Kräver en förklaring…absolut.

Man pratar! Och vaddå onda blickar? Var kommer dom ifrån?

Kräva och kräva, prata med honom/henne helt enkelt. Säg att det inte är som förut och att du vill veta varför.

Tolerera inte att du blir taskigt behandlad. Prata med din man/fru eller sambo och kräv att ni försöker förändra situationen tillsammans.

Efter så många år tillsammans är det ju klart ni måste prata om det. Försöka göra ngt åt det.

Man kan fråga sig vad som har hänt?

Visst kan man bli ensam i ett förhållande och det är smärtsamt, absolut.

Tråkigt att du känner att det inte fungerar längre. Säger som de andra, försök att prata med henne/honom. Kan du sätta fingret på vad som känns fel? Beskriv det, ingående.

Lycka till!

Samtala med varandra.

Håller med alla andra, du läre prata med din partner.

Min man flyttade 2 dar efter vår 25 åriga bröllopsdag. Då hade han haft en lägenhet stått tom i stan i ett halvår och bara väntat. Han tyckte inte ens om mej längre. Hade aldrig velat haft fru och barn. Nu efter 2 år så lever jag ett bra liv. Har glada barn och en härlig särbo. Men vet nu att jag varit ensam alla år jag varit gift. Man reser sej och går vidare. Det finns ett annat liv, ett bättre.

Kopierar in svaren från de andra trådarna.

grinar skrev: Tack för alla kloka svar. Självklart så har jag försökt att prata med min sambo . Svaret har varit jag älskar inte dig längre, jag tycker om dig. Med följande kommentar , jag måste fundera. Alla dessa svar och toma ord med kalla blickar till följd har gjort att mitt självförtroende är snart lika med noll. Jobbigast är att hålla skenet uppe mot alla ifamiljen och vänner. För inte kan jag prata med dom om detta utan att det förs vidate eller blir fel . Detta betyder att alla misstankar och all oro ligger i min dagliga ryggsäck.

pyromanen skrev: Om jag vore i din situation tror jag jag skulle tänka såhär:  Ok, han/hon älskar mig inte längre och jag känner mig ensam i relationen, kan jag tänka mig leva såhär en längre tid?  nej, jag är bättre värd.  Jag skulle fundera på hur jag istället skulle vilja leva mitt vidare liv?  hur ska det se ut för att jag ska trivas och må bra?  Kanske under denna funderingsprocess skulle åka iväg, kanske en semester tillsammans med en bra kompis, med tid för samtal och fundering, kanske ensam.  Sen skulle jag förmodligen flytta eller be sambon gör det.

abbis skrev: Har du frågat honom vad hans problem är?

hus-musen skrev: Jag tycker du är värd något bättre isåfall, trivs du inte i relationen så avsluta den och var vänner istället. Ibland så funkar det inte helt enkelt. Nu är de ju snart sommar, ta en semesterresa för dig själv eller med en bra kompis och fundera igenom i lugn och ro=)

grinar skrev: Oj , det kan troligtvis bli en hel följetong eller artikel av mina funderingar och tankar. Naturligtvis så måste jag tänka på min hälsa och min framtid. Men jag älskar fortfarande denna man lika mycket som för 20+ år sedan , pirret i magen finns kvar. Kan låta konstigt när jag inte får någon sorts respons tillbaka. Och hur ska jag som inte har någon inkomst kunna leva själv, har varit hemma i15 år. dessutom så är vi sambos så jag har ingen laglig lott till något , endast det som är pesonligt. Fy nu kommer tårarna igen.

#15 Sök jobb då och försök komma iväg nu, för vad händer om han helt plötsligt bestämmer sig för att nä nu drar jag, då står du ju där hjälplös ändå utan jobb mm.

Jo, jag håller med. Hitta ett eget liv, sök jobb, ett boende och se till att bli en egen stark människa. Ingen mår bra av att vara beroende av en annan människa. Om ni sedan löser det eller ej spelar ingen roll, det viktigaste är att du hittar sig själv och kan reda dig själv.

#0 Du är starkare än du tror! Önskar dig lycka till med att bygga upp ett nytt liv igen. Det går, jag lovar.

Lev inte kvar i något destruktivt, det hjälper inte dig och kommer bara bli skadligt, ta smällen, gå vidare och NR 1 Beskyll inte dig själv! Man är två i ett förhållande och när man slutar vara det, då tar man tjuren i hornen och lever vidare…

Flytta till familj, vänner, släkt få ett clean breake direkt nu och gå vidare därifrån med jobb osv, se det som ett projekt att arbeta med under tiden du sörjer/hatar osv.

Det kommer göra jätte ont, vara skit jobbigt i flera flera månader men det går över. Och när du står på andra sidan med boende och inkomst så kommer det vara en skön känsla. För det är DU och ingen annan som ordnat det…du klarar av sånt här =)

Hej, jag har börjat blogga om min sorg efter en relation som gick i kras för ett kort tag sedan, tänkte att det kanske var intressant för er.

Jag kommer att lägga upp information om allt ifrån hur man/jag sörjer till hur man tar sig ur sorgen och börjar leva igen. Hur man går från lyckliga två till att plötsligt vara bara en igen..

Titta gärna in och tipsa andra: http://utantitel.wordpress.com

Mvh/ **Carolina
**