Utan den dragningen hade jag så klart låtit det vara. Dragningen av lust och nyfikenhet, av att själen vill utvecklas
#6 O du inte vill att han ska meditera varför tar du överhuvudtaget upp det då?
Det finns väl mängder av andra sätt att närma sig varandra.
/Maria
#7 Man närmar sig inte varandra med meditation. Det kan hjälpa. Och har inte egentligen sagt, eller tänkt att jag vill komma pappa närmre, inte nödvändigtvis.
Bara som jag ser andra situationer ser jag denna….något som står mellan mig och fullständig lycka. Egoistiskt kanske, men det är så alla fungerar i grund och botten.
Starta ny diskussion